Alperna. Gil­lar du bergs­vä­gar?

Tobias vi­ger någ­ra da­gar åt Eu­ro­pas högs­ta berg.

Bike: Touring Special - - INNEHÅLL - TEXT & FOTO TOBIAS BOVIN

Är du in­tres­se­rad av fin­me­ka­nik, ru­stik mat, öl och him­mels­ka mo­tor­cy­kel­vä­gar? I så fall har vi nog nå­got som kan pas­sa just dig.

JAG VILL BE­RÄT­TA för dig om en plats som in­te lig­ger spe­ci­ellt långt från Sve­ri­ge där var­je mo­tor­cy­klist bör tri­vas li­ka bra som en gris i ett gytt­je­bad. Ef­ter två da­gar i sa­deln el­ler två tim­mar i flyg­plans­sä­tet är det fullt av kur­vi­ga och ku­pe­ra­de vägar be­lag­da med jämn as­falt och i gröns­kan­de dal­gång­ar bor vän­li­ga män­ni­skor i by­ar som ser ut som Bil­bo Bag­gins hemtrak­ter. Ett öl­bryg­ge­ri lig­ger säl­lan läng­re bort än ett par mil. Bil­li­ga­re och ro­li­ga­re än Nor­ge. Mind­re trångt och mer va­ri­e­rat än Alperna. När­ma­re och trev­li­ga­re än Syd­frank­ri­ke.

EN TI­DIG LÖRDAGMORGON fly­ger jag och Anna till München där vi har re­ser­ve­rat en BMW K 1600 GT. Vi le­tar oss ut på A8, sät­ter GPS:EN på Freu­denstadt via Stuttgart och nju­ter av det var­ma väd­ret som ver­kar be­tyd­ligt van­li­ga­re här ne­re än i Mä­lar­da­len.

Att re­sa till Sch­warz­wald in­ne­bär att ta ställ­ning till många oli­ka al­ter­na­tiv vad gäl­ler boende. Om­rå­det är fem­ton mil långt och fem mil brett med mer än ett­hund­ra or­ter som var och en har ge­myt­li­ga ho­tell, små re­stau­rang­er som ser­ve­rar ru­stikt väl­la­gad mat samt öl från det lo­ka­la öl­bryg­ge - ri­et. För vå­ra be­hov val­de vi Freu­denstadt som är en stad med 23 000 in­vå­na­re nä­ra mit­ten av Sch­warz­wald.

NÄR JAG DRAR un­dan de tjoc­ka gar­di­ner­na från ho­tell­rum­mets föns­ter den förs­ta mor­go­nen syns spår av upp­tor­kan­de regn på as­fal­ten ne­dan­för. So­len är på god väg att ja­ga det tun­na moln­täc­ket på flykt och från re­stau­rang­en med hel­täck­nings­mat­ta och furumöb­ler två vå­ning­ar ne­dan­för le­tar sig dof­ten av ny­bryggt kaf­fe upp till mitt rum. Un­der går­da­gens kväll hann vi skis­sa på en ro­ad­book som skul­le ta oss ge­nom gö­kursklust­ret om­kring Tri­berg. Gökur? Jo, fak­tiskt. Det är gökur – Kuckucksu­hr – som har loc­kat oss hit. Vägg­mon­te­ra­de kloc­kor ut­smyc­ka­de med hus­tak, blad­verk, djur och med me­ka­nis­ka ur­verk driv­na av tunga kot­tar. Jag gis­sar att du in­te viss­te att det där lju­det som den lil­la gö­ken gör när den tit­tar ut ur kloc­kan var­je hel­tim­me mås­te kom­ma från två små blås­bäl­gar till­ver­ka­de av pap­per för att kloc­kor­na ska få cer­ti­fie­ras av Ve­re­in die Sch­warz­wal­du­hr (tys­ka gö­kurs­för­e­ning­en).

