Lancia Del­ta Inte­gra­le

Automobil Classic Cars - - Vill Du Läsa Mer? Hämta Appen! - TEXT CAL­LE CAR­LQUIST FOTO DA­NI­EL ÖST­LUND

Bul­jong­tär­ning som vid mins­ta kon­takt med ben­sin löses upp och blir ett for­mi­da­belt, fyr­hjuls­dri­vet kraft­pa­ket argt på allt och al­la. Törs du när­ma dig?

Lan­ci­as ar­ga lil­la ral­lyrö­va­re fick en ena­stå­en­de kar­riär och hit­ta­de snabbt till en­tu­si­ast­ga­ra­gen. Vi kol­lar tur­bo­tryc­ket i ett väl­be­va­rat ex­em­plar.

Hooo­i­ii! Jag var in­te be­redd på tryc­ket i rycket och nu ske­nar vi. Björk­sko­gens pa­rad i si­doru­tor­na för­vand­las snabbt till ett vitt band med svar­ta fläc­kar och det gäl­ler att spa­ka in­ten­sivt för att hänga med när varvräk­nar­nå­len klätt­rar i ra­ket­fart. Motor­mor­ret sä­ger allt: – Jag är li­ten, tvärilsk och född för att täv­la.

Det här är ett rik­tigt väl­be­va­rat ex­em­plar av Lancia Del­ta hf Inte­gra­le 16v Evo ii (puh!) med ca 10 000 mil på mä­ta­ren. Ka­ross­fär­gen kal­las Blue Lord och al­la de rät­ta de­tal­jer­na – le­jon­gu­la Reca­ro­sto­lar kläd­da i al­can­ta­ra och ur­fräc­ka Cam­pagno­lo­fäl­gar i 16 tum till ex­em­pel – är på plats. Äga­ren he­ter Fred­rik Ljungkvist och bi­len är från 1994, sista årsmodellen se­dan Lancia dra­git sig till­ba­ka med Del­tas fy­ra ra­ka to­tal­seg­rar i ral­ly- vm i ba­ga­get och el­va vm- tit­lar to­talt.

den fyr­hjuls­driv­na ver­sio­nen av Del­ta bru­kar kort och gott kal­las »Lancia Inte­gra­le« oav­sett va­ri­ant, men det finns skill­na­der dem emel­lan. Bi­len ba­se­ra­des på den fram­hjuls­driv­na Golf­kon­kur­rent som de­bu­te­ra­de hös­ten 1979 och blev Årets Bil i Eu­ro­pa 1980. Del­ta var den förs­ta helt nya Lan­ci­a­mo­del­len ef­ter Fi­ats köp av det an­ri­ka mär­ket hös­ten 1969. Krasst sett var bi­len en Fi­at Rit­mo med ny ka­ross, en Lan­ci­apryd­lig, ra­tio- nellt fyr­kan­tig form som ska­pats av de­sig­nern på mo­det: Gi­or­gi­et­to Gi­u­gi­a­ro och Ital­de­sign.

Del­ta kom till Sve­ri­ge som Saab-lancia 600 gls/gle. Ral­ly­le­gen­den och Saab-am­bas­sa­dö­ren Erik »På Ta­ket« Carlsson la­de i upp­slags­an­non­ser sin hand tryggt på den lå­ga bi­lens tak och sa­de: »Den här har vi byggt från vägen och upp­åt«. Det bryd­de sig in­te ros­ten om ut­an sat­te ge­nast in från al­la håll. För­hopp­ning­ar­na om att Del­ta/600 skul­le bli folk­hem­mets nya Saab 96 v4 kom på skam, men Del­ta nåd­de myc­ket läng­re än så. Den blev en av histo­ri­ens mest fram­gångs­ri­ka ral­ly­bi­lar och en lång­li­vad suc­cé för pri­vat­fö­ra­re med smak för kör- och farte­gen­ska­per som sat­te det mesta på plats.

Täv­ling har alltid va­rit centralt för Lancia. Förs­ta vm-ti­teln i ral­ly kom 1972 med Ful­via hf och du­on Sandro Mu­na­ri/ma­rio Ma­nuc­ci. Se­dan tog Lancia hem ti­teln 1974–76 med den ma­ka­lö­sa Stra­tos som ha­de tvär­ställd, mitt­mon­te­rad Fer­ra­rimo­tor och såg ut som om den rymt från en sci­ence fic­tion-film av Stan­ley Kubrick.

