JODI ARIAS

En svart­sjuk ex-flick­vän res­te över he­la lan­det för att ut­krä­va den slut­gil­ti­ga hämn­den.

Blodigt Begär - - Innehål - TEXT: TANITA MATTHEWS

Den eng­els­ka po­e­ten Wil­li­am Con­gre­ve skrev: ”Hell hath no fu­ry li­ke a wo­man scor­ned” (un­ge­fär ”Hel­ve­tet har ing­et ra­se­ri likt en försmådd kvin­na”). Det fick 30-åri­ga Travis Alexander, fö­re­drags­hål­la­re och säl­ja­re från Ari­zo­na, lä­ra sig den hår­da vägen. När hans mördare tilli­ka ex-flick­vän Jodi Arias stod bred­vid hans blodiga kropp hem­ma hos ho­nom i den ame­ri­kans­ka sta­den Me­sa gav han slut­li­gen vi­ka för hen­nes ko­kan­de ils­ka. Han för­sök­te käm­pa emot hen­nes många kniv­hugg, men när hon skar hal­sen av ho­nom, öra till öra, för­lo­ra­de han med­ve­tan­det näs­tan ome­del­bart. Åkla­gar­na la se­na­re fram att kniv­hug­gen i sig in­te var dödliga men snit­tet i hal­sen var så­pass kraf­tigt att det ska­da­de hans strup­hu­vud och näs­tan hals­högg ho­nom. Men Arias nöj­de sig in­te med det – hon av­slu­ta­de mor­det med ett pi­stol­skott i Alex­an­ders hög­ra tin­ning.

Alex­an­ders hem var för­vand­lad till en grym mord­plats. Kak­let i bad­rum­met var ned­stänkt med blod, mat­tan på hall­gol­vet var dränkt i blod och i bad­rum­met låg Alex­an­ders kropp ihop­kru­pen och för­mult­nan­de i vän­tan på att upp­täc­kas. På väg­gen ut­an­för vi­sa­de ett blo­digt handav­tryck tec­ken på kamp.

Arias flyd­de till Utah för att träf­fa ett an­nat ”po­ten­ti­ellt kär­leks­in­tres­se”, en man som in­te ha­de nå­gon aning om att hon ba­ra någ­ra tim­mar ti­di­ga­re ha­de mör­dat nå­gon. En­ligt åkla­ga­ren Ju­an Mar­ti­nez ha­de Arias ”ta­git till ex­tre­ma me­del” för att so­pa igen si­na spår och se­dan för­sökt fort­sät­ta som van­ligt. Snart skul­le hon dock gri­pas och åkla­gar­na skul­le av­slö­ja var­je de­talj av hen­nes 3 200 kilo­me­ter långa re­sa för en ju­ry, i ett för­sök att be­vi­sa att Arias ha­de pla­ne­rat det bru­ta­la mor­det på Alexander.

BE­SATT

Arias ar­re­ste­ra­des för mor­det 15 ju­li 2008, ba­ra någ­ra da­gar ef­ter sin 29-års­dag. Utre­da­ren Es­te­ban Flo­res fast­ställ­de snabbt att re­san Arias gjor­de till Utah mel­lan 2 och 7 ju­ni 2008 in­te rik­tigt stämde. Hon kör­de fle­ra tu­sen kilo­me­ter un­der en re­sa som knappt är tu­sen kilo­me­ter lång. Arias be­rät­ta­de för po­li­sen att hon åk­te till Salt La­ke Ci­ty för att del­ta i en fö­re­läs­ning av Ry­an

ATT RE­SA 100 MIL FÖR NÅ­GON MAN ÄLS­KAR HÖR VAN­LIGT­VIS HEM­MA I KÄRLEKSLÅTAR, MEN FÖR TRAVIS ALEXANDER SKUL­LE JODI ARIAS HEM­LI­GA RE­SA BLI HANS VÄRS­TA MARDRÖM.

