AMANDA KNOX
Var Meredith Kerchers död en passionerad sexlek som gick fel eller handlade det om något annat?
MORDET PÅ MEREDITH KERCHER OCH MEDIERNAS RÄTTEGÅNG MOT KNOX HAR BLIVIT ETT AV ÅRHUNDRADETS MEST ÖKÄNDA FALL. HUR BLEV DET SÅ HÄR – OCH HAR VI GLÖMT BORT VEM SOM ÄR DET VERKLIGA OFFRET?
Vi är alla experter. Tänk på alla timmar du har spenderat på kriminalfilmer som visar hur man upptäcker flackandet i en mans blick som avslöjar att han är skyldig eller hur bevis kan manipuleras. Tänk på hur många brottsdokumentärer du har sett, eller serier som CSI eller The Wire som får den eftertraktade ”baserad på en sann historia”-stämpeln. Tänk på hur arg du blev när du såg Making A Murderer. Vi som ser på kriminalserier och morddokumentärer, och läser deckarromaner och brottsnyheter, tror att vi är experter på både juridik och psykologi – och det kan vara farligt. Eftersom medierna som ger oss dessa idéer också har sina egna motiv och ger oss en viss berättelse med ett särskilt perspektiv.
Tragedin
Den 1 november 2007 skedde något riktigt hemskt i den italienska staden Perugia. Mordet på Meredith Kercher var förskräckligt. Det brutala brottet berövade en ung kvinna långt hemifrån livet. När medierna anlände till staden blev brottet uppmärksammat i hela världen. Mediecirkusen som sedan följde distraherar än idag från den tragedi som har pågått i nästan tio år. Det har lett till oändliga diskussioner, konspirationer och anklagelser, som inte visar några tecken på att avta.
”Jag minns när historien kom ut, det var i stort sett mediernas rättegång från början. Fallet hade alla de viktiga delarna för att väcka mediernas intresse, säger doktor Elizabeth Yardley – kriminologiprofessor på Birmingham City University. ”Man visste att det var en historia som aldrig skulle försvinna. Jag minns att jag tänkte ’Jag hoppas verkligen att polisutredningen är vattentät och att de följer protokoll till punkt och pricka’. Men tyvärr blev det inte så”.
Nu utgör själva brottet bara ungefär hälften av historien som diskuteras i det offentliga rummet, om ens det. Det riktiga offret – kvinnan som blev mördad – har inte längre en egen röst och kan inte bringa klarhet i saken.
Meredith Kercher var en trevlig och populär 21-åring från södra London. Hon studerade europeisk politik och italienska vid University of Leeds. I oktober 2007 reste hon till Italien för att studera vid universitetet i Perugia. Hon hittades död i lägenheten på Via della Pergola, som hon delade med tre andra kvinnor. Hon hade blivit knivhuggen och utsatt för sexuella övergrepp. Detta är obestridligt. Hur kunde det då uppstå så mycket mystik kring just detta fallet?
Svaret på frågan finns hos Merediths rumskamrat Amanda Knox, som snabbt blev en del av hela historien. Hennes oskyldiga ansikte har blivit förknippat med fallet och det är just frågor om hennes skuld som är orsaken till alla diskussioner.
”Vad vi kom fram till och vad vi fortsätter att upptäcka är att alla verkar ha en åsikt om fallet. Det kommer troligen alltid att vara så”, berättar Rod Blackhurst – medregissör till Netflixdokumentären Amanda Knox.
”Många aspekter av detta fall, och sättet det presenterades på, skrämde publiken. Det är lite Hitchcock-aktigt, eller hur? Amanda kunde ses som en nödställd tjej eller som en ulv i fårakläder. På grund av detta och hur berättelsen fångade tittarna, har alla i hela världen en åsikt. Vi tyckte det var fascinerande: varför är våra samhällen och kulturer så fascinerade av historier som denna?”
