FEMTIO NYANSER AV MORMONISM

Skönhetsdrottningens blinda passion ledde till att en mormonmissionär blev kidnappad och våldtagen.

Året är 1977. Storbritanniens drottning firar silverjubileum och landet översköljs av kunglig festyra. Det är sommar och England slår Australien med tre–noll i en testserie i cricket. Samtidigt slår Virginia Wade motståndaren Betty Stove i damernas singelturnering på Wimbledon och Manchester United vinner Fa-cupen.

Men vår historia tar sin början ett år tidigare, fjärran från kungliga och sportsliga framgångar, närmare bestämt i Salt Lake City, Utah, USA – hemvist för Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, även känd som mormonkyrkan.

”Joy to the World”

Joyce Mckinney, född den 6 augusti 1949, var en blond, brunögd före detta skönhetsdrottning som hade förärats titeln Miss Wyoming World. Hon var bortskämt ensambarn till David och Marilyn, två skollärare från North Carolina, och tog en magisterexamen men inte doktorsgrad som hon brukade påstå. Trots sina fysiska företräden och sitt skarpa intellekt var hon inte nöjd. Hon ville bli berömd.

Efter att ha konverterat till mormonism 1972 skulle hon uppnå sitt mål, men kanske inte på det sätt hon hade föreställt sig.

År 1973 flyttade hon till Provo i Utah och började studera på School of Theatre and Cinematic Arts vid Brigham Young University, kyrkans universitet. ”Kalla mig inte Joyce”, sa hon till de manliga studenterna (hon beblandade sig sällan med de kvinnliga). ”Mitt namn är Joy. Som i Joy To The World – ni vet, hymnen.”

Mckinneys första kärlek var Wayne Osmond från den kända sjungande familjen. Hans mor Olive gjorde allt som stod i hennes makt för att förhindra att den bystiga blondinen skulle involvera sig med hennes fjärde son. Joy fick emellertid så småningom veta att Wayne redan hade en skönhetsdrottning – Kathlyn White, före detta Miss Utah – som han gifte sig med i november 1974. Händelsen placerade Joyce i en nedåtgående spiral och hon hamnade på sjukhus, emotionellt traumatiserad. Osmonds talesperson Ron Clark: ”Hon utvecklade en äganderätt trots att det handlade om av en ytlig bekantskap.”

Glassigt möte med Kirk

Ett slumpmässigt möte utanför en glassbar på huvudgatan i Provo ledde till att Mckinney och 19-årige Kirk Anderson träffades. Hon satt i en flashig Chevrolet Corvette och var som vanligt provokativt klädd. När Anderson senare fick frågan om han tyckte att Mckinney var vacker svarade han: ”Det var bilen jag först lade märke till.”

De hade en kortvarig flirt som upphörde i augusti 1975 (tydligen var båda oskulder innan de inledde affären) och hon hävdade att hon blev gravid men fick missfall. Anderson kände skuld över att ha förlorat oskulden mot kyrkans lära och erkände för sin biskop. Vid den tidpunkten hade Joy blivit mer eller mindre besatt av honom och börjat förfölja honom. Kirks bil kördes av vägen och hans fönster i hemmet slogs sönder. Kyrkans ledning menade att det vore bättre om Anderson ägnade sig åt att missionera på annan ort. Kyrkan förflyttade honom först till Kalifornien och sedan till Oregon där han i ett försök att undkomma Joy levde under antaget namn. Hon var dock efter honom trots det, så det beslutades att han skulle utstationeras till andra sidan Atlanten. Det borde ha fått Joyce att upphöra med trakasserierna.

Hon blev upprörd och deprimerad och sökte sig frivilligt till Timpanagos Center i Provo för vård. Hon hävdar emellertid att hon snart rymde därifrån genom ett fönster. Hon anlitade en privatdetektiv som skulle följa Anderson vart han än gick. Hon finansierade detektiven genom att posera för bondageporrtidningar och arbeta som eskort med BDSM och oralsex på menyn.