Burns, men att hon kör­de vil­se. Un­der rät­te­gång­en vitt­na­de Burns un­der ed att Arias dök upp hem­ma hos ho­nom 5 ju­ni. ”Hon var okej, hon skrat­ta­de åt små­sa­ker som vem som helst. Jag kän­de ald­rig att nå­got var fel un­der da­gen”, sa Burns. När Alex­an­ders kropp upp­täck­tes fy­ra da­gar se­na­re bör­ja­de po­li­sen för­hö­ra hans vän­ner och fa­milj. De fles­ta av dem rik­ta­de si­na miss­tan­kar mot Alex­an­ders ex-flick­vän, som en­ligt dem var av­und­sjuk och tvångs­mäs­sigt för­följ­de Alexander. Arias var vid den här ti­den i Yre­ka, Ka­li­for­ni­en, över 150 mil bort.

Arias och Alexander träf­fa­des på en kon­fe­rens i Las Ve­gas i sep­tem­ber 2006. Alexander vil­le in­te gif­ta sig ung och var känd som en kvin­no­karl bland si­na vän­ner, men han bör­ja­de trött­na på li­vet som ung­karl. Arias var fo­to­graf och för­säl­ja­re, de klic­ka­de di­rekt och ef­ter de­ras förs­ta mö­te pra­ta­de de i te­le­fon var­je dag. De­ras band var så starkt att Arias vil­le kon­ver­te­ra till Alex­an­ders re­li­gi­on, mor­mo­ner­na, någ­ra må­na­der se­na­re. Pa­ret blev till­sam­mans i feb­ru­a­ri året ef­ter. De­ras ge­men­sam­ma tro för­de dem när­ma­re varand­ra, men den or­sa­ka­de ock­så kon­flik­ter ef­tersom de upp­re­pan­de gång­er ”syn­da­de” ge­nom att ha samlag in­nan äk­ten­ska­pet.

Fem må­na­der se­na­re sno­ka­de Arias i pojk­vän­nens te­le­fon och upp­täck­te flir­ti­ga med­de­lan­den mel­lan ho­nom och and­ra kvin­nor. Bå­da mis­te tilli­ten till varand­ra och de be­stäm­de sig för att gö­ra slut. Be­slu­tet var ge­men­samt och Arias läm­na­de Ka­li­for­ni­en och flyt­ta­de till Ari­zo­na. Trots att pa­ret in­te läng­re var till­sam­mans fort­sat­te de att ha en sex­u­ell re­la­tion och träf­fas emel­lanåt. Men i de­cem­ber var Alexander beredd att gå vi­da­re och vil­le bör­ja träf­fa and­ra. Han ha­de be­stämt sig för att slå sig till ro.

Alexander be­rät­ta­de för Arias att han var at­tra­he­rad av nå­gon an­nan, Ma­rie ”Mi­mi” Hall, en tjej i hans re­li­giö­sa grupp. Det­ta avslöjande gjor­de Arias ur­sin­nig. Hon ha­de ti­di­ga­re vi­sat upp sitt våld­sam­ma be­te­en­de när hon skar upp Alex­an­ders bildäck två gång­er och skic­ka hot­ful­la e-post­med­de­lan­den till hans ex-flick­vän. Många av Alex­an­ders vän­ner be­skrev Arias som ”be­satt”. ”Hon vil­le ha ett bröl­lop, men Travis vil­le in­te gif­ta sig med hen­ne”, be­rät­ta­de Mar­ti­nez i do­ku­men­tä­ren Re­al Crime. Hall ha­de in­te sam­ma käns­lor som Alexander och in­si­ste­ra­de på att ba­ra va­ra vän­ner. Alexander vil­le än­då spen­de­ra tid med hen­ne och pla­ne­ra­de en re­sa till Tex­as 10 ju­ni 2008, en re­sa han egent­li­gen ha­de tänkt gö­ra med Arias.

