Även­tyr. Det vack­ra Vestlandet

Topp­tu­rer med mo­tor­cy­kel långt över träd­grän­sen, när­kon­takt med ja­gan­de havs­ör­nar­na och spek­ta­ku­lä­ra havs­vä­gar un­der fem da­gar i vårt västra grann­land.

Bike - - Innehåll - TEXT OCH FO­TO STIG-RO­AR MARTIN­SEN

I grann­lan­det Nor­ge bjuds vi på höga berg och dju­pa da­lar.

DET ÄR TID FÖR AVRESA. Tri­ump­hen är pac­kad, tan­ken är full och väd­ret är pre­cis som jag be­ställt. Jag ska va­ra på re­san­de fot i näs­tan fem da­gar och jag kän­ner att jag satt mig väl in i rut­ten som lig­ger fram­för mig. Jag har pla­ne­rat myc­ket i för­väg, det kom­mer bli hän­del­se­ri­ka da­gar. Förs­ta etap­pen går från Hal­den till Val­dres och för­vänt­ning­ar­na är höga.

JAG VÄL­JER ATT kö­ra riks­väg 22 från Hal­den till Lil­le­ström. Det är en bra mo­tor­cy­kel­väg i kon­trast mot den trå­ki­ga motorvägen. Jag har pla­ne­rat att kö­ra 40 mil den här förs­ta da­gen, från Gjel­lerå­sen kom­mer jag ut på riks­väg 4. Jag pas­se­rar så små­ning­om Gran och Ja­ren in­nan jag fort­sät­ter på riks­väg 34 längs vack­ra Rand-fjor­den. Vid Dok­ka har kaf­fe­su­get med­de­lat sin an­komst, det blir en pa­us och en mat­bit här in­nan tank­stopp i Fa­ger­nes och se­na­re pas­se­ra­des Bei­tostø­len. Fjell­hei­men up­pen­ba­rar sig och luf­ten känns bå­de re­na­re och tun­na­re. 13 kilo­me­ter ef­ter Bei­tostø­len tar jag av till hö­ger på en grus­väg, det är en betal­väg men gra­tis för oss på två hjul. 12 kilo­me­ter in på den här vägen lig­ger Haug­se­ter Fjell­stue där jag re­ser­ve­rat över­natt­ning. Här blir jag väl mot­ta­gen ef­ter att jag in­hyst mig, men fres­tel­sen är stor att ge sig ut på grus­vä­gar­na som går läng­re in i lan­det. Vägar­na och land­ska­pet är som gjort för Ti­gern. Men du mås­te va­ra på din vakt ef­tersom att det ibland blir bå­de get- och ko-sla­lom. På kväl­len bjuds på mid­dag la­gad av de färs­ka rå­va­ror­na i Haug­se­tes kök. För­träff­lig mat ef­ter en su­per­fin dag. Fjällstu­gan får ström från ett el­verk som stängs av mel­lan 23:00 och 07:00. Då finns ing­en el i ut­ta­gen, jag er­bjuds att få lå­na en fick­lam­pa men tac­kar ar­tigt nej.

Ef­ter en god fru­kost och pac­kan­de av en mat­säck ska jag ut till hu­vud­vä­gen in­nan jag tar sik­te på Vå­gåmo. Snötäck­ta fjäll, idyl­lis­ka vat­ten­drag och fin as­falt gör etap­pen till en fröjd. När Vå­gåsjön up­pen­ba­rar sig och land­ska­pet speglas i vat­ten­y­tan kun­de da­gen knap­pas bli bätt­re. På väg till Vå­gåmo skym­tar jag en hög fjäll­topp med ett torn längst upp. Tan­ken slår mig att det san­no­likt mås­te fin­nas en väg upp dit. Det ha­de pas­sat ut­märkt med en topp­tur i år – all­ra helst med mo­tor­cy­kel. Jag hit­tar en li­ten skylt som det står Blå­høe på vid en grus­väg, jag tar av på den. Ef­ter någ­ra sväng­ar kom­mer jag till en bom där kort­be­tal­ni­nig krävs. Det kos­tar 50 nors­ka kro­nor. Sik­ten mås­te va­ra op­ti­mal från top­pen just den här da­gen. Grus­vä­gen sling­rar sig vi­da­re upp­åt in­nan den rä­tas ut ef­ter att träd­grän­sen pas­se­rats. Jag är helt själv när jag väl når top­pen och ut­sik­ten är näs­tan obe­skriv­lig. Ne­dan­för lig­ger Vå­gåmå med sitt grö­na vat­ten in­ra­mat av snötäck­ta fjäll. När jag tar en rast på ben­sin­sta­tio­nen ef­ter att jag kom­mit ner be­rät­tar en av in­vå­nar­na att man kan se sju kyrk­torn från top­pen som lig­ger 1617 me­ter över ha­vet. Vägen upp dit ska va­ra Nor­ges tred­je högs­ta. Planen är att kö­ra 40 mil även den här da­gen och med tan­ken full har jag nu fle­ra mil av grus­väg fram­för mig.