Kirk Anderson, missionär för Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, anlände till sina nya omgivningar i East Grinstead, Sussex, England i september 1976. Han flyttade till Reading innan han slog sig ner i Milton Gardens, Epsom, med 21-åriga Kimball Smith. Anderson trodde nu att han var fri från Mckinneys grepp och tog itu med sitt nya liv. Föga visste han att det värsta låg framför honom.

Här kommer FBI

Mckinney anlitade Finlays Bureau of Investigation, en privatdetektivbyrå i södra London under namnet Beth Palmquist. Hon betalade 120 pund (vilket motsvarar cirka 900 pund med dagens valutakurs). Byrån hittade Anderson i kyrkan East Ewell och Mckinney gav sig av på studs i sällskap av Keith May som var lika betuttad i Mckinney som hon var i Kirk. De reste under namnen Kathie Vaughn Bare och Paul van Deusen och anlände till Heathrow den 5 augusti 1977.

Exakt två veckor senare hade May (som nu gick under namnet Bob Bosler) presenterat sig för den nu 21-årige Kirk Anderson och sagt att han övervägde att konvertera till mormonism. Planen hade aktiverats.

Torsdagen den 15 september 1977 meddelade Scotland Yard att Anderson hade försvunnit under ”minst sagt ovanliga omständigheter”. Dagen

innan hade Anderson stämt möte med Bosler och hans kvinnliga vän vid en gudstjänstlokal på Banstead Road, East Ewell i Surrey. Det var sista gången någon hade sett honom. Polisen var orolig. De kontaktade sina kollegor i Salt Lake City, Utah, som upplyste dem om att Anderson i sitt hemland hade blivit förföljd av en besatt kvinna.

Äntligen fri

Tre dygn senare dök Kirk Anderson upp igen. Han berättade att en kvinna och en manlig medbrottsling hade hållit honom fången, bunden och försedd med handklovar i en avlägsen stuga i Lower Halstock, Okehampton, på gränsen till Dartmoor.

Överkonstapel William Hucklesby, senare chef för antiterroriststyrkan, bad allmänheten om hjälp för att lyckas spåra upp de två amerikanerna som låtsades vara man och hustru. Paret var den 24-årige arkitektassistenten Keith Joseph May och 28-åriga Joyce Mckinney som gick under en rad pseudonymer. Inom några timmar arresterades de i sin hyrbil vid en vägspärr på A30. Polisen hittade stugan där Kirk hade hållits fången. Fastigheten hade hyrts för 50 pund i veckan av ”mr and mrs Layton” som påstod sig vara på smekmånad. Polisen undersökte rummet som Anderson hade hållits fången i och upptäckte en rad bondagerelaterade föremål.

Överkonstapel Hucklesby sa, utanför protokollet: ”Det här är det underligaste fall jag någonsin har undersökt. Allt jag kan säga är att vi hittade, eh, viss utrustning. Jag kan inte gå in på detaljer, men jag ska säga dig detta: jag har aldrig haft turen att bli utsatt för något liknande.”

I bilen hittades replikor av två .38-pistoler, en flaska med en blandning av eter och kloroform, raffiga underkläder och en brudutstyrsel, kassettband med avslappnande musik, kaneldoftande massageolja och pälsklädda handbojor.

Den 29 september ställdes Mckinney och May inför rätta anklagade för att ha överfallit, fört bort, och hållit Anderson fängslad. Domaren i Epsom, Surrey, beslöt att de skulle sitta häktade under en vecka.

En bön för Mormonen

När Mckinney anlände till rätten den 6 oktober för en andra utfrågning hamnade hon i slagsmål med en kvinnlig fångvaktare till de samlade pressfotografernas förtjusning. Hon visade upp anteckningar på sidor som hon hade rivit ur Bibeln där det stod: ”Be de kristna att be för mig”, ”Snälla, säg sanningen. Mitt rykte står på spel”, ”Han hade sex med mig i fyra dagar” och ”Snälla, sprid sanningen. Han fick det att se ut som en kidnappning.”