Arias be­rät­ta­de för kri­mi­nal­de­tek­ti­ven Flo­res att hon in­te ha­de träf­fat Alexander se­dan april och att det var sista gång­en de ha­de sex, un­ge­fär sam­ti­digt som hon flyt­ta­de till­ba­ka till Ka­li­for­ni­en. Hon be­rät­ta­de att hon ha­de pra­tat med Alexander da­gen in­nan han dog. Hon var på väg till Utah och Alexander var ”trev­lig och höv­lig, men be­ted­de sig så­rat”. Men­flo­res trod­de in­te på be­rät­tel­sen. Han kom­men­te­ra­de att Arias mo­bil stäng­des av i Las Ve­gas och sat­tes på i Alex­an­ders hemstat Ari­zo­na. Arias häv­da­de än­då att hon in­te ha­de träf­fat Alexander. Dess­utom sak­na­des re­do­gö­rel­se för de 18 tim­mar av hen­nes re­sa till Utah – även ef­ter att man ta­git hän­syn till två till­fäl­len då hon stan­na­de för att so­va, att hon kör­de vil­se, och ett mo­tor­pro­blem i be­räk­ning­en. Flo­res sa att de ha­de bil­der som be­vi­sa­de att hon ljög om sitt ali­bi.

Fo­to­gra­fi­er­na hit­ta­des på brotts­plat­sen i en vat­ten­fylld ka­me­ra i Alex­an­ders tvätt­ma­skin. De ha­de bå­de da­tum och tid från ögonblicket Alexander dö­da­des. De vi­sa­de Arias na­ken på sängen

OM HON IN­TE VAR DEN RÄT­TA FÖR HO­NOM SKUL­LE DET OCK­SÅ BLI SLU­TET FÖR HO­NOM. HON GAV SIG EF­TER HO­NOM MED MÅ­LET ATT DÖ­DA HO­NOM.

och Alexander na­ken i duschen. Arias in­si­ste­ra­de fort­fa­ran­de på att hon in­te dö­da­de Alexander och att hon in­te var där den da­gen. Istäl­let frå­ga­de hon: ”Är du sä­ker på att bil­der­na in­te är från en an­nan gång?”. Vad Arias in­te viss­te var att en an­nan bild vi­sa­de hen­ne när hon slä­pa­de Alex­an­ders blodiga lik över gol­vet.

Po­li­sen kom allt när­ma­re lös­ning­en och utre­da­ren vi­sa­de hen­ne tre oli­ka Dna-be­vis som tyd­ligt vi­sa­de att hon ha­de va­rit på brotts­plat­sen – ett hårstrå med folli­kel, hen­nes blod blan­dat med Alex­an­ders och hen­nes hand­tryck, allt ba­ra någ­ra me­ter från Alex­an­ders kropp. Flo­res av­fär­da­de al­la ur­säk­ter som Arias för­sök­te kom­ma med för att för­kla­ra bort det obe­strid­li­ga. ”Det finns inga be­vis för att nå­gon an­nan än du gjor­de det­ta”, sa Flo­res till hen­ne. Ef­ter en må­nad av po­lis­för­hör änd­ra­de Arias sin histo­ria. Hon med­gav att hon ha­de va­rit där och hon gav en över­ras­kan­de re­do­gö­rel­se. En­ligt hen­ne ha­de två in­kräk­ta­re dö­dat Alexander och ho­tat att ska­da hen­nes fa­milj om hon gick till po­li­sen. Hon höll fast vid den­na histo­ria i två år. 2010, i vän­tan på sin rät­te­gång som skul­le bör­ja 2 ja­nu­a­ri 2013, er­kän­de Arias att hon dö­da­de Alexander, men att det va­rit själv­för­svar.

