Vol­vo för he­la slan­ten

Tom Doug­her­ty ut­an­för Los Ang­e­les är Vol­vo­frälst och har fy­ra pär­lor i ga­ra­get. Or­sa­ken till det­ta? En lyc­kad(!) tra­fi­ko­lyc­ka för fem­tio år se­dan.

Bil - - REPORTAGE - TEXT OCH FOTO: MIKAEL STJERNA

Tom Doug­her­ty är en in­bi­ten Vol­vo-en­tu­si­ast i Te­mecu­la, Ka­li­for­ni­en. I ga­ra­get står en 1800 ES som Tom har ägt i tio år. ”Nyskick” ä rett miss­bru­ka tord i ve­te­ran­bils sam­man­hang, men jag kan fak­tiskt in­te kom­ma på nå­got an­nat ord som bätt­re be­skri­ver hans 1800 ES.

In­till står två and­ra pär­lor. En Ama­zon kom­bi, el­ler 120 Sta­tion Wa­gon som de kal­las här, ned­ploc­kad i ato­mer, ny­lac­kad och med al­la de­lar­na re­no­ve­ra­de el­ler ut­byt­ta. En C70 cou­pé som han köp­te ny och fort­fa­ran­de är i sam­ma skick som den var i när den rul­la­de ut från hand­la­ren.

Till var­dag kör han med en S60 R. Det är allt­så Vol­vo för he­la slan­ten. Men var­för?

– Det bör­ja­de 1962 när jag skul­le kö­pa min förs­ta bil. Det blev en PV 544 från 1959. Jag tyck­te den såg cool ut, den ha­de ju li­te av för­krigs­de­sign i sig. Den gick bra ock­så. Jag minns att Vol­vo då vi­sa­de en re­klam­film där en Vol­vo kör­de drag ra­ce mot den då nya Chev­ro­let Cor­vair, och vann för­stås. Den ska­pa­de ett stort in­tres­se för Vol­vo. Jag kom­mer ihåg att vi som kör­de Vol­vo bru­ka­de vin­ka till varand­ra, som om vi kör­de de ul­ti­ma­ta bi­lar­na, be­rät­tar Tom Doug­her­ty.

En olyc­ka fräls­te Tom

Men det var in­te re­klam­fil­men som gjor­de Tom till en tro­gen Vol­vo-kund.

– Det som fick mig att fast­na för Vol­vo var fak­tiskt en olyc­ka. Jag kör­de i 50-60 km/h i min förs­ta PV när en last­bil plöts­ligt kör­de ut från en kor­san­de li­ten väg. Jag ha­de ing­en chans att und­vi­ka last­bi­len, ut­an smäll­de rakt in i den. He­la fron­ten tryck­tes in. Jag ha­de mid­je­bäl­tet på och det stop­pa­de mig från att fly­ga ut ge­nom vindru­tan, men jag bröt nä­san mot rat­ten. Men det var in­te vär­re än att jag kun­de stapp­la ut ur bil­vra­ket. När po­li­sen kom dit frå­ga­de han ef­ter fö­ra­ren av bi­len. Han kun­de in­te tro att det var jag ef­tersom jag var så li­te ska­dad. Se­dan dess har jag näs­tan all­tid kört Vol­vo och även sett till att mi­na barn har skaf­fat sig Vol­vo-bi­lar, be­rät­tar Tom Doug­her­ty.

Men det hand­lar in­te ba­ra om sä­ker­het. När vi ta­lar om hans er­fa­ren­he­ter av oli­ka mär­ken – jodå, han har va­rit otro­gen någ­ra gång­er – så kom­mer det upp and­ra upp­si­dor han ser hos ”sitt” mär­ke.

– När jag ar­be­ta­de in­om flyg­vap­net så var jag sta­tio­ne­rad i Eng­land någ­ra år och kör­de bå­de Mi­ni och Ja­gu­ar. Här hem­ma i USA har jag ock­så haft and­ra mär­ken vid någ­ra till­fäl­len. Men ge­ne­rellt sett så kan man in­te jäm­fö­ra kva­li­te­ten hos en Vol­vo med ame­ri­kans­ka bi­lar. De ame­ri­kans­ka till­ver­kar­na gjor­de of­tast ba­ra skräp, me­nar Tom Doug­her­ty.

När dot­tern fick sin förs­ta bil var det en be­gag­nad Vol­vo 244.

– När vi sål­de den ha­de den gått 350 000 mi­les (56 000 mil). Och min C70 som jag köp­te ny har ba­ra haft en åter­kal­lel­se, minns Tom Doug­her­ty.

Att va­ra in­bi­ten Vol­vo-an-

häng­a­re i USA in­ne­bär att man är en smu­la ud­da.

– Fak­tum är att många män­ni­skor in­te vet vad min 120 Sta­tion Wa­gon är för mär­ke. Till och med folk som har nya Vol­vo-mo­del­ler är helt ove­tan­de om att det här är en Vol­vo, sä­ger Tom Doug­her­ty.

