Äng­by SK blev vägen till­ba­ka

Han ha­de allt, men för­lo­ra­de det. Kam­pen om ett land och ett liv tog till slut Ta­mim Ba­dawi till Sve­ri­ge och fö­re­bil­den J-O Wald­ners gam­la klubb, Äng­by SK i Väl­ling­by.

Bromma Tidning - - VÄSTERORT - Text: Sofia White | Fo­to: Mi­kael An­ders­son

–IS­ve­ri­ge är folk siff­ror, och ut­an ett per­son­num­mer finns du in­te.

Or­den ut­ta­las av Ta­mim Ba­dawi, 24 år, med en svens­ka så per­fekt att den lu­rar and­ra flyk­ting­ar att tro att Ta­mim är född i Sve­ri­ge.

Vi sit­ter i bad­hu­set i Väl­ling­by, där ping­is­klub­ben Äng­by SK hål­ler till. Här trä­na­de en gång Ta­mims barn­doms­hjäl­te J-O Wald­ner, man­nen som ”in­te spe­la­de som nå­gon an­nan”.

Ta­mim, som ny­li­gen fått up­pe­hålls­till­stånd, ser glad ut när han be­rät­tar om hur den svens­ka stjär­nan en gång in­spi­re­ra­de ho­nom att kom­ma med i det ira­kis­ka lands­la­get.

Han be­rät­tar också om ett ord han lärt sig i Sve­ri­ge – ste­ka­re.

– Jag var en sån, en gång. Jag ha­de allt jag vil­le ha. Bil, fi­na sa­ker, ett stort hus med ping­is­bord, sä­ger Ta­mim och tryc­ker till glas­ö­go­nen mot näs­ryg­gen med pek­fing­ret in­nan han läg­ger till:

– Jag ha­de aldrig drömt om att jag skul­le flyt­ta ifrån Mo­sul.

Men i dag är krigs­här­ja­de Mo­sul och he­la Irak en an­nan plats.

– Jag ser in­te nå­gon fram­tid för lan­det, in­te så länge det finns ol­ja, be­rät­tar Ta­mim.

Till­ba­ka till språk­be­gåv­ning­en och den per­fek­ta svens­kan som fly­ger ur Ta­mims mun som en ping­is­boll.

Det ska er­kän­nas att Ta­mim har ett för­språng jäm­fört med många and­ra som kom­mit till Sve­ri­ge. I Irak var han in­te ba­ra lands­lags­spe­la­re i ping­is, han var också tolk.

Men språk­be­gåv­ning­en har in­te ba­ra va­rit till hans för­del. Den är också or­sa­ken till att han tving­a­des fly från Irak när ISIS för­stärk­te sin makt i Mo­sul.

– Jag kun­de sex språk. Där­med var jag ett hot mot ISIS, ef­tersom jag ha­de möj­lig­het att spi­o­ne­ra åt and­ra län­der, sä­ger Ta­mim.

Och så gick han allt­så från att va­ra, ja, en ste­ka­re, till att bli en ung man på flykt med ett vär­de­löst pass, ut­an ett land att bo i.

Hur kän­des det som män­ni­ska, att in­te ha en plats där du fick fin­nas?

– Jag var stres­sad he­la ti­den. Jag kun­de in­te so­va. Det är en käns­la som in­te går att be­skri­va, men som fort­fa­ran­de finns kvar i min kropp. Vart jag än valde att åka ris­ke­ra­de jag att dö. Jag valde det al­ter­na­tiv som i al­la fall gav mig en fram­tid om jag över­lev­de.

Ef­ter den hems­ka flyk­ten över Me­del­ha­vet i en gum­mi­båt där al­la in­te över­lev­de ham­na­de Ta­mim Ba­dawi till slut på ett asyl­bo­en­de – på Öland. Här för­sök­te han hål­la igång ping­iskun­ska­per­na – dröm­men om att spe­la på elit­ni­vå lev­de kvar.

Sit­tan­des på bus­sar i tim­mar tog han sig från bo­en­det på Öland för att trä­na ping­is i Kal­mar. Må­let var att kom­ma till proffsklub­ben Äng­by SK i Västerort – som ha­de räckt ut en hand åt den for­na ping­ista­lang­en. Klub­ben han stött på re­dan un­der ti­den i det ira­kis­ka lands­la­get.

– Jag blev ny­fi­ken på klub­ben re­dan då. Spe­lar­na var så mål­in­rik­ta­de och fo­ku­se­ra­de på att vin­na, de gick och la sig ti­digt, minns Ta­mim.

I Äng­by SK skul­le Ta­mim in­te ba­ra kun­na spe­la bord­ten­nis på hög ni­vå – här fanns också möj­lig­he­ten till ett jobb och ett liv bort­om flyk­ting­för­lägg­ning­en.

Men det skul­le ta Ta­mim ett och ett halvt år in­nan han kun­de flyt­ta till Västerort. På grund av re­gel­ver­ket var han fast på Öland, till för ba­ra någ­ra må­na­der sen – då allt plöts­ligt vän­de och han fick up­pe­hålls­till­stånd.

– I dag job­bar jag för klub­ben som trä­na­re fem da­gar i vec­kan, sä­ger Ta­mim.

I sep­tem­ber flyt­tar han in i egen lä­gen­het på Brom­ma­plan, som han fix­at via eg­na kon­tak­ter. Nu bör­jar näs­ta ka­pi­tel i 24-åring­ens liv.

Jag kun­de sex språk. Där­med var jag ett hot mot ISIS, ef­tersom jag ha­de möj­lig­het att spi­o­ne­ra.

När vi läm­nar klub­ben häng­er sig Ta­mims ord kvar.

– Det är ett högt mål för de som kom­mer till Sve­ri­ge, att lä­ra kän­na en svensk per­son som kan bli en väg in i sam­häl­let. Jag ha­de tur som ha­de ping­isen och kun­de eng­els­ka. Som re­gel­ver­ket ser ut nu tar det allt­för lång tid in­nan flyk­ting­ar kom­mer i kon­takt med svens­kar på ett na­tur­ligt sätt. De sit­ter på för­lägg­ning­ar i år in­nan de får bör­ja ar­be­ta. Ha­de du ens häl­sat på mig, om jag kom fram till dig, om du in­te kän­de mig?

Pub­li­ce­rad 19 mars 2016

TRÄ­NA­RE. ”Det är ung­do­mar­na som lärt mig pra­ta svens­ka så fort”, sä­ger Ta­mim Ba­dawi som här spe­lar mot Isak Ed­wards­son, 10 år.

SPRÅKBEGÅVAD. Fy­ra må­na­der ef­ter att Ta­mim Ba­dawi kom till Sve­ri­ge, kun­de han ta­la svens­ka.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.