Vol­vo PV 544 Rally 1964

Vi slad­dar med en ral­ly­klas­si­ker.

Bil - - INNEHÅLL - TEXT: HANS HEDBERG FO­TO: GLENN LIND­BERG

Al­la som var med på 1960-ta­let vet att Tom Tra­na var ett av Sve­ri­ges ab­so­lu­ta af­fisch­namn när det hand­la­de om fart. Un­der det fram­tids­tro­en­de de­cen­ni­et bubb­la­de det av rally och ra­cing över he­la lan­det. Jäm­te Tra­na fanns en mängd fram­gångs­ri­ka elit­fö­ra­re: Erik ”På Ta­ket” Carls­son, Bengt Söderström, Ove ”På­ven” An­ders­son, Har­ry ”Sput­nik” Käll­ström och Carl-mag­nus Skoogh. För att näm­na någ­ra.

Det som främst ut­märk­te värm­län­ning­en Tom Tra­na var hans kör­stil. Tra­na åk­te brett. Li­tet rat­tut­slag, ut med ba­ken och lå­ta bi­len rul­la med ra­ka hjul ut i bö­jar­na var me­lo­din.

De åskå­da­re som sett Tom Tra­na li­ve i ral­ly­sko­gar­na in­ty­gar om en fart­fan­tom på ställ. Den bil som kom att för­knip­pas in­timt med Tra­na är Vol­vo PV 544 – sär­skilt 1964 då eki­pa­get vann Eu­ro­pa­mäs­ter­ska­pet. Vol­vo sat­sa­de stort på rally un­der bör­jan av 1960-ta­let men för­svann med­ve­tet från ral­ly­ramp­lju­set ba­ra någ­ra år ef­ter jät­te­se­gern på grund av någ­ra all­var­li­ga in­ci­den­ter med död­lig ut­gång.

Ing­et som jag själv tän­ker på när jag sit­ter or­dent­ligt fast­spänd i skal­stol med fyr­punkts­bäl­te och pe­pi­ta­ru­tig papp­stört­kru­ka på hu­vu­det.

Bygg­des på 1980-ta­let

Del­vis snötäck­ta skogs­vä­gar i Här­ry­da-trak­ten ös­ter om Gö­te­borg är res­vä­gen för da­gen och verk­ty­get är ing­et mind­re än PV 544 ral­ly­bil, en re­pli­ka av Tom Tra­nas se­ger­vagn från 1964.

Bi­len bygg­des av Vol­vo Per­son­vag­nars till­be- hör och re­serv­dels­av­del­ning Vol­vo Ori­gi­nal i mit­ten av 1980-ta­let.

Or­sa­ken var att klas­sis­ka ”Ve­te­ran­cu­pen” var i sitt bildan­de i sam­band med Svens­ka bilsports­för­bun­dets 50-års­ju­bi­le­um och Vol­vo vil­le hed­ra sitt ny­an­ställ­da ex-ral­ly­proffs – Tom Tra­na ha­de vid ti­den bör­jat job­ba hos Vol­vo igen – med en ny­byggd ”fa­briks­bil”. Nu­me­ra är klas­si­ker­cu­pen väl eta­ble­rad, bland an­nat med täv­ling­ar som kän­da Mid­natts­solsral­lyt.

Ren­sad in­si­da

Åter till sko­gen och nu­tid. På ut­si­dan är det in­te myc­ket som rö­jer den­na PV -65 från en van­lig var­dags­hob­by­bil – de­kal­trim, tak­sö­ka­re och tre ext­ra Bosch Ral­lye ex­traljus i fron­ten är allt.

På in­si­dan dä­re­mot är det ren­sat som sig bör. Sä­ker­hets­tän­ket för klas­sis­ka ral­lycu­pen kräv­de or­dent­lig bur­bå­ge, mo­dern skal­stol och fler­punkts­bäl­te, i öv­rigt är det ral­ly­ar­bets­mil­jö à la 1964 som gäl­ler.

Tunn och stor ba­ke­litratt, om­märkt ”lig­gan­de ter­mo­me­ter­has­tig­hets­mä­ta­re” på grund av ner­väx­lad väx­ellå­da, nöd­ström­bry­ta­re, och gi­vet­vis Hal­da tid­tag­nings­in­stru­ment för kart­lä­sa­ren.

