Kungs­hatt ett pa­ra­dis i för­or­ten

På luffen på den ma­gis­ka för­ort­sön bland kung­li­ga kär­leks­hi­sto­ri­er, vi­king­ar och över­gi­ven in­du­stri­histo­ria. Du hör tun­nel­ba­nans rö­da lin­je skram­la från Kungs­hatt.

BotkyrkaDirekt Norra - - SIDAN 1 - Text och foto: Jo­nas Grön­vik

”Det är ko­nung­ens yt­ters­ta tim­ma. Nej! Konung­en le­ver och häs­ten kan sim­ma”.

– En­ligt le­gen­den ja­ga­des kung­en av fi­en­der­na ut på klip­pan. Han kas­ta­de sig med häs­ten över bran­ten, be­rät­tar Sätra­bon Sven Jir­by, i sin båt från Sät­ra varv.

Häs­ten sim­ma­de in i sä­ker­het där Sät­ra nu lig­ger, med kung­en på ryg­gen. Men hat­ten flög av. Från Sät­ra varv ser du idag hat­ten på en stol­pe up­pe på den bran­ta klip­pan. Se­dan bör­jan av 1600-ta­let är det ett mytomspun­net sjö­mär­ke på ön som fått namn ef­ter le­gen­den – Kungs­hatt.

– Men allt är ba­ra på­hitt och skrö­nor som spreds med hjälp av en dikt av Ni­can­der som en gång fanns i folk­sko­lans lä­se­bok, sä­ger Sven.

Sven spen­de­rar vin­tern i ett rad- hus i Sät­ra och som­mar­halv­å­ret två kilo­me­ter bort, i en stu­ga på ön.

– Det är fan­tas­tiskt att slip­pa bil­kö­er­na för att ta sig ut på lan­det. Vi läm­nar rad­hu­set och tar bå­ten ut på fem mi­nu­ter.

Propp­fullt med histo­ri­er

Kungs­hatt är propp­full med spän­nan­de histo­ri­er som sträc­ker sig från vi­king­aä­ven­tyr till kung­li­ga kär­leks­af­fä­rer. Mel­lan de rö­da knu­tar­na döl­jer sig ock­så Stock­holms glöm­da in­du­stri- och ar­be­tar­histo­ria. Histo­ri­er som läm­nat spår på ön. Att gå ige­nom den kors­for­ma­de lin­dal­lén som läm­nats åt den vild­vux­na na­tu­ren mitt på ön för tan­kar­na till ett över­gi­vet Ju­ras­sic Park. Lin­dar­na lär in­te ha be­sku­rits på över 100 år.

– Här blev kung­en för­äls­kad i sin äls­ka­rin­na, be­rät­tar Sven.

Året var 1730. Konung Fred­rik den I ha­de för­äls­kat sig i Hed­vig, dot­tern till Ami­ral Ed­vard Did­rik Tau­be, äga­re till Kungs­hatts herr­gård. För att säk­ra sin fram­ti­da eko­no­mi och väl­stånd hos kung­a­hu­set ska ami­ra­len näst in­till sålt sin dot­ter till att va­ra kung­ens äls­ka­rin­na.

För­sva­ra­de Bir­ka

Men histo­ri­en om Kungs­hatt går läng­re till­ba­ka i ti­den än så. Ön ut­gjor­de en stra­te­gisk be­ty­del­se i för­sva­ret av Bir­ka. När vi­king­ar­na fick syn på fi­en­dens skepp tän­des vård­ka­sen på Kungs­hatt.

På ön finns ock­så läm­ning­ar från tre te­gel­bruk. Un­der Stock­holms kraf­ti­ga ex­pan­sion på mit­ten av 1800-ta­let blev bru­ken på ön ett av de störs­ta i trak­ten.

– Teg­let som an­vän­des för att byg­ga många hus i stan och kanske de­lar av stads­hu­set är bygg­da med te­gel här­i­från. Helt na­tur­ligt ef­tersom Kungs­hatt låg så nä­ra sta­den och båt­tra­fik var det bil­li­gas­te sät­tet att trans­por­te­ra tungt gods.

Men le­ran tog slut och på 40-ta­let la­des verk­sam­he­ten ner. Någ­ra år se­na­re brann det störs­ta bru­ket ner till grun­den. Men in­du­strin på ön gör sig påmind än idag. Här finns te­gel­res­ter, spår av järn­väg, le­rug­nar och sto­ra gam­la ler­täk­ter som bil­dat konst­gjor­da sjö­ar och ona­tur­li­ga kul­lar.

Kvar blev ock­så ar­betar­bo­stä­der­na som idag hu­se­rar öbor mitt i stor­s­tan.

En av dem he­ter Jan­ne Lind­holm. På 80-ta­let flyt­ta­de han med fru och barn från Vår­by gård till Kungs­hatt.

Teg­let som an­vän­des för att byg­ga många hus i stan och kanske de­lar av stads­hu­set är bygg­da med te­gel här­i­från.

De trod­de väl att det skul­le bli pro­blem, med sop­han­te­ring och skol­gång. Men vi har ald­rig bett om nå­got. Här skö­ter vi oss själ­va

Som­mar­stu­gan bygg­des ut och blev de­ras per­ma­nen­ta bo­stad.

