”Det finns in­te en en­da sak­upp­gift i åkla­ga­rens ner­lägg­nings­be­slut som är sak­lig … el­ler ens tro­vär­dig. ”

Bil - - FRAMVAGNEN -

me­ter kvar. Och då var det för sent.”

Kvin­nan i pas­sa­ge­rar­sä­tet fram dö­das när per­son­bi­len kör in un­der slä­pet och ta­ket på hen­nes si­da trycks ner.

Oli­ka te­o­ri­er om att den ene el­ler den and­ra fö­ra­ren blän­dats av so­len stäm­mer in­te. Om per­son­bils­fö­ra­ren höll max­i­malt tillåt­na 100 km/tim ha­de han 15 se­kun­der och 400 me­ter på sig att upp­täc­ka last­bi­len. Sam­ma sak sä­ger ett vitt­ne som kom som and­ra bil till olycks­plat­sen. Hon sä­ger till po­li­sen: ”Jag såg last­bi­len he­la ti­den.”

Jag var själv på olycks­plat­sen da­gen ef­ter olyc­kan och sen igen ett par da­gar se­na­re. Och jag mät­te sikt­s­träc­kor och tog tid. Hur åkla­ga­ren kan på­stå att det ba­ra finns en miss­tänkt är svårt att för­stå.

Po­lis­bil i folk­mas­sa

Det and­ra fal­let hand­lar om po­lis­bi­len som kör­de rätt in i en folk­mas­sa på Med­bor­gar­plat­sen i Stock­holm på val­borgs­mäs­so­af­ton.

Po­lis­man­nen miss­tänk­tes för vårds­lös­het i tra­fik, men ef­ter ett halv­års ut­red­ning­ar la­de åkla­ga­ren, en an­nan den här gång­en, ner för­un­der­sök­ning­en.

Sam­ma sak, allt ty­der på att po­li­sen kört för fort och brom­sat för sent, men en­ligt de­vi­sen att ”en svensk po­lis in­te kan gö­ra fel” la åkla­ga­ren ner. Hur kom han fram till det? Jo, ge­nom att gö­ra tolk­ning­ar och drag­ning­ar och som får mig att tap­pa för­tro­en­det för svenskt rätts­vä­sen­de. Det här är vad som hän­de: På val­borgs­mäs­so­af­ton kör­de en po­lis­bil rätt in i en folk­mas­sa på Med­bor­gar­plat­sen i Stock­holm. Sex stu­den­ter ska­da­des.

Ef­ter för­hör med 50 vitt­nen och ett an­tal

ro­bert.col­lin@af­ton­bla­det.se kol­le­ger till po­lis­man­nen och en tek­nisk un­der­sök­ning av olycks­bi­len, till­sam­mans sex må­na­ders ut­red­nings­ar­be­te, la åkla­ga­ren ner för­un­der­sök­ning­en om vårds­lös­het i tra­fik och tjäns­te­fel mot den po­lis­man som kör­de po­lis­bi­len.

Jag läs­te ned­lägg­nings­be­slu­tet när det blev känt för Af­ton­bla­det den 20 ok­to­ber, ring­de ett par snab­ba sam­tal, och skrev i all hast en krö­ni­ka när jag åt mid­dag på en ham­bur­ger­re­stau­rang i Sundsvall.

Jo, det gick li­te snabbt, där på Max, det ber jag om ur­säkt för. Och bland de nä­ra två hund­ra mejl jag fick kom en hel del från po­li­ser som kän­de sig bå­de kränk­ta, ar­ga, sorgs­na och rent av på­hop­pa­de. Fle­ra kla­ga­de på då­lig fak­ta­koll. Att tex­ten se­na­re blev snudd på vi­ral med långt över 6 000 del­ning­ar på fa­ce­book, gjor­de att än­nu fler po­li­ser hör­de av sig.

Nu har jag haft li­te mer tid på mig för den fak­ta­kol­len som så många po­li­ser ef­ter­lyst i si­na mejl.

Vitt­nesmå­len spre­tar

Åkla­ga­ren läg­ger allt­så ner för­un­der­sök­ning­en för att de 50 per­so­ner som var på plats och som för­hörts ef­teråt in­te kun­de ge en sam­stäm­mig bild av för­lop­pet, ”vitt­nesmå­len spre­tar”.

Åkla­ga­ren tar dock fas­ta på ett vitt­nes­mål om att bi­len plöts­ligt bli­vit ut­an broms­ver­kan, och att ma­jo­ri­te­ten av vitt­ne­na sä­ger att po­lis­bi­len haft bå­de blå­ljus och si­re­ner i gång.

I mot­sats till de ”spre­ti­ga” ut­sa­gor­na från dem som var på plats, har åkla­ga­ren fy­ra iden­tis­ka vitt­nes­mål från fy­ra and­ra po­li­ser om att po­lis­bi­len ti­di­ga­re tap­pat broms­ver­kan på sam­ma sätt, och att sam­ma sak en­ligt de fy­ra po­li­ser­na även hänt med and­ra av po­li­sens

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.