CHAR­LIE GÖR M EK­STRÖM SNAB ATTIAS BA­RE

Bil - - REPORTAGE - TEXT: PEO KJELLSTRÖM

Char­lie Ahlberg väx­te upp i pap­pa Chris­ters verk­stad, pap­pa är bil­för­säl­ja­re. Det var så han lär­de sig grun­den om bil­me­kan­de. Som 14-åring bör­ja­de Char­lie täv­la i först Re­nault Clio Ju­ni­or Cup, se­dan Vol­vo 850 i Vol­vo Ori­gi­nal Cup. Men även om det gick hyf­sat var det skru­van­det som loc­ka­de mest och pa­ral­lellt med täv­lan­det me­ka­de han hos oli­ka Ca­ma­ro Cup-team.

2013 gick han ut Mo­torsport­gym­na­si­et i An­der­storp och un­der ti­den där pra­o­a­de han hos West Co­ast Ra­cing hos vil­ka han fick fast an­ställ­ning direkt ef­ter ex­a­men. Se­dan gick allt ra­san­de fort. Ru­di Gmai­ner på Schnit­zer Motorsport (ett av värl­dens älds­ta och mest väl­re­nom­me­ra­de Bmw-team) gäs­ta­de WCR och såg vad Char­lie Ahlberg var ka­pa­bel till. Han tip­sa­de sin chef, le­gen­da­ris­ka Char­ly Lamm, som ring­de upp.

En vec­ka se­na­re var han an­ställd av Schnit­zer och flyt­ta­de till Frei­las­sing nä­ra Mün­chen där fö­re­ta­get har sin bas.

– Det var väl ing­et fel på Schnit­zer, men jag var fem år yng­re än den näst yngs­te så jag blev rätt iso­le­rad ef­ter ar­bets­tid, sä­ger Char­lie Ahlberg. Det kän­des un­ge­fär som att en norr­län­ning flyt­tat till Skå­ne.

Dri­ver egen fir­ma

Mat­ti­as Ek­ström bör­ja­de rätt om­gå­en­de för­sö­ka loc­ka över Char­lie Ahlberg till sitt då ny­star­ta­de ral­ly­crossteam EKS, men även till Abt som skö­ter om Ek­ströms Dtm-bil.

– Jag har egen fir­ma och hyr ut mi­na tjäns­ter och i sep­tem­ber 2014 kom jag och Mat­ti­as över­ens, sä­ger Char­lie Ahlberg. I år gör jag nio Dtm-hel­ger och el­va ral­lycross­di­to.

I DTM har Char­lie an­sva­ret för Mat­ti­as bil från tor­ped­väg­gen och fram­åt. Det finns en me­ka­ni­ker för mit­ten av bi­len, en för den bak­re.

I ral­lycrosstea­met job­bar man ”svenskt” som Mat­ti­as Ek­ström ut­tryc­ker det. Al­la hjälps åt med allt.

My­ror i be­nen

Char­lie Ahlberg är alltjämt skri­ven i Lagan men sä­ger att han le­ver i en res­väs­ka. Abt Motorsport lig­ger i tys­ka Kemp­ten och ral­lycrosstea­met är ba­se­rat i Fa­gers­ta i Väst­man­land. Snac­ka om kon­tras­ter och långa re­sor.

Det blir in­te många le­di­ga da­gar un­der året men det gör ing­et tyc­ker Char­lie Ahlberg.

– Jag kan än­då in­te sit­ta still och in­te gö­ra nå­got. Då blir jag to­kig.

Mat­ti­as Ek­ström ja­gar en toppla­ce­ring i den tys­ka tou­ring­car­se­ri­en DTM. En av hans vik­ti­gas­te me­ka­ni­ker är tju­go­ettå­ri­ge Char­lie Ahlberg och är från små­länds­ka Lagan:

Dröm­mer du om att bli For­mel 1-me­ka­ni­ker? – In­te direkt. For­mel 1 känns in­te mer ut­ma­nan­de än DTM. Jag skul­le hell­re ham­na i NASCAR, sä­ger Char­lie Ahlberg. Tjä­nar du bra? – Det är bätt­re än i en van­lig svensk bil­verk­stad, men räk­na­de jag tim­mar kont­ra lön skul­le jag grå­ta, sä­ger Char­lie Ahlberg.

