Anet­te om vål­na­den: ’’Man är ald­rig en­sam i Pa­ra­di­set’’

BotkyrkaDirekt Södra - - ÅSIKT & DEBATT - Be­rät­tat för Jo­nas Go­sen­de Grön­vik, på luf­fen i Pa­ra­di­set

Det kanske känns som så. Men i sko­gen är du ald­rig en­sam. I Pa­ra­di­sets na­tur­re­ser­vat finns en vand­ran­de vål­nad. Det be­rät­tar Sko­gås­bon Anet­te Bir­ken­ström som vi mö­ter på luf­fen djupt in­ne i re­ser­va­tet.

Pa­ra­di­sets na­tur­re­ser­vat? Jo, jag kal­lar det för min skog. Det känns så. Jag och hun­dar­na har gått ut­an­för le­dar­na i så många år. Jag kän­ner igen mig med hjälp av gre­nar, ste­nar och t räd. Ibland går jag vil­se. Men det gör ing­et. Man kom­mer nå­gon­stans till­slut.

Man ska va­ra be­redd att mö­ta nå­gon i sko­gen. Man kanske kän­ner sig en­sam, men man är ald­rig en­sam. En dag när jag gick till sjön var ett oväd­ret på­väg in. Jag möt­te någ­ra som skul­le över­nat­ta i vind­skyd­det. Ni är in­te klo­ka, sa jag. Men de var rik­ti­ga na­tur­män­ni­skor.

Det finns en man som jag of­ta ser spå­ren av men ald­rig sett till. På vin­tern ser jag hans fot­spår, sam­ma fotav­tryck var­je år. Han går pre­cis som jag ut­an­för le­der­na. Han ser väl mi­na och mi­na hun­dars spår. Men jag har ald­rig stött på ho­nom un­der al­la des­sa år.

Kanske har han sett mig men in­te gjort sig till kän­na. Jag vet in­te. Ho­nom skul­le jag vil­ja träf­fa. Han kan sko­gen, det mär­ker jag.

Hud­dinges na­tur? Den är fan­tas­tisk och väl­vår­dad. Helt un­der­bart.

FO­TO: CLAU­DIO BRITOS

ALD­RIG EN­SAM. Man kanske kän­ner sig en­sam, men man är ald­rig en­sam i sko­gen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.