Jag tar Slå­dals­vä­gen över till Le­sja. 32 kilo­me­ter med grus där den högs­ta punk­ten

är 1180 me­ter över ha­vet. Ef­ter att ha be­ta­lat med kort vid väg­tul­len är det ba­ra att ta fart över fjäl­let. Be­tes­djur av oli­ka slag får ur­säk­ta när jag dy­ker upp li­te has­tigt. Ett par vat­ten­fall in­bju­der till stopp – an­nars ha­de jag fullt fo­kus på grus­vä­gen. Med Tri­ump­hen i off­ro­ad-lä­ge väx­te hor­nen i pan­nan. Jag tar av till väns­ter mot Le­sja. Nu har jag någ­ra mil på väg E136 mot Ån­dalsnes fram­för mig. Ett par mil in­nan Ån­dalsnes bör­jar fjäl­len verk­li­gen re­sa sig. Som mest im­po­ne­ran­de är de när jag par­ke­rar för att be­trak­ta Troll­väg­gen. Mas­sivt och helt rått, det här är ett otro­ligt kon­trastrikt land.

JAG VAR I Ån­dalsnes för två år se­dan men då kör­de jag sö­derut, upp till Trollsti­gen på väg till Gei­rang­er. I år tän­ket jag kö­ra norrut och föl­ja vägen runt Is­fjor­den. Riks­väg 64 tar mig till Åfar­nes där det är dags att sti­ga om­bord på re­sans förs­ta fär­ja.

Ef­ter en li­ten snabb­tur ge­nom Mol­de är det dags att be­sö­ka At­lant­havs­vä­gen. Jag tar än­nu en om­väg och par­ke­rar vid en myc­ket in­bju­dan­de strand. Ki­te-sur­fa­re hop­par fle­ra me­ter upp i luf­ten ute i den fris­ka vin­den. Väd­ret är op­ti­malt och At­lant­havs­vä­gen är en trev­lig upp­le­vel­se även om den var­ken är krä­van­de el­ler våldsamt spek­ta­ku­lär. En ny dag med många fi­na in­tryck går mot sitt slut och jag be­hö­ver ta mig mot Lysø na­tur­cam­ping samt fis­ke­bo­dar för över­natt­ning. Här blir jag in­hyst i en fin stu­ga med de fles­ta fa­ci­li­te­ter. Det är inga pro­blem att som­na gott ef­ter en så­dan här dag.

MOR­GO­NEN BÖR­JAR MED li­ka fint vä­der och havs­y­tan lig­ger blickstil­la. Ef­ter li­te ner­pack­ning är jag åter på väg. In­nan jag kom­mer till Kristi­ansund mås­te jag ge­nom At­lant­havs­tun­nelns, en näs­tan sex kilo­me­ter lång un­der­jor­disk tun­nel. Det är ovan­ligt att be­hö­va be­ta­la för att få kö­ra mo­tor­cy­kel på en så här stor väg. Där­för tog det tog det li­te extra tid för mig att fum­la fram peng­ar till vak­ten i bu­ren, allt me­dan kön av bi­lis­ter väx­te ba­kom mig. I Kristi­ansund är bå­de jag och mo­tor­cy­keln törs­ti­ga, jag pas­sar även på att sträc­ka på be­nen in­nan jag kör de sista kilo­met­rar­na till näs­ta etapp med fär­ja. I vän­tan på att fär­jan till ön Tust­na ska läg­ga till kan jag se tum­la­re le­ka i ha­vet. På and­ra si­dan Tust­na finns en fär­ja som ska ta mig över till Smø­la. Fär­jan läg­ger där till vid Edøya och där­i­från sträc­ker sig fe­no­me­na­la mo­tor­cy­kel­vä­gar.

