NÄTT OCH LÄTT

Saab So­nett för­sågs med plast­ka­ross, fri­hjul och fram­hjuls­drift och skul­le loc­ka sport­vagns­spe­ku­lan­ter­na till köp. Vi kör Saabs tuf­fa V4-mo­dell fem­tio år ef­ter att den pre­sen­te­ra­des.

Bil - - MOTORCYKEL BMW R NINE T URBAN G/S - TEXT: LI­NUS PRÖJTZ FO­TO: PA­TRIK LINDGREN

Saab So­nett V4 från 1968 är en rik­tigt li­ten bil. Den är kort, låg och smal – som byggd i en an­nan ska­la. ­Måt­tet mel­lan ax­lar­na är kort-kor­ta 215 cen­ti­me­ter vil­ket är kor­ta­re än det mesta som nå­gon­sin pro­du­ce­rats. Saa­bens långa nos gav någ­ra ex­tra cen­ti­me­ter på to­talläng­den, men att kal­la den nå­got an­nat än kort blir all­tid fel.

Att gå ett varv runt So­nett ger en rad form­mäs­si­ga upp­le­vel­ser. Sma­ken är som ba­ken, men att på­stå att So­nett har en rakt ige­nom har­mo­nisk form vo­re en lögn. Mo­tor­hu­ven de­sig­na­des från bör­jan för den mind­re och läg­re tre­cy­lind­ri­ga två­takts­mo­torn med värl­dens un­der­ba­ras­te ljud. Nå­gon V4 på 1,5 li­ter från Ford ver­kar in­te ha va­rit med i tan­ke­gång­ar­na när ur­sprungs­de­sig­nen togs fram, men det var än­då den kraft­käl­lan som kom att bli ab­so­lut van­li­gast i So­nett. Den tre­cy­lind­ri­ga ver­sio­nen av So­nett II till­ver­ka­des i 258 ex­em­plar, av V4-ver­sio­ner­na näs­tan 10 000 styc­ken när vi räk­nar in även So­nett III som lan­se­ra­des 1970. Men till­ba­ka till mo­tor­hu­ven.

För att få plats med V4-mo­torn kräv­des en dub­bel bu­la av det re­jä­la­re sla­get, asym­met­riskt pla­ce­rad dess­utom. Det är rik­tigt in­tres­sant att se hur Saab för­sök­te döl­ja det­ta dels ge­nom att mon­te­ra ett So­nett V4-em­blem up­pe på bu­lan och dels ett Saab-em­blem för­skju­tet till hö­ger på hu­ven, frami­från sett. Har­mo­ni?

Unik form

Sedd rakt ifrån si­dan, gär­na från runt me­terns höjd, då fram­står pro­fi­len som yt­terst späns­tig. En li­ten bil med tvärt av­hug­gen bak­del och fem­ton­tums­fäl­gar ger en sä­re­gen form, in­te minst tack va­re den sto­ra bakru­tan.

Än­nu in­tres­san­ta­re är att for­men, oav­sett om man gil­lar den el­ler in­te, var täm­li­gen unik vid ti­den.

När jag ska öpp­na dör­ren kan jag in­te lå­ta bli att fun­de­ra kring var­för det finns en bu­la all­de­les un­der hand­ta­get. En bu­la som av­slu­tas ab­rupt vid dörr­skar­ven.

Nå­got vet­tigt svar på var­för det ser ut som det gör lyc­kas jag in­te hit­ta, men på nå­got sätt känns det som sig­ni­fi­ka­tivt för for­men på So­nett II. Här finns helt en­kelt li­te gre­jer som man in­te rik­tigt för­står sig på. Vis­sa de­tal­jer ex­i­ste­rar för att man in­te ver­kar ha tänkt klart vid kon­stru­e­ran­det – de bäg­ge fäst­skru­var­na i trös­kel­höjd all­de­les bakom dör­ren är ett bra ex­em­pel. De bäg­ge fäst­skru­var- na högst upp i bak­kant av ta­ket är ett an­nat.

