”Får jag inga rol­ler så får jag skri­va eg­na”

JUBILAREN: MA­RIA LUNDQVIST VILL FÖRÄLDRA VÄRL­DEN

Bohusläningen - - Oss Emellan - LE­NA WREEDE/TT

Fö­re­ställ­ning­en ”Shir­ley Va­len­ti­ne” är in­ne i en ny om­gång och Ma­ria Lundqvist är tag­gad. För­ra vän­dan spe­la­de hon för ut­sål­da hus i Stock­holm och i Gö­te­borg. Den här gång­en kom­mer hon tur­ne­ra runt i lan­det.

– Det är en un­der­bar pjäs om en me­del­ål­ders kvin­na. Om räds­la och om att in­te vå­ga ut­ma­na sin egen för­må­ga. Den är fan­tas­tisk att be­rät­ta, men den krä­ver myc­ket av en som skå­de­spe­la­re, för­kla­rar Ma­ria Lundqvist om den dry­ga två och en halv­tim­mes långa fö­re­ställ­ning­en som hon gör helt en­sam.

– Det är in­te of­ta man får gö­ra ett så­dant här por­trätt som skå­de­spe­la­re. Jag kän­ner Shir­ley i mitt hjär­ta och kan för­stå hen­nes tan­kar. Hon ge­nom­går bå­de för­tviv­lan, sorg och ils­ka. Hon är snabb i käf­ten men kan ock­så tyst­na helt. Det är en mång­fa­cet­te­rad ka­rak­tär som jag får gö­ra.

DET ÄR AN­NARS snålt med rol­ler för kvin­nor i 55-års­ål­dern. De all­ra fles­ta pjä­ser och be­rät­tel­ser är skriv­na för an­ting­en unga el­ler gam­la kvin­nor.

– Det kan gö­ra mig för­ban­nad och oro­lig. Men då tän­ker jag att jag får väl skri­va eg­na då. Har du nåt på gång?

– Ja, jag skri­ver på en egen fö­re­ställ­ning, men den kom­mer nog drö­ja någ­ra år till. Se­dan job­bar jag med tre and­ra pro­jekt – en tv-se­rie och två fil­mer. Men det är in­te lätt. Det krä­ver myc­ket jobb att få de här man­li­ga pro­du­cen­ter­na och ibland kvinn­li­ga att tro att de kan säl­ja. Fort­fa­ran­de är det gangs­ter­fil­mer som gäl­ler. Det kan va­ra kul med myc­ket ac­tion, men jag sak­nar psy­ko­lo­gi och dril­lan­de av män­ni­skan.

Det har gått mer än 30 år se­dan förs­ta gång­en Ma­ria Lundqvist ställ­de sig på sce­nen. Un­der de förs­ta tio var det te­a­tern som gäll­de, men ef­ter ge­nom­brot­tet med tv­se­ri­en ”Sal­ly” har det bli­vit mer tv och film. Un­der åren har hon pri­sats med två Guld­bag­gar, fått Guld­mas­ken två gång­er, till­de­lats det av Po­vel Ra­mel in­stif­ta­de Ka­ra­me­lo­diktsti­pen­di­et, fått en mängd in­ter­na­tio­nel­la ut­mär­kel­ser bland an­nat för bäs­ta skå­de­spe­lers­ka på filmfes­ti­va­len i Kai­ro. Och så vi­da­re.

– Mi­na driv­kraf­ter bå­de som män­ni­ska och skå­de­spe­la­re är lust, pas­sion, ny­fi­ken­het och in­tres­se.