SMØ­LA ÄR EN täm­li­gen stor ö med drygt 2000 in­vå­na­re. Jag har re­ser­ve­rat över­natt­ning ge­nom Smø­la Na­tu­ropp­le­vel­ser, en lä­gen­het vid Smø­la Hav­fis­kesen­ter som lig­ger på and­ra si­dan av ön. Det be­ty­der ba­ra tre mil. Jag är ti­dig och hin­ner med att ut­fors­ka li­te. Längst norrut på Smø­la lig­ger Vei­hol­men, långt ut till havs. Vägen dit går över många bro­ar och små öar. Ibland känns näs­tan som att kö­ra en båt med hav på bå­da si­dor. Vin­den hug­ger tag i mo­tor­cy­keln, sär­skilt på top­pen av ett par hög­re bro­ar där ut­sik­ten är fan­tas­tisk. Jag pas­se­rar en fis­ke­in­du­stri men ock­så Smø­la Mi­kro­bryg­ge­ri. Helt längst ut lig­ger någ­ra hus och en re­stau­rang. Bort­om dem är det ba­ra hav och en stor fyr. På vägen till­ba­ka får jag syn på vind­kraftspar­ken som jag vill ki­ka när­ma­re på. Den är stor och ge­ne­re­ra nog myc­ket ström och peng­ar i det­ta re­la­tivt flac­ka land­skap. Jag ob­ser­ve­rar två havs­ör­nar me­dan jag är på sight­see­ing, nå­got som hö­jer för­vänt­ning­ar­na på kväl­lens pla­ner. Klockan sju ska jag på havs­örns­sa­fa­ri.

JAG ÄR HELT SJÄLV PÅ TOP­PEN OCH UT­SIK­TEN ÄR NÄS­TAN OBE­SKRIV­LIG.

Det är Audun från Smø­la Na­tu­ropp­le­vel­ser som ska ta med mig och en an­nan fo­to­graf ut i båt för att be­skå­da de sto­ra rov­fåg­lar­na. De när­mas­te tim­mar­na be­står av mäk­ti­ga ögon­blick när fle­ra havs­ör­nar dy­ker ner ef­ter fisk ba­ra ett sten­kast från bå­ten. Kvälls­so­len ger fint ljus och full­må­nen har pre­cis sti­git med sto­ra fjäll i bak­grun­den. Det var en ex­tremt mäk­tig upp­le­vel­se som jag kom­mer min­nas länge. Smø­la Na­tu­ropp­le­vel­ser bju­der på ser­vice i topp­klass och för­u­tom ör­nar­na får vi upp­le­va bå­de vil­da hjor­tar och fle­ra le­kan­de tum­la­re.

EF­TER NEDPACKNING OCH li­te mat blir jag stå­en­de och pra­tar mo­tor­cyklar med en av de an­ställ­da på havs­fis­ke­cent­ret. Ti­den rin­ner iväg och jag har plöts­ligt bråt­tom om jag ska hin­na med fär­jan som ba­ra går en gång i tim­men. De tre mi­len av­ver­kas där­med snabbt och jag har fem mi­nu­ter till go­do när jag kom­mer fram. Mitt kor­ta men in­ne­hålls­ri­ka be­sök på Smø­la är över. Ef­ter att fär­jan lagt till på Tust­na vän­der jag vi­si­ret ös­terut mot riks­väg 680 in­nan jag kör sö­derö­ver på 682. Vid Aras­vi­ka får jag vän­ta en stund på fär­jan som ska ta mig till Henn­set och väg E39. Ef­ter någ­ra mil har jag ta­git mig från Mø­re och Roms­dal till Sør-trøn­de­lag.