Vid ett förhör den 13 oktober förklarade över

JAG HAR ALDRIG HAFT TUREN ATT BLI UTSATT FÖR NÅGOT LIKNANDE.

konstapel Hucklesby att Mckinney hade anlänt till Storbritannien med ett falskt pass och förfalskade papper med åtta olika påhittade namn. Mckinney erkände att avsikten var att använda handbojorna, benfängsel, fejkpistolerna och blandningen av eter och kloroform vid kidnappningen. Den unge försvararen Stuart Elgrod sa att ”motivet var passion”.

Mckinney och May hölls häktade en andra gång på överkonstapel Hucklesby inrådan: ”Jag tror att Miss Mckinney kommer kontakta Anderson.” Mckinney hölls i HM Prison Holloway. Hon informerade sina föräldrar om att de lesbiska kvinnorna där inte ville lämna henne ifred.

Rep, kedjor och kaneldoftande massageolja

Vid förhöret den 23 november återberättade åklagaren Neil Denison händelseförloppet. Han hävdade att det sedan deras första möte i Provo, Utah hade funnits en stark sexuell attraktion mellan de två, men att Anderson hade plågats av skuld efter att ha ägnat sig åt föräktenskapligt sex och därför försökt avsluta förhållandet.

Dagen för bortförandet hade Anderson träffat på May som drog fram sin fejkpistol. ”Jag kände att han tryckte något mot mina revben och han tog tag i min axel. Jag blev förfärad och när jag tittade ner såg jag en pistol. Jag blev rejält rädd. Han sa att jag skulle följa med honom. Då visste jag inte att det inte var en riktig pistol. Han förde mig till en bil omkring 50 meter bort. Jag satte mig i baksätet. Joy satt i framsätet iklädd en mörk peruk och även hon hade en pistol. Jag trodde att den också var äkta. Hon sa ’trodde du att 13 000 kilometer hav skulle kunna hålla oss åtskilda’ eller något i den stilen. Han satte sig bredvid mig i baksätet ungefär fem minuter efter att vi hade lämnat kapellet. Hon sa att jag skulle ducka och Bob sa åt henne att lägga en filt över mig så att jag inte såg vart vi åkte.”

May åkte till stugan i Okehampton där Mckinney ordnade stekt kyckling, potatismos och chokladkaka – Andersons favoritmat. Hon sa till Anderson att han inte fick lämna platsen förrän han gick med på att gifta sig med henne. Efter middagen bäddade hon med blå sidenlakan eftersom hon ville att ”de skulle matcha Kirks ögon.” Under den första natten kysstes och kramades Mckinney och Anderson i sängen, men de gick inte längre än så. Den andra kvällen använde May en tre meter lång kedja för att fjättra Anderson vid sängen och lämnade sedan paret ensamma det följande dygnet.

Det var under den tredje kvällen som saker och ting eskalerade efter att Anderson bad Mckinney om en ryggmassage med kanelolja för att han ville slappna av. Joy sa att hon slet av de särskilda mormonunderkläder som mormoner av båda könen bär för att hjälpa dem att inte ge efter för köttets synder. ”Det fanns bara ett sätt att få Kirk att lämna mormonismen och det var att älska med honom”, sa Mckinney, ”för det är fullständigt tabu för en mormonmissionär att ha en kärleksaffär.”