Dä­re­mot, för­kla­rar hon, blev hon in­te skå­de­spe­la­re för sin egen skull ut­an för att hon äls­kar sitt jobb och * * * * *

”Jag för­sö­ker att in­te gå in i en räds­la för att bli gam­mal så att jag in­te får va­ra med läng­re. Sam­ti­digt kän­ner jag mig kraft­full och in­te alls över­mo­gen. Jag har fått en ny po­si­tion i mitt kär­leksliv. Jag har fy­ra barn som vill va­ra med mig. Och jag kän­ner mig at­trak­tiv i min bransch.” * Så fi­rar jag fö­del­se­da­gen: ”Först spe­lar jag i Fal­kö­ping, på kväl­len kry­per jag gär­na upp i säng­en på ho­tel­let och fes­tar och fi­rar med en på­se ost­bå­gar.” *

för att folk ska få en upp­le­vel­se och kanske kän­na att det på­ver­kar li­vet.

– Jag vill ju för­änd­ra värl­den. Det är stort att sä­ga, men det finns fak­tiskt värl­dar in­om män­ni­skor som man kan för­änd­ra ge­nom upp­le­vel­ser i kons­ten.

Sam­ti­digt kan det ibland bli li­te för myc­ket, tyc­ker Ma­ria Lundqvist. Som i sam­band med ”Sal­ly” när var och varan­nan in­ter­vju hand­la­de om den spe­ci­el­la, rätt­fram­ma kvin­nan som of­ta sa rakt ut vad hon tänk­te och tyck­te.

– Jag fick för­fråg­ning­ar om att le­da talksho­wer, gö­ra lång­film och re­klam som Sal­ly. Det fanns till och med en Sal­ly­ba­ro­me­ter i kvälls­tid­ning­ar­na – ”Hur myc­ket Sal­ly är du?” Till slut sa jag ifrån och slu­ta­de gö­ra någ­ra in­ter­vju­er.

I mer än 30 år har Ma­ria Lundqvist stått på sce­nen. Nu tur­ne­rar hon lan­det runt med en­mans­fö­re­ställ­ning­en Shir­ley Va­len­ti­ne. – Den är fan­tas­tisk att be­rät­ta, men den krä­ver ock­så myc­ket av en som skå­de­spe­la­re.

LI­TE SAM­MA SAK blev det när Ma­ria träf­fa­de sin nya kär­lek Kristof­fer Hell­ström för nio år se­dan.

– Jag är jät­tetrött på att pra­ta om vår ål­ders­skill­nad. För jag blev in­te för­äls­kad i en man som var 21 år yng­re ut­an i en man med myc­ket kraft och med en käl­la som lik­nar min egen.

Sam­ti­digt har hon för­stått att hon på sätt och vis ba­nar väg för and­ra som ock­så le­ver ut­an­för nor­men. Al­la mejl och sms de fått be­kräf­tar ock­så det.

– Då kan jag tän­ka att det här kan ha be­ty­del­se för and­ra.

– Men min sto­ra ut­ma­ning nu är att jag snart ska bli far­mor. Att plöts­ligt se på sitt barn som en bli­van­de för­äl­der sam­ti­digt som man är lil­la­sys­ter, sto­ra­sys­ter och barn till mi­na för­äld­rar är om­tum­lan­de. Men li­vet går hän­syns­löst vi­da­re. Det går in­te att stop­pa. Och att få med­de­lan­de om att jag ska bli far­mor var his­nan­de och fan­tas­tiskt, jag bå­de skrat­tar och grå­ter.

Bild: LEIF R JANSSON/TT

SVÅR ÅL­DER. Det är snålt med rol­ler för kvin­nor i 55-års­ål­dern. De all­ra fles­ta pjä­ser och be­rät­tel­ser är skriv­na för an­ting­en unga el­ler gam­la kvin­nor. Men Ma­ria Lundqvist sä­ger att en för­änd­ring trots allt skett un­der åren, hon har fått ta fler be­slut och stör­re plats.

Fyl­ler: 55 år den 14 ok­to­ber.Bor: I vil­la i Brom­maFa­milj: Kristof­fer Hell­ström och bar­nen An­ton, Ar­vid, Al­va och No­ra samt två kat­ter.Gör: Skå­de­spe­la­re.Ak­tu­ell: Med pjä­sen ”Shir­ley Va­len­ti­ne”.Om att fyl­la 55:

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.