BMW 3,0 CSL

En bro­kig bak­grund till trots vann den sex em- guld: bmw 3,0 csl, the ab­so­lu­te ori­gi­nal Bat­mo­bi­le.

Automobil Classic Cars - - Innehåll - TEXT OCH FOTO DA­NI­EL ÖST­LUND

Lät­tad i ka­rossplå­ten och i mins­ta de­talj, ut­veck­lad av Al­pi­na och med ett gi­vet upp­drag att brä­da Ford Capri i tou­ring­ra­cing. Bat­mo­bi­le blev en in­stant clas­sic.

Det var ing­et vac­kert barn. Glas­ö­go­nen var för sto­ra och ha­kan för vek. In­te und­ra på att lil­le bmw 2000 cs såg trum­pen ut när en hel press­kår stod och pe­ka­de fing­er åt stac­ka­ren.

Fy­ra år och två cy­lind­rar se­na­re pe­ka­de ing­en fing­er läng­re. Publi­ken föll pla­dask för den snyg­ge yng­ling­en som fått dubb­la kon­takt­lin­ser och välsvär­tad mu­stasch. bmw: s cou­pé ha­de avan­ce­rat till 2800 cs, en lång och slank mo­dell med rak rygg­håll­ning. Att det var sam­ma bil som förr, bort­sett från nä­san, var det ing­en som tänk­te på.

Små för­änd­ring­ar följ­de. Mo­torn sväll­de till tre li­ter jämnt, styr­ning­en blev pig­ga­re väx­lad och bak­vag­nen ställ­de sig med en mer själv­sä­ker spår­vidd när 2800 cs blev 3,0 cs. Själv­sä­ker­he­ten över­gick snart i stor­hets­van­sin­ne med lätt­vikts­mo­del­len csl. csl? Cou­pe Sport Leicht­bau!

Det förs­ta jag ser när jag sväng­er in på ga­ra­ge­pla­nen i Eskilstu­na är hur den enor­ma ving­en tor­nar upp sig mot him­len. Pro­fi­len är slå­en­de; fe­nor, ving­ar, flär­par och kan­ter brå­kar med den

Trä­pa­ne­len på­min­ner om ett ol­jat te­ak­däck och sportrat­ten i csl är stor, tunn och för­med­lar mas­sor av käns­la. Fing­rar­na rik­tigt läng­tar ef­ter att få grep­pa. Mä­tar­hu­sens in­fatt­ning är krymplac­ke­rad. Spor­tigt! 2. bmw: s de­sign­chef Wil­helm Hof­meis­ter sa­des va­ra pap­pa till de­sig­nen, men grund­for­men till­kom re­dan på Ber­to­nes bmw 3200 cs från 1961 och nog på­min­ner tak­lin­jen ock­så om Al­fa Ro­meo Gi­u­lia Sprint gt – in­te minst em­ble­mets pla­ce­ring på tak­stol­pen. 3. Vac­ker spak­sak ned­stop­pad i en egen kon­sol. Fy­ra väx­lar som man gär­na blädd­rar mel­lan. 4. Kom­fort­sto­lar­na är en del av Stad­t­mit­te-pa­ke­tet och skul­le pas­sa li­ka bra hem­ma i var­dags­rum­met. 5. Fartran­den är unik för csl och den kro­ma­de skärm­kan­ten till­kom för att hu­se­ra de bre­da­re hju­len jäm­fört med den van­li­ga­re cs- mo­del­len. 6. M30-mo­torn gjor­de en­tré i 2800-mo­del­ler­na 1968 och fick le­va än­da tills den sex­cy­lind­ri­ga bmw 730i la­des ned 1994. Här 3 003 cm3 och 200 häst­kraf­ter.

an­nars så re­na cou­pé­for­men. bmw 3,0 csl har ka­rak­tär i ku­bik och skri­ker ut sin när­va­ro så högt att om­giv­ning­en hål­ler för öro­nen. På sin tid väck­te den be­stört­ning, i dag väc­ker den en säll­sam re­spekt.