Mckinney gav Anderson oralsex och sedan genomförde de ett samlag – enligt honom mot hans vilja. ”Kedjorna satt så hårt att jag inte kunde röra mig. Hon tog initiativet till samlag. Jag ville inte att det skulle ske. Jag blev väldigt upprörd. Det kändes som om hon våldtog mig.” När han fick frågan om hur en kvinna kan våldta en man förklarade han att hon utförde oralsex på honom tills han var upphetsad och sedan gränslade honom. Mckinney invände mot detta och sa att en man bara kan ha sex om han vill, annars var

UNDER DEN FÖRSTA NATTEN KYSSTES OCH KRAMADES MCKINNEY OCH ANDERSON I SÄNGEN. DEN ANDRA NATTEN BLEV ANDERSON FJÄTTRAD VID DEN.

det som att ”försöka tvinga in en marshmallow i myntinkastet på en parkeringsautomat”.

Stuart Elgrod påminde Kirk om att när han var tillbaka i London var han ensam med Joyce utan att göra några ansatser till att fly. De gick till American Express-kontoret vid Haymarket, promenerade runt på Trafalgar Square och åt sedan lunch på Hard Rock Cafe i Piccadilly: ”Du försökte inte ens fly?” Han svarade: ”Nej, för jag visste att jag skulle återvända till Epsom.”

Den samlade pressen fann en aspekt av historien förbryllande. Mckinney var en skönhetsdrottning med tilldragande fysiska drag. Kirk Anderson verkade inte vara den sortens man som kunde väcka glödande passion hos en kvinna som hon. Han vägde 110 kilo, hade stora händer och fötter, en kalvig framtoning, bar pilotglasögon och lufsade fram på platta fötter snarare än gick. Joy förklarade: ”Han doftade underbart och var den renaste mannen man kan tänka sig. Han duschar och tvättar sig två eller tre gånger om dagen. Varje litet hårstrå var rent. Och hans hud, åh, jag älskade att dofta på hans hud.”

Fångad mitt i akten

Hon berättade att hon och Kirk hade blivit påkomna mitt i akten av hennes far när de låg i en vattensäng placerad på golvet i vardagsrummet i hennes föräldrars hus i Provo. ”Pappa kom på oss när vi var i full gång”, mindes hon. ”Han sluddrade fram att han bara skulle hämta ett glas vatten, men Kirk”, hon visade långfingret, ”han gjorde bara så här.”

Vid ett förhör den 6 december refererade rätten till ett tidigare uttalande av Mckinney där hon sade att all aktivitet med Anderson skedde i samförstånd och att bondage- och oralsexet skulle hjälpa honom med hans svårigheter. ”Kirk kan inte få orgasm om han inte är bunden”, sa hon. ”Hans mor var överdominant och han känner inte njutning vid samlag.”

Hon berättade för rätten: ”Jag älskade Kirk så mycket att jag skulle ha kunnat åka skidor naken ner för Mount Everest med en nejlika uppstoppad i näsan.”

Stuart Elgrod försökte att ogiltigförklara anklagelserna mot Joy, detsamma gjorde Bob Marshall Andrews när det gällde Keith May. Han hävdade att May betraktade händelsen inte som en kidnappning utan som ett räddningsuppdrag från en ”förtryckande och tyrannisk organisation.”

Elgrod sa till domaren: ”Det går inte att fälla någon med dessa bevis, allra minst denna unga dam.”

MCKINNEY UTFÖRDE ORALSEX PÅ ANDERSON OCH SEDAN GENOMFÖRDE DE ETT SAMLAG – ENLIGT HONOM MOT HANS VILJA.

Joy hade åhörarna i sitt grepp och spelade på deras känslor när hon tog till orda. Äventyret hade kostat henne motsvarande 9 000 pund – ”mina livs besparingar”. Hon fortsatte: ”En kvinna som våldtar en man? Han väger 110 kilo och jag 50. Kom igen, vem är det som lurar vem här?