DET KRAX­AR TILL i tal­rö­ret in­till por­ten och en kvinn­lig röst frå­gar vad vi vill. Jag för­kla­rar att vi kom­mer till Scho­nach från tid­ning­en Bi­ke och vill se hur man till­ver­kar ur­verk för gökur; tar för gi­vet att möj­lig­he­ten att fö­re­kom­ma i värl­dens störs­ta svens­ka mc­tid­ning öpp­nar vil­ka dör­rar som helst. Ing­et ha­de kun­nat va­ra mer fel. Vi är in­te väl­kom­na. Med vik­tig röst med­de­lar kvin­nan att vi in­te har bo­kat tid och att man in­te är in­tres­se­ra­de av nå­gon pub­li­ci­tet. Dan­ke. Jag ler dumt mot Anna som tit­tar upp­ford­ran­de mot mig. Det här var in­te bra. Fram med no­te­ring­ar­na hem­i­från. Vil­ka var de and­ra till­ver­kar­na? Få se nu. Rom­bach & Haas. Nej, det var ju där de in­te ens sva­ra­de när vi ring­de på. Här då: Ger­hard Sch­mi­e­der. Ba­ra någ­ra kvar­ter bort dess­utom. Per­fekt. Där tar de sä­kert emot oss.

EF­TERSOM JAG HIT­TILLS har gjort det fel­ak­ti­ga an­ta­gan­det att till­verk­ning av tys­ka gökur sker i sto­ra fa­bri­ker är det med ett stort mått av tvi­vel som jag ring­er på till den sto­ra vil­lan på Win­ter­bergs­tras­se nio. Någ­ra lik­he­ter med den fö­re­gå­en­de in­du­stri­lo­ka­len med eter­nit­fa­sad finns in­te.

Ha­de nå­gon frå­gat mig någ­ra må­na­der ti­di­ga­re ha­de jag nog in­te brytt mig om ifall göku­rens ur­verk var me­ka­nis­ka el­ler elektro­nis­ka el­ler vad det spe­lar för roll om vi­sar­na är till­ver­ka­de av gran el­ler alm. Men det vi­sar sig att Ger­hard Sch­mi­e­der är vän­lig­he­ten själv och att hans en­tu­si­asm smit­tar av sig. Han vi­sar oss runt i sin verk­stad där gökur av oli­ka slag och i oli­ka sta­di­er av fär­dig­stäl­lan­de trängs längs bå­de väg­gar och på

gol­vet. Han har ge­säll­brev i klock­till­verk­ning och är spe­ci­a­li­se­rad på gökur med klas­sisk tysk jak­tor­na­men­te­ring. Ger­hards barn­domsvän Oli skö­ter för­sälj­ning­en i en bu­tik ne­re i stan och där får vi får un­der ef­ter­mid­da­gen ve­ta allt om skill­na­der­na mel­lan ki­ne­sisk ko­pia och tyskt ori­gi­nal. En grupp från Ka­na­da lyss­nar an­dakts­fullt och är näs­tan iv­ri­ga att få fram si­na American Ex­press ef­ter fö­re­läs­ning­en. Det är nog bra att ha en gans­ka hög kre­dit­gräns på sitt kort om man har tänkt pry­da väg­gen hem­ma med ett äk­ta gökur; en del mo­del­ler som kal­las ”An­ti­ke Nach­bil­dung” (an­tik re­pli­ka, un­ge­fär) med ur­verk som går i åt­ta da­gar kos­tar 1 500 eu­ro, men det finns mind­re och enkla­re mo­del­ler för en ti­on­del av det pri­set.