SLÄNGER BENSIN I BRASAN

Åkla­ga­ren Mar­ti­nez gav sin sak­fram­ställ­ning i en full­satt rätts­sal i Ma­ri­co­pa County Su­pe­ri­or Court fram­för Alex­an­ders och Arias fa­mil­jer. Om Arias, som en gång kal­lat off­ret en ”väl­sig­nel­se i sitt liv”, sa han: ”Hon be­lö­na­de kär­le­ken till Travis Victor Alexander ge­nom att stic­ka en kniv i hans bröst. Och vet ni, en­ligt hen­ne var han en bra man. Hur tac­ka­de hon ho­nom? Hon skar hal­sen av ho­nom som tack för att han var en bra man. Och väl­sig­nel­ser­na? Hon slog väl­sig­nel­ser­na ur ho­nom ge­nom att sät­ta en ku­la i hu­vu­det på ho­nom.” Mar­ti­nez ha­de för avsikt att be­vi­sa för ju­ryn att Arias ha­de pla­ne­rat mor­det. ”Om hon in­te var den rät­ta för ho­nom skul­le det ock­så bli slu­tet för ho­nom. Hon gav sig ef­ter ho­nom med må­let att dö­da ho­nom”, sa Mar­ti­nez.

En vec­ka fö­re Arias re­sa po­li­san­mäl­de hen­nes mor­för­äld­rar ett in­brott hem­ma i Yre­ka, Ka­li­for­ni­en, där Arias bod­de på den ti­den. Fle­ra sa­ker stals un­der in­brot­tet, in­klu­si­ve en pi­stol av ka­li­ber .25 som äg­des av Arias mor­far – sam­ma ka­li­ber som Alexander sköts med. En pa­tron­hyl­sa hit­ta­des på brotts­plat­sen, men pi­sto­len har in­te åter­fun­nits. Arias er­kän­de se­na­re att hon kas­ta­de pi­sto­len i ök­nen un­der sin flykt. Kni­ven som an­vän­des för att hug­ga off­ret till döds har in­te hel­ler hit­tats. Mar­ti­nez fo­ku­se­ra­de på Arias nog­gran­na pla­ne­ring och ef­ter­tan­kar in­för re­san till Utah. Hon hyr­de en bil från en hyr­bils­fir­ma i Red­ding, Ka­li­for­ni­en, un­ge­fär två tim­mar sö­der om Yre­ka. Det fanns bil­fir­mor i hen­nes hemstad, så var­för res­te hon så långt för att hy­ra ett for­don? Arias häv­da­de att det be­rod­de på att hon hit­ta­de två kon­tor när hon sök­te ef­ter hyr­bils­fir­mor – en i norr och en i sö­der. Ef­tersom hen­nes bror bod­de sö­derut val­de hon att åka till Red­ding för att häm­ta bi­len. Re­san mel­lan Ka­li­for­ni­en och Utah är ba­ra cir­ka 120 mil, men när hon åter­läm­na­de bi­len 7 ju­ni ha­de hon åkt näs­tan fy­ra gång­er så långt.

Un­der ett po­lis­för­hör sa Arias mam­ma att hon ta­la­de med dot­tern om Alex­an­ders mord och att Arias sa att hon ha­de kvit­ton som be­vi­sa­de att hon in­te var i när­he­ten av Ari­zo­na den da­gen. Åkla­gar­si­dan hit­ta­de ett kvit­to från en Wal­mart-bu­tik i Sali­nas som vi­sa­de att Arias köp­te en ben­sin­dunk på 20 li­ter den 2 ju­ni. Arias ha­de ti­di­ga­re er­känt att hon ha­de med sig två ben­sin­dun­kar på re­san. Mar­ti­nez insåg att Arias ha­de till­räck­ligt med bensin för att ta sig till Ari­zo­na ut­an att stan­na vid en ben­sin­sta­tion.

Åkla­gar­si­dan häv­da­de att Arias pla­ne­ra­de re­san för att träf­fa Alexander. Hon för­sök­te so­pa igen si­na spår ge­nom att und­vi­ka ben­sin­sta­tio­ner och ge­nom att tan­ka med ben­sin­dun­kar­na hon ha­de med sig.