”Varför rörde han på höfterna när han var med mig? Jag sa, ’älskling, är det skönt? Gillar du det här?’ Och han svarade, ’wow, hett!’”. Hon fortsatte: ”Hans mamma kan massera hans rygg från och med nu. Jag vill inte ha något mer med honom att göra.” Om dessa ord ändå hade varit sanna. Domaren fastställde att åtal skulle väckas mot Mckinney och May. Fram till rättegången släpptes de mot borgen på 3 000 pund per person efter tre månader i häkte. De var tvungna att bo i ett hus som hyrdes av Mckinneys föräldrar i Tufnell Park. De fick inte ha någon kontakt med Anderson, de hade utegångsförbud 21:00–9:00 och var tvungna att rapportera till polisen två gånger dagligen. Joy släpptes omedelbart, men det tog Keith May ytterligare tre dagar att få loss pengar till borgen.

Det beslutades att rättegången skulle inledas den 2 maj 1978 i Central Criminal Court. Den brittiska allmänhetens sug efter mer detaljer kring historien med den blonda skönhetsdrottningen och den kidnappade mormonen bara växte.

på premiär med pressen

Väl på fri fot gjorde Joy vad hon kunde av sin frihet. Hon kontaktade redaktionerna på de stora tidningarna och erbjöd sig att berätta sin historia exklusivt. Startbudet var 50 000 pund (cirka 300 000 pund med dagens pengar). Hon satte också in en annons i Variety där hon meddelade att hon skrev en bok och en pjäs: ”Denna rörande kärlekshistoria har tagit Storbritannien med storm och skapat förstasidesrubriker i alla stora brittiska tidningar. Tack vare de många förfrågningarna på telefon (10–20 samtal dagligen) måste hon anlita en representant. Personer med rätt kvalifikationer kan skriva brev till Stuart Elgrod”.

Oturligt nog för Joy upptäckte Dailymirror att hon hade fört in en annan annons i Lafree Press som avslöjade en något tveksammare sida hos henne. Den gällde samma slags tjänster som hon hade utfört för att finansiera jakten på Kirk Anderson. Under namnet Joey erbjöd hon ”S&M, B&D, eskorttjänster, nakenbrottning, erotiska telefonsamtal, använda trosor och bilder. Posta dina fantasier till Joey. Höginkomsttagare föredras (män eller kvinnor). Hon älskar blyga pojkar, fula gubbar och sugardaddys!”

Den 13 mars mildrades borgensvillkoren vilket gjorde att Mckinney fick vara ute nattetid. Den 11 april fick hon sällskap av Peter Tory, redaktör för skvallerkolumnen i Dailyexpress, vid premiären av Disco-hingsten – filmversionen av Jackie Collins bästsäljare där bland andra hennes äldre syster Joan och Oliver Tobias spelade. Tory och Mckinney anlände till Empire Leicester Square i en Rolls-royce och kamerablixtarna blixtrade.

Efter filmen släppte Tory av henne vid huset som hon delade med Keith May. Tory skulle bli den sista brittiska journalist som såg paret, för nästa dag lämnade May (under namnet Richard Mcgrory) och Mckinney (under namnet Darleen O’connor) London med 14 resväskor som bagage. De flög från London Airport till Shannon på Irland där de påstod sig vara medlemmar av en dövstum skådespelartrupp på väg till Kanada för att uppträda. De steg ombord på planet och landade i Buffalo, USA.

sprängstoff

Historien tog inte slut där. Dailymirror hade med viss hjälp av Joy sammanställt rejält med material som de ville publicera efter rättegången, men de förhindrades av den riksdagsledamot som höll på att utreda om de två skulle utlämnas. Chefredaktören Mike Molloy summerade sin besvikelse: ”Jag känner mig som Harry Truman skulle ha gjort om han hade haft atombomben i slutet av andra världskriget men inget plan att släppa den ifrån.”

Molloy skulle snart få tillfälle att detonera sin bomb. Det var emellertid konkurrenten Daily Express som hittade Mckinney och May i Atlanta, Georgia, där de hade maskerat sig till indian respektive nunna.

rubrikernas kvinna

Peter Tory från Dailyexpress flög till Atlanta med en portfölj full med kontanter. Mckinney och May mötte honom på Hilton på Atlantas flygplats. De var kraftigt sminkade – ”som karaktärer från en riktigt

dålig amatöruppsättning av Ali Baba”, enligt Tory.

