VW 1600 TLE En cou­pé som fick kal­la han­den.

Bil - - IN­NE­HÅLL - TEXT: MI­KAEL STJER­NA FO­TO: GLENN LIND­BERG

I år är sve­pan­de cou­pé­lin­jer högs­ta mo­de. Volks­wa­gen var ti­digt ute och vi­sa­de vägen re­dan 1965. Med Volks­wa­gen 1600 TL, som i Tou­ring Li­mousi­ne, eta­ble­ra­des mark­na­dens förs­ta ”fast­back” i fa­mil­je­klas­sen. Men mot­ta­gan­det blev allt an­nat än en­tu­si­as­tiskt.

1965 flo­re­ra­de många ryk­ten om en ny Volks­wa­gen. Det ta­la­des dels om en stör­re mo­dell, en stark bil i två­li­ters­klas­sen. Dels ryk­ta­des det om en li­ten bil i en­li­ters­klas­sen som skul­le er­sät­ta ”Bubb­lan”. För trots god för­sälj­ning var det ofrån­kom­li­gen så att den på­lit­li­ga och po­pu­lä­ra Volks­wa­gen Typ 1 var hopp­löst föråld­rad. Sto­re­bror Volks­wa­gen 1500 var i och för sig ba­ra fy­ra år gam­mal, men den ta­ma de­sig­nen ha­de in­te fått den sto­ra publi­ken på fall.

Men i stäl­let för en ny, mo­dern front­mo­tor­bil kom den ku­ri­ö­sa Volks­wa­gen 1600 TL. TL står för

I då­ti­dens re­klam fram­ställs 1600 TL som den lyx­i­ga Volks­wa­gen-mo­del­len.

Tou­ring Li­mousi­ne, om nu nå­gon blir klo­ka­re av det. I en gam­mal ame­ri­kansk re­klam­bro­schyr från Volks­wa­gen för­kla­ras de­sig­nen:

”Ska­pa­de vi den här de­sig­nen ba­ra för att den är ele­gant? Och spor­tig? De­fi­ni­tivt in­te. Det skul­le stri­da mot de prin­ci­per som gäl­ler för hur Volks­wa­gen byg­ger bi­lar. Volks­wa­gen mås­te va­ra kon­stru­e­rad och byggd med ett syf­te. Och fast­back­de­sig­nen hos Volks­wa­gen 1600 TL har tre prak­tis­ka för­de­lar. Det till­ba­kadrag­na ta­ket skapar myc­ket ut­rym­me – plats för en ex­tra stor hyl­la un­der den bre­da, slut­tan­de bakru­tan, plats för ett djupt lastut­rym­me och plats för en stark mo­tor.”

Men ut­se­en­det togs först in­te emot med öpp­na ar­mar. I Tyskland kal­la­de man 1600 TL för ”Trau­ri­ge lös­ung”, ”led­sen lös­ning”.

Fö­re sin tid

Med 2015 års syn på bil­de­sign har jag svårt att för­stå kri­ti­ken. I år är cou­pé­lin­jer mer in­ne än nå­gon­sin, och det känns som att Volks­wa­gen 1600 TL var 50 år fö­re sin tid. Jäm­fört med många jämn­å­ri­ga mo­del­ler fram­står 1600 TL som bå­de lin­je­ren och har­mo­nisk.

I då­ti­dens re­klam fram­ställs 1600 TL som den lyx­i­ga Volks­wa­gen-mo­del­len, en bil för den som vär­de­sät­ter god de­sign. Sam­ti­digt fram­hålls bi­lens prak­tis­ka egen­ska­per, och märk­ligt nog är det an­ta­let ba­ga­geut­rym­men – två till an­ta­let – som fram­ställs som det mest ge­ni­a­lis­ka grep­pet. Den klas­sis­ka box­er­mo­torn ha­de i Typ 3 plat­tats till yt­ter­li­ga­re, där­i­ge­nom ha­de man lyc­kats pla­ce­ra mo­torn un­der last­gol­vet bak­till. Utrym­met ovan­för mo­torn ser ut

att läm­pa sig bäst för en re­san­de i bask­rar el­ler fris­be­es, men fak­tum är att pa­ke­te­ring­en är så smart att last­höj­den är hela 35 cen­ti­me­ter i höjd med gång­jär­nen. Det räck­te för att barn­fa­mil­jen i mit­ten av 1960-ta­let skul­le kun­na få med sig un­der­re­det till barn­vag­nen.

