Stock­holm hyl­lar sin vän Da­vid Bowie

IKON. Stock­holm hyl­lar ho­nom – men hur kän­de Bowie för sta­den? Bowie är ball 2018: den dö­de po­pi­ko­nen ska hyl­las stort gång­er tre un­der året. Men hur såg hans re­la­tion till Stock­holm ut? Nja. Rätt sval än­då.

Danderyds Nyheter - - Portada - Text: Christof­fer Röst­lund Jons­son

Det hann bli åt­ta kon­ser­ter i Stock­holm; den förs­ta 1976, den sista 2003. Men trots idogt grä­van­de finns få anek­do­ter som skep­pas runt likt vand­rings­po­ka­ler bland sta­dens Da­vid Bowie-fa­na­ti­ker. Hans för­läng­da Mer­ce­des be­höv­de fix­as vid Norr­tull en gång, men det fle­ra ton tunga åket var för stort för att kom­ma in i verk­sta­den. Det är ung­e­fär allt. Nå­gon Axl Ro­se som bi­ter dörr­vak­ter i be­nen, det var Bowie in­te.

– Jag vet att de som job­ba­de med ho­nom här på 70-ta­let var för­vå­na­de och be­svik­na över att han skilj­de det pri­va­ta så hårt från ar­tis­ten, att de in­te fick kon­takt. Men jo, han var väl på natt­klub­bar­na Alexandra och Café Ope­ra, pre­cis som al­la and­ra kän­di­sar på den ti­den, sä­ger Pontus Holm­gren, extrem ex­pert på The Thin White Du­ke, ett av den eng­els­ke su­per­stjär­nans många al­ter egon.

Holm­gren, som själv har ett för­flu­tet som popstjär­na i Pontus & Ame­ri­ka­ner­na, har spe­ci­a­li­se­rat sig på just det där förs­ta Sve­rige­be­sö­ket 1976. För ho­nom lig­ger at­trak­tio­nen i den stän­di­ga förändringen hos Bowie. I kon­trast med eran var han gla­mo­rös i en klass för sig själv, skrev lå­tar som var li­ka fan­tas­tis­ka som han själv såg ut. Visst fanns and­ra sam­ti­da glam-ar­tis­ter, som Marc Bo­lan, men de kör­de fast. De ut­veck­la­des in­te.

– Det finns så många de­lar av Bowie. Han var smart och ha­de en in­tel­lek­tu­ell skär­pa som and­ra sak­na­de. Det är hans stor­het.

Pontus Holm­gren tyc­ker att sång­a­ren ock­så bil­da­de sko­la för hur da­gens me­gastjär­nor fort­fa­ran­de be­ter sig.

– Då på 70-ta­let fanns en mot­sätt­ning mel­lan hip­pie-eran och det mo­der­na me­di­e­tän­ket. Ar­tis­ter bjöd till mer, men han var ti­digt väl­digt med­ve­ten om att sty­ra sin image. Re­dan un­der Zig­gy Star­dust-pe­ri­o­den höll han sig bor­ta från jour­na­lis­ter för att byg­ga my­ten, det där hem­lig­hets­ful­la skim­ret.

Anek­do­ten om hur Da­vid Bowie an­län­de 30 se­kun­der in­nan han skul­le spe­la på Lolli­pop-fes­ti­va­len 1997 (se här in­till), tyc­ker Holm­gren är ”otro­ligt cool”.

– Det är fa­sci­ne­ran­de att en män­ni­ska lyc­kas gö­ra så. Folk und­ra­de all­tid om kan kun­de rö­ra sig ute bland all­män­he­ten. En­ligt ho­nom själv så gjor­de han det och sa att den bäs­ta för­kläd­na­den är en keps på hu­vu­det och en gre­kisk tid­ning i rock­fic­kan, som det går att ta fram och göm­ma sig bakom.

Man­nen och my­ten bakom tid­ning­en må ha be­sökt oss en för­svar­lig mängd gång­er, och all­tid va­rit po­pu­lär, men nå­gon Sve­ri­ge­vän mo­dell Spring­s­teen, det var han ald­rig.

– Fast Mick Ron­son, hans gam­la gi­tar­rist på 70-ta­let, bod­de i Stock­holm i bör­jan av 90-ta­let. De­ras splitt­ring var väl in­te så bra, men Bowie kans­ke var här och häl­sa­de på Ron­son än­då? Ut­an att vi vet det.

Histo­ri­er om mys­tis­ka män med hu­vud­bo­na­der och ut­länds­ka tid­ning­ar, ef­ter­ly­ses.

Han var väl på natt­klub­bar­na Alexandra och Café Ope­ra, pre­cis som al­la and­ra kän­di­sar på den ti­den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.