Klas­sis­ka bi­lar

I dag är det Mercedes, Vol­vo, BMW och Volks­wa­gen som do­mi­ne­rar i po­li­sens vagn­park. Så har det in­te all­tid va­rit. På sjut­ti­o­ta­let kun­de du bli haf­fad av en Ply­mouth Va­li­ant, Vol­vo Ama­zon el­ler en Porsche 911. Vi kör de klas­si­ka snut­bi­lar­na som väc­ker minn

Bil - - INNEHÅLL - TEXT: MIKAEL STJER­NA FOTO: PA­TRIK LIND­GREN

Po­li­sen höll sig i bör­jan av 70-ta­let med en högst blan­dad vagn­park. De tre bi­lar­na vi har fått lå­na av po­lis­mu­se­et vi­sar på en skön bland­ning. Stor jän­ka­re, svensk hus­mans­kost och tysk sport­bil. Själv styr jag tvek­löst först ste­gen mot ... nej, in­te till 911:an, ut­an till den rätt­rå­di­ga Ply­mouth Va­li­ant. För mig är en Va­li­ant ”das Po­lis­bil”, den mest iko­nis­ka po­lis­bi­len av al­la. Det bör­ja­de 1961 då im­por­tö­ren SaabANA ställ­de en mo­dell av den förs­ta ge­ne­ra­tio­nen Va­li­ant till Rikspo­lis­sty­rel­sens för­fo­gan­de. Den blev po­pu­lär i di­strik­ten, och und­ra på det. En stark sexa, gott om ut­rym­men och en im­po­sant upp­syn med dubb­la strål­kas­ta­re och en stort ”dol­lar­grin”.

Men det var först med den and­ra ge­ne­ra­tio­nen Va­li­ant från 1963 som po­li­sen och Va­li­ant blev ett par.

1964 var in­gen­jör Ver­ner Bå­ven­dal ute på en tur i den då nya Va­li­ant-modellen. Bå­ven­dal ar­be­ta­de med Saab-ana:s för­sälj­ning till myn­dig­he­ter och stat­li­ga verk. Som av en hän­del­se var en be­kant till Bå­ven­dal, en po­lis­man, med i bi­len.

Po­lis­man­nen im­po­ne­ra­des av Va­li­an­ten och rå­ka­de näm­na att den nog skul­le bli en bra po­lis­bil. Bå­ven­dal tog sin be­kant på or­den och fick raskt fram en po­lis­ut­rus­tad test­bil som lå­na­des ut till Rikspo­lis­sty­rel­sen som tur­ligt nog höll på med en stor upp­hand­ling.

Res­ten är histo­ria. Po­li­sen jäm­för­de Va­li­ant mot Opel Ka­pi­tän och Ford Zep­hyr men det var Ply­mouth Va­li­ant som gick vin­nan­de ur jäm­fö­rel­sen. 1965 la­des en or­der på 68 Ply­mouth Va­li­ant. En vik­tig or­der in­te ba­ra för im­por­tö­ren SAAB-ANA, ut­an ock­så för po­li­sen. Po­li­sen ha­de näm­li­gen 1965 bli­vit en stat­lig in­sti­tu­tion. Dess­förin­nan ha­de po­li­sen va­rit kom­mu­nal, och vad man kör­de var upp till var­je kom­mun att be­stäm­ma. Va­ri­a­tio­nen var stor. Van­li­gast var Vol­vo, men ra­di­o­bil var ing­en själv­klar­het. Så sent som 1961 ha­de Åmåls po­lis­di­strikt ba­ra cyklar att till­gå när de ryck­te ut. Var det bråt­tom fick de ringa efter taxi. Men med för­stat­li­gan­det 1965 blev po­lis­bi­lar­na i lan­det sys­te­ma­tiskt må­la­de i en svart-vit de­kor med PO­LIS skri­vit i ett en­het­ligt typ­snitt. Den po­lis­mo­dell som sat­te

prä­gel på po­li­sens förs­ta vagn­park var just Ply­mouth Va­li­ant.

