Stillbilder mot massutdöendet av arter
58 procent av alla vilda djur har dött under de senaste 40 åren. Det är inte första gången i jordens historia som ett massutdöende av arter sker, men aldrig tidigare har en art ensam legat bakom en sådan omvälvning. Bevarandefotografen Tom Svensson vill använda stillbildens kraft för att informera människor och rädda arter.
Vartannat år utkommer Världsnaturfonden WWF med en rapport som ska bedöma vår planets hälsa. Det är tyvärr ingen uppmuntrande läsning. Gång på gång slår de larm om den biologiska mångfaldens minskande. Situationen är så pass kritisk att läget kommit att kallas ”det sjätte massutdöendet”, som placeras efter dinosauriernas utrotande för ungefär 65 miljoner år sedan.
Och det är fler som slår larm. I maj utkom FN:S forskarpanel IPBES med den första globala rapporten om biologisk mångfald – 130 länder var eniga om att ytterligare en miljon djur- och växtarter hotas att utrotas, och att stora åtgärder krävs för att vända skutan.
Medan snart två tredjedelar av de vilda djuren dött av, så tar människan över – tillsammans med sina tamdjur. Enligt Naturskyddsföreningen täcks 40 procent av jordens landyta av åkrar och betesmarker idag, och hela 95 procent av världens biomassa för ryggradsdjur utgörs av människan och hennes tamdjur.
– Vi har en eskalerande hotbild mot arter, och det går väldigt, väldigt fort. Det har ingenting att göra med en traditionell massutrotning att göra, som oftast sker successivt. I det här fallet är det en enda art som gör all utrotning. Och det är vi människor, säger bevarandefotografen
Tom Svensson.
”Bevarandefotograf ” är en jobbtitel som Tom Svensson själv formulerat. Han upprördes av utvecklingen och kände sig tvungen att agera. I ett medieklimat
där allting rör sig väldigt snabbt, såg han stillbilden som ett effektivt verktyg att påverka folk. Nyligen utsågs han till ambassadör för den internationella djurskyddsorganisationen World Animal Protection för sitt arbete.
– Hela grejen med att vara bevarandefotograf för mig är att få bilder som belyser det ämne som jag jobbar med. Jag kände ganska snabbt att jag inte kunde kalla mig naturfotograf. De belyser det vackra och gör fina insatser, men mitt mål var något annat. Det är viktigt att visa det vackra, fina miljöer och djur i sin naturliga situation, men för mig är det också viktigt att visa den andra sidan.
ETT EXEMPEL PÅ hur Tom visat denna ”andra sida” är då han genom sina bilder uppmärksammade de utrotningshotade noshörningarnas resa, från tjuvjakten i Sydafrika till försäljningen av elfenbenshornen i den burmesiska staden Mong La – en stad som gränsar till Kina, där de flesta köparna kommer ifrån.
I Mong La var Tom även med om en av de mest hjärtskärande upplevelserna i sitt liv, nämligen att bevittna utrotningshotade tröglorier invänta sin död på en restaurang där djuren stod på menyn.
– Jag lyckades ta mig in till kockarna
”Vi har en eskalerande hotbild mot arter, och det går väldigt, väldigt fort.”
för att ta bilder med dold kamera, och där satt ju burar med tröglorier. Tröglorin tillhör familjen apor och är ett väldigt intelligent och känslomässigt utvecklat djur. Att se dem sitta och titta med sina stora, magiskt vackra ögon… Det var som att deras blickar sa ”hjälp oss”. Det är det värsta jag någonsin har gjort. Du känner att de vet att de ska dö, berättar Tom med sorg i rösten.
Tjuvjakt och annan överexploatering är några av de största bidragande faktorerna till massutdöendet av arter. Den enskilt största faktorn enligt WWF är dock habitatförstörelse. Bakgrunden till förstörelsen varierar, men det rör sig ofta om ohållbara typer av jordbruk såsom djurindustrier, eller utvinnande av naturresurser.
TOM SVENSSON MINNS då han med egna ögon MINNS fick se en pågående habitatförstörelse i Brasilien. Men det var svårt att komma riktigt så nära som han egentligen hade velat.
– Första boken jag gjorde handlade om den lilla apan tamarin, som lever i den brasilianska regnskogen. Det skövlas mycket regnskog i Brasilien, och de går tillväga på ett sätt så att det inte ska synas utifrån. De gör små, små vägar in, sen skövlar de långt inne i skogen, och transporterar sedan ut timret. Det ville jag dokumentera. Men en av forskarna jag samarbetade med stoppade mig.
Anledningen var att en kollega till forskaren, bara några veckor tidigare, hade blivit skjuten då han försökte ta sig nära skövlingsområdet för att ta en bild.
– De hittade honom aldrig igen. Så ser det ut, det måste man vara medveten om. I slutändan handlar allt om en och samma sak… cash. Vissa platser vet jag att jag inte kan återvända till, för då kommer jag aldrig därifrån, förklarar Tom.
Men Tom vill undvika att måla upp en alltför mörk bild. Han menar att vi fortfarande kan påverka, och att det ännu inte är för sent. Genom att informera människor att göra medvetna val kan vi göra stor skillnad säger han. Bland annat genom att ta avstånd från turistindustrier som lever på utnyttjandet av djur, och genom att använda vår konsumentmakt till att bojkotta produkter som främjar habitatförstörelse.
– Jag har jobbat mycket med palmoljefrågan, som är en av bovarna bakom förstörelsen av regnskog. Folk vill göra rätt, problemet är att informationen ofta inte är tillgänglig. Idag finns ingen 100 procent spårbar olja. Och så länge det inte finns det måste vi undvika produkter med palmolja. När företagen inser att de förlorar pengar kommer de tvingas ändra tillverkningen.
TOM TOG FRAM en egen märkning av palmoljefria varor. Märkningen försökte han sedan få matbutikerna att anamma. Medan gensvaret från centralt håll var svalt, blev han nerringd av enskilda butiksägare som ville implementera märkningen. Och kundernas reaktioner var väldigt positiva där märkningen gick igenom.
– Valen i vardagen är viktiga. Du styr vad producenterna producerar. Det är samma princip som när det gäller selfies med vilda djur. Du är faktiskt med och betalar för att djuret stängs in och plågas. Bara för att du ska få en bild. Det är helt absurt.
Även när det kommer till selfies med vilda djur, betonar Tom, handlar det oftast inte om illvilja, utan om okunskap för vad som sker bakom kulisserna. Inte sällan är det människor som betraktar sig som djurälskare som vill ta bilderna, rida elefant eller gå på delfinshow. Tom tror att lösningen ligger i att informera och förändra efterfrågan – något han tror är högst möjligt.
– I min värld finns det ändå alltid hopp. Det måste vi ingjuta i folk. För om alla resonerar så, då kommer det ske stora förändringar. Du är viktig, du kan göra skillnad. Gör skillnad, uppmanar Tom Svensson.
”I slutändan handlar allt om en och samma sak… cash.”