Örsunds­bro­bon som föl­jer si­na dröm­mar

Eme­lie Eriks­son är ba­ra 26 år gam­mal. Men re­dan har hon hun­nit upp­le­va mer än vad många lyc­kas med un­der en hel livs­tid. – Jag vill tes­ta allt, sä­ger Örsunds­bro­bon.

Ena-Håbo Tidningen - Enköping - - Sidan 1 - Text: Fred­rik Gustafs­son | Foto: Privat

Eme­lie Eriks­son är upp­vux­en i Örsunds­bro. För­äld­rar­na bor kvar där. Och emel­lanåt är det ock­så Eme­li­es hem.

Men ba­ra tid­vis. Re­dan i ti­dig ål­der in­såg hon att hon vil­le mer.

Mer än vad Örsunds­bro kun­de er­bju­da.

– Jag gick i Örsunds­bro­sko­lan, men val­de att in­te gå gym­na­si­et i En­kö­ping, som de fles­ta and­ra gjor­de. Jag sök­te mig till Uppsa­la, för jag kän­de att jag vil­le lä­ra kän­na nya män­ni­skor. Jag val­de in­ter­na­tio­nel­la gym­na­si­et. En gans­ka så li­ten sko­la, men fram­förallt så fick man re­sa. Det var det som loc­ka­de. Vi var i In­di­en, Tyskland och Frank­ri­ke, sä­ger Eme­lie.

Upp­täck­te värl­den

Drag­ning­en till att re­sa och upp­täc­ka nya sa­ker ha­de Eme­lie upp­täckt re­dan någ­ra år in­nan gym­na­si­estu­di­er­na.

– Jag gjor­de min förs­ta re­sa ut- om­lands när jag 14 år, ut­an mam­ma och pap­pa, via Svens­ka Kyr­kans Unga. Jag märk­te ti­digt att jag sök­te mig till nå­got an­nat än vad lil­la Örsunds­bro kun­de er­bju­da, och det som fanns runt om­kring. Jag har all­tid va­rit väl­digt ny­fi­ken av mig, och vill tes­ta nya sa­ker, sä­ger hon.

– Den väg jag val­de ti­digt, har gjort mig till den jag är i dag skul­le jag sä­ga. Att vå­ga gö­ra nå­got an­nat, det är jag stolt över. Jag är den i fa­mil­jen som har gjort så­da­na sa­ker. De and­ra har valt att ska­pa sig ett liv här hem­ma, me­dan jag fly­ger runt över­allt, sä­ger hon med ett skratt.

Un­der åren 2013 och 2014, plug­ga­de Eme­lie på en folk­hög­sko­la med in­rikt­ning tu­rism.

Och där fick hon pro­va på allt från att klätt­ra i berg och fors­rän­ning till att padd­la. Nå­got som gav mer­smak.

– En som­mar kom jag fram till att jag ha­de sex oli­ka ar­bets­gi­va­re. För att jag skul­le få ihop det, och kun­na gö­ra så myc­ket gre­jer som jag vil­le, sä­ger Eme­lie.

Men det är långt ifrån allt som Eme­lie tes­tar, som hon fast­nar för.

– Jag pro­va­de på att va­ra re­se­le­da­re ut­om­lands, men det var ing­et för mig. Men det är så jag är. Ideér och tan­kar som jag får, pro­var jag på helt en­kelt, sä­ger hon och tilläg­ger:

– En gång spen­de­ra­de jag al­la mi­na peng­ar. Jag köp­te dy­ra klä­der som jag vil­le ha när jag var mind­re, men som jag in­te ha­de möj­lig­het att kö­pa då. Sen har jag levt stads­li­vet i Uppsa­la bland stu­den­ter och

Jag märk­te ti­digt att jag sök­te mig till nå­got an­nat än vad lil­la Örsunds­bro kun­de er­bju­da, och det som fanns runt om­kring.

myc­ket fes­tan­de. Det är ing­et jag vill till­ba­ka till.

Fick nys om ett Ne­pa­lä­ven­tyr

Ny­li­gen av­slu­ta­de Eme­lie sitt se­nas­te även­tyr. För någ­ra år se­dan fick hon re­da på att det skul­le star­ta en fors­rän­nings- och vand­rings­gui­de­ut­bild­ning i Ne­pal via folk­hög­sko­lan hon ti­di­ga­re gått på som nu­me­ra he­ter Ad­ven­tu­re Aca­de­my by Grimslövs folk­hög­sko­la.