To­talt köp­te po­li­sen in 1 200 Va­li­ant-bi­lar un­der det föl­jan­de de­cen­ni­et, och den vi prov­kör, en Va­li­ant från 1974, lär va­ra en av de sista.

Lätt­han­ter­lig

Den ra­ka sex­an på 3,2 li­ter och 109 häst­kraf­ter spin­ner mjukt. Mo­torn är Chrys­lers ”slant-six”, den sned­ställ­da – 30 gra­ders lut­ning – sex­an som sut­tit i Va­li­ant se­dan star­ten 1960. Då fram­höll Chrys­ler att lut­ning­en gav läg­re tyngd­punkt och gjor­de att hu­ven kun­de pla­ce­ras läg­re, vil­ket var mer ae­ro­dy­na­miskt och an­sågs snyg­ga­re. Ver­sio­nen på 3,2 li­ter till­ver­ka­des 1970-1974.

Med de sto­ra föns­te­ry­tor­na och au­to­mat­lå­da är Va­li­ant lätt att han­te­ra. Mu­se­ets ex­em­plar är dess­utom i ett ovan­ligt fint skick. Det glap­par för­vå­nans­värt li­te, och ka­ros­sen gung­ar gnis­sel­fritt och kom­for­ta­belt på grus­vä­gen. Re­jä­la däck hjäl­per till med fjäd­rings­ar­be­tet.

Det en­da som gna­ger är Saab-sto­lar­na. Den svens­ka po­li­sens in­kö­pa­re döm­de ut den ame­ri­kans­ka ori­gi­nal­sof­fan, och i stäl­let mon­te­ra­de im­por­tö­ren SAAB-ANA se­pa­ra­ta fram­sto­lar från Saab. Visst är de be­kvä­ma­re, men det an­das in­te Ame­ri­ka.

Mä­tar­ställ­ning­en står på 8 200 mil. Är­li­ga mil tror Bengt Svens­son som hål­ler ett va­kan­de öga över bil­sam­ling­en på po­lis­mu­se­et.

– Den har nog in­te snur­rat. Vår Va­li­ant togs ur tjänst 1979, efter ba­ra fem år. Den ha­de då gått som patrull­bil på Norr­malm i Stock­holm och jag tror in­te det blev så många mil, be­rät­tar Bengt Svens­son. Stor­le­ken var till nyt­ta i många si­tu­a­tio­ner. – Den var be­kväm och lätt att få in per­so­ner i. Ibland be­höv­de man ”flyt­ta på vis­sa sa­ker”, ex­em­pel­vis ja­ga­de bi­lar vid en bil­jakt, och med en re­jäl ame­ri­ka­na­re kun­de man knuf­fa bort hin­der. Den var väl­digt po­pu­lär ute i lan­det, sä­ger Bengt Svens­son.

Men Va­li­ant var in­te först med svart-vit ko­stym. 1958 ha­de stats­po­li­sen köpt in el­va Ama­zon Sport och må­lat dem svart-vi­ta.

Folk­hu­morn döp­te de svart­vi­ta po­lis­bi­lar­na till ”fjäll­kor”. Ko­sty­men fick många ko­pi­or i de kom­mu­na­la po­liskå­rer­na, och den stat­li­ga po­lis­or­ga­ni­sa­tio­nen fort­sat­te ock­så kö­pa in Vol­vo Ama­zon.

Fram till 1970 blev det he­la 740 Ama­zon, av al­la slag. I herr­gårds­vag­nar kun­de hund­patrul­ler ryc­ka ut, två­dör­rars Ama­zo­ner som vår prov­kör­nings­bil

an­vän­des av tra­fik­po­li­sen.

Den vi har lå­nat ut från mu­se­et är från 1970. Den rul­la­de 10 000 mil i Helsing­borg in­nan mu­se­et tog över.

