KATT­JAK­TEN

Ett halv­år har gått sen hon rym­de, men ing­et kan få Pe­ter och Annika att ge upp hop­pet om att hit­ta sin äls­ka­de Fe­li­ce­tass.

Danderyds Nyheter - - Sidan 1 - Text och foto: Ke­vin We­din

Kloc­kan är 18.00, det är tors­dag och på par­ke­ring­en in­till Samsö­par­ken i Dan­de­ryd mö­ter vi Annika och Pe­ter Fri­edrich. De in­vän­tar spår­hun­den Åke och hans mat­te Lot­ta, för att på­bör­ja da­gens sö­kan­de ef­ter de­ras för­svun­na katt Fe­li­ce­tass.

– En dag i mars var det så att vår lil­la dam vand­ra­de ut och kom in­te till­ba­ka. Ef­ter det gjor­de vi al­la de van­li­ga sa­ker­na; sat­te upp lap­par, pra­ta­de med gran­nar, sä­ger Annika.

Ge­nom li­te ef­ter­forsk­ning på nä­tet så fick Pe­ter nys om ID­hund, en tjänst där spe­ci­al­trä­na­de hun­dar hjäl­per till att sö­ka ef­ter för­svun­na hus­djur.

– Det vi­sa­de sig att det på­går en enorm sök­ak­ti­vi­tet, det för­svin­ner så myc­ket hus­djur så man kan knappt för­stå det, sä­ger Pe­ter.

Ef­ter någ­ra mi­nu­ter på par­ke­ring­en kom­mer Lot­ta An­ders­son, he­la vägen från sö­der om stan, till­sam­mans med sin sju­å­ri­ga hund, mi­ni­a­tyr­bull­ter­ri­ern Åke. Det är sjät­te gång­en som Lot­ta och Åke ska hjäl­pa till att spa­na ef­ter Fe­li­ce­tass.

Får dof­ta på hals­ban­det

Ur sin hand­väs­ka tar Annika Fri­edrich fram en ge­nom­skin­lig plast­på­se. I den lig­ger ett hals­band som Fe­li­ce­tass an­vänt och som Åke får dof­ta på för att få upp spå­ret.

– Åke är spe­ci­a­li­se­rad att sö­ka ef­ter spe­ci­fi­ka dof­ter. Vi har va­rit här i kär­nan av Djurs­holm ti­di­ga­re, vi kom­mer in­te rik­tigt nå­gon an- nan­stans, sä­ger Lot­ta An­ders­son och fort­sät­ter:

– Det vi hjäl­per till med är att vi­sa ett om­rå­de där hun­den fått upp ett spår. Vi kom­mer ald­rig fram till det för­svun­na dju­ret, då blir det en jakt. Men vi hjäl­per till så ägar­na kan fort­sät­ta sitt le­tan­de.

Un­der de sex må­na­der som Fe­li­ce­tass va­rit bor­ta från bo­sta­den i Stocksund har de spen­de­rat hund­ra­tals tim­mar med att le­ta ef­ter sin treå­ri­ga katt.

– När spår­hun­dar­na har sökt och vi kom­mit till ett nytt om­rå­de så har vi kon­tak­tat folk och lagt lap­par i brev­lå­dor. Vi har kun­nat föl­ja hen­ne från Ce­der­grens­ka tor­net, bort till Stock­ha­gens IP och se­dan i som­ras har hon spå­rats hit, sä­ger Annika.

– Om­rå­det som hun­dar­na ring­at in är här­i­från bort mot Djurs­holms ka­pell. Men vi tror möj­ligt­vis att det finns nå­gon snäll per­son som ta­git hand om ”Fe­lice” och att hon bli­vit in­ne­katt.

Pe­ter och Annika be­rät­tar att de skul­le kun­na skri­va en bok om var­je katt som finns i Djurs­holm och Stocksund. Folk har ringt och tip­sat, skri­vit och le­tat själ­va för att hjäl­pa dem att få hem sin katt.

– Du anar in­te hur vän­li­ga män­ni­skor som finns här. Folk har öpp­nat grin­dar­na till si­na sto­ra tom­ter om de tyc­ker sig ha sett kat­ten och jag har sut­tit med sov­säck om nät­ter­na ifall hon skul­le kom­ma, snyf­tar Annika.

Trots att de all­ra fles­ta va­rit hjälp­sam­ma så fick de ett sam­tal som sat­te dju­pa spår ti­di­ga­re i april.

– Nå­gon ring­de och sa att den skul­le ha en halv mil­jon kro­nor av oss, an­nars skul­le de ha ihjäl kat­ten. Vi kun­de för­stå att det in­te var sant ef­ter ut­forsk­ning­ar och vi går själv­klart in­te med på ut­press­ning.