EN NY MOR­GON och jag in­le­der da­gen med att kö­ra bort till den lo­ka­la Shell­mac­ken för att ren­gö­ra kåp­gla­set. Det är helt fullt med in­sek­ter från går­da­gens se­na kör­ning mel­lan Schö­nau och Freu­denstadt. Som näs­tan alltid är ock­så den­na mack var­je tra­fi­kants dröm: ställ med vat­ten­fyll­da hin­kar vid var­je pump, grova ren­gö­rings­svam­par, väl­fyll­da pap­pers­hål­la­re, en­gångs­hands­kar och papp­trat­tar för ol­je­på­fyll­ning. Man tar det här med tra­fik på all­var i Tyskland.

Vi styr så mot Ba­den Ba­den – Sch­warz­walds Mo­naco. 54 000 in­vå­na­re, ho­tell där de an­ställ­da har uni­form och vi­ta hands­kar, ett stort ca­si­no med strikt dress co­de, prakt­ful­la bloms­te­rar­range­mang längs flo­den Oos och bu­ti­ker som säl­jer kloc­kor för fem­siff­ri­ga be­lopp. I eu­ro. Men här finns ock­så prisvärda ser­ve­ring­ar där man kan äta en ”pfan­ne” och dricka en kall öl för mind­re än 10 eu­ro och café­er med osan­no­likt ar­ran­ge­ra­de bak­verk. Den ele­gan­ta mil­jön är en väl­kom­men kon­trast till den mer ru­sti­ka al­mo­ge­kul­tu­ren sö­derut. Vi sät­ter oss ner på en ser­ve­ring och be­stäl­ler cappuc­ci­no och glass. In­nan vi läm­nar Ba­den Ba­den och kör sö­derut igen blir det ett av­kopp­lan­de tids­för­driv att tit­ta på män­ni­skor med hu­vud­bo­na­der, sto­ra sol­glas­ö­gon och dy­ra klä­der.

EN KVÄLL KÄN­NER jag ett tryc­kan­de be­hov av att ta mig an väg 29 som går väs­terut ur Freu­denstadt och un­der­sö­ka vad BMW:N kan pre­ste­ra i körlä­get ”dy­na­mic”. Vägen he­ter Strass­bur­ger stras­se på kar­tan och har sto­ra lik­he­ter med en mar­gi­nellt ut­rä­tad ra­cer­ba­na dra­gen rakt ge­nom sko­gen. Kur­vor­nas ra­di­er är jäm­na och för­ut­säg­ba­ra, och de ha­kar i varand­ra med hjälp av sve­pan­de sek­tio­ner som får has­tig­hets­mä­tar­nå­len att rö­ra sig för­bluf­fan­de nä­ra slu­tet av mä­tar­tav­lans gra­de­ring.

Kron­ju­ve­len bland des­sa vägar är Sch­warz­wald­hoch­stras­se (B500 är dess for­mel­la namn) som går ge­nom cen­tra­la Sch­warz­wald i nord-syd­lig rikt­ning och bär sto­ra lik­he­ter med de snab­ba­re par­ti­er­na av Nür­bur­gring. En full­stän­digt mag­ni­fik väg som det är möj­ligt att kö­ra upp och ner längs en hel dag ut­an att sak­na nå­got an­nat. Som om vägar­nas jäm­na be­lägg­ning av fin­kor­nig as­falt och all­män­na full­kom­lig­het in­te skul­le va­ra nog är många kur­vor dess­utom kan­ta­de av röd-vit må­lad curbs. I de dju­pa sko­gar­na vid si­dan av vägen ha­de man med li­te fan­ta­si kun­nat se storm troo­pers svi­scha fram på si­na spee­der bi­kes mel­lan de enor­ma träd­stam­mar­na.

KRON­JU­VE­LEN BLAND DES­SA VÄGAR ÄR SCH­WARZ­WALD SOM BÄR LIK­HE­TER MED NÜR­BUR­GRING

I FURTWANGEN LIG­GER Deutsches Uh­ren­mu­se­um och det flan­ke­ras av en hög­sko­la där man ut­bil­dar ur­ma­ka­re. Jo, det är fak­tiskt sant. I mu­se­ets luft­kon­di­tio­ne­ra­de fo­a­jé får jag hjälp av mu­se­ets in­ten­dent att lo­ka­li­se­ra fö­re­tag som är in­blan­da­de i till­verk­ning­en av gökur. Hon vill fram­för allt fram­hål­la det lo­ka­la fö­re­ta­get SBS Fe­in­te­ch­nik som har till­ver­kat me­ka­nis­ka ur­verk för gökur i 150 år. Det en­da i världen som fak­tiskt fort­fa­ran­de gör det­ta.

