Pyramider och gravkammare
Inledningsvis begravdes faraonerna och andra rika medlemmar i samhället i forntida Egypten i mastabor. Det var platta, rätvinkliga strukturer med sluttande sidor som skyddade graven mot rovdjur och tjuvar. Under tredje dynastin fick arkitekten Imhotep idén att stapla fler mastabor ovanpå varandra för att göra en göra en hög byggnad i flera ”steg”. Dessa fungerade som en enorm trappa och gav den avlidna möjlighet att nå upp till himlen. Den första var Djosers trappstegspyramid som byggdes runt 2680 f.Kr.
Under de följande århundradena blev pyramiderna vanliga för faraoners begravningar och de olika nivåerna blev med tiden släta, istället för att vara formade i steg. Kungar och drottningar tävlade om att bygga de högsta, mest storslagna monumenten. Det var dock dyrt. Det krävdes enorma mängder sten för att bygga dem, för att inte tala om arbetskraft. Pyramiderna drabbades också av gravplundrare. Under den sjunde dynastin blev det vanligare att begrava faraonerna i gravkammare som var inhuggna i berg.