Den bak­hjuls­driv­na mitt­mo­tor­bi­len Ral­ly 037 (ba­se­rad på Be­ta Cou­pé) kör­de hem ti­teln 1983, men det var tyd­ligt att fyr­hjuls­drift be­höv­des se­dan Au­di Qu­attro rus­kat om ral­lyu­ni­ver­sum.

Fyr­hjuls­drif­ten kom med Del­ta s4, en kon­struk­tion med 1,7-li­ters­fy­ra som tack va­re kom­pres­sor och tur­bo gav ca 400 hk. Bi­len var av­sedd för ral­lyspor­tens ex­tre­ma » kung­a­klass« Grupp b, men Del­ta s4 blev ödes­di­ger. I Kor­si­kas vm-ral­ly 1985 kra­scha­de det fin­länds­ka su­per­löf­tet Hen­ri To­i­vo­nen och kart­lä­sa­ren Ser­gio Cresto till döds i en s4. Olyc­kan blev ett tungt – men in­te en­samt – vägan­de skäl till en re­gel­änd­ring in­för 1986.

I stäl­let för Grupp b, där kra­vet på ba­ra 200 »gat­ver­sio­ner« fö­re ho­mo­lo­ge­ring led­de till att ral­ly­bi­lar­na blev allt mer verk­lig­hets­främ­man­de och ef­fektstin­na, in­för­des den mil­da­re Grupp a

»Evo II har en väl av­vägd mängd at­tri­but för att rö­ja sin tuf­fa ka­rak­tär, men det vi­lar än­då nå­got oskyl­digt över upp­sy­nen. Vem? Jag?«

som kräv­de 5 000 se­rie­bygg­da bi­lar och åter­för­de ral­lysce­nen till nå­got den bil­kö­pan­de all­män­he­ten kun­de kän­na igen från var­dags­tra­fi­ken.

Den fyr­hjuls­driv­na Del­ta hf 4wd dök upp i maj 1986 och ha­de en av Au­re­lio Lampre­di kon­stru­e­rad och med dubb­la ba­lan­sax­lar för­sedd 2-li­tersmo­tor som nytt­ja­des li­te varstans in­om Fi­at­kon­cer­nen (och som an­vän­des i Cou­pé Fi­at än­nu vid mil­le­ni­e­skif­tet). Fyr­hjuls­drif­ten för­de­la­des med 56 pro­cent på fram­hju­len och 44 pro­cent på bak­hju­len. Sy­ste­met var avan­ce­rat för sin tid, med en öp­pen dif­fe­ren­ti­al från mo­torn, cen­tral vis­ko­dif­fe­ren­ti­al och bak­re tor­sen­dif­fe­ren­ti­al.

Del­ta hf gjor­de suc­cé och tog hem vm för fö­ra­re (Massimo Bi­as­sion) och kon­struk­tö­rer 1987, samt Eu­ro­pa­mäs­ter­ska­pen för fö­ra­re. Se­dan blev det to­tal­seg­rar i mär­kes- vm fy­ra år i rad, 19881991, men Car­los Sainz bröt se­ger­ra­den i förar- vm ge­nom att 1990 vin­na se­ri­en med Toyo­ta.

I de två förs­ta »ge­ne­ra­tio­ner­na« av bi­len ( hf 4wd och hf Inte­gra­le) ha­de mo­torn två ven­ti­ler per cy­lin­der och 165 re­spek­ti­ve 185 hk. Till­sam­mans bygg­des de i ca 15 000 ex­em­plar. I maj 1989 kom fyr­ven­ti­la­ren, som till en bör­jan gav 200 hk. Sam­ti­digt skif­ta­des driv­för­del­ning­en till 44/56, allt­så mer kraft till bak­hju­len för en mer över­styrd och lätt­han­ter­lig ka­rak­tär. Inte­gra­le 16V bygg­des i 12 860 ex­em­plar.

Fred­rik Ljung­kvists bil hör till den »fjär­de

Fo­tot ovan vi­sar en unikt fram­gångs­rik ral­lysläkt; Lan­ci­as världs­mäs­tar­bi­lar pe­ri­o­den 1972–1991. Längst fram den se­nas­te seg­ra­ren, 1991 års Del­ta Inte­gra­le för Grupp A som kör­des av Ju­ha Kank­ku­nen och i ty­pisk »Mar­ti­ni-li­ve­ry«.