Den om­fat­tan­de ut­ställ­ning­en av kloc­kor och gökur gör mig ge­nu­int in­tres­se­rad. Det är häp­nads­väc­kan­de med vil­ken pre­ci­sion man lyc­ka­des få fin­me­ka­nik att fun­ge­ra långt in­nan det fanns så­dant som elekt­ri­ci­tet, la­ser

och pneu­ma­tik. På en hel vägg har man gjort en in­stal­la­tion av ett hund­ra­tal ur­verk för gökur från SBS Fe­in­te­ch­nik. Näs­tan he­la ti­den är det nå­got av ur­ver­ken som slår hel- el­ler halv­tim­me och de pyt­tesmå pap­pers­bäl­gar­na imi­te­rar lju­det av en gök. Jag för­sö­ker fånga skå­de­spe­let på bild, men var­je gång jag lyc­kas lo­ka­li­se­ra rätt ur­verk som för till­fäl­let lå­ter och ru­sar fram med min ka­me­ra för att ta en bild slu­tar det lå­ta och det bör­jar istäl­let lå­ta ”ko-ko” på nå­got an­nat håll.

EN SO­LIG OCH myc­ket varm dag åker vi till Horb am Nec­kar dit skyl­tar om rid­dar­spel har loc­kat oss. Stör­re de­len av sta­den vi­sar sig va­ra in­häg­nad och mot en gans­ka hög av­gift släpps vi för­bi av­spärr­ning­ar­na. I vå­ra hoj­ställ av­vi­ker vi myc­ket på­tag­ligt från om­giv­ning­en som be­står av män­ni­skor i imi­ta­tio­ner av me­del­tids­klä­der. Man spe­lar på lus­ti­ga flöj­ter, slår på märk­li­ga slag­in­stru­ment, äter kons­tig mat och ibland blir det en ut­ma­ning för mig att ba­ra dra dis­kret på mun­nen åt de mest ihär­di­ga för­sö­ken att se ut som en all­de­les rik­tig träl. Min res­kam­rat Anna ger mig en arm­bå­ge i si­dan och me­nar att man mås­te mo­bi­li­se­ra li­te öp­pen­het när man är ute re­ser. Hon har för­stås rätt.

Ef­ter ett tag bör­jar det kur­ra i ma­gen och jag stäl­ler mig i en kö där man längst fram kan väl­ja mel­lan enor­ma por­tio­ner pas­ta med mo­za­rel­la el­ler nå­gon slags gry­ta. Pris­värt och gott. In­nan vi läm­nar

Horb am Nec­kar kö­per jag ett par hand­gjor­da hand­väs­kor i här­ligt fär­gad moc­ka. Den som tyc­ker om att fyn­da hantverk har många skäl att åka till Sch­warz­wald, skick­lig­he­ten och kre­a­ti­vi­te­ten im­po­ne­rar.

BÅ­DE HÄR OCH där längs vä­gar­na ser vi af­fi­scher för ”Tra­vel event 2013”. Det är Tou­ra­tech, den tys­ka till­ver­ka­ren av till­be­hör för tou­ringoch även­tyrsmo­tor­cyklar, som un­der tre da­gar ar­ran­ge­rar ett event i Ni­e­de­re­schach; proff­sfö­ra­re som fö­re­lä­ser, ter­räng­kör­ning, pre­sen­ta­tion och för­sälj­ning av nya pro­duk­ter. Men vi väl­jer att istäl­let till­bringa li­te mer tid i Freu­denstadt och kon­sta­te­rar att det fak­tiskt är skönt med en el­ler två mc-fria da­gar un­der en re­sa på 7–10 da­gar.

