Klas­sis­ka bi­lar

Saab 900 Tur­bo har bli­vit nå­got av en ikon. In­te ba­ra Inge­mar Sten­mark kör­de den ut­an även många and­ra fart­gla­da svens­kar. Vi tar ut en väl­be­va­rad tur­bo-saab på en vin­ter­tur.

Bil - - INNEHÅLL - TEXT: ERIK WEDBERG FOTO: ANDREAS LIBELL

Hur många gång­er har in­te tur­bon be­skri­vits som en räd­dan­de äng­el, en skänk från ovan som fick Saab att ta fart på 1980-ta­let. Suc­cén kun­de dock ha kom­mit av sig täm­li­gen ome­del­bart. En enig mo­tor­jour­na­list­kår hyl­la­de tur­bon och ut­mär­kel­ser­na dug­ga­de tätt, men snart kom larm­rap­por­ter­na. Den gam­la B-mo­torn, med arv från Tri­umph, höll in­te för på­frest­ning­ar­na.

Ris­ka­bel okun­skap hos fö­rar­na

Tur­bo­ag­gre­gat gick sön­der, gren­rör och topplock sprack. Mo­to­rer läck­te ol­ja som såll. Även om tur­bo­ag­gre­ga­ten på de förs­ta årens bi­lar in­te var hund­ra­pro­cen­ti­ga så kun­de de fles­ta ha­ve­ri­er skyl­las på fö­ra­ren. När de ti­di­ga tur­bo­ag­gre­ga­ten körts hårt och länge blev de väl­digt var­ma.

Långt ifrån al­la tur­bo­fö­ra­re ha­de för­stått att det var vik­tigt att lå­ta tur­bon stå och ky­las in­nan bi­len stäng­des av. När tänd­ning­en vreds av ome­del­bart ef­ter kör­ning ko­ka­de ol­jan i tur­bi­nen och gav där­ef­ter ing­en smörj­ning, vil­ket blev bör­jan till slu­tet för ag­gre­ga­tet och blår­ö­ken ur av­gas­rö­ret kom som ett brev på pos­ten.

Den äld­re mo­torn

Det där fick de väl ord­ning på gans­ka snabbt, tän­ker jag när jag vri­der om nyc­keln i An­ders Jo­hans­sons 900 Tur­bo strax ut­an­för Umeå en is­kall vin­ter­dag. Jo­visst, nog fick Saab ord­ning på barn­sjuk­do­mar­na i och med in­fö­ran­det av H-mo­torn som ha­de bätt­re pack­ning­ar och gren­rör i plåt och se­dan kom ju även Saabs Apc-sy­s­tem som höj­de drift­sä­ker­he­ten yt­ter­li­ga­re. Men B-mo­torn kom först 1981, och APC 1982. An­ders bil är byggd 1980. Den har allt­så den gam­la B-­mo­torn som an­sågs va­ra ett nå­got ris­ka­belt köp.

Nå­väl, det här ska nog gå bra än­då. Det är in­te ba­ra den lå­ga tem­pe­ra­tu­ren som gör att jag kän­ner till­för­sikt till att bi­len ska hål­la. An­ders Jo­hans­son ver­kar in­te va­ra en man som läm­nar nå­got åt slum­pen. Extraljus­mon­ta­get är ett tec­ken på det, An­ders var in­te nöjd med det som fanns att kö­pa ut­an ord­na­de en egen mon­te­ring av ex­tralju­sen – Snyggt, ral­ly­mäs­sigt och tidsen­ligt in­te­gre­ra­de i främ­re stöt­fång­a­ren.

Byggsats i lå­dor

Fak­tum är att den här bi­len för­mod­li­gen in­te skul­le fin­nas alls om det in­te vo­re för

att An­ders kom­mit som en räd­dan­de äng­el. Hös­ten 1993 hit­ta­de An­ders bi­len bakom ett ga­rage. El­ler rät­ta­re sagt ka­ros­sen. Ka­ros­sen stod en­sam bakom ga­ra­get, me­dan allt som skul­le sit­ta i den låg sön­der­ploc­kat och för­de­lat i ett an­tal lå­dor in­ne i ga­ra­get. In­nan bi­len ploc­ka­des ned ha­de den körts hårt och un­der­hål­lits för­sik­tigt.

För­verk­li­gad dröm

Fem år se­na­re stod bi­len fär­dig, med nyvun­nen häl­sa och puts. An­ders, lik­som många and­ra, ha­de un­der 1980-ta­let haft

Den svar­ta lac­ken är som ny och den blod­rö­da lä­der­kläd­seln har bra spänst.

en Saab Tur­bo som svår­för­verk­li­gad dröm och där stod han änt­li­gen med en Saab 900 Tur­bo i per­fekt skick.

Det per­fek­ta skic­ket hål­ler i sig än i dag. Den svar­ta lac­ken är som ny och den blod­rö­da lä­der­kläd­seln har bra spänst. Vi tar ge­nast sik­te på Sve­ri­ges ”Au­to­bahn” – E4:an som loc­kar med si­na långa rak­sträc­kor och höga (nå­ja) has­tig­hets­gräns.

Men någ­ra fart­sen­sa­tio­ner blir det in­te tal om i dag. Saa­ben har för­vis­so fullt dug­li­ga dubb­däck (på In­ca-fälgar!) men just i dag är det så halt och oväl­kom­nan­de att vi in­te vå­gar oss på någ­ra fart­tes­ter.

1979 ond­gjor­de sig en del mo­tor­jour­na­lis­ter över att Saa­ben var för bra. Den var myc­ket trev­lig att kö­ra i Väst­tyskland, men när den svens­ka has­tig­hets­be­gräns­ning­en la­de sig som ett lock över kör­ning­en blev det job­bigt. Man mås­te he­la ti­den sit­ta och pas­sa has­tig­hets­mä­ta­ren. 110 km/h kän­des un­ge­fär som 70 km/h.

160 km/h be­kväm marsch­fart

På väst­tys­ka Au­to­bahn ha­de det gla­da sjut­ti­o­ta­lets test­lag kun­nat av­ver­ka dags­e­tap­per med snitt­far­ter runt 130 km/h. Och då ha­de de räk­nat med stopp för mat, tank­ning och för­ar­by­ten. 160 km/h

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.