Den rö­da Ful­via hf är 1972 års vm- seg­ra­re, med 1,6-li­ters v4- motor på ca 160 hk mon­te­rad långt fram och dri­van­de fram­hju­len. Även svens­ken Har­ry »Sput­nik« Käll­ström var myc­ket fram­gångs­rik med mo­del­len, med Em-ti­tel 1969 och se­ger i rac 1969 och 1970.

Lancia Stra­tos i Ali­ta­li­a­dress är 1970-ta­lets ral­ly­le­gen­dar nummer ett, byggd för att va­ra vinnar­bil och med en omiss­känn­lig glas­fi­ber­ka­ross i kil­form. Fanns med två –el­ler fyr­ven­til­tek­nik och till­sam­mans med tur­bo upp till 500 hk. Tre to­ta­la vm- seg­rar i rad 1974–76. Sandro Mu­na­ri och Björn Wal­de­gård hör­de till de mer namn­kun­ni­ga, ge­ne­ra­tio­nen«, med ka­ta­ly­sa­tor och 215 hk, 314 Nm och ka­pa­bel till 0–100 km/h på 5,7 se­kun­der. Den störs­ta skill­na­den är spår­vid­den, drygt fem cen­ti­me­ter stör­re fram och sex cen­ti­me­ter stör­re bak. Där­med kräv­des yt­ter­li­ga­re bredd­ning av skär­mar­na, till det lätt »ste­ro­i­da« ut­se­en­de som är så ty­piskt. Strål­kas­ta­re, stöt­fång­a­re och blin­kers fick nytt ut­se­en­de och det till­kom en ställ­bar vinge ovan­för bakru­tan. Dess­utom mon­te­ra­des 16-tums­hjul i stäl­let för 15-tum­ma­re, samt ett en­samt, ovalt av­gas­rör på väns­ter si­da i stäl­let för två mind­re i re­spek­ti­ve hörn. Mus­kel­bu­lan på hu­ven kräv­des för att mo­torn ska smi­ta in med tjock­le­ken av ett fri­mär­ke till go­do.

evo ii har en väl av­vägd mängd at­tri­but för att rö­ja sin tuf­fa ka­rak­tär, men det vi­lar än­då nå­got oskyl­digt över upp­sy­nen. Vem? Jag? Lin­jer­na på­min­ner om dem på värs­ta kon­kur­ren­ten Au­di Qu­attro, in­te minst de in­te­gre­ra­de skärm­bred­dar­na och den all­mänt »fram­tunga« pro­fi­len.

I in­red­ning­en no­te­ras en saf­tigt ma­tad in­stru­ment­grupp i 1980-talslå­da, med la­gom av­läs­bar­het i gra­fi­ken (gult på grå­svart bot­ten) och upp­ford­ran­de tuff­het. Sto­lar­nas in­te­gre­ra­de nack­skydd har präg­ling med Lan­ci­as täv­lings­sym­bol se­dan 1953: den ga­lop­pe­ran­de ele­fan­ten.

Runt rat­ten finns tun­na spa­kar som krä­ver han­te­ring med fing­er­topp­käns­la. Fi­nishen är, den se­na­re in­te minst se­dan han kört hem 40 av drygt 70 spe­ci­al­sträc­kor i 1976 års rac med bi­lens bak­pa­ri bort­mon­te­rat. Han dis­ka­des för att ha fram­fört bi­len på all­män väg ut­an num­mer­skylt, blin­kers och bak­lam­por …

Be­ta 037 på­min­ner må­hän­da mer om en Le Mans-ra­cer än en ral­ly­bil och bygg­des ba­ra i ett drygt år, men hann än­då kö­ra hem vm- ti­teln 1983. Al­la bi­lar bygg­des en­ligt Grupp B-reg­ler­na som kom 1982 och 037 är den sista bak­hjuls­driv­na bil som seg­rat i ral­ly- vm.

Längst till hö­ger i bak­re ra­den en Del­ta 4wd från 1986. No­te­ra att bi­len än­nu sak­nar de ty­pis­ka skärm­bred­dar­na.

