Voya­gers na­i­va bud­skap till okän­da ut­omjording­ar

För 40 år se­dan skic­ka­des Voya­ger 1 och 2 upp för att ut­fors­ka sol­sy­ste­mets ytt­re de­lar. Nu fort­sät­ter de än­nu läng­re ut i det okän­da. Här skri­ver astro­fy­si­kern Ma­ria Sun­din och lit­te­ra­tur­ve­ta­ren Henrik Ot­ter­berg om vad son­der­na av­slö­jar om rym­den – och o

Forskning & Framsteg - - Innehall -

I år fi­rar vi att det är 40 år se­dan Voya­ger 1 och Voya­ger 2 sän­des i väg mot de ytt­re de­lar­na av vårt sol­sy­stem. De har skic­kat till­ba­ka många bil­der från sin färd, som har bli­vit iko­nis­ka och le­gat till grund för fort­satt forsk­ning och rymd­fart. Bil­der­na är i dag lätt åt­kom­li­ga på nä­tet, och al­la lä­sa­re upp­ma­nas att tit­ta ige­nom den­na skatt (voya­ger.jpl.na­sa.gov).

Voya­ger 2 skic­ka­des upp den 20 au­gus- ti 1977, fö­re Voya­ger 1 som sän­des i väg i sin nå­got snab­ba­re ba­na den 5 september sam­ma år. Bå­da pas­se­ra­de Ju­pi­ter 1979 och Sa­tur­nus 1980 re­spek­ti­ve 1981. Där­ef­ter nåd­de Voya­ger 2 Ura­nus 1986 samt Nep­tu­nus 1989, och gav oss de förs­ta de­tal­je­ra­de bil­der­na av des­sa pla­ne­ter, de­ras må­nar och ring­ar.

Bå­da son­der­na har fort­fa­ran­de kon­takt med jor­den. Voya­ger 1 är i dag det fö­re- mål som män­ni­skor har till­ver­kat som har nått längst bort från jor­den. År 2012 pas­se­ra­de Voya­ger 1 den gräns som kal­las he­li­o­pa­u­sen, där om­rå­det som do­mi­ne­ras av so­lens mag­net­fält ger vi­ka för rym­den mel­lan stjär­nor­na. An­tag­li­gen kan vi fort­sät­ta att ha kon­takt med bå­da son­der­na fram till cir­ka 2025, då den till­gäng­li­ga ef­fek­ten i son­der­nas plu­to­ni­um bat­te­ri­er in­te läng­re kla­rar av att dri­va ut­rust­ning­en om­bord.

Son­der­na får an­ses ha över­träf­fat al­la för­vänt­ning­ar vid det la­get!

För­u­tom de­ras syn­ner­li­gen på­lit­li­ga teknik och ast­ro­no­mis­ka land­vin­ning­ar ut­gör Voya­ger-son­der­na verk­samt stoff för ex­i­sten­ti­el­la spörs­mål. Vil­ka är vi som slung­at ut des­sa på en gång tå­li­ga och bräck­li­ga far­kos­ter i världs­rym­den, och vil­ka ska vi hop­pas nå­gon­sin kan fånga in dem? Av­stån­den i tid och rum är så­da­na att tan­ken svind­lar, och be­grun­da­ren fam­lar ta­fatt ef­ter ana­lo­gi­er. Dammkorn driv­na av ström­mar­na i ett omått­ligt världs­hav? Ett par ens­li­ga mo­le­ky­ler i en enorm, skäl­van­de kropp? San­no­lik­he­ten att son­der­na ska upp­täc­kas av and­ra, el­ler en dag åter­fin­nas av fram­ti­da jord­bor, tycks för­svin­nan­de li­ten.

