Li­na gick från lä­ra­re till suc­ce­för­fat­ta­re

SUCCÉFÖRFATTAREN LI­NA BENGTSDOTTER: Stocksunds­bon Li­na Bengts­dot­ters de­but­bok har fått tre pri­ser och sålts till 19 län­der. Nu be­rät­tar hon om hur det var att flytta från Gull­spång till Stocksund, och hur det var att bli ta­gen för barn­flic­ka när hon var

Danderyds Nyheter - - Sidan 1 - Hege Hellström

Li­na Bengtsdotter bor i Stocksund se­dan 1999. Hem­ma i lil­la bruks­or­ten Gull­spång träf­fa­de hon sin man Andre­as An­ders­son, fo­bolls­spe­la­re i bland an­nat Mi­lan. De fick barn ti­digt och ef­ter ti­den som fot­bolls­fru flyt­ta­de fa­mil­jen till Stocksund.

– Det var jät­te­spe­ci­ellt att kom­ma från en av Sve­ri­ges fat­ti­gas­te kom­mu­ner till Dan­de­ryd. Det var myc­ket nytt att lä­ra sig och för­sö­ka för­stå so­ci­a­la ko­der, det tog li­te tid, man var li­te klum­pig i bör­jan, sä­ger Li­na.

Kind­pus­sar kun­de bli fel, hon kun­de stå ut­an in­neskor när al­la and­ra ha­de. Nå­got hon kan skrat­ta åt nu.

– Men i bör­jan kun­de jag kän­na mig väl­digt an­norlun­da. Jag va­ra ba­ra 22 när vi flyt­ta­de hit, och det var in­te så van­ligt med 22-åring­ar med barn och fa­milj, jag var ud­da på många vis.

Förs­ta gång­en nå­gon tog Li­na för en barn­flic­ka var när en mam­ma tip­sa­de hen­ne om att det fanns träf­far för barn­flic­kor.

– Jag sa ingen­ting, det ha­de bli­vit pin­samt.

En gång ring­de en för­säl­ja­re på och frå­ga­de om Li­na ha­de mam­ma el­ler pap­pa hem­ma.

Men Li­na vill in­te kla­ga, sä­ger hon.

– Jag kän­de mig än­då lyck­ligt lot­tad, många hem­i­från som fått barn slet med eko­no­min – och det vet jag hur det är. Och jag har nog känt mig li­te an­norlun­da var jag än bott, va­rit en iakt­ta­ga­re på nå­got vis.

Många för­do­mar

Hon har all­tid trivts bra i Stocksund, trots allt.

– Det finns väl­digt myc­ket för­do­mar om den här plat­sen. Ste­re­o­ty­pen finns in­te på rik­tigt, jag har hit­tat vän­ner för li­vet här. Och man får li­te av käns­lan som i Gull­spång, kal­lar per­so­na­len på Ica vid namn, och i char­ken vet de vad man vill ha.

Li­na ut­bil­da­de sig till lä­ra­re i svens­ka och psy­ko­lo­gi, och ef­ter ett tag bör­ja­de hon skri­va på en ro­man.

– Min förs­ta bok skrev jag på var- en­da le­dig stund, det blev li­te märk­lig so­ci­alt. Bland an­nat satt jag i städ­skrub­ben på job­bet på ras­ter­na. Jag sa in­te så myc­ket om hur myc­ket jag skrev, det kän­des kons­tigt att va­ra så mål­med­ve­ten.

Ro­ma­nen re­fu­se­ra­des i sista se­kund. Då sa en kom­pis från Gull­spång att hon skul­le skri­va en dec­ka­re.

– Hon var gans­ka be­stämd, sa att den skul­le ut­spe­la sig i Gull­spång. Jag lä­ser in­te dec­ka­re själv, men se­dan pro­va­de jag att lä­sa någ­ra.

Psy­ko­lo­gisk om­tan­ke

Li­na skrev på det vis som hon själv vil­le lä­sa.

– Det skul­le va­ra ka­rak­tärs­dri­vet, myc­ket psy­ko­lo­gi, man skul­le bry sig om ka­rak­tä­rer­na. Jag har lagt tid på mil­jö, ka­rak­tä­rer och språk.

Att Li­na är lä­ra­re i psy­ko­lo­gi tror hon hjälpt i ar­be­tet.

– Men jag är verk­li­gen in­te lä­ra­re när jag skri­ver. Fast det är klart att tan­kar om skuld, var den bör­jar och slu­tar, och den fria vil­jan, al­la så­da­na tan­kar är jag in­tres­se­rad av.

Även om böc­ker­na mesta­dels ut­spe­las i Gull­spång finns Djurs­holm med i del två.

– Hu­vud­per­so­nen åker till Djurs­holm och jäm­för hu­vud­ga­tan med Gull­spångs hu­vud­ga­ta, som är gans­ka lik. Hon fun­de­rar på allt som finns där, som in­te finns i Gull­spång, och hon ser en stor vil­la i Djurs­holm där barn är kläd­da som vux­na och där det finns barn­flic­ka.

Nu­me­ra är Li­na för­fat­ta­re på hel­tid även om hon vi­ka­ri­e­rar i sko­lan ibland.

– Jag vill än­då sat­sa ef­tersom det är min högs­ta dröm att skri­va, och nu fun­ge­rar det eko­no­miskt. Jag ska in­te sä­ga att skri­van­det all­tid fly­ter på och jag är i en lyck­lig bubb­la, men det är fram­för allt gläd­je­dri­vet, sä­ger hon.

– Jag har skrivit se­dan jag var väl­digt li­ten ut­an att jag fått en kro­na för det. Jag är in­te den som läg­ger pan­nan i dju­pa veck och be­kla­gar mig över konst­när­li­ga svå­rig­he­ter.

När Cri­me­ti­me Specs­a­vers Award gick av sta­peln fick hon bå­de ju­ryns och fol­kets pris, och kom tvåa i Årets bok.

– Det känns jät­te­ro­ligt. Jag var så fo­ku­se­rad på att få kon­trakt ba­ra, så jag blev för­vå­nad. Jag har nog in­te fat­tat och lan­dat i att det gått så bra. Jag är väl­digt glad.

Jag har nog känt mig li­te an­norlun­da var jag än bott, va­rit en iakt­ta­ga­re på nå­got vis.

FO­TO: GABRIEL LILJEVALL

EN HELT NY KAR­RIÄR. Hon är nu­me­ra hyl­lad för­fat­ta­re och skri­ver på hel­tid, men fort­fa­ran­de bru­kar Li­na Bengtsdotter pre­sen­te­ra sig som lä­ra­re.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.