”Jag tyc­ker om att va­ra bland päl­sar­na, de är så vack­ra”

Förr såg man all­tid da­mer i vack­ra päl­sar gå runt på Kar­la­vä­gen. Myc­ket har för­änd­rats un­der de 72 år som Karl-Erik, 90, ar­be­tat som körs­när. Men en­ligt ho­nom finns det ing­en an­led­ning att slu­ta.

Danderyds Nyheter - - Stockholm - Text och foto: Sacharias Källdén

Jag har ar­be­tat med al­la djurslag för­u­tom is­björn och apa. Det var ny­fi­ken­het från bör­jan. Jag var 18 år och det öpp­na­de en päls­fa­brik i vår lil­la stad, och det var ju en stor grej, så jag och min yng­re bror sök­te oss dit. Vi flyt­ta­de till den sto­ra päls­sta­den Tranås kort där­ef­ter. Där lär­de jag mig att skä­ra räv.

Jag gick en snabb­kurs på Till­skä­rara­ka­de­min 1953. Då fick jag sma­ken på Stock­holm, och flyt­ta­de jag hit för gott. På den ti­den var päls­bran­schen stor. Det fanns hur många fir­mor som helst i Stock­holm. I dag är det fy­ra. Dels har vi ba­ra en gros­sist i lan­det, så det är svårt att få tag i ma­te­ri­al. Sen har vi haft då­li­ga vint­rar och det har kom­mit upp myc­ket an­nat ma­te­ri­al. Och så är det al­la des­sa ve­ga­ner och djur­rätts­ak­ti­vis­ter, de för­stör­de oer­hört myc­ket för någ­ra år se­dan.

Jag gick här­i­från på hel­gen och kom till­ba­ka på mån- dags­mor­go­nen så var föns­ter­na ner­klott­ra­de. De skräm­de folk att det var fult att bä­ra päls. Det där sit­ter i hos många äld­re fort­fa­ran­de.

Om jag kan för­stå det? Nej. För mig är det ett väl­digt gam­malt och fint hant­verk. Det går in­te att kom­ma ifrån. Det finns ing­et plagg du är så väl­klädd i som päls.

Da­gens ung­dom är gans­ka in­tres­se­ra­de, men ty­värr har de in­te rik­tigt eko­no­min. Vis­sa syr om sin mor­mors gam­la päls. Det är ju väl­digt trev­ligt. Jag syr om päl­sar som jag gjor­de åt de­ras mam­mor för 30 år se­dan.

Man kan tro att jag är trött men jag gil­lar fort­fa­ran­de det här yr­ket. Man träf­far myc­ket oli­ka män­ni­skor och man får hö­ra de­ras oli­ka lev­nads­ö­den. Det är li­te som en fa­milj. De kom­mer år för år och träf­fas, höst och vår, och läm­nar in sin päls för för­va­ring. Sen är butiken väl­digt per­son­lig för mig. Jag har blom­mor året om, och tyc­ker om att va­ra här bland päl­sar­na, de är så vack­ra.

Var­för jag fort­fa­ran­de job­bar hand­lar ju om eko­no­min. Det är dålig pen­sion, man har lagt al­la si­na slan­tar i fö­re­ta­get för att det ska rul­la runt. Vi får se hur länge jag blir kvar. När man kom­mit upp i den här ål­dern så tar man en dag i ta­get. Men så länge det är ro­ligt och så länge kun­der­na ac­cep­te­rar mig, så hål­ler jag på.”

Och så är det al­la des­sa ve­ga­ner och djur­rätts­ak­ti­vis­ter, de för­stör­de oer­hört myc­ket.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.