Den he­lan­de mu­si­ken

DEN HE­LAN­DE

BBC Vetenskapens vag till lyckan - - Innehåll - TEXT: PE­TER LOVATT OCH ZOE CORMIER

Mu­sik och dans har lä­kan­de kraf­ter. Ett så­dant ut­ta­lan­de vän­tar man sig kanske från en fri mu­sik­grupp, en mäs­san­de kri­stall he­a­ler el­ler en ner­de­kad skiv­bo­lags di­rek­tör, men fak­tum är att det finns många ve­ten­skap­li­ga be­lägg – in­te ba­ra te­o­ri­er – som vi­sar att mu­sik och dans kan ha en he­lan­de ver­kan på psy­ket. I un­der­sök­ning­ar har man sett att pa­ti­en­ter med Parkin­sons sjuk­dom kan lä­ra sig att gå lät­ta­re om de ac­kom­pan­je­ras av rytm. An­nan forsk­ning pe­kar på att barn med au­tism får lät­ta­re för so­ci­alt sam­spel när det spe­las mu­sik, och att pa­ti­en­ter kla­rar sig med mind­re be­döv- ning un­der rygg­rad­ski­rur­gi om den ut­förs till mu­sik. All­ra mest över­ras­kan­de är kanske att för ti­digt föd­da späd­barn går upp i vikt snab­ba­re om de får lyss­na på mu­sik.

Ljud i all­män­het kan ge upp­hov till star­ka fy­sis­ka re­ak­tio­ner. Kat­ter som spin­ner får oss att slapp­na av och plöts­li­ga ljud får oss att ryc­ka till. Men mu­sik kan gö­ra nå­got myc­ket mer an­märk­nings­värt: ska­pa hän­ryck­ning. Det är först un­der de se­nas­te 15 åren som hjärn­fors­ka­re har kun­nat för­kla­ra var­för. En del av för­klar ing­en är att mu­sik sti­mu­le­rar uråld­ri­ga de­lar av hjär­nan som har en roll i vå­ra be­lö­nings- och njut­nings­sy­stem.

Mu­sik kan rö­ra oss till tå­rar och få det att sprit­ta i be­nen, men mu­si­ken på­ver­kar in­te ba­ra vårt humör. Mu­sik kan även stärka vår häl­sa. Fak­tum är att ju mer vi lär oss om mu­si­kens kraft, desto fler an­vänd­nings­om­rå­den upp­täc­ker vi.

Men en vik­ti­ga­re or­sak är den kom­plexa hän­del­se­ked­ja som le­der till att sig­naläm­net do­pa­min fri­sätts från ac­cum­bens kär­nan i hjär­nan. Njut­nings­hor­mo­net ut­sönd­ras i re­ak­tion på sex, dro­ger och mu­sik, men in­te vid slump­mäs­si­ga ljud. När do­pa­mi­net väl flö­dar i blodom­lop­pet kan det få oss att vi­bre­ra från topp till tå. Dess­utom trig­gar mu­sik ut­sönd­ring­en av andra sig­naläm­nen, som en­dor­fi­ner, se­ro­to­nin och va­so­pres­sin. Mu­sik är en ke­misk ljudcock­tail – ut­an bak­smäl­la.

Stu­di­er av allt från hur hjär­nan fun­ge­rar på cell­ni­vå till psy­ki­a­tris­ka be­döm­ning­ar av schi­zo­fre­na och språk­för­må­ga hos stroke­pa­ti­en­ter pe­kar åt sam­ma håll: mu­sik är in­te ba­ra en form av un­der­håll­ning, ut­an den har en vik­tig plats i evo­lu­tio­nen. Och ju mer vi lär oss om hur hjär­nan på­ver­kas av mu­sik, desto bätt­re in­ser vi att mu­sik in­te ba­ra kan få oss på gott humör ut­an även kan an­vän­das som be­hand­lings­in­stru­ment.

