AMAN­DA KNOX

Var Me­re­dith Ker­chers död en pas­sio­ne­rad sex­lek som gick fel el­ler hand­la­de det om nå­got an­nat?

Blodigt Begär - - Innehål - TEXT: JONATHAN HATFULL

MOR­DET PÅ ME­RE­DITH KERCHER OCH ME­DI­ER­NAS RÄT­TE­GÅNG MOT KNOX HAR BLI­VIT ETT AV ÅR­HUND­RA­DETS MEST ÖKÄN­DA FALL. HUR BLEV DET SÅ HÄR – OCH HAR VI GLÖMT BORT VEM SOM ÄR DET VERK­LI­GA OFF­RET?

Vi är al­la ex­per­ter. Tänk på al­la tim­mar du har spen­de­rat på kri­minal­fil­mer som vi­sar hur man upp­täc­ker flac­kan­det i en mans blick som av­slö­jar att han är skyl­dig el­ler hur be­vis kan ma­ni­pu­le­ras. Tänk på hur många brotts­do­ku­men­tä­rer du har sett, el­ler se­ri­er som CSI el­ler The Wi­re som får den ef­ter­trak­ta­de ”ba­se­rad på en sann histo­ria”-stäm­peln. Tänk på hur arg du blev när du såg Ma­king A Mur­de­rer. Vi som ser på kri­mi­nal­se­ri­er och mord­do­ku­men­tä­rer, och lä­ser dec­kar­ro­ma­ner och brottsny­he­ter, tror att vi är ex­per­ter på bå­de ju­ri­dik och psy­ko­lo­gi – och det kan va­ra far­ligt. Ef­tersom me­di­er­na som ger oss des­sa idéer ock­så har si­na eg­na mo­tiv och ger oss en viss be­rät­tel­se med ett sär­skilt per­spek­tiv.

Tra­ge­din

Den 1 no­vem­ber 2007 sked­de nå­got rik­tigt hemskt i den ita­li­ens­ka sta­den Pe­ru­gia. Mor­det på Me­re­dith Kercher var för­skräck­ligt. Det bru­ta­la brot­tet be­rö­va­de en ung kvin­na långt hem­i­från li­vet. När me­di­er­na an­län­de till sta­den blev brot­tet upp­märk­sam­mat i he­la värl­den. Me­die­cir­ku­sen som se­dan följ­de dis­tra­he­rar än idag från den tra­ge­di som har på­gått i näs­tan tio år. Det har lett till oänd­li­ga dis­kus­sio­ner, kon­spi­ra­tio­ner och an­kla­gel­ser, som in­te vi­sar någ­ra tec­ken på att av­ta.

”Jag minns när histo­ri­en kom ut, det var i stort sett me­di­er­nas rät­te­gång från bör­jan. Fal­let ha­de al­la de vik­ti­ga de­lar­na för att väc­ka me­di­er­nas in­tres­se, sä­ger dok­tor Eli­za­beth Yard­ley – kri­mi­no­lo­gi­pro­fes­sor på Bir­ming­ham Ci­ty Uni­ver­si­ty. ”Man viss­te att det var en histo­ria som ald­rig skul­le för­svin­na. Jag minns att jag tänk­te ’Jag hop­pas verk­li­gen att po­lis­ut­red­ning­en är vat­ten­tät och att de föl­jer pro­to­koll till punkt och pric­ka’. Men ty­värr blev det in­te så”.

Nu ut­gör själ­va brot­tet ba­ra un­ge­fär hälf­ten av histo­ri­en som dis­ku­te­ras i det of­fent­li­ga rum­met, om ens det. Det rik­ti­ga off­ret – kvin­nan som blev mör­dad – har in­te läng­re en egen röst och kan in­te bringa klar­het i sa­ken.