Åke be­stäm­mer

När Lot­ta släp­per spår­hun­den Åke så sä­ger hon att det är vik­tigt att vi and­ra går bakom, att Åke är le­da­ren och den som be­stäm­mer.

I stäl­let för att, som ti­di­ga­re, bör­jat gå i rikt­ning mot Djurs­holms ka­pell så bör­jar Åke iv­rigt att gå mot Djurs­holms torg. Han snif­far för fullt när vi går för­bi Si­byl­la, bok­han­deln och Mon­rads.

– Hit har han ald­rig dra­git för­ut, sä­ger Annika, bi­ter sig i läp­pen och för­sö­ker hänga med i Åkes ras­ka tem­po.

Snabbt fort­sät­ter Åke fö­ra oss vi­da­re, ned längs Ven­de­vä­gen mot Aura­vä­gen. Annika går me­tern bakom Lot­ta och Åke, me­dan Pe­ter går i lug­na­re ge­mak en bit bakom.

– Ibland får man näs­tan springa för att hin­na med, sä­ger han.

Vi kor­sar ga­tan och stäl­ler oss på gräs­plät­ten vid Aura­vä­gen, på ba­kis­dan av hu­sen som lig­ger på Svi­tods­vä­gen. Åke har ald­rig gi­vit en an­ty­dan om att vil­ja gå hit ti­di­ga­re.

– Skul­le han ringa in ett nytt om­rå­de nu så skul­le det in­ne­bä­ra att Fe­li­ce­tass har rört på sig och att hon le­ver. Och att hon är i ett om­rå­de vi in­te ve­tat om och kanske in­te satt upp till­räck­ligt med lap­par i än­nu, sä­ger Annika.

För att va­ra sä­ker på att Åke har ring­at in ett nytt om­rå­de fö­re­slår Annika att vi ska be­ge oss läng­re bort på Ven­de­vä­gen för att se om Åke sö­ker sig till­ba­ka mot gräs­plät­ten vid Aura­vä­gen.

Vi går mot par­ke­ring­en vid Samsö­par­ken för åka läng­re bort på Ven­de­vä­gen.

– Un­der de här sex må­na­der­na har jag ta­git ut all le­dig tid som jag har haft. Pe­ter har gått upp kloc­kan fy­ra på mor­nar­na och jag har va­rit ute till sent på nat­ten, sä­ger hon och pres­sar till­ba­ka tå­rar­na.

De be­stäm­mer sig för att åka till Mon­tes­so­ri­sko­lan Sva­lan på Hil­dinga­vä­gen.

Trots att le­tan­det har på­gått dag­li­gen i sex må­na­der så finns det in­te i An­ni­kas värld att hon skul­le ge upp tan­ken om att en dag få hem kat­ten.

– Jag tror hon är om­hän­der­ta­gen av nå­gon snäll per­son och jag hop­pas den upp­täc­ker att vi le­tar ef­ter vår Fe­li­ce­tass, sä­ger hon och fort­sät­ter:

– Hon finns he­la ti­den i bak­hu­vu­det, hon är det förs­ta och sista jag tän­ker på. Men jag han­te­rar det bätt­re nu, jag har mått så fruk­tans­värt. Pe­ter han­te­rar det an­norlun­da, men han är li­ka led­sen. Många skul­le nog ta det här lät­ta­re än vi.

Ett stän­digt säll­skap

Väl fram­me på par­ke­ring­en vid Hil­dinga­vä­gen har Lot­ta satt på sig en pann­lam­pa. Me­dan Annika fort­satt häng­er på så går Pe­ter en bit ef­ter. Han be­skri­ver kat­ten som sin as­si­stent, att hon stän­digt gjor­de ho­nom säll­skap i hans ar­bets­rum hem­ma i Stocksund.

– I bör­jan var det väl­digt in­ten­sivt, då var vi ute myc­ket om nät­ter­na och jag var ute och letade in­nan det var dags att bör­ja job­ba. Vi har va­rit på så många ut­ryck­ning­ar när folk hört av sig och tyckt sig se hen­ne.

– Det är led­samt. Men det är ett djur och man tror all­tid att kat­ter bryr sig om en, men om de kom­mer till ett li­ka­dant stäl­le så tror jag att de glöm­mer si­na ti­di­ga­re äga­re. Man sä­ger att kat­ten äger si­na äga­re, det är in­te tvärtom.

Ut­bil­dad spår­hund

Åke no­sar sig till lä­gen­hets­hu­sen som lig­ger på Svea­vä­gen och en­ligt Lot­ta blir det en in­di­ka­tion på ett nytt om­rå­de ef­tersom vägen grän­sar till Svi­tods­vä­gen, som i sin tur grän­sar till Aura­vä­gen där vi åk­te ifrån.

