Ams­ter­dams guld­ål­der

Ams­ter­dam är en hi­sto­riskt rik stad med ett unikt arv från 1600-ta­let.

Europas Historiska Städer - - Innehåll - AV CAROL WRIGHT

När du vand­rar längs de in­re ka­na­ler­na i Ams­ter­dam, skug­gad av träd och över­va­kad av ele­gan­ta, sma­la bygg­na­der, är du om­gi­ven av 1600-ta­lets gyl­le­ne år. På den ti­den blomst­ra­de han­del, ar­ki­tek­tur, konst, ve­ten­skap och fi­lo­so­fi i en stad som blev fri från spanskt sty­re 1648 i och fick lugn med west­fa­lis­ka fre­den, som gjor­de slut på det ne­der­länds­ka fri­hets­kri­get (åt­tio­år­s­kri­get). Även fö­re fre­den ha­de en an­märk­nings­värd till­växt satt fart i sta­den. Un­der de 15 år som led­de fram till 1600 för­dubb­la­des be­folk­ning­en till 60 000, och 1660 var in­vå­na­ran­ta­let up­pe i 220 000, nå­got som gjor­de sta­den till Eu­ro­pas tred­je störs­ta. Ök­ning­en be­rod­de del­vis på li­be­ral im­mi­gra­tions­po­li­tik och re­li­giös to­le­rans.

År 1688 sa en fransk för­fat­ta­re att ”Ams­ter­dam är den mest gäst­vän­li­ga plat­sen i Eu­ro­pa”. Näs­tan tre fjär­de­de­lar av sta­dens in­vå­na­re kom från and­ra plat­ser: se­far­dis­ka ju­dar från Spa­ni­en och Por­tu­gal, frans­ka hu­ge­not­ter och till och med pil­grims­fär­da­re fann till­fäl­lig till­flyktsort där.

Tre halv­cir­kel­for­ma­de ka­na­ler bygg­des runt den me­del­ti­da sta­den, nå­got som ska­pa­de det land­skap som nu är så sy­no­nymt med Ams­ter­dam: stads­de­lar­na Kei­zers­gracht, Prin­sengracht och He­rengracht för de mest väl­bär­ga­de och Jor­daan för hant­ver­ka­re. Träd – först lin­dar och se­dan al­mar – kan­ta­de var­je si­da om ka­na­len. Ams­ter­dam var den förs­ta stad som plan­te­ra­de träd i en så stor ska­la i ett stads­om­rå­de.

Sta­dens hjär­ta var, och är fort­fa­ran­de, Damplas­sen där råd­hu­set (nu Kung­li­ga slot­tet) res­tes som en sym­bol för Ams­ter­dams makt och in­ter­na­tio­nel­la sta­tus. I stor­lek och över­flöd vil­le man att det skul­le över­glän­sa and­ra råd­hus i eu­ro­pe­is­ka hu­vud­stä­der. I mar­mor­gol­vet i Med­bor­gar­hal­len la­des en mäs­sings­kar­ta över him­mel och jord med Ams­ter­dam i mit­ten. Sta­den ha­de bli­vit en glo­bal mark­nad där Asi­ens ri­ke­do­mar le­ve­re­ra­des in i ham­nen av någ­ra av värl­dens störs­ta flot­tor.

Råd­hu­sets fun­da­ment be­höv­de 13 659 träpå­lar för att stöt­tas i den sump­mark som Ams­ter­dam bygg­des på. Al­la de väl­bär­ga­de köp­mans­hu­sen längs de nya ka­nal­strän­der­na ha­de 40 på­lar till­sam­mans med la­ger av sand. Hu­sen tax­e­ra­des ef­ter bred­den och det var ba­ra de ri­kas­te som ha­de hus med dub­bel bredd. De fles­ta hus var sma­la, of­tast i trä och med sto­ra föns­ter för att re­du­ce­ra vik­ten på det vat­ten­ri­ka un­der­la­get. I dag tycks det som om des­sa bygg­na­der lu­tar över för­bi­pas­se­ran­de, vil­ket in­te är en op­tisk (el­ler al­ko­hol­hal­tig) il­lu­sion, ut­an ett prak­tiskt sätt att und­vi­ka att de ne­ders­ta fönst­ren kros­sas när man ha­lar in va­ror i de öv­re rum­men med en tal­ja. Bakom hu­sen låg av­skil­da träd­går­dar, som den som finns i Mu­se­um Van Loon.

Den­na stor­sla­gen­het fi­nan­si­e­ra­des av han­del. På 1680-ta­let gick var­je år i ge­nom­snitt 1 000 ne­der­länds­ka skepp som le­ve­re­ra­de spann­mål från Preus­sen och Po­len ge­nom Eu­ro­pa och in i Ös­ter­sjön. Ne­der­länds­ka ostin­dis­ka kom­pa­ni­et, som grun­da­des 1602, tog hem kryd­dor, soc­ker, si­den och pors­lin, och han­dels­flot­tan ställ­de Eng­lands, Skott­lands och Frank­ri­kes sam­la­de flot­ta i skug­gan i frå­ga om stor­lek. Un­der ett av de fy­ra eng­elsk­ne­der­länds­ka kri­gen seg­la­de 88 ne­der­länds­ka skepp upp till Them­sen och gav Eng­land lan­dets värs­ta sjö­mi­li­tä­ra för­lust i eg­na far­vat­ten.

Un­der väl­bär­ga­de köp­mäns och bor­ga­res sty­re blomst­ra­de kons­ten och ve­ten­ska­pen. Köp­män­nen tyck­te om att få sig själ­va, si­na fa­mil­jer och sin so­ci­a­la grupp skild­ra­de i mål­ning­ar, och de ha­de råd med det bäs­ta. Rem­brandt, Ver­me­er, Frans Hals och van Gogh är bland de mest kän­da må­lar­na från guld­ål­dern – konst­nä­rer som i dag är kän­da över hela värl­den.