SÅ MYC­KET ATT TA RE­DA PÅ

”Först ut­bil­da­de jag mig till mu­sik te­ra­peut, men när jag bör­ja­de job­ba för 15 år se­dan in­såg jag att det fanns väl­digt li­te for­mell forsk­ning om hur be­hand­lings­for­men fun­ge­rar och var­för”, säger pro­fes­sor Christi­an Gold från Gri­e­ga­ka­de­min vid uni­ver­si­te­tet i Ber­gen i Nor­ge. Gold stu­de­rar hur mu­sik­te­ra­pi kan hjäl­pa män­ni­skor med en rad oli­ka till­stånd, från in­lär­nings­svå­rig­he­ter via de­mens till schi­zo­fre­ni. ” Jag ha­de tänkt åter­gå till att job­ba med pa­ti­en­ter ef­ter någ­ra år som fors­ka­re, men 15 år se­na­re fors­kar jag fort­fa­ran­de. Det finns helt en­kelt så myc­ket att ta re­da på.”

Att det är bra för hjär­nan att lyss­na på Mo­zart är kanske ett av de mest väl­kän­da på­stå­en­de­na om mu­si­kens gynn­sam­ma ef­fek­ter, men man mås­te in­te äls­ka klas­siskt för att få för­de­lar av sitt mu­sik­in­tres­se. Att lyss­na på mu­sik – så­väl klas­sisk som andra gen­rer – har mät­ba­ra ef­fek­ter på vis­sa kog­ni­ti­va för­må­gor, till ex­em­pel vi­su­ell pro­blem­lös­ning.

Din hjär­na på­ver­kas av allt du gör, oav­sett om det är att lö­sa pro­blem, id­rot­ta el­ler må­la land­skaps­bil­der. Men ingenting ver­kar kun­na för­änd­ra hjär­nans ana­to­mi och ke­mis­ka sam­man­sätt­ning på sam­ma gynn­sam­ma sätt som mu­sik. I hjärn­bar­kens ytt­re la­ger finns grå sub­stans som in­ne­hål­ler sy­nap­ser­na, kon­takt-

” Mu­sikär­mu­sikär in­te­ba­rain­te­ba­ra en form av un­der­håll­ning, ut­an den har en vik­tig plats i evo­lu­tio­nen.”

om­rå­det där sig­na­ler över­förs mellan nerv­cel­ler. Den blir tjoc­ka­re vid mu­si­ka­lisk övning. Lill­hjär­nan, den skrynk­li­ga an­sväll­ning­en på hjär­nans bak­si­da som bi­drar till ba­lans, ko­or­di­na­tion och rör­lig­het, är också stör­re hos pi­a­nis­ter.

Hjärn­fors­ka­re har vi­sat på en mängd andra ana­to­mis­ka för­änd­ring­ar som upp­står ge­nom mu­sik, men den mest ge­nom­gri­pan­de är nog att hjärn­bal­ken – ett band av nerv­fib­rer som utgör län­ken mellan de två sto­ra he­mi­sfä­rer­na – tjock­nar. Man vet in­te ex­akt vad som åstad­koms ge­nom att de bå­da hjärn­hal­vor­na får bätt­re för­ut­sätt­ning­ar att kom­mu­ni­ce­ra, men 20 år ef­ter upp­täck­ten har fors­kar­na fort­fa­ran­de in­te hit­tat nå­got an­nat än mu­sik som har den ef­fek­ten.

Mag­net­ka­me­ra- och Eeg-un­der­sök­ning­ar vi­sar dess­utom att näs­tan varen­da del av hjärn an en­ga­ge­ras när man spe­lar el­ler lyss­nar på mu­sik. Alla om­rå­den sti­mu­le­ras, bå­de ny­a­re de­lar som fron­tal­lo­ben (som är cen­tral i hög­re tän­kan­de) och äld­re struk­tu­rer mitt i hjär­nan, till ex­em­pel hipp­ocam­pus (av­gö­ran­de för min­net) och amyg­da­la (cen­tral för räds­la och käns­lor). Till och med hjär­nans mest pri­mi­ti­va del, hjärn stam­men, re­a­ge­rar på mu­sik.