En rund varv­tals­räk­na­re sit­ter in­knuf­fad vid vindru­te­stol­pen. Bak­sä­tet finns fak­tiskt kvar ef­tersom det var vad re­gel­bo­ken kräv­de. Allt snac­kar rally ”det var en gång”. Gi­vet­vis läm­na­des ing­et åt slum­pen när den­na re­pli­ka skul­le byg­gas av en­tu­si­as­ter in­om Vol­vo. Be­tänk att bi­len ba­ra var drygt 20 år gam­mal vid om­bygg­na­den, det vo­re som att da­gens in­gen­jö­rer skul­le byg­ga om en Vol­vo 850.

Ti­den går. Un­der den bul­li­ga hu­ven med ut­an­på­lig­gan­de huv­lås finns en väs­sad B18 D-motor. Pla­nad topp för ökad kom­pres­sion, vas­sa­re sport­ka­max­el och för­ga­sar­nå­lar hos Su-för­ga­sar­na, omju­ste­rad tänd­ning, upp­bor­rad 1,2 mil­li­me­ter och hår­da­re tänd­stift är någ­ra tri­mingre­di­en­ser.

Val­pen­kopp­ling för tuf­fa tag

Ol­je­ky­la­re och hår­da­re kopp­ling – så kal­lad lapp­landskopp­ling – från ter­räng­bi­len Val­pen för tuf­fa­re tag för­läng­de li­vet i ral­ly­sko­gar­na. Fram­vag­nen är mo­di­fi­e­rad och bak­vag­nen har sty­vats upp, allt en­ligt rå­dan­de (och rym­li­ga) reg­le­men­te.

Tom­gångsvar­vet är hårt, ljud­ku­lis­sen ljud­lig, ett snabbt snärt på gaspe­da­len och tall­sko­gen fylls på med rul­lan­de och brap­pan­de B18-vrål. Ni vet hur det lju­der. Den långa väx­elspa­ken le­tar sig ner i M40-lå­dan, lä­ge­na är re­la­tivt lätt­fun­na, kopp­lingsingrep­pet snällt men mo­torn krä­ver varv för att eki­pa­get in­te ska gubb­stop­pa. Iväg. Som­mar­däck är in­te op­ti­malt, men på grus­sträc­kor­na är grep­pet det rät­ta och PV:N skju­ter fart.

Re­jält nerste­gad väx­ellå­da är per­fekt i sko­gen, and­ra och tred­je dre­vet är ar­bets­väx­lar, fy­ran en fart­väx­el på ra­kor­na.

Tac­kar för att kör­hands­kar­na i skinn ploc­ka­des med, grep­pet om den tun­na ba­ke­lit­kran­sen be­hövs när det bör­jar gå un­dan. Ar­mar­na far fram och till­ba­ka som få­gel­ving­ar för att få till den rät­ta tran­dan­sen, även om jag fe­gar ur un­der stundom med tan­ke på att Volvomu­se­ets vagn­s­an­sva­ri­ge Mat­ti­as står vid väg­kan­ten och vän­tar som hjälpsup­port. Man vill gär­na in­te sät­ta av en fin­vagn som den­na.

På lands­vä­gen hem från sko­gen kör vi med ner­ve­vad si­doru­ta, för friskluf­ten och mo­tor­sång­ens skull. Det mil­da ut­se­en­det på den­na PV 544 rally gör att om­giv­ning­en in­te rik­tigt för­står po­ten­ti­a­len hos for­do­net. Det är först när ka­kel­plat­tor­na i Tingstads­tun­neln un­der Gö­ta älv på väg till­ba­ka till Hi­sing­en ekan­de stud­sar till­ba­ka B18-soun­det som bi­lis­ter vri­der på hu­vu­den.

Ald­rig att jag då kun­de ana att jag 30 år se­na­re skul­le få yn­nes­ten att verk­li­gen föl­ja i den­na ral­ly­stjär­nas hjul­spår. Näs­tan som på rik­tigt.

Vill du se PV 544 Rally 1964 i verk­lig­he­ten hit­tas den på Volvomu­se­et på Hi­sing­en.

Omp-ral­ly­sto­lar­na är fast­bul­ta­de i gol­vet och ger en sä­ker kör­po­si­tion.

Kör­ställ­ning­en är sned ef­tersom rat­ten är för­skju­ten åt mit­ten.

Tack va­re väs­sa­de dubb­la Su-för­ga­sa­re, öpp­na luft­fil­ter och an­nat trim skräms ef­fek­ten upp till ”+110 hk”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.