– Var­för åka hem på sön­da­gen, när vi kan stan­na kvar he­la vec­kan tänk­te vi och flyt­ta­de hit.

Vad ska ni där och gö­ra och va­ra job­bi­ga, fnös tjäns­te­män på kom­mu­nen.

– De trod­de väl att det skul­le bli pro­blem, med sop­han­te­ring och skol­gång. Men vi har ald­rig bett om nå­got. Här skö­ter vi oss själ­va, sä­ger Jan­ne.

Na­vi­ge­ra­de ef­ter t-ba­nan

En sen kväll höll Jan­ne på att kö­ra vil­se på sjön.

– Dim­man låg tät. Men jag lyc­ka­des na­vi­ge­ra ef­ter tun­nel­ba­nans skram­mel, be­rät­tar han.

25 mi­nu­ter med båt och bil till jobb och sko­la är in­te vär­re än från vil­ket för­ort som helst, me­nar Jan­ne som nu är pen­sio­när.

– Jag job­ba­de som snic­ka­re och be­höv­de gå upp fem var­je mor­gon för att ta bar­nen till sko­lan. Bar­nen van­de sig och tog of­ta hem kom­pi­sar på be­sök. För dem var det ett även­tyr att kom­ma hit.

Kvarts pro­me­nad över isen

På vin­tern är det tuf­fa­re: en kvarts pro­me­nad över isen. När den bär. Det har ty­värr hänt att Kungs­hatt­bor för­lo­rat li­vet på isar­na. Men Jan­ne som är upp­vux­en i den fins­ka skär­går­den kan isen. Han tar sig över oav­sett om den bär el­ler bris­ter.

– Jag skju­ter en spark fram­för mig. Mär­ker du att isen in­te bär bac­kar jag och hit­tar star­ka­re is. Jag mis­sa­de in­te en dag på job­bet.

En kvarts pro­me­nad över isen kan lätt bli en tim­me i kring­el­kro­kar.

– Mä­la­ren är ström så isen är oli­ka tjock. En gång gick jag själv ige­nom till­sam­mans med svär­so­nen. Då var det ba­ra att krav­la sig upp och vän­da för om­byte.

Stan bygg­des ef­ter sjö­vä­gen

Stock­holm är en stad med öar som på gam­la da­gar ut­veck­la­des ef­ter sjö­vä­gar­na. Förr i ti­den åk­te fint folk ut till Skär­hol­mens gård och Ly­ran i Bredäng för att fes­ta till.

Att ta sig till Drott­ning­holm från Bredäng tar idag 30 mi­nu­ter med bil, 50 mi­nu­ter med kol­lek­tiv­tra­fik. För­ut­satt att du slip­per bil­kö­er­na. Med båt? Fem mi­nu­ter från Sät­ra varv.

– Så nä­ra stor­s­tan, men än­då så långt ifrån, sä­ger Sven.

Idag har sjö­vä­gar­na på Mä­la­ren fal­lit i glöms­ka för tun­nel­ba­na och bil. Då är det lätt att tap­pa upp­fatt­ning­en om sta­dens geo­gra­fi, att Skär­hol­men har skär­gård och att kung­en bor gran­ne med Bredäng.

Men nu är det på väg att bli änd­ring på det.

– All­de­les un­der oss sprängs För­bi­fart Stock­holm fram i tunn­lar.

Sto­ra ma­ski­ner går ner i ar­bets­tun­neln vid Sät­ra varv. Här­i­från går trans­por­ter med spräng­sten till ham­nen i Slagsta. 2026 är den cir­ka 18 kilo­me­ter långa tun­neln fär­dig, då tar det 15 mi­nu­ter att åka från Kung­ens kur­va till Hägg­vik.

Ing­en upp­fart pla­ne­ras på Kungs­hatt, som sak­nar bil­vä­gar. Men vad gör det?

Öbor­na ver­kar än­då fö­re­dra bå­ten och isen fram­för bi­len.

SOMMARGÄST. Sätra­bon Sven Jir­by har fem mi­nu­ter med båt till lant­stäl­let på Kungs­hatt.

På ön finns läm­ning­ar från tre te­gel­bruk. Un­der Stock­holms kraf­ti­ga ex­pan­sion på mit­ten av 1800-ta­let blev bru­ken på ön ett av de störs­ta i trak­ten.

LIN­DAL­LÉN. Re­dan Carl von Lin­né fa­sci­ne­ra­des av lin­dal­lén på Kungs­hatt. 1739 be­skrev han den i boken ”Rön om väx­ters plan­te­ring”. Idag har na­tu­ren ta­git al­lén i an­språk.

KUNGS­HATT. Se­dan bör­jan av 1600-ta­let har det sut­tit en hatt på en stång på Kungs­hatts störs­ta punkt, med ut­sikt över Bredäng, Sät­ra, Skär­hol­men och Vårberg.

ROSENVILLAN. Bygg­des till Stock­holms­ut­ställ­ning­en 1897 och flyt­ta­des se­na­re hit.

HAM­NEN. Runt tio fa­mil­jer bor året runt på Kungs­hatt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.