Plå­ten som täc­ker mo­torut­rym­met är dock tunn och blir fort varm och hål­ler även allt ba­gage upp­värmt. Åt­skil­li­ga svens­ka barn fick hål­la till go­do med varm saft när fa­mil­jer­na stan­na­de på par­ke­rings­fic­kor för att för­plä­ga sig un­der helgut­flyk­ten.

Fram­till finns ett ut­rym­me som mätt i li­ter är ung­e­fär li­ka stort som det bak­till. Vikt­för­del­ning­en var dock så­dan att många kör­de om­kring med ett ex­tra re­serv­hjul i det främ­re lastut­rym­met, för att få mer vikt över styr­hju­len.

Ing­et för fa­mil­jen

Sam­man­ta­get är det ba­ra att kon­sta­te­ra att upp­del­ning­en i två me­di­ok­ra lastut­rym­men gjor­de Volks­wa­gen 1600 till en vär­de­lös gods­trans­por­tör.

Men det är in­te det som slår mig när jag sätter mig i Volks­wa­gen 1600 TL. Det är sna­ra­re ku­péns ljus och rymd. När bi­len kom kla­ga­de folk på att bak­åt­sik­ten var då­lig. De skul­le ba­ra ve­ta vad som skul­le hän­da med bak­åt­sik­ten i 2000-ta­lets bi­lar!

Volks­wa­gen 1600 TL bju­der på en rik­tig tids­re­sa. Det var ju i så­da­na här bi­lar man väx­te upp, bi­lar med sä­ker­hets­vad­de­rad in­stru­ment­pa­nel och ett tidsen­ligt hand­tag i in­stru­ment­pa­ne­len. Var­för satt det där egent­li­gen? Det var in­te bi­lens blixt­ran­de ac­ce­le­ra­tion som gjor­de att pas­sa­ge­ra­ren be­höv­de hål­la i sig.

Tänk att man in­te ens be­höv­de ha fläk­ten på för att det skul­le blå­sa friskt i ku­pén. Det känns som om frisklufts­in­ta­gen drar in storm­vin­dar, ut­an att man ens be­hö­ver star­ta fläk­ten.

Men det som verk­li­gen gör in­tryck på mig är bi­lens me­ka­nis­ka kva­li­tet. Vis­ser­li­gen prov­kör jag ett rik­tigt låg­mi­la-ex­em­plar med ba­ra 10 000 mil på mä­ta­ren, men jag mås­te er­kän­na att klick-käns­lan i väx­ellå­dan och den trev­li­ga styr­ning­en im­po­ne­rar. I lands­vägs­has­tig­het är det fort­fa­ran­de skram­mel­fritt, och lju­det från den luft­kyl­da svans­mo­torn är över­ras­kan­de väl däm­pat. Allt fungerar, till och med kloc­kan tic­kar triv­samt.

Reg­la­gen är fort­fa­ran­de di­stink­ta. Dock yt­terst få­ta­li­ga, det räck­te att kun­na sät­ta på ljus, fläkt, tor­ka­re och vindru­te­spol­ning. Spol­ning som för öv­rigt drevs med hjälp av luft­tryc­ket i re­serv­hju­let.

Prov­bi­len he­ter

Volks­wa­gen 1600 TL bju­der på en rik­tig tids­re­sa. Det var ju i så­da­na här bi­lar man väx­te upp, bi­lar med sä­ker­hets­vad­de­rad in­stru­ment­pa­nel och ett tidsen­ligt hand­tag i in­stru­ment­pa­ne­len.