Del­ak­tig i se­gern

Char­lie Ahlberg har sålun­da gjort en ko­met­kar­riär in­om Dtm-sfä­ren och i ral­lycross-vm. Han har även upp­skat­tats i Sve­ri­ge. 2014 fick han Young Te­ch­ni­can Award och pri­sa­des för det på Bilsport­ga­lan.

När Mat­ti­as Ek­ström vin­ner, som i ­ral­lycrossVM i Höl­jes, är det allt­så in­te ba­ra fö­ra­rens för­tjänst. I ku­lis­ser­na finns även Char­lie Ahlberg.

AEn röd Al­fa Ro­meo är sin­ne­bil­den för det ita­li­ens­ka mär­ket. Vi ger dig någ­ra go­da råd in­nan du kö­per en Al­fa Ro­meo GTV.

lfa Ro­meo Alfetta GT med 1,8 li­ters mo­tor vi­sa­des upp för den ny­fik­na pres­sen i ju­li år 1974. Bi­len bygg­de i det all­ra mesta på Alfetta se­dan. Det en­da som egent­li­gen skil­de bi­lar­na åt var att GT var en coupé med hatch­back. Me­ka­niskt var de bå­da där­e­mot li­ka som två bär. De­sig­nen ha­de Gi­u­gi­a­ro stått för, men den mo­di­fi­e­ra­des un­der ar­be­tets gång gans­ka myc­ket av Al­fa Ro­me­os egen de­sig­nav­del­ning. In­te helt upp­skat­tat av den sto­re de­sig­nern och mäs­ta­ren själv, vil­ket in­te hö­jer någ­ra ögon­bryn. Änd­ring­ar­na från Al­fa Ro­me­os si­da led­de till att Gi­u­gi­a­ro in­te vil­le ha mer med dem att gö­ra ett bra tag ef­teråt. Publi­ken ver­ka­de dock in­te li­ka kin­kig i frå­ga om vem som ha­de gjort vad, den upp­skat­ta­de tvärtom bi­lens sko­kar­tong­li­ka form och rä­ta lin­je­spel oav­sett de­sig­ner­sig­na­tur.

Byt­te pla­ce­ring

Ka­ros­sen fick ock­så en två­li­ters ma­skin ned­stop­pad i mo­tor­rum­met. Då döp­tes bi­len om till Alfetta Gran Tu­ris­mo Ve­lo­ce i stäl­let. Ett långt namn för en mo­tor på två li­ter kan man tyc­ka, men var­för in­te vid när­ma­re ef­ter­tan­ke. Ett mörkt li­tet moln fanns dock på Al­fet­ta­him­len. In­stru­men­te­ring­en fick näm­li­gen många kö­pa­re att kla­ga hög­ljutt och med ef­ter­tryck och till slut ha­de Al­fa Ro­meo ing­et an­nat val än att kry­pa till kor­set och gö­ra nå­got kon­struk­tivt av lä­get. De lät där­för till­ver­ka en helt van­lig, kon­ven­tio­nell upp­sätt­ning fram­för föraren, pre­cis som bruk­ligt var. På så vis vän­des myc­ket miss­nö­je till he­der­lig funk­tio­na­li­tet som upp­skat­ta­des desto bätt­re av kö­par­na i stäl­let. I sam­ma ve­va fick även ka­ros­sen li­te nytt, i det­ta fall and­ra och mer mo­der­na bak­ljus i ett en­da styc­ke. De äld­re mo­del­ler­na var två se­pa­ra­ta som låg pa­ral­lellt med varand­ra.

Fle­ra mo­to­ral­ter­na­tiv er­bjöds se­na­re ock­så till kun­der­nas gläd­je. Vad sägs till ex­em­pel om en ma­skin på 1,6 li­ter li­ka­väl som en 2,5–li­ters V6? Den bi­len fanns med spoi­ler­kit och het­te då Grand Prix. De fyr­cy­lind­ri­ga ma­ski­ner­na er­bjöds även med in­sprut­ning, men mesta­dels gick de bi­lar­na till mark­na­den i USA. Alfetta se­dan blev ing­en suc­cé kun­de man dock kon­sta­te­ra och där­för la­des den ned re­dan år 1984. GTV fort­sat­te där­e­mot någ­ra år till år 1987 i lyx­upp­la­ga för att kun­na hö­ja pri­set.