Me­re­dith Kercher var en trev­lig och po­pu­lär 21-åring från söd­ra Lon­don. Hon stu­de­ra­de eu­ro­pe­isk po­li­tik och ita­li­ens­ka vid Uni­ver­si­ty of Leeds. I ok­to­ber 2007 res­te hon till Ita­li­en för att stu­de­ra vid uni­ver­si­te­tet i Pe­ru­gia. Hon hit­ta­des död i lä­gen­he­ten på Via del­la Per­go­la, som hon de­la­de med tre and­ra kvin­nor. Hon ha­de bli­vit kniv­hug­gen och ut­satt för sex­u­el­la över­grepp. Det­ta är obe­strid­ligt. Hur kun­de det då upp­stå så myc­ket mystik kring just det­ta fal­let?

Sva­ret på frå­gan finns hos Me­re­dit­hs rums­kam­rat Aman­da Knox, som snabbt blev en del av he­la histo­ri­en. Hen­nes oskyl­di­ga an­sik­te har bli­vit för­knip­pat med fal­let och det är just frå­gor om hen­nes skuld som är or­sa­ken till al­la dis­kus­sio­ner.

”Vad vi kom fram till och vad vi fort­sät­ter att upp­täc­ka är att al­la ver­kar ha en åsikt om fal­let. Det kom­mer tro­li­gen all­tid att va­ra så”, be­rät­tar Rod Black­hurst – medre­gis­sör till Net­flix­do­ku­men­tä­ren Aman­da Knox.

”Många aspek­ter av det­ta fall, och sät­tet det pre­sen­te­ra­des på, skräm­de publi­ken. Det är li­te Hit­ch­cock-ak­tigt, el­ler hur? Aman­da kun­de ses som en nöd­ställd tjej el­ler som en ulv i fåra­klä­der. På grund av det­ta och hur be­rät­tel­sen fång­a­de tit­tar­na, har al­la i he­la värl­den en åsikt. Vi tyck­te det var fa­sci­ne­ran­de: var­för är vå­ra sam­häl­len och kul­tu­rer så fa­sci­ne­ra­de av histo­ri­er som den­na?”

GAL­NA te­o­ri­er

Det finns fle­ra oli­ka ver­sio­ner av hän­del­sen – Knox har en, åkla­gar­na har en, och na­tur­ligt­vis har all­män­he­ten en egen. Låt oss bör­ja med ver­sio­nen som pre­sen­te­ras av Net­flix­do­ku­men­tä­rens hu­vud­per­son. Aman­da Knox sä­ger att hon sov hos sin pojk­vän Raf­fae­le Sol­le­ci­to på mord­nat­ten. Näs­ta mor­gon åk­te hon till­ba­ka till sin lä­gen­het för att du­scha och hon märk­te då någ­ra blod­drop­par på gol­vet. Hon trod­de att det var mens­blod som till­hör­de Kercher. Knox såg det mer som en hy­gi­en­frå­ga än ett tec­ken på brott, så hon tänk­te in­te mer på det och tog en dusch. I do­ku­men­tä­ren häv­dar hon att det var av­fö­ring­en i to­a­let­ten som väck­te hen­nes miss­tan­kar om att nå­got var fel. Hon knac­ka­de på sin kam­rats dörr, men fick ing­et svar och ring­de då till Sol­le­ci­to. När han an­län­de såg han tec­ken på in­brott och kun­de in­te öpp­na Ker­chers dörr. De ring­de po­li­sen som tog sig in i Ker­chers rum och hit­ta­de hen­nes kropp.

Åkla­gar­na trod­de att Knox och Sol­le­ci­to var i hu­set un­der

PO­LI­SEN KUN­DE DÄREMOT PEKA PÅ AMAN­DA KNOX BE­TE­EN­DE EF­TER MOR­DET.

mord­nat­ten, till­sam­mans med Rudy Gu­e­de, en man från om­rå­det med kri­mi­nell bak­grund – och att de till­sam­mans bar an­sva­ret för mor­det. Många har sett de dra­ma­tis­ka ny­hets­ru­bri­ker­na om en ”sex- och drog­lek som gick fel”, men de­tal­jer­na änd­ra­des un­der ut­red­ning­ens gång. Åkla­ga­ren Gi­u­li­a­no Mig­ni­ni trod­de att Kercher ”skäll­de” på Knox för hen­nes pro­mis­ku­i­tet och att den upp­rör­da ame­ri­kans­kan re­a­ge­ra­de våld­samt ge­nom att upp­ma­na de två män­nen att gö­ra nå­got hemskt mot Kercher. Det lik­nar ett mar­dröms­sce­na­rio, men var fanns de kon­kre­ta be­vi­sen för det?