JAG OCH GPS:EN har va­rit go­da vän­ner un­der he­la re­san men när den sä­ger åt mig att ta en för mig helt olo­gisk av­fart väg­rar jag. I ef­ter­hand mås­te jag er­kän­na att min be­döm­ning var helt fel och att de blev många extra kilo­me­ter. Men det var en fel­kör­ning jag inte skul­le vil­ja va­ra ut­an. Bland an­nat in­ne­höll den små­vä­gar som tog mig ge­nom Løk­ken Verk. Jag tar ett läng­re stopp på en väg­krog i Berkåk. Tri­ump­hen står ut­an­för och vän­tar tro­get på fler mil. Det blir först en sväng sö­derut på E6 in­nan vi be­sö­ker riks­väg 3. Någ­ra väg­ar­be­ten, tung tra­fik och rap­por­ter om iv­rig blå­ljus­per­so­nal gjor­de kör­ning­en mind­re un­der­hål­lan­de. Kör­ställ- ning­en är mo­no­ton och ser fram emot att kom­ma fram till Sa­va­len där jag ska över­nat­ta. Or­ten lig­ger högt och med bra ut­sikt någ­ra kilo­me­ter väst om Tyn­set. Jag tar in på ett ho­tell och ef­tersom da­gen bör­ja­de vid fy­ra­ti­den med örn­fo­to­gra­fe­ring blir det en ti­dig kväll. Näs­ta dag är det skönt att kom­ma ut på vägen igen. Re­dan i Alv­dal tar jag av på vägen som går till Tron­top­pen. Lik­som i Blå­høe finns det här ett or­dent­ligt torn på top­pen av fjäl­let, vägen vak­tas även här av en bom. Grus­vä­gen upp är lång och sista bi­ten är sär­skilt brant och krä­van­de. Jag såg någ­ra bi­lis­ter som san­no­likt rå­kat ut för fler ut­ma­ning­ar än de räk­nat med. Re­sans and­ra topp­tur bju­der på li­ka spek­ta­ku­lär ut­sikt. Tron­top­pen är 1666 me­ter över havs­y­tan och med skif­tan­de vä­der blir ut­sik­ten än mer fa­sci­ne­ra­de när du tit­tar ner över mol­nen. Jag och Tri­ump­hen tar oss ner hel­skin­na­de och vi be­ger oss se­dan sö­derut.

VÄGEN GE­NOM ØSTERDALEN är inte pre­cis mo­tor­cy­klis­tens bäs­ta vän ut­an me­ra en nöd­vän­dig rutt. Jag tar någ­ra av­stic­ka­re på mind­re vägar på and­ra si­dan om Glom­ma för att få li­te om­väx­ling, även om det tar läng­re tid. Vid El­ve­rum fort­sät­ter jag på riks­väg 2 mot syd­ost längs Glom­ma.

Jag pas­se­rar Fli­sa och Kongs­ving­er in­nan jag åker över grän­sö­ver­gång­en till Sve­ri­ge vid Mo­ro­ku­li­en. Näs­ta mål är Char­lot­ten­berg via väg 61. Där blir det tank­ning och vi­la som verk­li­gen är på sin plats. Kon­tras­ten är stor mot Troll­veg­gen och At­lant­havs­vä­gen.

Från Char­lot­ten­berg och hem till Hal­den är det ba­ra någ­ra tim­mars ef­fek­tiv kör­ning. Jag kor­sar grän­sen vid Ør­je. Där­i­från tar jag väg 21 via Are­mark ner till Hal­den. Det är en bra mo­tor­cy­kel­väg som jag kän­ner väl. Här är det li­te tra­fik och den störs­ta fa­ran är nog älg el­ler vild­svin.

Den här fem­da­gar­stu­ren har bju­dit på ett brett spekt­rum av in­tryck. Topp­tu­rer, fjäll­pas­sa­ger, grus­vä­gar och At­lant­havs­vä­gen in­nan jag fick när­kon­takt med bå­de havs­örn och hjort på Smø­la. Det har bli­vit knappt 190 mil med någ­ra trå­ki­ga men nöd­vän­di­ga trans­port­sträc­kor men pär­lor­na har va­rit många.

VÄGAR­NA OCH LAND­SKA­PET ÄR SOM GJORT FÖR TI­GERN.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.