mo­torspor­ten bär an­sva­ret för dess ex­istens. Även­ty­ret ha­de bör­jat re­dan 1969, i 24-tim­marslop­pet på Spa i Bel­gi­en. Nicolas Koob och Hel­mut Kel­le­ners kom­men­de­ra­de en Al­pi­natrim­mad bmw 2800 cs till en ni­on­de­plats i mål och gjor­de av med 40 däck på vägen dit. Mot Ford Capri ha­de bmw än­då in­te myc­ket att häm­ta. I eu­ro- pe­is­ka stan­dard­vagns­mäs­ter­ska­pet kör­de Ford Capri rs2600 hem ti­teln 1971 och för­sva­ra­de den året där­på. Låg vikt var Fords trumf­kort. Ge­nom att an­vän­da glas­fi­ber i dör­rar och hu­var till­sam­mans med tun­na­re glas i vindru­tan och po­lykar­bo­nat i si­doru­tor­na lyc­ka­des Ford ho­mo­lo­ge­ra en vikt som var 200 kg lät­ta­re än den bmw tving­a­des slä­pa på. Till och med lac­ken var tun­na­re på rs2600 än på stan­dard­mo­del­ler­na.

Det kun­de in­te bmw le­va med. I maj 1971 pre­sen­te­ra­des bmw 3,0 csl som en ho­mo­lo­ge­rings­pe­ci­a­la­re för att få slip­pa slä­pa på onö­digt ba­gage i kri­get mot Ford. I ka­ros­sen an­vän­des tun­na­re plåt, ut­an rost­skydd, och dör­rar och hu­var var till­ver­ka­de i alu­mi­ni­um så skir att den buck­la­des vid den all­ra mest sil­kes­le­na stöt. Den bak­re stöt­fång­a­ren var gjord av glas­fi­ber och den främ­re var helt en­kelt bort­ra­tio­na­li­se­rad. Mat­tor­na var in­te li­ka tjoc­ka och nå­gon lju­di­so­le­ring att ta­la om fanns in­te. Vindru­tan var lät­ta­re och si­doru­tor­na var av plast som fick ve­vas för hand. Ser­vo­styr­ning­en ha­de fått stry­ka på fo­ten, lik­som de sto­ra och tunga få­töl­jer­na i ur­sprungs­mo­del­len. I de­ras stäl­le fanns skå­la­de sport­sto­lar som bå­de spa­ra­de vikt och höll fast fö­r­ar­fläs­ket. Vik­ten angavs till 1 165 kg, drygt 200 kg lät­ta­re än ut­gångs­ma­te­ri­a­let.

Än­nu ha­de den in­te fått ving­ar. Pro­fi­len var alltjämt sval och åter­hål­len, om än med ett or­dent­ligt un­der­bett. Där­e­mot fanns bå­de gasstöt­däm­pa­re och diff­broms – men kräng­nings­häm­mar­na

»Mat­tor­na var tun­na­re och nå­gon

lju­di­so­le­ring att ta­la om fanns in­te.«

ha­de ban­tats bort. Den som vil­le be­ställ­de Town and Country-pa­ke­tet med ex­tra lju­di­so­le­ring, glasru­tor med el­his­sar, rik­ti­ga me­tall­stöt­fång­a­re och mju­ka­re fjäd­ring. Kort sagt, en van­lig cs som ros­ta­de li­te snab­ba­re.

Ef­ter ett år och 169 till­ver­ka­de bi­lar upp­gra­de­ra­des csl. Mo­torn bor­ra­des upp en skvätt och Ze­nit­h­för­ga­sar­na fick läm­na plats för bräns­le­in­sprut­ning från Bosch. Yt­ter­li­ga­re 929 bi­lar bygg­des i and­ra se­ri­en in­nan mo­torn väx­te yt­ter­li­ga­re och i ju­li 1973 le­ve­re­ra­des csl med det iö­go­nen­fal­lan­de spoi­ler­pa­ke­tet som stan­dard. På hem­ma­mark­na­den, Tyskland, var det in­te god­känt av be­sikt­nings­or­ga­ni­sa­tio­nen tüv och där­för le­ve­re­ra­des bi­tar­na omon­te­ra­de till­sam­mans med bi­len.

Oscar Gyll­hamns bil är ur and­ra se­ri­en och är ut­rus­tad med bå­de » Sport­sit­ze «-pa­ke­tet som inklu­de­rar spoi­leror­gi­en och » Stad­t­mit­te «-pa­ke­tet med kom­fort­sto­lar och glasru­tor. Skic­ket är så­där kris­pigt som ba­ra en rik­tigt väl om­hän­der­ta­gen låg­mi­la­re kan er­bju­da.