Men för­sva­ret häv­da­de att Arias all­tid ha­de med sig ben­sin­dun­kar på långa re­sor, sär­skilt när hon kör­de ge­nom ök­nen. Den­na gång lå­na­de hon två från en ex-part­ner och köp­te den tred­je på Wal­mart i Sali­nas. Ef­ter att Arias tänk­te över resrut­ten insåg hon att hon in­te be­höv­de den tred­je ben­sin­dun­ken. Hon läm­na­de till­ba­ka den sam­ma dag och tog ba­ra med sig två ben­sin­dun­kar på re­san.

Un­der he­la rät­te­gång­en yr­ka­de åkla­ga­ren på över­lagt mord och för­sva­ret kont­ra­de med att fram­stäl­la Arias som en trasig kvin­na, miss­hand­lad av Alexander. För­sva­ret kal­la­de Aly­ce La­vi­o­let­te, ex­pert på våld i hem­met, till vitt­nes­bå­set. Hon ana­ly­se­ra­de ett 16 si­dor långt med­de­lan­de som Alexander ha­de skic­kat till Arias. I med­de­lan­det ho­ta­de han hen­ne, jäm­för­de hen­ne med Adolf Hit­ler, djä­vu­len, en pro­sti­tu­e­rad och till­rätta­vi­sa­de hen­ne sex­u­ellt. La­vi­o­let­te räk­na­de ock­så upp ett an­tal kvin­nor som Alexander skic­kat flir­ti­ga och sex­u­el­la med­de­lan­den till me­dan han ha­de en sex­u­ell re­la­tion med Arias. Om da­gen Alexander dog sa Arias att hon tappade Alex­an­ders dy­ra ka­me­ra när de var i bad­rum­met. Alexander fick en knäpp,

FÖR­SVA­RET FRAM­STÄLL­DE ARIAS SOM EN TRASIG KVIN­NA, MISS­HAND­LAD AV ALEXANDER.

ru­sa­de mot hen­ne ”som en rug­by­spe­la­re” och slog ner hen­ne. Hon käm­pa­de för sitt liv och sköt ho­nom. Hon ring­de in­te ef­ter hjälp ef­tersom hon in­te kun­de för­må sig att be­rät­ta om vad hon ha­de gjort.

bil­den bör­jar klar­na

Arias min­ne ställ­de till med pro­blem un­der rät­te­gång­en. Hon vitt­na­de i 18 da­gar, med start 4 feb­ru­a­ri 2013. Un­der he­la sitt vitt­nes­mål häv­da­de hon att hon ha­de va­rit i en ”dim­ma” se­dan at­tac­ken på Alexander 4 ju­ni 2008. Men Mar­ti­nez ifrå­ga­sat­te Arias gång på gång ge­nom att pre­sen­te­ra fak­ta som vi­sa­de att hon pla­ne­ra­de be­sö­ket. ”Jag vet ing­en som åker till ett sex­u­ellt mö­te med en ex-pojk­vän el­ler en ex-part­ner och tar med sig en pi­stol el­ler en kniv”, sa Mar­ti­nez.

Mar­ti­nez be­rät­ta­de för ju­ryn att Arias hyr­de en bil på en bil­fir­ma som låg 14,5 mil från hen­nes hemstad. När bil­fir­man gav hen­ne en röd bil bad hon istäl­let om en vit, så att den in­te skul­le dra för myc­ket upp­märk­sam­het till sig. Arias ha­de blont hår när hon hyr­de bi­len, men på bil­der­na som togs fö­re och un­der Alex­an­ders mord var hen­nes hår mörk­brunt. Det över­ras­ka­de ock­så Burns, ef­tersom han ba­ra ha­de sett Arias en gång in­nan hon byt­te hår­färg. Arias blev stop­pad av po­li­sen i Utah när de märk­te att bi­lens främ­re re­gi­stre­rings­skylt sak­na­des och att den bak­re var fel­vänd och oläs­bar. Mar­ti­nez häv­da­de att hand­ling­ar­na in­te var slump­mäs­si­ga, men istäl­let de­lar av en plan som skul­le lu­ra al­la att tro att hon in­te var mör­da­ren.