EN BÄTT­RE ÅLDERDOM

Män­ni­skor är so­ci­a­la va­rel­ser och be­hö­ver kon­takt med andra. Få sa­ker är så iso­le­ran­de som de sjuk­do­mar och funk­tions­ned­sätt­ning­ar som kan föl­ja med åld­ran­det. Des­sa är också ett av de mest eta­ble­ra­de fäl­ten in­om mu­sik­te­ra­pi­forsk­ning­en.

Ett ex­em­pel är de skak­ning­ar och rör­lig­hets­svå­rig­he­ter som upp­trä­der vid Parkin­sons sjuk­dom. ”Sjuk­do­mar som ger skak­ning­ar brukar in­ne­bä­ra hög fall­risk. Det finns me­di­cin som kan hjäl­pa mot skak­ning­ar­na, men det finns väl­digt li­te som kan göras för att hjäl­pa pa­ti­en­ter­na att gå igen”, säger pro­fes­sor Si­mo­ne Dal­la Bel­la, vid uni­ver­si­te­tet i Mont­pel­li­er. Med met­ro­no­mer och slag­verk stu­de­rar han hur mu­sik­te­ra­pi kan hjäl­pa per­so­ner med Parkin­sons sjuk­dom att gå sta­di­ga­re. Un­ge­fär som sol­da­ter lär sig att mar­sche­ra till tru­mac­kom­pan­je­mang kan pa­ti­en­ter lä­ra sig att gå bätt­re till en rytm.

”Det fa­sci­ne­ran­de med den här be­hand­ling­en är att det in­te ba­ra är gång­en som på­ver­kas, ut­an även så­dant som mo­to­ri­ken för­bätt­ras”, säger Dal­la Bel­la. ”Pa­ti­en­ter som trä­nas att föl­ja en rytm kan till ex­em­pel gö­ra sto­ra fram­steg bå­de när det gäl­ler att upp­fat­ta tal och att ta­la själ­va.”

Me­ka­nis­mer­na som gör att mu­sik hjälper Parkin­sons­drab­ba­de ver­kar lig­ga i ac­cum­benskär­nan, den struk­tur i hjär­nan som fri­sät­ter sig­naläm­net do­pa­min i re­ak­tion på ex­em­pel­vis dro­ger el­ler sex. Vid Parkin­sons sjuk­dom ska­das för­bin­del­ser­na mellan de ba­sa­la gang­li­er­na och andra om­rå­den på grund av brist på do­pa­min. Dal­la Bel­la me­nar att det så­le­des är lo­giskt att mu­sik som får do­pa­min att ut­sönd­ras i det om­rå­det kan ge för­bätt­ring­ar.

MUSIKALISKA MIN­NEN

Även per­so­ner som li­der av Alz­hei­mers sjuk­dom kan bli hjälp­ta av mu­sik. Många män­ni­skor ut­veck­lar Alz­hei­mers sjuk­dom varje år, och om man även räk­nar in de när­stå­en­de så är det en stor an­del av be­folk­ning­en som be­rörs av de­mens­sjuk­do­mar.

”Det finns ing­en bot mot Alz­hei­mers idag och in­te hel­ler någ­ra ut­sik­ter till sto­ra fram­steg på om­rå­det un­der över­skåd­lig tid. Där­för mås­te vi ar­be­ta på att gö­ra li­vet lät­ta­re för de drab­ba­de och de­ras vår­da­re”, säger Victo­ria Wil­li­am­son, psy­ko­log vid uni­ver­si­te­tet i Shef­fi­eld och författare av You are the mu­sic.

”Pre­cis som all in­ten­siv fy­sisk ak­ti­vi­tet kan dans öka ut­sönd­ring­en av en­dor­fi­ner – de smärt­stil­lan­de må bra-hor­mo­ner i hjär­nan som bland an­nat lig­ger bakom lyc­ko­ru­set som brukar kal­las run­ner’s high.”