Mckinney var rädd att FBI förföljde henne så hon insisterade på att de skulle röra sig från hotell till hotell medan hon avslöjade sitt händelserika förflutna. ”Hon ville ge sken av att hon var en helylletjej från landet som hade råkat hamna i den där härvan i London”, sa Tory. ”Jag tyckte faktiskt att det var ganska tråkigt.” Torsdagen den 18 maj 1978 publicerade Dailyexpress Mckinneys berättelse under rubriken ”Min eviga kärlek”. Den innehöll ett foto av henne i polotröja med en nejlika mellan tänderna. Samma dag publicerade Dailymirror en artikel som utmålade Mckinney som en kvinna med låg moral. Texten illustrerades med ett nakenfoto av henne.

På ett hotell i Myrtle Beach i Sydkarolina blev Mckinney upprörd över Dailymirrors artikel. ”Det var som något ur Exorcisten”, minns Tory. ”Hon skrek och skrek och såg ut att vara på väg att hoppa från balkongen. Hon sprang mot balkongen och rev ner draperiet. Jag tänkte, ’gud, hon kommer att ta sig över räcket’ och nedanför satt ett antal amerikanska turister i solstolar – hon skulle ha tagit dem med sig.”

Mckinney fördes till sjukhus där hon fick lugnande. På Londons tidningsgata Fleet Street försvarade Dailyexpress hennes ära dagen därpå medan Dailymirror publicerade ett foto av henne där hon satt naken till häst.

Den 19 juni 1984 arresterades Mckinney i närheten av Salt Lake City Airport där Anderson arbetade. Hon anklagades för att ha fortsatt att trakassera honom. I hennes bil hittade polisen ett långt rep och handbojor.

Åtalet lades ner den 21 september när hon inte dök upp i rätten. Den 14 juli 2004 arresterades hon för hotfullt beteende och grymhet mot djur.

I augusti 2008 hamnade Mckinney återigen i hetluften (under namnet Bernann Mckinney den här gången) efter att ha betalat motsvarande 25 000 pund till en sydkoreansk forskare för att klona hennes pitbullterrier Booger som hade dött av cancer i april 2006. Fem valpar föddes den 28 juli 2008.

År 2009 kontaktades hon av Errol Morris som gjorde dokumentärfilmen Tabloid och tackade ja till att medverka. Hon avskydde emellertid den färdiga filmen och dök upp på föreställningar och skrek ”lögnare, lögnare” mot bioduken.

var är de nu?

Joyce Mckinney bor i Palm Springs med sina fem klonade hundar. Hon berättade för en journalist: ”Jag är äldre nu, har hjärtproblem, är röelsehindrad och delvis blind. Jag är bara en liten gumma som med tårade ögon ser tillbaka på en förlorad kärlek.”

Kirk Anderson bor med sin mormonfru i Utah där han jobbar på en resebyrå. Keith May dog 2004 51 år gammal av njurproblem. Stuart Elgrod flyttade till Israel 1980 och dog 2010 efter en lång tids sjukdom. Peter Tory arbetade under många år för Dailyexpress och skrev dessutom skvallerspalterna i Sundayexpress, Dailymirror och Dailystar. Han dog av cancer 2012, 73 år gammal. Mike Molloy var redaktör för Dailymirror mellan 1975 och 1985. Efter att ha lämnat tidningsbranschen ägnade han sig åt att skriva barnböcker.

PÅ IRLAND PÅSTOD DE SIG VARA MEDLEMMAR AV EN DÖVSTUM SKÅDESPELARTRUPP PÅ VÄG TILL KANADA FÖR ATT UPPTRÄDA