– Det här är ingen­ting som man har som ett yr­ke, sä­ger Lot­ta och tilläg­ger:

– För un­ge­fär två år se­dan gick jag och Åke en ut­bild­ning där han lär­de sig att sö­ka ef­ter spe­ci­fi­ka dof­ter. Det är en top­pen­ak­ti­vi­tet för ho­nom och han tyc­ker det är jät­te­ro­ligt och det är där­för jag gör det här.

In­nan da­gens sö­kan­de är klart så be­stäm­mer Lot­ta, till­sam­mans med Pe­ter och Annika, att de ska åka mot om­rå­det vid Mit­tag Leff­ler.

Hon finns he­la ti­den i bak­hu­vu­det, hon är det förs­ta och sista jag tän­ker på. Men jag han­te­rar det bätt­re nu, jag har mått så fruk­tans­värt.

Hur lång tid var­je sökupp­drag är be­ror på Åke.

– Han mar­ke­rar och vi­sar nå­got nu kän­ner jag och där­för vill jag bör­ja från and­ra hål­let ef­tersom det här är en ny mar­ke­ring, då vill jag kän­na mig sä­ker, sä­ger Lot­ta.

Bi­len stan­nar vid Na­ta­nael Beskows väg, mel­lan Aura­vä­gen och Da­na­vä­gen. Hit har Åke sökt sig fle­ra gång­er. Nu vill Lot­ta se om han sö­ker sig till­ba­ka mot Ven­de­vä­gen och de mer cen­tra­la de­lar­na av Djurs­holm.

– Vi har sett många ga­tor som vi in­te sett in­nan och många sto­ra hus som in­te är be­bod­da, det trod­de vi in­te fanns här i Djurs­holm, sä­ger Pe­ter som hop­par två gång­er på stäl­let för att hål­la sig varm.

Ett nytt om­rå­de

Vi går på Aura­vä­gen och sväng­er in på Mid­gårds­vä­gen, cir­ka 100 me­ter från Coop ne­re på Ven­de­vä­gen. Åke har in­te spå­rat sig hit ti­di­ga­re.

Lot­ta be­rät­tar att de har ett nytt om­rå­de att ut­gå ifrån, från par­ke­ring­en vid Samsö­par­ken, till bo­stads­hu­sen vid Svi­totds­vä­gen och bör­jan av Svea­vä­gen, till Mid­gårds­vä­gen.

– Det känns väl än­då po­si­tivt att det in­te är ex­akt sam­ma stäl­le som ti­di­ga­re? sä­ger Lot­ta till Pe­ter och Annika.

– Det känns ex­tremt po­si­tivt, sva­rar Annika.

Lot­ta vän­tar ut Åke tills hon mär­ker att han är fär­dig. Det är han som be­stäm­mer när det är dags att åka hem för da­gen. Vil­ket det nu är, två tim­mar ef­ter att sö­kan­det bör­ja­de.

På väg till­ba­ka till bi­len så pra­tar Annika hopp­fullt om vad kväl­lens re­sul­tat be­ty­der.

– Det in­ne­bär att vi mås­te de­la ut fler lap­par i fler brev­lå­dor kon­cen­tre­ra­de kring det här om­rå­det. Vi kom­mer pra­ta med al­la vi ser och be folk spa­na och vi kom­mer snart ta Åke hit igen för att se om han kan be­kräf­ta sam­ma spår, sä­ger hon sorg­set men hopp­fullt.

Un­der må­na­der­na så har de satt upp lap­par på fle­ra stäl­len runt om i kom­mu­nen och hört sig för i oli­ka Fa­ce­book-grup­per om nå­gon kan ha sett Fe­li­ce­tass. Annika tit­tar upp.

– Jag är fruk­tans­värt rädd för att bli för tja­tig, en del or­kar in­te ens tit­ta på mig och en del tyc­ker vi är kons­ti­ga och knäp­pa. Sen finns det and­ra. De för­står pre­cis hur man kän­ner.

KATTLAPP. Annika och Pe­ter har satt upp många lap­par i hopp om att nå­gon har sett Fe­li­ce­tass.

FOTO: PRIVAT

Fe­li­ce­tass för­svann för sex må­na­der se­dan.

KLOC­KAN ÄR 18.00 och sö­kan­det in­leds­med ut­gångs­punkt från par­ke­ring­en vid Samsö­par­ken.

GER IN­TE UPP HOP­PET. Pe­ter och Annika har lagt ned hund­ra­tals tim­mar på att le­ta ef­ter sin för­svun­na katt.

EX­PERT. Åke är en sju­å­rig mi­ni­a­tyr­bull­te­ri­er som är spe­ci­a­li­se­rad på att sö­ka ef­ter dof­ter.

DIT NOSEN PE­KAR. Åke le­der sö­kan­det och tar tä­ten.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.