Jäm­fört med Va­li­ant är det klasskill­nad. Ama­zo­nen känns trång till skillnad från den spa­ti­ö­sa ame­ri­ka­na­ren. Men fram­för allt var det nog au­to­mat­lå­dan som gjor­de att Va­li­ant var den po­pu­lä­ras­te bil­mo­del­len bland po­li­ser. Ama­zon-lå­dan väx­las med de ty­pis­ka, långa sla­gen vil­ket in­te känns helt och hål­let ut­ryck­nings­vän­ligt.

Men B20-mo­torn går li­ka tyst som Va­li­ants sexa, i al­la fall när den slip­per an­sträng­as.

Vol­vo-fy­ran ha­de ett namn om sig att va­ra oför­stör­bar, ett in­te oför­tjänt ryk­te. Den mäk­ta­de med 20 000-30 000 mil ut­an in­grepp, i en tid när mo­tor­byte var le­gio vid pass 10 000 mil för många and­ra till­ver­ka­re.

Bengt Svens­son har ett gott öga till Ama­zon-de­sig­nen.

– Egent­li­gen gil­lar jag ju gam­la ame­ri­kans­ka bi­lar mer, det är de som jag har i mitt eget hob­by­ga­rage. Men jag mås­te sä­ga att for­mer­na på Ama­zon är väl­digt fi­na, la­gom runda och pro­por­tio­ner­li­ga, sä­ger Bengt Svens­son.

Sö­kar­ljus mon­te­ra­des

Ut­rust­ning­en i Vol­von är ge­di­gen och fyl­ler upp näs­tan he­la ba­ga­geut­rym­met. Här finns sa­ker som an­står en gammel­dags järn­han­del, allt från po­li­siä­ra de­tal­jer som hand­klo­var till re­serv­de­lar för med­tra­fi­kan­ter i nöd. Och yxa, spa­de, brand­släc­ka­re, för­bands­lå­da, spår­mar­ke­rings­ut­rust­ning, var­nings­fack­lor och mått­band. Ing­en dag ver­kar ha va­rit den and­ra lik.

I dörr­fic­kor­na finns de be­röm­da po­lis­spa­dar­na som vid be­hov sat­te stopp för fort­kö­ra­re.

Ett gans­ka om­fat­tan­de om­bygg­nad­sar- be­te sked­de in­nan po­lis­bi­lar­na gick i tjänst. Kom­mu­ni­ka­tions­ra­dio mon­te­ra­des, lik­som si­ren och sö­kar­ljus och ro­te­ran­de, orange var­nings­ljus – från bör­jan kal­lat ”var­nings­fyr”.

När det be­gav sig på 60-ta­let skul­le det fas­ta rö­da lju­set an­vän­das vid ut­ryck­ning och det ro­te­ran­de orange var­nings­lju­set ba­ra när bi­len stod still. Men det hän­de nog att ut­ryc­kan­de po­lis tog eg­na be­slut om den sa­ken. 1970 blev de blå ut­ryck­nings­lju­sen stan­dard. Elin­stal­la­tio­nen är om­fat­tan­de och skul­le för­mod­li­gen ge en bi­le­lekt­ri­ker mi­grän vid fel­sök­ning, om det in­te vo­re för den ex­trem­pe­da­go­gis­ka upp­märk­ning­en. Var­je ka­bel, var­je säk­ring, var­je bry­ta­re är upp­märkt på ett i det när­mas­te mi­li­tä­riskt vis.

Dörr­si­dor­na är om­ar­be­ta­de till oi­gen­känn­lig­het med ett stort an­tal fic­kor och hål­la­re. Det är tyd­ligt att det hand­lar om ett ar­bets­for­don.

Mind­re ar­betspräg­lad är den Porsche 911 vi får prov­kö­ra i dag. En tysk sport­bil, byggd för snabba Au­to­bahn­trans­por­ter. 125 häst­kraf­ter i en box­ersexa på 2,2 li­ter lå­ter i dag in­te så myc­ket, men för 50 år se­dan ingav far­tre­sur­ser­na re­spekt.