Arias för­sök­te bort­för­kla­ra allt. Hon var en mäs­ta­re på att sva­ra und­vi­kan­de i rätts­sa­len. En av hen­nes fa­vo­rit­fra­ser var ”jag vet in­te” när hon om­bads min­nas fäl­lan­de in­for­ma­tion. Men Mar­ti­nez viss­te att ma­te­ma­tik och siff­ror in­te ljög. ”Jag vän­ta­de på möj­lig­he­ten att pre­sen­te­ra ett spe­ci­fikt be­vis, och den chan­sen kom när hon satt i vitt­nes­bå­set”, sa han. Arias häv­da­de be­stämt att hon läm­na­de till­ba­ka den tred­je ben­sin­dun­ken som hon köp­te på Wal­mart i Sali­nas. Men när Aman­da Webb, an­ställd på Wal­mart, vitt­na­de un­der ed mot­sat­te hon sig Arias re­do­gö­rel­se. Webb ha­de ar­be­tat i af­fä­ren i två år, hen­nes roll gick ut på att ut­re­da in­tern stöld och att skri­va rap­por­ter. Hon ha­de myc­ket kun­skap om hur en kund läm­nar till­ba­ka en va­ra. Webb för­kla­ra­de att om Arias ha­de åter­läm­nat va­ran skul­le hon ha fått ett kvit­to. På kvit­tot skul­le de­tal­jer om åter­be­tal­ning fin­nas och va­ran som re­tur­ne­ra­des skul­le ha va­rit över­stru­ken el­ler in­ring­ad på kvit­tot. Den an­ställ­de som tog emot re­tu­ren skul­le ock­så ha skri­vit si­na ini­ti­a­ler på kvit­tot. Webb un­der­sök­te al­la kas­sa­ap­pa­ra­ter som an­vän­des den da­gen och hon tit­ta­de på al­la åter­köp som gjor­des den 2 ju­ni. Kas­sa­ap­pa­ra­ter­na på Wal­mart i Sali­nas ha­de in­te re­gi­stre­rat att Arias läm­na­de till­ba­ka ben­sin­dun­ken. Kvit­tot som vi­sa­des upp av för­sva­ret ha­de hel­ler inga änd­ring­ar som skul­le ty­da på att ett åter­köp ha­de gjorts.

Ett an­nat kvit­to hit­ta­des och även ett kon­tout­drag från Arias bank. De vi­sa­de att Arias gjor­de tre köp sam­ma mor­gon som hon läm­na­de Utah för att åka hem. Arias tan­ka­de sin bil med cir­ka 40 li­ter bensin vid en ben­sin­sta­tion. Se­dan tan­ka­de hon igen vid sam­ma ben­sin­sta­tion. Kvit­tot och kon­tout­dra­get vi­sa­de att hon köp­te bensin för 36,98 dol­lar, vil­ket mot­sva­ra­de cir­ka 40 li­ter. En tred­je trans­ak­tion vi­sa­de 19,65 dol­lar. Be­lop­pet de­lat med ben­sin­pri­set vi­sar att Arias köp­te li­te mer än 18 li­ter bensin – till­räck­ligt för en tred­je ben­sin­dunk trots att hon påstod att hon ba­ra ha­de ta­git med sig två. För­sva­ret be­stred emel­ler­tid den tred­je trans­ak­tio­nen, ef­tersom det in­te fanns kon­kre­ta be­vis på att Arias köp­te just bensin.

DIMMAN HAR LÄTTAT

Un­der rät­te­gång­en insåg ju­ryn att Arias ha­de lätt för att lju­ga. Strax fö­re Mar­ti­nezs be­vis rö­ran­de den tred­je ben­sin­dun­ken rik­ta­de ju­ry­med­lem­mar­na frå­gor till Arias, vil­ket sta­ten tillåter un­der en rät­te­gång. En ju­ry­med­lem frå­ga­de var­för ju­ryn ska tro på hen­ne när hon har lju­git ti­di­ga­re. Un­der åkla­ga­rens för­ödan­de an­kla­gel­ser mot Arias ha­de hon se­dan ing­et an­nat val än att sit­ta i vitt­nes­bå­set och se på när hen­nes ti­di­ga­re köp vi­sa­des upp fram­för hen­ne.

