Te­ra­pi i kra­nen

BBC Vetenskapens vag till lyckan - - Innehåll - TEXT: JO CARLOWE

Fö­re­ställ dig en fram­tid där vår häl­sa, vårt be­te­en­de och vårt humör styrs av ke­mi­ka­li­er i dricks­vatt­net. Det lå­ter må­hän­da som nå­got ur Al­dous Hux­leys dysto­pis­ka ro­man Du skö­na, nya värld, men kanske drö­jer det in­te så länge innan det blir verk­lig­het. Fors­ka­re un­der­sö­ker näm­li­gen om li­ti­um i dricks­vatt­net kan mins­ka själv­mords­fre­kven­sen.

Bak­grun­den till forsk­ning­en är li­ti­ums psy­kiskt sta­bi­li­se­ran­de ver­kan. In­om psy­ki­a­trin an­vänds äm­net bland an­nat för att be­hand­la bi­po­lär sjuk­dom. Se­dan dess te­ra­peu­tis­ka egen­ska­per upp­täck­tes 1949 har man kon­sta­te­rat att li­ti­um hal­ve­rar själv­mords­ris­ken hos psy­kiskt sju­ka, och nu tror fors­ka­re att vi alla skul­le ha nyt­ta av att få i oss mer li­ti­um.

Hur li­ti­um fun­ge­rar är in­te helt klar­lagt, men de fles­ta ex­per­ter tror att det stär­ker för­bin­del­ser­na mellan nerv­cel­ler i de om­rå­den i hjär­nan som styr humör och be­te­en­de. På så sätt kan li­ti­um mild­ra ma­nisk­het, im­pul­si­vi­tet och de­pres­sion. Vis­sa fors­ka­re går än­nu läng­re och me­nar att det också kan lä­ka nerv­ska­dor och skydda mot de­mens. Nu på­går forsk­ning för att ta re­da

Li­ti­um­hal­tigt dricks­vat­ten har vi­sat sig ge fär­re mord och själv­mord, och ny forsk­ning pe­kar på att li­ti­um i kran­vatt­net skul­le kun­na gö­ra oss alla myc­ket lyck­li­ga­re.

på om dag­lig ex­po­ne­ring för små mäng­der li­ti­um kan ge häl­so­för­de­lar in­te ba­ra för dem som re­dan li­der av de­pres­sion, ut­an för be­folk­ning­en i stort. De fles­ta av oss får re­dan i oss en del li­ti­um ef­tersom det fö­re­kom­mer na­tur­ligt i kran­vat­ten. Men även i om­rå­den med höga na­tur­li­ga ni­vå­er upp­går mäng­den ba­ra till om­kring 2 mg per dag, me­dan be­hand­lings­do­ser nor­malt lig­ger på 300 mg om da­gen och upp­åt.

I en färsk stu­die från Li­tau­en såg fors­ka­re ett sam­band mellan hal­ten li­ti­um i dricks­vatt­net och själv­mords­ta­len. Dricks­vat­ten­pro­ver från det kom­mu­na­la vatt­net togs i nio oli­ka stä­der och jäm­för­des med själv­mords­sta­tisti­ken. Fors­kar­grup­pen såg ett sam­band mellan höga hal­ter li­ti­um i vatt­net och lägre själv­mords­fre­kvens bland män (men in­tres­sant nog in­te bland kvin­nor).

Ti­di­ga­re un­der­sök­ning­ar från Ja­pan, Ös­ter­ri­ke och USA ha­de också vi­sat på ett sam­band. År 1989 pub­li­ce­ra­des en ar­ti­kel i USA med ru­bri­ken Lit­hi­um in drin­king wa­ter and the in­ci­dences of cri­mes, su­i­ci­des, and ar­rests re­la­ted to drug ad­dic­tion. Fors­kar­na un­der­sök­te li­ti­um­hal­ten i vatt­net i 27 om­rå­den i Tex­as och kun­de se ett tyd­ligt sam­band: I det om­rå­de där li­ti­um­ni­vån var som högst var själv­mords­fre­kven­sen näs­tan 40 pro­cent lägre än i det om­rå­de där man ha­de minst li­ti­um i vatt­net. I de om­rå­den där hal­ten li­ti­um i vatt­net var som högst var dess­utom fö­re­koms­ten av mord och våld­täk­ter sig­ni­fi­kant lägre.

År 2009 såg fors­ka­re i Ja­pan ett sam­band mellan hög­re mäng­der li­ti­um i dricks­vatt­net och lägre själv­mords­tal. En stu­die i Ös­ter­ri­ke 2011 gav lik­nan­de re­sul­tat. Fors­kar­na tog 6 460 li­ti­um­mät­ning­ar från hela lan­det och jäm­för­de siff­ror­na med själv­mords­sta­tisti­ken för alla de 99 di­strik­ten i lan­det. Även här såg man ett ne­ga­tivt sam­band: ju hög­re li­ti­um­halt som

”Man såg ett sam­band mellan höga hal­ter li­ti­um i vatt­net och lägre själv­mords­fre­kvens bland män.”

fanns i vatt­net i ett di­strikt, desto fär­re var själv­mor­den. Sam­ban­det var sig­ni­fi­kant även när da­ta ha­de ju­ste­rats för so­cio­e­ko­no­mis­ka skill­na­der. Fors­kar­na drog slut­sat­sen att hela 4 till 15 pro­cent av de geo­gra­fis­ka skill­na­der­na i själv­mords­fre­kvens kun­de för­kla­ras med skill­na­der i li­ti­um­hal­ten i vatt­net mellan oli­ka re­gi­o­ner.

