EFTERSPELET

OJ FRI­A­DES TROTS BE­VI­SEN – FANNS DET NÅG­RA AND­RA PO­TEN­TI­EL­LA GÄRNINGSMÄN?

Blodigt Begär - - (Om) Han Gjorde Det -

Många gal­na te­o­ri­er om Brown-gold­man-mor­den har flo­re­rat, men vis­sa har mer bä­ring än and­ra. Pri­vatspa­na­ren Wil­li­am C De­ar äg­na­de 18 år åt att un­der­sö­ka fal­let och kom fram till att det var OJ:S son Ja­son, från hans förs­ta äk­ten­skap, som ut­för­de brot­ten. 24-åring­en var vill­kor­ligt fri­gi­ven ef­ter att ha at­tac­ke­rat en ti­di­ga­re an­ställd med kniv och ska ha gått på me­di­ci­nen De­pa­ko­te för att stäv­ja si­na hu­mörs­pro­blem som ibland re­sul­te­ra­de i våld­sam­ma ut­brott. Bland and­ra be­vis un­der­strök De­ar att det fanns hår­fib­rer från en afro­a­me­ri­kan på brotts­plat­sen samt 15 se­pa­ra­ta oi­den­ti­fi­e­ra­de fin­gerav­tryck. Ing­et av dem kom från OJ.

I Wil­li­am C De­ars bok O.J. Is In­no­cent And I Can Pro­ve It ral­je­rar han mot de fals­ka an­kla­gel­ser­na från po­li­sen och me­nar att OJ in­te dö­da­de Gold­man och sin ex-fru, men att han an­län­de till brotts­plat­sen kort ef­ter att då­det ha­de ut­förts.

Det finns yt­ter­li­ga­re två än­nu mer osan­no­li­ka te­o­ri­er. En lyf­tes fram i rät­ten. En­ligt för­svars­ad­vo­ka­ten John­nie Coch­ran ha­de Ni­co­le upp­lå­tit hus­rum till miss­bru­ka­ren och vän­nen Faye Resnick som var skyl­dig drogkar­tel­ler­na myc­ket peng­ar. De två ska ha lå­nat peng­ar för att öpp­na ett St­ar­bucks-café. Colom­bi­a­ner­na knac­ka­de på hos Ni­co­le den ak­tu­el­la natten för att krä­va in skul­den, men Ni­co­le kun­de in­te be­ta­la. Coch­ran pres­sa­de po­lis­man­nen Tom Lange på den­na punkt un­der rät­te­gång­en och me­na­de att sät­tet på vil­ket Ni­co­le och Ron mör­da­des påmin­de om en ”colom­bi­ansk slips” vil­ket in­ne­bär att man skär djupt i hal­sen och drar ut tung­an ge­nom hå­let som upp­står. Lange kun­de en­kelt vif­ta bort Coch­rans an­sträng­ning­ar att un­der­mi­ne­ra hans tro­vär­dig­het som vitt­ne ge­nom att sä­ga: ”Det fak­tum att off­rets vän an­vän­de dro­ger har li­ten be­ty­del­se för mig … var­je li­tet be­vis jag har pe­kar på att den åta­la­de är skyl­dig.”

Den sista te­o­rin är till och med än­nu mer lång­sökt. Ef­ter att ha ar­re­ste­rats och fällts för två mord 1995 påstod mör­da­ren Glen Ro­gers att han var den skyl­di­ge. I ett brev till OJ:S ma­na­ger Nor­man Par­do skri­ver Ro­gers att han träf­fa­de Ni­co­le när han job­ba­de på hen­nes hus och att han där­på fes­ta­de med hen­ne. Han påstod ock­så att OJ ha­de lejt ho­nom för att bry­ta sig in i Ni­co­les hus och stjä­la ett par ör­häng­en som var vär­da 20 000 dol­lar och att OJ då skul­le ha sagt: ”Du mås­te kanske dö­da hyn­dan.” I slutän­den fanns det ing­et som band Ro­gers till brotts­sce­nen. Han stod re­dan in­för ett döds­straff, så han ha­de ing­et att för­lo­ra på sin be­rät­tel­se. I ef­ter­hand är det märk­ligt att po­li­sen ens tit­ta­de när­ma­re på hans på­stå­en­den – han var varken den förs­ta el­ler din sista se­ri­e­mör­da­ren som har sökt upp­märk­sam­het ge­nom att på­stå sig va­ra skyl­dig till väl­kän­da och olös­ta mord.

Off­rens an­hö­ri­ga har dock ald­rig tviv­lat på vem som är skyl­dig till mor­den på de­ras son och dot­ter. År 2006 stämde fa­mil­jer­na Gold­man och Brown OJ. Den­na gång var OJ tvung­en att för­sva­ra sig själv och den­na gång var mål­sä­gan­de fram­gångs­ri­ka. De fick näs­tan 50 mil­jo­ner dol­lar i ska­de­stånd och OJ för­sat­tes i kon­kurs.

I dag är Gold­man-brown-mor­den fort­fa­ran­de ett öp­pet fall för Los Ang­e­les-po­li­sen, även om det in­te är ett fall de ak­tivt job­bar med. Till och med någ­ra av de ur­sprung­li­ga ju­ry­med­lem­mar­na tror att den verk­li­ge mör­da­ren be­fann sig i rät­ten vid den förs­ta rät­te­gång­en. En­ligt Lon Cry­er, ju­ry­med­lem 247, ba­se­ra­des in­te hans ic­ke skyl­dig-ut­slag på ”huruvi­da jag verk­li­gen trod­de att han ha­de gjort det el­ler in­te … Det rät­te­gång­en gjor­de var att skapa rim­ligt tvi­vel om huruvi­da han var för­ö­va­ren el­ler in­te.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.