Re­no­ve­ring­en har va­rit lång, dyr och mö­do­sam ut­an att gå till över­drift. Ori­gi­nalkäns­lan finns kvar ut­an att bi­len vi­sar någ­ra som helst tec­ken på för­slit­ning. Var­je plast­bit, var­je list sit­ter med per­fekt pass­form och jag får för mig att jag ti­me­war­pat till 1972. Var gjor­de jag av mi­na po­li­song­er? Dör­ren är lätt i min hand, gli­der upp ut­an mot­stånd och jag stäng­er den för­sik­tigt igen när jag satt mig. Hur var det nu, alu­mi­ni­umplå­ten blir buck­lig om man så myc­ket som an­das på den. Där sit­ter jag, i hjär­tat på ett uni­kum och an­das in histo­ri­en. Och den dof­tar som en god gam­mal bmw ska gö­ra av trä och tex­til­ma­te­ri­al. Pa­ne­len hål­ler en låg pro­fil, ratt­kran­sen är tunn och reg­la­gen få. Allt gjort med en stil som ut­strå­lar ele­gans i all sin en­kel­het.

till slut vri­der jag på start­nyc­keln och den sto­ra sex­an vak­nar ögon­blick­li­gen. Kopp­lings­s­la­get är långt och styr­ning­en tung så länge vi står still, men på rull lö­per den lätt och le­digt. Bas­rös­ten är väl mar­ke­rad i den mått­ligt lju­di­so­le­ra­de ka­ros­sen och vrid­mo­men­tet kas­tar le­digt i väg den lät­ta bi­len ut­an syn­bar an­sträng­ning. Väx­lar­na klic­kar i med en me­ka­nisk kon­takt som gått för­lo­rad i mo­der­na bi­lar och styr­ning­en vak­nar verk­li­gen i fart. Kan det va­ra så här att kö­ra bil? För­fö­rel­sen kry­per över mig, klär av mig rust­ning­en och ri­ver mi­na mu­rar.

Rent ob­jek­tivt går det na­tur­ligt­vis var­ken sär­skilt snabbt el­ler ef­fek­tivt, men jag hör mig själv skrat­ta högt när vi vif­tar ge­nom Eskilstu­nas ron­del­ler på la­gom myc­ket svaj. All­ting sker ut­an an­sträng­ning, ut­an at­ti­tyd. På mi­na kom­man­don sva­rar bi­len med ett »ja­ja­men­san« och skut­tar vi­da­re i till­va­ron.

För­mod­li­gen skrat­ta­de de li­ka högt i sjut­ti­o­ta- lets de­på­box­ar. Ut­ö­ver de 169 bi­lar som bygg­des med 3,2-li­tersmo­torn sat­te bmw: s mo­torsportav­del­ning ihop ett tju­go­tal täv­lings­bi­lar med fyr­ven­tilsmo­to­rer på 3,5 li­ter. Fy­ra av dem var tur­bo­lad­da­de och le­ve­re­ra­de hems­ka ef­fek­ter.

I hän­der­na på stor­he­ter som Hans-jo­achim Stuck, Ni­ki Lau­da, Gun­nar Nilsson och Ron­nie Pe­ter­son sågs de be­seg­ra i prin­cip allt mot­stånd som kas­ta­des åt de­ras håll och i det eu­ro­pe­is­ka stan­dard­vagns­mäs­ter­ska­pet tog man hem in­te mind­re än sex tit­lar, den sista så sent som 1979 – långt ef­ter att pro­duk­tio­nen lagts ner.

Men det är in­te där­för jag så ovil­ligt läm­nar till­ba­ka nyck­lar­na till Oscar Gyll­hamn ef­ter min prov­tur. Det hand­lar ba­ra om att vi kom så sär­de­les bra över­ens, bmw 3,0 csl och jag.

»Väx­lar­na klic­kar i med en me­ka­nisk kon­takt som gått för­lo­rad i mo­der­na bi­lar.«

Mitsubishi Evo, släng dig i väg­gen! När csl fick ving­ar följ­de smek­nam­net »Bat­mo­bi­le« med på kö­pet.

De ae­ro­dy­na­mis­ka hjälp­med­len spa­ra­de fem­ton se­kun­der åt Hans-jo­achim Stuck runt Nür­bur­gring.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.