Sta­dens bor­ga­re var ock­så myc­ket ge­ne­rö­sa. Det­ta kom in­te nöd­vän­digt­vis från en käns­la av kris­ten plikt, ut­an en prag­ma­tisk av­sikt att gö­ra sta­den sä­ker och sta­bil för att und­vi­ka so­ci­a­la pro­blem. De för­äld­ra­lö­sa, de sju­ka och de äld­re – sär­skilt fat­ti­ga än­kor – togs där­för väl om hand och gavs en plats att bo på. Hofjes, el­ler ”små gårds­plat­ser”, där de äld­re bod­de, finns att se i Jor­daan. Si­dor av ett 1600-tals liv kan be­skå­das på plat­ser som Ams­ter­dam Mu­se­um, ett ti­di­ga­re kom­mu­nalt barn­hem som vi­sar en gri­pan­de vägg med bar­nens skåp samt konst­mu­se­et Ere­mi­ta­get med si­na gam­la kök och enor­ma sopp­gry­tor. Fäng­el­ser gjor­des om till ”ar­bets­hus” som skul­le för­be­re­da fång­ar­na på att an­pas­sa sig till sam­häl­let igen, och av­stäng­da rum un­der To­renslu­is­bron, byggd 1648, an­vän­des som fäng­el­se.

Även om den ro­mersk-ka­tols­ka kyr­kan in­te ak­ta­des så högt kun­de ri­ka ka­to­li­ker be­ta­la för att få mäs­san läst pri­vat. Stats­re­li­gi­o­nen var kal­vi­nis­men, men kam­pen mot re­mon­stran­ter­na som stod för mindre stränga och präk­ti­ga­re ide­al hotade att splitt­ra re­li­gi­o­nen. Den ge­ne­rel­la an­dan av re­li­giös to­le­rans och tan­ke­fri­het loc­ka­de emel­ler­tid för­fat­ta­re och fi­lo­so­fer till den ne­der­länds­ka hu­vud­sta­den un­der guld­ål­dern. John Loc­ke hit­ta­de en till­flykt i Ams­ter­dam, och Thomas Hob­bes gav ut böc­ker här. Sta­den blev Eu­ro­pas för­lags­hus och här tryck­tes böc­ker som i hem­lig­het smugg­la­des ut till för­fat­tar­nas hem­land. Fi­lo­so­fen Spi­no­za sa: ”Vi kan skat­ta oss lyck­li­ga som bor i en re­pu­blik där al­las åsik­ter är fria och obe­grän­sa­de, där al­la är fria att tjä­na Gud som de vill, och fri­het är, fram­för allt, en vär­desatt och vär­de­full va­ra.”

Be­ty­del­se­ful­la ve­ten­skap­li­ga fram­steg gjor­des ock­så un­der den här epo­ken. Ast­ro­no­men, fy­si­kern och ma­te­ma­ti­kern Huy­gens kon­stru­e­ra­de det förs­ta pen­delu­ret 1656, och An­to­ni van Le­euwen­ho­ek, klä­des­hand­la­re i Delft, var den förs­ta som kun­de stu­de­ra bak­te­ri­er ge­nom mik­ro­skop, ett som han dess­utom byggt själv. Lin­ser­na gav ho­nom minst 245 gång­ers för­sto­ring. I in­du­strin bi­drog bil­lig ener­gi från vä­der­kvar­nar och torv­bräns­le till att dri­va soc­ker­raf­fi­na­de­ri­er och nyupp­fun­na såg­verk för varvs­in­du­strin.

Han­dels­stä­der i Asi­en för­såg Ams­ter­dams bord med lyx­i­ga va­ror som frukt och kryd­dor. Pep­par stöt­ta­de Ostin­dis­ka kom­pa­ni­ets ti­di­ga­re för­tjäns­ter, och hol­län­dar­na an­vän­der än i dag ett ord för pep­par för att be­teck­na nå­got som är myc­ket dyrt. Ka­nel från Ma­la­bar­kus­ten sö­ta­de kycklingrät­ter och kal­kon­pa­jer ihop med kan­de­rad frukt. Läng­re fram ser­ve­ra­des te från Kina med söt­sa­ker och mar­si­pan.

På den här ti­den de­fi­ni­e­ra­des so­ci­al sta­tus av in­täk­ter, in­te av lan­de­gen­do­mar, även om köp­män via gif­ter­mål och ge­nom att kö­pa sig tit­lar um­gicks med den mindre mäk­ti­ga aris­to­kra­tin som mesta­dels bod­de ut­an­för sta­den. Ing­en mo­nark, kyr­ka el­ler aris­to­kra­ti in­ne­ha­de mak­ten som i övri­ga eu­ro­pe­is­ka län­der. Det var de orubb­li­ga köp­män­nen och de­ras be­skyd­da­re som för­gyll­de Ams­ter­dam och ska­pa­de ett unikt arv av konst och ur­ban skön­het som vi nu 400 år se­na­re kan vi­la ögo­nen på.

”Vi kan skat­ta oss lyck­li­ga som bor i en re­pu­blik där al­las åsik­ter är fria och obe­grän­sa­de och fri­het är, fram­för allt, en vär­desatt och vär­de­full va­ra.”

Kung­li­ga slot­tet som en gång i ti­den var råd­hus. ÖVERST TILL HÖ­GER NEDERST TILL HÖ­GER En sam­ti­da mål­ning av Damplas­sen med råd­hu­set.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.