4. 1. Lancia Del­ta S4 Stra­da­le var en av de vå­tas­te dröm­mar­na i 1980-ta­lets ton­års­rum. Re­dan sa­lu­bi­lens kom­pli­ce­ra­de och an­norlun­da kon­struk­tion sä­ger nå­got om hur långt Grupp B pres­sat kra­ven på täv­lingsva­ri­an­ten. 2. Del­ta HF Inte­gra­le och fin­län­da­ren Mark­ku Alén i

Fred­rik Ljungkvist har kört sin Lancia Del­ta hf Inte­gra­le 16V Evo ii i drygt fem år och ser no­ga till att den är i ett av­unds­värt fint ori­gi­nal­skick, in­i­från och ut. – Jag har mo­di­fi­e­rat fram­vag­nen en smu­la, det är allt. Sam­ti­digt le­ker jag med tan­ken på att smin­ka till bi­len, den skul­le onek­li­gen klä i tex­ten Ca­ra­bi­ni­e­ri i vitt på si­dor­na och med två blå lam­por på ta­ket. Av­tag­bart ut­an spår, för­stås! – Bi­len är na­tur­ligt­vis in­te per­fekt byggd men så otro­ligt ro­lig att kö­ra att man kan strun­ta i det. ak­tion un­der Svens­ka Ral­lyt 1988. 3. Del­ta S4 för Grupp B, ett rik­tigt mons­ter med bå­de kom­pres­sor och tur­bo, samt ca 500 hk. 4. Lancia Inte­gra­le gjor­des i mäng­der av spe­ci­al­ver­sio­ner. Här är den ovan­li­gas­te, Club Ita­lia, till­ver­kad i ba­ra 15 ex­em­plar.

2.

åt­minsto­ne i det­ta ex­em­plar, bätt­re än vän­tat. Jag minns hur in­bju­dan­de Inte­gra­le såg ut som ny och hur snabbt bi­len kun­de ri­sa i hän­der­na på gas­gla­da fö­ra­re med mått­ligt ord­nings­sin­ne. Så­dant kan läg­ga sor­din på ha­be­gä­ret i dag. Ha­be­gär är an­nars lätt att uppam­ma, men den som hop­pas på sam­ma fi­nish som kör­in­ten­si­tet blir be­svi­ken.

Grep­pet från start är på­tag­ligt, någ­ra ryck i driv­ning­en finns in­te och styr­ning­en har en lätt­het och pre­ci­sion som är unik för ita­li­ens­ka bi­lar när de är som bäst.

Hur li­ten Del­ta Inte­gra­le fak­tiskt är jäm­fört med da­gens var­dags­bi­lar blir jag varse när en till sy­nes gi­gan­tisk men all­de­les nor­mal Vol­vo s80 tor­nar upp sig i mot­satt fil på en trång väg. Jag hu­kar mig som av själv­be­va­rel­se­drift när vi möts, men rät­te­li­gen bor­de den svens­ka bi­len bu­ga sig in­för den ita­li­ens­ka.*

1. Vi ser – du har musk­ler. Del­ta HF Inte­gra­le Evo­lu­zio­ne I och II er­bju­der den de­fi­ni­ti­va bland­ning av bul­ligt, bu­ligt och Gi­u­gi­a­ro­fyr­kan­tigt som är så at­trak­tiv. Ökad spår­vidd fram/bak gav ex­tra kral­lig­het. Cam­pagno­lo­fäl­gar­na är som smyc­ken och den lil­la spoi­ler­ving­en över bakru­tan kan vinklas i oli­ka lä­gen. Den djupt blå, slä­ta lac­ke­ring­en he­ter Blue Lord. 2. Reca­ro­sto­lar­na i bei­ge al­can­ta­ra kom på Evo­lu­zio­ne, slu­ter om fint och för­bätt­rar kör­ställ­ning­en vä­sent­ligt jäm­fört med ti­di­ga­re Inte­gra­le­mo­del­ler. 3. Sista mo­tor­ver­sio­nen med ka­ta­ly­sa­tor kom 1993 och gav 215 hk. Den är ri­vig så det för­slår in­om 3 500 – 5 500 r/min! 4. Förarmil­jön är ett myl­ler av fräckt fär­ga­de mä­ta­re, si och så-er­go­no­mi och Fi­at­plast med li­te ex­tra flott touch. Stor knarr­po­ten­ti­al, men just det­ta ex­em­plar känns snudd på so­litt. Lång­väx­ta slår i ta­ket, an­nars är ut­rym­me­na för­bluf­fan­de väl­dis­po­ne­ra­de in­om ka­ros­sens besked­li­ga for­mat.

Pro­fi­len som slog. Med ti­den blev den kar­tong­for­ma­de Lan­ci­a­ka­ros­sen allt bul­li­ga­re och bu­li­ga­re.

Lan­ci­as em­blem med en flag­ga ovan­på en sti­li­se­rad ratt fick det­ta ut­se­en­de med Del­ta 1980.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.