Ett po­li­tiskt val

Jag frå­gar om Vol­vo är en ty­pisk ”dok­tors­bil” el­ler ”pro­fes­sors­bil”. Det är ju så Vol­vo-mo­del­ler of­ta syns i ame­ri­kans­ka fil­mer. Men Tom Doug­her­ty kän­ner in­te igen den bil­den.

– Jag vet in­te rik­tigt vil­ken image Vol­vo har. Nå­got jag har märkt av någ­ra gång­er är att folk läg­ger en po­li­tisk vin­kel på Vol­vo. Du vet, när vi bod­de i South Ca­ro­li­na, i ett rik­tigt kon­ser­va­tivt om­rå­de, kun­de någ­ra ryn­ka på nä­san åt Vol­vo. En båt­me­ka­ni­ker jag an­li­ta­de und­ra­de var­för jag kör­de en så­dan där ”väns­ter­bil”. Vol­vo-ägare sågs som li­be­ra­la, och det var su­spekt i de­ras ögon, be­rät­tar Tom Doug­her­ty.

Hans för­tjus­ning i Vol­vo har ock­så lett till att han un­der fle­ra år lett Vol­vo-klub­ben i Los Ang­e­les-om­rå­det.

– Vol­vo­klub­ben har två av­del­ning­ar här, en i San Di­e­go och en mer ori­en­te­rad åt Los Ang­e­les-om­rå­det. I min av­del­ning är vi om­kring 60 med­lem­mar. Det är som det all­tid är, någ­ra är mer ak­ti­va än and­ra. Jag bru­kar en gång om året ar­ran­ge­ra en tur bland vin­går­dar­na här i da­len. Då bru­kar det kom­ma ett 30-tal bi­lar, från San Di­e­go i sö­der till San Lu­is Obis­po i norr, be­rät­tar Tom Doug­her­ty.

På träf­far kom­mer ock­så många ic­ke-­med­lem­mar med si­na Vol­vo-bi­lar.

– Det är många som kör Vol­vo 850 till vå­ra träf­far nu. Och de är yng­re kil­lar, i 30-års­ål­dern. Så det finns en för­yng­ring på gång, sä­ger Tom Doug­her­ty.

Köp­tes för­ra året

Själv kör han gär­na långt med si­na två ve­te­ra­ner.

– De har över­väx­el och det gör att man kan hänga med i mo­tor­vägs­tem­pot ut­an att det blir för bull­rigt. Jag tyc­ker bå­da är väl­digt an­vänd­ba­ra, sä­ger Tom Doug­her­ty.

Ama­zo­nen köp­te Tom Doug­her­ty i bör­jan av för­ra året. Re­no­ve­ring­en var klar i de­cem­ber. Det har gått snabbt trots att den har va­rit om­fat­tan­de.

Jag ha­de ing­en chans att und­vi­ka last­bi­len, ut­an smäll­de rakt in i den. Jag ha­de mid­je­bäl­tet på och det stop­pa­de mig från att fly­ga ut ge­nom vindru­tan.

– Jag köp­te den i feb­ru­a­ri 2016, och har se­dan dess lå­tit by­ta el­ler re­no­ve­ra det mesta på bi­len. In­nan den lac­ke­ra­des sli­pa­des den helt plåtren. In­vän­digt är det mesta nytt. In­ner­tak, dörr­si­dor, kläd­sel, be­rät­tar Tom Doug­her­ty.

Även tek­niskt är Vol­von i topp­skick. Det sit­ter nya ­Bilste­in­däm­pa­re runt om och bi­len är dess­utom sänkt två cen­ti­me­ter.

En lo­kal sa­del­ma­ka­re har re­no­ve­rat fram­sto­lar­na och lyc­kats hit­ta ex­akt rätt ma­te­ri­al, färg­match­ning­en är per­fekt med bak­sä­tet som fort­fa­ran­de är ori­gi­nal­sä­tet.

– Höjd­punk­ten blir för­stås att få vi­sa bi­len i en svensk bil­tid­ning. Det här är ett Nir­va­na-mo­ment för mig, sä­ger Tom Doug­her­ty.

In­red­ning­en i ljus­blått skinn är ori­gi­nal­kläd­seln. Men den ser näs­tan ny ut. Kör­sträc­kan be­ty­der ing­et om man vår­dar bi­len väl. Snart har Toms P1800 ES gått näs­tan 40 000 mil, el­ler 253 000 mi­les.

Med tvåtums ut­blås, trim­ma­de för­ga­sa­re och vas­sa­re kam tror Tom att Ama­zo­nen ger 125 häst­kraf­ter.

Stöt­fång­ar­na är nykro­ma­de, ka­ros­sen ny­lac­kad och myc­ket i in­red­ning­en är nyköpt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.