Mar­ti­nez höll sin slut­plä­de­ring un­der mord­rät­te­gång­ens 55:e dag. Han vän­de sig till ju­ryn och pra­ta­de om al­la be­vis de ha­de fått se på Arias för­må­ga att be­gå det­ta brott. Av­slut­nings­vis påmin­de han ju­ry­med­lem­mar­na om att in­te bort­se från den tred­je ben­sin­dun­ken. Om ju­ryn gjor­de det skul­le de sym­bo­liskt va­ra del­ak­ti­ga i att ha hjälpt Arias att fyl­la dun­kar­na och trans­por­te­ra

EN JU­RY­MED­LEM FRÅ­GA­DE VAR­FÖR JU­RYN SKA TRO PÅ HEN­NE NÄR HON HAR LJU­GIT TI­DI­GA­RE.

dem till bi­len, så att hon kun­de fort­sät­ta re­san för att dö­da Alexander. Mar­ti­nez bad ju­ryn att ”in­te läm­na den­na rätts­sal med stan­ken av ben­si­nen på hän­der­na”.

Näs­ta dag, ef­ter ba­ra 15 tim­mars över­lägg­ning, gav ju­ryn sitt ut­lå­tan­de – skyl­dig till över­lagt mord. Arias gjor­de ett sista choc­ke­ran­de avslöjande un­der sin sista stund i rätts­sa­len. Hon vän­de sig mot do­ma­ren och sa: ”Jag minns ögonblicket då kni­ven stack Travis i hal­sen och han var vid med­ve­tan­de. Han för­sök­te fort­fa­ran­de at­tac­ke­ra mig. Det var jag som för­sök­te kom­ma un­dan, in­te Travis, och änt­li­gen gjor­de jag det. Jag ha­de ald­rig för avsikt att det skul­le bli så här.” Ef­ter rät­te­gång­en 2013 på­gick en in­ten­siv rätts­lig kamp för att av­gö­ra om Arias skul­le dö­mas till dö­den. Först sa Arias att döds­straf­fet skul­le gö­ra hen­ne fri och upp­ma­na­de ju­ryn att få hen­ne av­rät­tad. Men i en dra­ma­tisk helom­vänd­ning bö­na­de hon do­ma­ren om liv istäl­let för död, ef­tersom hon var oro­lig för vil­ka konsekvenser en av­rätt­ning skul­le få för hen­nes fa­milj. Ju­ryn kun­de in­te kom­ma över­ens och Arias döm­des till livs­tids fäng­el­se ut­an möj­lig­het till vill­kor­lig fri­giv­ning. Mör­da­ren, som kallades ”so­ci­o­pat” och ”det värs­ta som nå­gon­sin hänt mig” av sitt of­fer ba­ra da­gar fö­re hans död, kom­mer att spen­de­ra res­ten av li­vet i fäng­el­set Per­ry­vil­le i Ari­zo­na.

ARIAS RES­TE HUND­RA­TALS MIL OCH FÖR­SÖK­TE SO­PA IGEN SI­NA SPÅR. MEN ISTÄL­LET LÄM­NA­DE HON LEDTRÅDAR RUNT VAR­JE HÖRN.

Li­ve bet­ter. Sa­ve mo­ney. ALWAYS LOW PRICES TRUST ON THE BRANDS YOU MA­NA­GER JOHN BEGUE ( 831 ) 751 - 0231 TE# 05 IR:03365 ST# 248 OP# 00003937 3.97 X FACIAL CLNSR 002270000054 3.97 X FACIAL CLNSR 002270000054 9.92 X NEUUS85BNS 007050157285 9.92 X NEUUS85BNS 007050157285 12.96 X 5G KERO CARB 004454931777 SUBTOTAL 40.74 3.16 TAX 1 7.750 % TO­TAL 43.90 CASH TEND 45.00 CHANGE DUE 1.10

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.