– De po­li­ser som skul­le kö­ra Porsche-bi­lar­na fick gå en sär­skild kurs i hög­has­tig­hetskör­ning.

Lik­nan­de kur­ser togs fram när vi fick Saab 99 tur­bo, då gick vi tur­bo­kurs, minns Bengt Svens­son.

Job­bet att pat­rul­le­ra med en Porsche längs E4:an och E6:an var ett pre­stige­upp­drag.

Tolv mil mo­tor­väg

Epo­ken med de ex­klu­si­va sport­bi­lar­na – i dag en po­li­tisk omöj­lig­het – bör­ja­de 1965. Då köp­te po­li­sen tre Porsche 912, den fyr­cy­lind­ri­ga ver­sio­nen som ha­de sam­ma mo­tor som Porsche 356. Bi­lar­na pla­ce­ra­des i Stock­holm, Gö­te­borg och Mal­mö och tan­ken var att de skul­le an­vän­das för tra­fi­kö­ver­vak­ning.

Fram till 1974 hann man av­ver­ka 23 Por­schar, 13 styc­ken 912 och 10 styc­ken 911.

Med tan­ke på att det då fanns he­la tolv mil mo­tor­väg i he­la Sve­ri­ge drar vi slut­sat­sen att det an­ting­en var ont om snabba bi­lar el­ler gott om peng­ar. När till­verk­ning­en av 912 la­des ned fort­sat­te po­li­sen att kö­pa Porsche 911 T.

Fram till 1974 hann man av­ver­ka 23 Por­schar, 13 st 912 och 10 st 911.

Så var ock­så tra­fik­pro­ble­ma­ti­ken död­ligt all­var­lig. I mit­ten av 60-ta­let dog det år­li­gen 1 300 per­so­ner i tra­fi­ken. Fem gång­er fler än i dag. Än­då upp­gick be­folk­ning­en till ba­ra till 7,7 mil­jo­ner per­so­ner.

Som så många and­ra ren­ra­si­ga sport­vag­nar är den­na Porsche 911 T li­te kin­kig när den ska pur­ras. Me­dan Ama­zon och Va­li­ant var lätt­väck­ta – ba­ra att vri­da om nyc­keln och kö­ra iväg – går 911:an ojämnt och ryc­kigt.

Men en stund se­na­re har den fått upp mo­tor­vär­men en aning. Då går och lå­ter den som en rik­tig Porsche, en luft­kyld box­er­mo­tor lå­ter som ing­et an­nat.

Ett fel­köp?

När den var ny 1970 kos­ta­de 911 T 37 280 kro­nor ”på ga­tan”. En an­sen­lig sum­ma jäm­fört med en Vol­vo 144 som kos­ta­de 20 150 kro­nor. Men den gav po­li­sen en över­tag när det kom till biljak­ter.

Topp­far­ten skrevs till 210 km/h och den slä­par ba­ra på runt tio ki­lo per häst­kraft. Men det mås­te ha va­rit be­grän­sa­de att ald­rig kun­na ta med sig en gri­pen.

Ha­de det in­te va­rit smar­ta­re att kö­pa in Ja­gu­ar XJ6 el­ler en BMW 2800 med sam­ma pris och sam­ma topp­fart och med plats för tre in­fång­a­de bo­var i bak­sä­tet?

Snygg blå kläd­sel i Va­li­ant. Jän­ke­jär­net var po­pu­lärt bland då­ti­dens po­li­ser.

Sto­lar­na ploc­ka­des från Saab.

Den ra­ka sex­an fanns i två ver­sio­ner. 100 el­ler 145 hk.

Även po­li­ser­na i Ni­ge­ria, Chi­le och Hol­land rat­ta­de Ama­zon.

B20-mo­torn var en på­lit­lig kam­rat.

Ku­pén bju­der på god kom­fort.

Snyg­gas­te lin­jer­na en po­lis­bil nå­gon­sin har haft. Di­ver­se ra­di­o­ut­rust­ning tog plats i 911:an.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.