En kväll när jag sit­ter på tor­get i Freu­denstadt med en sej­del ve­teöl und­rar jag om mi­na ur­säk­ter för att ge mig iväg på motor- cykel bli­vit allt mer krys­ta­de; kart­läg­ga be­stån­det av Vds-li­cen­si­e­ra­de klock­till­ver­ka­re i det tys­ka bergs­om­rå­det Sch­warz­wald. Vad blir det näs­ta gång? Trä­kyr­kor i väst­ra Astu­ri­en? Ned­lag­da sko­fa­bri­ker i Mon­te­negro? Men jag vill fak­tiskt för­sva­ra nyt­tan av att ha ett mål med en re­sa. Det kan va­ra vik­tigt att le­gi­ti­me­ra mo­tor­cy­kel­kör­ning­en och få den att kän­nas nöd­vän­dig. Upp­le­vel­sen av att va­ra ute på ett upp­drag, in­te ba­ra ett sorg­löst flac­kan­de längs fi­na vägar, skär­per upp­märk­sam­he­ten och för mig har den in­ne­bu­rit en vär­de­full på­min­nel­se om att det finns in­tres­san­ta histo­ri­er att be­rät­ta om näs­tan all­ting. Även om gökur. Viss­te du att man ex­por­te­rar 300 000 gökur var­je år och att det kom­mer buss­las­ter med ame­ri­ka­ner och ka­na­den­sa­re för att kö­pa gökur i den au­ten­tis­ka mil­jön Horn­berg och Tri­berg?

MEN DEN­NA STOLTA tys­ka hant­verk­stra­di­tion, att sni­da de­talj­ri­ka ge­vär, hjor­tar, gra­nar och mon­te­ra små blås­bäl­gar av pap­per i små huskrop­par av no­ga ut­valt vir­ke, krä­ver upp­off­ring­ar. Ger­hard Sch­mi­e­der i Scho­nach im Sch­warz­wald kör se­dan ett par år bus­sen mel­lan Wol­fach och Sch­ram­berg på hel­ger­na för att kun­na be­ta­la räk­ning­ar­na för ved och hål­la sitt hus upp­värmt. Re­pro­duk­tio­ner från Ki­na ho­tar att all­var­ligt de­ci­me­ra an­ta­let verk­sam­ma gö­kurs­till­ver­ka­re i Sch­warz­wald. Jag lo­va­de att fram­fö­ra en häls­ning från Ger­hard Sch­mi­e­der: ”Tell your fri­ends in Swe­den that they are ve­ry wel­come to vi­sit my shop!”

Så, nu var det gjort.

På ber­get Schau­in­s­land strax sö­der om Frei­burg går en av Tysklands all­ra bäs­ta mc-vägar.

Pla­ne­ring av da­gens rutt ut­an­för Ho­tel War­teck i Freu­denstadt.

Ger­hard Sch­mi­e­der är en av Tysklands skick­li­gas­te till­ver­ka­re av gökur.

Från Sch­warz­wald gör man en­kelt en dags­ut­flykt till vin­di­strik­tet Al­sa­ce i Frank­ri­ke.

På Deutsches Uh­ren­mu­se­um i Furtwangen tar man gökur på stort all­var.

Ing­en risk att gå hung­rig på me­del­tids­mark­nad i Horb am Nec­kar.

”Jag är helt sä­ker på att det stod sjö­rö­va­re­vent!”

Öl- och rök­sug­na rid­da­re i Horb am Nec­kar.

Mag­ni­fi­ka små­vä­gar finns över­allt i Sch­warz­wald.

På den jäm­na as­fal­ten fun­kar fjäd­ring­ens sport­lä­ge he­la da­gen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.