GALNA teorier
Det finns flera olika versioner av händelsen – Knox har en, åklagarna har en, och naturligtvis har allmänheten en egen. Låt oss börja med versionen som presenteras av Netflixdokumentärens huvudperson. Amanda Knox säger att hon sov hos sin pojkvän Raffaele Sollecito på mordnatten. Nästa morgon åkte hon tillbaka till sin lägenhet för att duscha och hon märkte då några bloddroppar på golvet. Hon trodde att det var mensblod som tillhörde Kercher. Knox såg det mer som en hygienfråga än ett tecken på brott, så hon tänkte inte mer på det och tog en dusch. I dokumentären hävdar hon att det var avföringen i toaletten som väckte hennes misstankar om att något var fel. Hon knackade på sin kamrats dörr, men fick inget svar och ringde då till Sollecito. När han anlände såg han tecken på inbrott och kunde inte öppna Kerchers dörr. De ringde polisen som tog sig in i Kerchers rum och hittade hennes kropp.
Åklagarna trodde att Knox och Sollecito var i huset under
POLISEN KUNDE DÄREMOT PEKA PÅ AMANDA KNOX BETEENDE EFTER MORDET.
mordnatten, tillsammans med Rudy Guede, en man från området med kriminell bakgrund – och att de tillsammans bar ansvaret för mordet. Många har sett de dramatiska nyhetsrubrikerna om en ”sex- och droglek som gick fel”, men detaljerna ändrades under utredningens gång. Åklagaren Giuliano Mignini trodde att Kercher ”skällde” på Knox för hennes promiskuitet och att den upprörda amerikanskan reagerade våldsamt genom att uppmana de två männen att göra något hemskt mot Kercher. Det liknar ett mardrömsscenario, men var fanns de konkreta bevisen för det?
”Brottsplatsen sköttes så dåligt av polisen att det skapade mycket problem”, berättade Yardley. De fysiska bevisens otillförlitlighet var avgörande i detta fall. Efter mordet hittades en kniv i Sollecitos lägenhet och på den fanns Kerchers DNA. Det verkade vara avgörandet, det obestridliga beviset. Men så var inte fallet.
När domen överklagades konstaterade man att det positiva resultatet berodde på att teknikerna som samlade in beviset hade misskött det. På samma sätt bedömdes ett Bh-band med DNA från Sollecito och fyra andra människor som otillförlitligt på grund av att det hittades 47 dagar efter mordet, då brottsplatsen redan var en söndertrampad röra. Luminol-tester, som visar spår av blod även om fläckarna har blivit borttvättade, visade fotavtryck som matchade Knox och Sollecitos. Men man kunde inte bevisa att de orsakades av blod för det fanns inte tillräckligt med DNA från Kercher. Dessa oförenligheter och misstag var hörnstenarna i Knox och Sollecitos framgångsrika överklagan och deras första frikännande den 3 oktober 2011.
Samma sak hände med åklagarsidans vittnen – inga vittnesmål höll när vittnen pressades av försvaret. Antonio Curatolos och Hekuran Kokomanis vittnesmål sprack när försvaret ifrågasatte dem. Andra, som butiksägaren Marco Quintavalle – som hävdade att Amanda stressat köpte städprodukter – hade inga tunga bevis för att stödja vittnesmålet. Inte ens påståenden om att Knox och Sollecito hade organiserat inbrottet och städat upp brottsplatsen kunde bevisas.
Åklagaren Giuliano Mignini och polisen kunde däremot peka på Amanda Knox beteende efter mordet. Hon verkade vara helt oberörd av händelsen från samma ögonblick som polisen anlände. Hon fångades på video när hon kysste Sollecito utanför brottsplatsen (mer om det snart). Kerchers vänner tyckte hennes beteende verkade kallt. Det fanns även rapporter om att hon skuttade när hon ledde in polisen i huset för en rundtur av brottsplatsen. Kanske eller kanske inte var det Knox beteende