”Mu­sik är inget pil­ler el­ler bo­te­me­del, men mu­sik kan va­ra ett ef­fek­tivt stöd och lind­ra verk­li­ga symp­tom som de­pres­sion och ång­est. Det finns inga skäl att in­te gö­ra mu­sik till­gäng­ligt för så många män­ni­skor som möj­ligt på vård­bo­en­den.”

Ef­ter att ha äg­nat många år åt att stu­de­ra mu­si­ka­liskt min­ne i la­bo­ra­to­ri­et bör­ja­de Wil­li­am­son sam­ar­be­ta med väl­gö­ren­hets­or­ga­ni­sa­tio­nen Lost Chord. Den grun­da­des 1999 av He­le­na Mul­ler för att ge de­men­ta åld­ring­ar på vård­bo­en­den till­gång till le­van­de mu­sik.

Ma­ri­on Jo­nes, vars man har långt fram­skri­den Alz­hei­mers sjuk­dom, be­rät­tar vad det har be­tytt för dem: ”Kö­ren på Lost Chords min­neskafé är en av väl­digt få sa­ker som får ho­nom att le.”

En­ligt den brit­tis­ka or­ga­ni­sa­tio­nen Alz­hei­mer’s So­ci­e­ty är mu­si­ke­ve­ne­mang liv­li­nor: ” De drab­ba­de och de­ras an­hö­ri­ga kan va­ra ett par igen, och in­te ba­ra en de­ment per­son och en an­hö­rig­vår­da­re. För­de­lar­na för per­so­ner med de­mens är omät­ba­ra. Att se män­ni­skor som är till­ba­kadrag­na och iso­le­ra­de kom­ma ur sitt skal och del­ta i sång och dans är en stark upp­le­vel­se.”

DEN BÄS­TA UPPFINNINGEN

Det star­ka grepp som mu­sik kan ha om vå­ra min­nen märks kanske tyd­li­gast på eve­ne­mang som Lost Chords min­neskafé­er. Även om per­so­ner med långt fram­skri­den de­mens in­te kom­mer ihåg nam­nen på si­na barn minns de or­den till sång­er från barn­do­men.

I grund och bot­ten är mu­sik en form av so­ci­al na­vi­ge­ring via ljud. Med tan­ke på att så många av hjär­nans mer pri­mi­ti­va de­lar ak­ti­ve­ras när vi lyss­nar på mu­sik, och att mu­sik kan an­vän­das i fle­ra be­hand­lings­for­mer, kan man und­ra om hjär­nan rentav är upp­byggd för mu­si­ka­lisk ak­ti­vi­tet. ” Det trod­de jag ti­di­ga­re, men ju mer jag lär mig om mu­sik, desto mer över­ty­gad blir jag om att det här in­te är nedärvt, ut­an mu­si­ken är nå­got vi har upp­fun­nit. Jag tror ab­so­lut att vå­ra hjär­nor är för­pro­gram­me­ra­de för att kun­na ska­pa mu­sik, men det är in­te mu­si­ken som har ska­pat oss ut­an vi som har ska­pat den”, säger Wil­li­am­son. ” Vi bör­ja­de spe­la mu­sik för att mu­si­ken kun­de fyl­la så många funktioner, till ex­em­pel stärka kom­mu­ni­ka­tion, so­ci­a­la band, sam­ar­be­te och sex­u­ell at­trak­tion. Nu kan vi in­te slu­ta. Det här är vår bäs­ta upp­fin­ning ge­nom ti­der­na.”

Parkin­sons sjuk­dom får de­lar av hjär­nan att de­ge­ne­re­ra.

Pe­ter Lovatt är dans­psy­ko­log och dri­ver Dan­ce Psycho­lo­gy Lab vid Uni­ver­si­ty of Hert­fordshi­re i Eng­land. Zoe Cormier är fri­lan­san­de ve­ten­skaps­skri­bent och har skri­vit boken Sex, drugs & rock ‘n’ roll: The sci­ence of he­do­nism.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.