HÄLSOBRUNNAR OCH LÄSK

Mot bak­grund av des­sa re­sul­tat har vis­sa ar­gu­men­te­rat för att spåräm­net ak­tivt bor­de till­sät­tas i kran­vatt­net för att gö­ra oss mer psy­kiskt sta­bi­la, men att lå­ta myn­dig­he­ter­na ma­ni­pu­le­ra vatt­net är en kon­tro­ver­si­ell idé. Pro­fes­sor Al­lan Young från Institute of Pscy­hi­a­try i Lon­don fick döds­hot när han un­der­sök­te hur vår häl­sa på­ver­kas av li­ti­um i vår mil­jö. Det­ta trots att det in­te är nå­got nytt att till­sät­ta ke­mi­ka­li­er i dricks­vatt­net.

I vis­sa län­der har flu­or till­satts se­dan 1940ta­let för att för­hind­ra ka­ri­es. De fles­ta ame­ri­ka­ner får till ex­em­pel vat­ten med till­satt flu­or, och i Stor­bri­tan­ni­en kom nyligen en rap­port som vi­sa­de att fö­re­koms­ten av ka­ri­es är 28 pro­cent lägre bland femå­ring­ar och 21 pro­cent lägre bland tolvå­ring­ar i om­rå­den där vatt­net är flu­or­be­ri­kat.

Tan­ken att li­ti­um i vatt­net kan ha en lä­kan­de kraft går än­nu läng­re till­ba­ka än flu­or­be­rik­ning­en. Mellan 1785 och 1949 var det li­ti­um­ri­ka vatt­net i Pit­ke­athly Wells i Skott­land po­pu­lärt bland dem som led av oli­ka häl­so- och nerv­pro­blem, och i USA be­sök­te bå­de Mark Twain och The­o­do­re Roo­se­velt kuror­ten Lit­hia Springs i del­sta­ten Ge­or­gia, som var be­römt för sitt häl­so­bring­an­de mi­ne­ral­vat­ten.

De på­ståd­da häl­so­ef­fek­ter­na gjor­de att ”lit­hia­vat­ten”, rikt på li­ti­umsal­ter, även an­vän­des i många po­pu­lä­ra dryc­ker. En av dem var Bib-la­bel Lit­hi­a­ted Le­mon-li­me So­da – ett ti­digt namn för 7 Up (där li­ti­um för­mod­li­gen gav lyf­tet – ”the up” – me­dan 7 even­tu­ellt stod för atom­mas­san). På 1940- ta­let gjor­de för­änd­rad re­gle­ring av dryc­kes­in­du­strin och oro över att li­ti­um kun­de va­ra gif­tigt att äm­net ploc­ka­des bort ur dryc­ker på mark­na­den. Ef­ter det att li­ti­u­mets psy­ko­tro­pa ef­fek­ter upp­täckts an­vän­des det näs­tan ute­slu­tan­de in­om psy­ki­a­trin.

NÄS­TA STEG

Kanske kom­mer re­sul­ta­ten av den li­tau­is­ka stu­di­en att ge fart åt de­bat­ten om att be­ri­ka dricks­vatt­net med li­ti­um, pre­cis som man gör med flu­or i USA. Än så länge finns det dock inget om­rå­de i värl­den där li­ti­um till­sätts i vatt­net för folk­häl­sans skull.

En­ligt pro­fes­sor Young finns det ”många ve­ten­skap­li­ga hin­der” som mås­te un­dan­rö­jas innan det skul­le kun­na bli ak­tu­ellt. ”Men vi mås­te gö­ra den forsk­ning som be­hövs”, säger han. ” Det be­hövs fler mil­jöstu­di­er av ef­fek­ter­na av hög­re hal­ter li­ti­um. Om det in­te går att till­sät­ta li­ti­um i dricks­vatt­net kan man ge folk myc­ket lägre do­ser och föl­ja dem en läng­re tid. Jag är för­vå­nad över att det in­te re­dan görs sto­ra forsk­nings­in­sat­ser på om­rå­det.”

I nu­lä­get tycks det fö­ga san­no­likt att li­ti­um­vat­ten åter ska bli li­ka van­ligt som för 50 år se­dan. Men med tan­ke på att själv­mord or­sa­kar en mil­jon döds­fall om året finns det star­ka skäl att åt­minsto­ne fors­ka i äm­net.

Jo Carlowe är ve­ten­skaps­jour­na­list och skri­ver i The Ti­mes och The BMJ.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.