Än­då be­mö­da­de sig NA­SA om att för­se Voya­ger 1 och 2 med kul­tu­rel­la bud­skap om vår värld och ci­vi­li­sa­tion. Bäg­ge

far­kos­ter­na har en guld­plä­te­rad kop­par­ski­va sur­rad vid sin kropp. Ski­vor­na är tänk­ta att spe­las upp likt en gam­mal­dags vi­nyl-lp. In­vid de­ras spår finns en nål och en ke­ra­misk pick­up. Spå­rens kod­ning är bi­när, en ska­ra klus­ter av ”et­tor” och ”nol­lor”. En in­ter­ga­lak­tisk in­tel­li­gens mot­sva­ran­de el­ler bort­om vår egen ska för­hopp­nings­vis kän­na igen ett för­ment uni­ver­sellt ma­te­ma­tiskt språk. Väl bort­om det­ta nyc­kel­steg fin­ner den ut­omjor­dis­ka mot­ta­ga­ren un­der­la­gen till ett an­tal fo­to­gra­fi­er av män­ni­skor och djur, na­tur och sam­häl­len, bygg­na­der och in­fra­struk­tur, av ljud och mu­sik – och av kar­tor till vår jor­dis­ka hem­vist.

Son­der­na Pio­ne­er 11 och 12, som fö­re­gick Voya­ger 1 och 2 med någ­ra få år, har of­ta kri­ti­se­rats för den iko­no­gra­fis­ka pla­kett de för­sågs med. Den fö­re­ställ­de bland an­nat ett na­ket kau­ka­siskt par, med man­nens hand rest till häls­ning me­dan kvin­nan vid hans si­da pas­sivt såg på. Voya­ger­ski­vor­na sö­ker und­vi­ka det­ta pat­ri­ar­ka­la jäv, och skild­rar i stäl­let män­ni­skors språk, ut­se­en­den och tek­no­lo­gi­er längs ett be­tyd­ligt bre­da­re spekt­rum. Här sam­sas unga med gam­la, kvin­nor med män, oli­ka hud­fär­ger och språk. Men na­tur­ligt­vis läm­nas som­ligt jor­diskt – allt­för jor­diskt – ut­an­för: krig, för­tryck, svält och mil­jö­för­stö­ring. De uni­ver­sel­la an­språ­ken hind­rar in­te hel­ler att Uni­ted Sta­tes of Ame­ri­ca nämns som spe­ci­fik ska­pa­re av Voya­ger-son­der­na, vad nu det­ta kan in­ne­bä­ra för en fram­ti­da ut­tol­ka­re om någ­ra tu­sen, mil­jo­ner el­ler rent av mil­jar­der år.

I en när­mast ko­misk ef­ter­gift till mänsk­lig få­fänga nämns även de kon­gress­le­da­mö­ter i USA:S re­pre­sen­tant­hus som en gång be­vil­ja­de an­slag till Voya­ger-pro­gram­met.

Bud­ska­pen om­bord på Voya­ger-son­der­na må va­ra nog­grant ut­val­da för att be­skri­va vår di­sci­plin och tek­nis­ka för­må­ga. Men de vi­sar ock­så vår so­ci­a­la stra­ti­fi­e­ring, vår språk­för­bist­ring – och kans­ke vår na­i­va ut­gångs­punkt att en even­tu­ell ut­omjor­disk mot­ta­ga­re präglas av in­ne­bo­en­de väl­vil­ja gente­mot av­sän­da­ren.

Oom­tvist­ligt är att Voya­ger-son­der­na snart seg­lar ut i en in­ter­stel­lär rymd, som flask­post mot en okänd och tro­li­gen myc­ket av­läg­sen strand. Skul­le de nå­gon gång fång­as in så fö­re­fal­ler det rim­ligt att de väc­ker ett visst in­tres­se hos mot­ta­ga­ren – oav­sett vad den­ne se­dan bil­dar sig för upp­fatt­ning av den ci­vi­li­sa­tion som för så länge se­dan och så långt bort till­ver­kat och sänt ut son­der­na.

Ma­ria Sun­din är astro­fy­si­ker och Henrik Ot­ter­berg lit­te­ra­tur­ve­ta­re. Bäg­ge är verk­sam­ma vid Gö­te­borgs uni­ver­si­tet.

Voya­ger-son­der­na bär med sig varsin gyl­le­ne ski­va. Om­sla­get vi­sar bland an­nat so­lens plats i rym­den. Ju­pi­ters enor­ma moln­band in­ne­hål­ler mäng­der av mind­re storm­virv­lar.

Voya­ger 2 blev den förs­ta rymd­sond som gav oss när­bil­der av pla­ne­ten Nep­tu­nus.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.