Käns­lan som för­med­las när jag tar plats bakom ratten skul­le elakt kun­na be­skri­vas som kit­car-ak­tig. El­ler så grä­ver jag i mitt för­flut­na och in­ser att min gam­la Lo­tus Eu­ro­pa S2 del­vis var sam­ma an­das barn. Plast­bi­lar från den ti­den upp­vi­sa­de of­ta un­ge­fär sam­ma egen­he­ter, i al­la fall om de kom från märk­li­ga och små­ska­li­ga pro­duk­tions­för­fa­ran­den. I Saabs fall pas­sa­de den be­skriv­ning­en in för­hål­lan­de­vis väl på hur So­nett kom att va­ra.

Re­jält svank­stöd

När jag kom­mit på plats bakom ratten i den lil­la, lå­ga bi­len dy­ker den där käns­lan från min gam­la Lo­tus Eu­ro­pa upp igen. Pa­ne­ler­nas ut­form­ning och själ­va käns­lan är den­sam­ma. Lätt och plastig, el­ler nöd­torf­tig

och spar­sma­kad. Svank­stö­det i sto­len är re­jält, så pass att jag in­te får in ba­ken längst in i sto­len. I stäl­let blir kör­ställ­ning­en mer lig­gan­de än väntat, med pe­da­ler­na för­skjut­na åt hö­ger in mot mit­ten av bi­len.

Mä­tar­na från VDO har en här­lig tyd­lig­het med si­na star­ka kon­tras­ter och he­la förarmil­jön är syn­ner­li­gen lätt att grep­pa. Här märks ock­så två av­steg från ori­gi­nalut­fö­ran­det. Dels sit­ter en ste­re­o­kon­sol mon­te­rad på gol­vet där väx­elspa­ken kun­de ha sut­tit och dels sit­ter en snygg Mo­to­li­ta-ratt mon­te­rad då en av ek­rar­na till ori­gi­nal­rat­ten gått av.

Känns li­ten på vägen

Den 1,5 li­ter lil­la och 65 häst­kraf­ter star­ka V4-mo­torn med centralt mon­te­rad ka­max­el och stötstäng­er star­tar di­rekt, lju­det känns igen. I grund­pla­nen för So­nett stod det tyd­ligt att väx­elspa­ken skul­le va­ra golv­mon­te­rad mel­lan sto­lar­na, men så blev det ald­rig. När jag rul­lar ut i tra­fi­ken med So­nett II är det fak­tiskt förs­ta gång­en nå­gon- sin jag kör en bil med ma­nu­ell ratt­väx­elspak.

So­nett känns li­ka li­ten på vägen som den ut­ger sig för att va­ra. Smal och lätt att pla­ce­ra, dess­utom be­gå­vad med en styr­ning som verk­li­gen an­das sport. In­te fullt li­ka lätt och di­rekt som den i min gam­la Lo­tus. Fast å and­ra si­dan har jag ald­rig kom­mit i när­he­ten av den styr­käns­lan i nå­gon an­nan bil jag kört un­der snart två de­cen­ni­er som mo­tor­jour­na­list.

Men Saab So­nett kom­mer gans­ka nä­ra. Den har li­te mer tyngd, vil­ket var klart att vän­ta då he­la mo­torn är mon­te­rad fram­för fram­ax­eln – det är en fröjd att sty­ra med tum­me-pek­fing­er­grepp.

Far­tre­sur­ser­na är på sin höjd fris­ka, knappt ens det. V4-mo­torn har ett brett kraft­re­gis­ter, men själ­va kraf­ten är det in­te myc­ket be­vänt med – in­te ens i en bil som ba­ra väger 850 kg med full tank och fö­ra­re på plats.

To­talt kom 1 868 bi­lar att till­ver­kas av So­nett II, in­klu­de­rat de 258 två­takts­bi­lar­na.

En an­norlun­da de­sign­de­talj är att av­gas­rö­ret stic­ker ut ur ka­ros­sen och ej un­der den.

Mo­torn sit­ter fram­för fram­ax­eln och le­ve­re­rar 65 häst­kraf­ter.

Av­ska­lad in­red­ning. V4-mo­del­len fick en in­stru­ment­brä­da i plast.

För­höj­ning­en på mo­tor­hu­ven gjor­des för att V4-mo­torn skul­le få plats.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.