Ett van­ligt öde

En sport­bil av mo­dell äld­re och dess­utom bil­lig att kö­pa för de fles­ta bru­kar fö­ga över­ras­kan­de le­da till att den miss­bru­kas på noll­tid. Snab­ba riv­star­ter med kall mo­tor, lägg se­dan även till obe­fint­lig ser­vice och få el­ler inga re­pa­ra­tio­ner, och där har man ett re­cept på hur man snab­bast för­pas­sar den

gam­la sport­kär­ran till en för ti­dig död. Det är ty­värr ett öde som bru­kar drab­ba bi­lar av det här sla­get.

Se där­för till att hit­ta ett ex­em­plar som har und­vi­kit det­ta skräck­sce­na­rio. De finns, även om det kan va­ra svårt att tro det. Svå­rig­he­ten be­står i att hit­ta dem. Störst fångst­chans har man nog i de syd­li­ga­re de­lar­na av Eu­ro­pa. Då är bi­len gans­ka rost­fri dess­utom. Rost­skyd­det var trots allt in­te det bäs­ta när bi­len var ny och vårt nord­li­ga kli­mat kanske in­te är det mest op­ti­ma­la i så­da­na lä­gen. Nya plåt­de­lar går all­tid att kö­pa. Även då är det mest smi­digt att vän­da sig till nå­gon i Ita­li­en, fast visst går det bra att in­för­skaf­fa de­lar här hem­ma i Sve­ri­ge ock­så.

Det är in­te direkt ett hel­gerån att väl­ja glas­fi­ber­de­lar om man får tag i så­da­na. Kanske gäl­ler det då ba­ra att här­da ut med viss­he­ten om att bi­len in­te rik­tigt är ori­gi­nal i så fall. Det kan det dock va­ra värt med tan­ke på att man slip­per se sin ar­ma bil bli fra­sigt tunn och brunspräck­lig. Stöt­fång­a­re är en ef­ter­trak­tad del för bå­de rost och bi­lä­ga­re och där­för har det bli­vit en viss brist på så­da­na un­der de se­nas­te åren. Har man tur att kom­ma över oan­frät­ta di­to kos­tar de en del. Å and­ra si­dan, vad gör man i ett så­dant lä­ge?

Lätt att hit­ta de­lar

Så­väl de­tal­jer till in­red­ning­en som he­la in­red­ning­ar är kne­pi­ga att få tag på. Pro­ble­met lö­ser man nog all­ra lät­tast ge­nom att hit­ta nå­gon skro­tad bil här hem­ma och ploc­ka ned den i stäl­let.

Mo­tor­de­lar är det tvärtom ing­et pro­blem att hit­ta. Det mesta går lyck­ligt­vis att kö­pa rakt över disk till de van­li­gas­te mo­to­rer­na. De mer ovan­li­ga ma­ski­ner­na är det ba­ra att be­stäl­la de­lar till. Då blir det ock­så vis­ser­li­gen li­te dy­ra­re.

Brom­sar och hju­lupp­häng- ning­ar är det inga svå­rig­he­ter att få tag i de­lar till. Det är ba­ra be­svär­ligt att få dit nya ski­vor och be­lägg bak. Just där­för bru­kar de all­tid va­ra i då­ligt skick. Kanske är det där­för bi­len säljs till en in­tet ont anan­de kö­pa­re?

Mat­ti­as Ek­ström har tät­kän­ning i årets Dtm-mäs­ter­skap.

Ek­ström-vinst och sed­van­ligt kramkalas med tea­met.

En klas­sisk grill­gar­ni­tyr. Till väns­ter i lo­go­ty­pen är det Mi­la­nos fana, ett rött kors på vit bak­grund. Det hög­ra fäl­tet be­står av den mi­la­ne­sis­ka ät­ten Viscon­tis he­ral­dis­ka va­pen.

Varvräk­na­ren sit­ter bakom rat­ten för en rik­tigt Al­fisti kör ef­ter vartal och in­te has­tig­het.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.