”Brotts­plat­sen sköt­tes så då­ligt av po­li­sen att det ska­pa­de myc­ket pro­blem”, be­rät­ta­de Yard­ley. De fy­sis­ka be­vi­sens otill­för­lit­lig­het var av­gö­ran­de i det­ta fall. Ef­ter mor­det hit­ta­des en kniv i Sol­le­ci­tos lä­gen­het och på den fanns Ker­chers DNA. Det ver­ka­de va­ra av­gö­ran­det, det obe­strid­li­ga be­vi­set. Men så var in­te fal­let.

När domen över­kla­ga­des kon­sta­te­ra­de man att det po­si­ti­va re­sul­ta­tet be­rod­de på att tek­ni­ker­na som sam­la­de in be­vi­set ha­de misskött det. På sam­ma sätt be­döm­des ett Bh-band med DNA från Sol­le­ci­to och fy­ra and­ra män­ni­skor som otill­för­lit­ligt på grund av att det hit­ta­des 47 da­gar ef­ter mor­det, då brotts­plat­sen re­dan var en sön­dertram­pad rö­ra. Lu­mi­nol-tes­ter, som vi­sar spår av blod även om fläc­kar­na har bli­vit bort­tvät­ta­de, vi­sa­de fotav­tryck som mat­cha­de Knox och Sol­le­ci­tos. Men man kun­de in­te be­vi­sa att de or­sa­ka­des av blod för det fanns in­te till­räck­ligt med DNA från Kercher. Des­sa ofören­lig­he­ter och miss­tag var hörn­ste­nar­na i Knox och Sol­le­ci­tos fram­gångs­ri­ka över­kla­gan och de­ras förs­ta fri­kän­nan­de den 3 ok­to­ber 2011.

Sam­ma sak hän­de med åkla­gar­si­dans vitt­nen – inga vitt­nes­mål höll när vitt­nen pres­sa­des av för­sva­ret. Antonio Cu­ra­to­los och He­ku­ran Ko­ko­ma­nis vitt­nes­mål sprack när för­sva­ret ifrå­ga­sat­te dem. And­ra, som bu­tiksä­ga­ren Mar­co Qu­inta­val­le – som häv­da­de att Aman­da stres­sat köp­te städ­pro­duk­ter – ha­de inga tunga be­vis för att stöd­ja vitt­nes­må­let. In­te ens på­stå­en­den om att Knox och Sol­le­ci­to ha­de or­ga­ni­se­rat in­brot­tet och stä­dat upp brotts­plat­sen kun­de be­vi­sas.

Åkla­ga­ren Gi­u­li­a­no Mig­ni­ni och po­li­sen kun­de däremot peka på Aman­da Knox be­te­en­de ef­ter mor­det. Hon ver­ka­de va­ra helt obe­rörd av hän­del­sen från sam­ma ögon­blick som po­li­sen an­län­de. Hon fång­a­des på vi­deo när hon kyss­te Sol­le­ci­to ut­an­för brotts­plat­sen (mer om det snart). Ker­chers vän­ner tyck­te hen­nes be­te­en­de ver­ka­de kallt. Det fanns även rap­por­ter om att hon skut­ta­de när hon led­de in po­li­sen i hu­set för en rund­tur av brotts­plat­sen. Kanske el­ler kanske in­te var det Knox be­te­en­de

OVAN: Brotts­plat­sen för­vand­la­des till en cir­kus när me­dia bör­ja­de an­län­da. Un­der ti­den han­te­ra­des be­vi­sen på fel sätt in­ne i hu­set.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.