– Men just då ha­de jag in­te peng­ar­na som kräv­des. Det som un­der­lät­ta­de var att min pojk­vän ock­så vil­le gå den här ut­bild­ning­en. Det tog un­ge­fär ett och ett halvt år in­nan vi ha­de spa­rat ihop peng­ar och för­be­rett oss. En lång tid, men sam­ti­digt vet jag att om jag har be­stämt mig för nå­got ser jag till att det blir så. Jag är rätt en­vis av mig, det bru­kar min mam­ma sä­ga, sä­ger Eme­lie med ett skratt.

I de­cem­ber kom Eme­lie och de and­ra hem från ut­bild­ning­en. Ett även­tyr som blev li­te mer spän­nan­de än vad som var tänkt. Sär­skilt för hen­ne själv.

– Må­let var att vi skul­le ta oss upp på en topp på 5 600 höjd­me­ter. Det in­ne­bar bå­de isklätt­ring, vand­ring­ar över gla­ciä­rer. Men jag kom in­te he­la vägen upp, ut­an var tvung­en att fly­gas ner i he­li­kop­ter, me­dan de and­ra fort­sat­te mot top­pen, be­rät­tar hon. Eme­lie fick hög­höjds­sju­ka. Det bör­ja­de med värk i bak­hu­vu­det. En van­lig åkom­ma på hög höjd. Men i Eme­li­es fall var pro­ble­met att hon var då­lig i ma­gen, den höga höj­den gjor­de knap­past att till­frisk­nan­det snab­ba­des på.

– Käns­lan kan kanske bäst be­skri­vas som att va­ra rik­tigt ba­kis, fast tu­sen gång­er om. Man ba­ra tänk­te ”va­fan, jag har ju in­te ens druc­kit”, sä­ger hon.

Vill in­spi­re­ra and­ra

Men trots allt kom Eme­lie hem väl­be­hål­len, och cer­ti­fi­ka­ten fick hon med sig. Bland an­nat som di­plo­me­rad fors­rän­nings­gui­de. Nå­got som ba­nar väg för näs­ta även­tyr.

– Det mesta ty­der på att jag kom­mer att bo i Skott­land ett tag fram­ö­ver och job­ba som fors­rän­nings­gui­de där. Jag har all­tid ve­lat åka dit, så det ser jag verk­li­gen fram emot, sä­ger hon.

Och det här med att släp­pa ta­get, och kas­ta sig ut, är nå­got Eme­lie öns­ka­de att fler gjor­de.

– Nu skul­le jag vil­ja in­spi­re­ra an- dra till att upp­le­va si­na dröm­mar och le­va det liv de dröm­mar om att le­va. Att ta sig ut ur sin com­fort zo­ne och ut­ma­na sig. Det gör jag och har gjort de se­nas­te fy­ra åren och jag trivs väl­digt bra med det, be­rät­tar hon.

– Man be­hö­ver ju lik­som in­te säl­ja lä­gen­he­ten och ba­ra stic­ka iväg. Det går ju att ta mind­re steg. Kanske vill man bör­ja dan­sa el­ler re­sa till Afri­ka. Pra­ta in­te ba­ra om det, bo­ka in det, tes­ta. Först då vet man om det är nå­got man vill fort­sät­ta gö­ra, sä­ger Eme­lie och tilläg­ger:

– Jag bru­kar tipsa om att man ska sät­ta sig ner och gö­ra en lis­ta med plus på ena si­dan, och mi­nus på den and­ra. Of­tast bru­kar plus­si­dan vin­na med gans­ka myc­ket. Så var­för ska man in­te tes­ta det då?

Käns­lan kan kanske bäst be­skri­vas som att va­ra rik­tigt ba­kis, fast tu­sen gång­er om.

NYA MÅL. Eme­lie Eriks­sons se­nas­te pro­jekt är en di­plo­me­ring som fors­rän­nings­gui­de, så nu fun­de­rar hon på att flyt­ta till Skott­land och syss­la med det.

FRU­KOST PÅ EN STRAND I NE­PAL. – På flo­den bod­de vi i vå­ra bå­tar och la­ga­de mat un­der stjärn­klar him­mel, sä­ger Eme­lie.

ÄVENTYRARE. Eme­lie Eriks­son, 26 år, byt­te Örsunds­bro mot värl­den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.