1600 TLE, och E står för ”Ein­sprit­zung”, elektro­nisk bräns­le­in­sprut­ning från Bosch, värl­dens förs­ta på en se­ri­e­till­ver­kad bil.

Det var slit­styr­kan som var nyc­keln till bi­lens fram­gång. För egent­li­gen kom Volks­wa­gen 1600 TL till kor­ta på en rad punk­ter när den jäm­för­des mot Opel Re­kord, Ford Tau­nus och and­ra mo­der­na kon­kur­ren­ter som stå­ta­de med rik­tigt sto­ra lastut­rym­men och som ha­de bätt­re pre­stan­da.

Vär­me­pro­ble­ma­ti­ken, Volks­wa­gens gam­la akil­les­häl, ha­de dock lösts ge­nom att Svens­ka Volks­wa- gen stan­dard­mon­te­ra­de Eber­spächer ben­sin­vär­ma­re.

Tre ka­ross­ver­sio­ner av Volks­wa­gen Typ 3 fanns att väl­ja på. Se­dan- och kom­bi­mo­del­len med två dör­rar kom först, med pre­miär på Frank­furts bil­sa­long 1961. Be­teck­ning­en var 1500 och mo­del­len lan­se­ra­des som en mel­lan­klass­bil, trots att den egent­li­gen ba­ra var någ­ra cen­ti­me­ter läng­re än Volks­wa­gen Typ 1 och ha­de sam­ma hjul­bas på 2,4 me­ter.

Volks­wa­gens led­ning un­der He­inz Nord­hoffs chef­skap var oer­hört kon­ser­va­tiv, nå­got som höll på att stjäl­pa bil­till­ver­ka­ren un­der slu­tet av 1960-ta­let.

Men att lan­se­ra en svans­mo­tor­bil 1961 an­sågs in­te helt omo­dernt. Men mark­na­dens mot­ta­gan­de var allt an­nat än po­si­tivt. Typ 3 var ini­ti­alt in­te li­ka fel­fri som den be­prö­va­de Typ 1 och de­fi­ni­tivt väl­digt rost­käns­lig. Drop­pen kom när den tys­ka kon­su­ment­tid­skrif­ten DM tes­ta­de Volks­wa­gen 1500 1964 med slut­be­ty­get ”ej att ­re­kom­men­de­ra” och ”otill­för­lit­lig”. Som att svä­ra i kyr­kan. Man an­kla­ga­de Volks­wa­gen för att ha gjort vis­sa ­kon­struk­tions­fel.

Volks­wa­gen sva­ra­de med att stäm­ma or­ga­ni­sa­tio­nen för för­tal, och en de­batt ut­bröt i Väst­tyskland om hur man bör tes­ta bi­lar.

Ef­ter en rad för­bätt­ring­ar fick Volks­wa­gen Typ 3 hög­re kva­li­tet, och blev till­räck­ligt bra för att säl­jas i hela 2 500 000 ex­em­plar fram till 1973. Men då var ock­så kon­struk­tio­nen or­dent­ligt pas­sé, He­inz Nord­hoff av­li­den och svans­mo­tor­kon­cep­tet li­kaså.

Re­dan året där­på de­bu­te­ra­de Volks­wa­gen Pas­sat och res­ten är, som man bru­kar sä­ga, histo­ria.

Cou­pé­lin­jer­na har ald­rig va­rit mer in­ne, an­nat var det 1965.

Till hö­ger un­der hu­ven fram syns Eber­spächer-vär­ma­ren.

Mo­torn är platt som en pann­ka­ka där­av nam­net pann­kaks­mo­tor.

Ba­ga­geut­rym­met rym­mer 250 li­ter. Visst smäl­ter Typ 3 fint in i tra­fik­bil­den?

In­stru­ment­brä­dan är lac­kad i sam­ma färg som ka­ros­sen.

In­stru­men­te­ring­en är spar­tansk men funk­tio­nell. Sto­lar­na med in­te­gre­ra­de nack­skydd kal­la­des sä­ker­hets­sto­lar.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.