Ett märk­ligt freds­av­tal

My­ror från oli­ka grup­per för­sö­ker nor­malt bi­ta ihjäl varand­ra om de möts. Men nu har fors­ka­re upp­täckt obe­släk­ta­de myr­sam­häl­len som ska­par fred­li­ga för­bin­del­ser mel­lan si­na stac­kar. Det kan till och med bo fle­ra drott­ning­ar i sam­ma stack. Forsk­ning & Fram

Forskning & Framsteg - - September/2018 - Av AN­NA FROS­TER Fo­to MAR­TIN STENMARK SOM HÄN­DER I MYRVÄRLDEN.

Fors­kar­na har upp­täckt sto­ra myr­ko­lo­ni­er, där oli­ka grup­per av my­ror har för­bun­dit si­na stac­kar och le­ver fred­ligt till­sam­mans. Det kan till och med fin­nas fle­ra myrdrott­ning­ar i sam­ma stack. Tack va­re en ge­men­sam doft hjäl­per de varand­ra i stäl­let för att slåss.

e fles­ta sto­ra myr­stac­kar är re­sul­ta­tet av ett grovt be­drä­ge­ri. All­ting bör­jar med att en ung, be­fruk­tad skogs­my­redrott­ning ger sig ut på jakt ef­ter ett eget hem. Hon kan in­te själv byg­ga en stack för sig och si­na fram­ti­da lar­ver. I stäl­let smy­ger hon dis­kret runt vid bo­et som till­hör en an­nan art, av släk­tet slav­my­ror. När hon stö­ter på en slav­my­ra upp­står hand­ge­mäng, och ef­tersom drott­ning­en är mer än dub­belt så stor brot­tar hon lätt ner slav­my­ran. För var­je gång hon möter en my­ra av den and­ra ar­ten tar hon upp li­te av de­ras lukt. Till sist luk­tar hon så myc­ket slav­my­ra att hon kan ta sig in i de­ras bo. Där lyc­kas hon ma­ni­pu­le­ra ar­be­tar­na att tro att hon är en av dem och får dem att bör­ja tjä­na hen­ne. Sam­ti­digt skri­ver slav­my­ror­na un­der sin egen döds­dom, ef­tersom stac­ken snart fylls upp av skogs­my­re­lar­ver. Slav­my­ror­na trängs sak­ta men sä­kert ut ur sitt eget bo.

Skogs­my­redrott­ning­ens dött­rar byg­ger vi­da­re på stac­ken och ska­par sin egen ge­men­sam­ma stack­doft. Om en my­ra som dof­tar an­norlun­da för­ir­rar sig hit blir den raskt av­rät­tad. Stac­kens in­vå­na­re upp­rät­tar ett re­vir som de för­sva­rar sten­hårt mot and­ra stac­kar. Var­je vår bör­jar med bru­ta­la stri­der om re­vir­grän­ser mel­lan stac­kar­na, och dri­vor av stu­pa­de my­ror lig­ger kvar på slag­fäl­tet ef­teråt.

Men vis­sa my­ror lö­ser sa­ken på ett mer di­plo­ma­tiskt sätt. Schweiz är känt som ett fred­ligt land, och även många av de­ras my­ror ver­kar ha slu­tit fred. I schwei­zis­ka Ju­ra­ber­gen har fors­ka­re upp­täckt att mil­jon­tals my­ror har gått sam­man i en väl­dig uni­on, en su­per­ko­lo­ni, och be­hand­lar varand­ra som syst­rar fastän de är helt obe­släk­ta­de. När ar­be­ta­re från två stac­kar möts bör­jar de in­te att slåss, ut­an stry­ker varand­ra vän­ligt med an­ten­ner­na och den ena ma­tar gär­na den and­ra. Här be­hö­ver nya drott­ning­ar in­te myg­la sig in i ett slav­my­re­bo, för hon är väl­kom­men att flyt­ta in i vil­ken stack som helst i su­per­ko­lo­nin. En en­da stack kan hy­sa över tu­sen drott­ning­ar.

Att sam­ar­be­ta fred­ligt över släkt­grän­ser­na ut­an ome­del­ba­ra per­son­li­ga vins­ter är an­nars nå­got som bru­kar lyf­tas fram som unikt för män­ni­skan. Att my­ror gör det ifrå­ga­sät­ter evo­lu­tio­nens grund­la­gar − att var och en ba­ra käm­par för att fö­ra si­na eg­na ge­ner vi­da­re.

Den schwei­zis­ka ar­ten som bil­dar su­per­ko­lo­ni­er, hå­rig skogs­my­ra, finns även i Sve­ri­ge. Har my­ror­na här lik­nan­de fred­li­ga jät­teu­ni­o­ner? F&F sö­ker sva­ret i Nor­dens myr­forsk­nings-mek­ka, Fin­land. Det kan tyc­kas som att gå över ån ef­ter vat­ten, att åka till Fin­land för att tit­ta på my­ror. Li­ka­da­na sko­gar med li­ka­da­na my­ror finns på vår si­da om Ös­ter­sjön, men här finns in­te sam­ma långa myr­fors­kartra­di­tion. På forsk­nings­sta­tio­nen i Tvär­min­ne, tio mil väs­ter om Helsing­fors, har sam­ma myr­stac­kar stu­de­rats se­dan 1960-ta­let.

I en stor labb­sal ar­be­tar ett myl­ler av myr­fors­ka­re si­da vid si­da. På hyl­lor längs väg­gar­na står fyr­kan­ti­ga plast­lå­dor, al­la ful­la med my­ror som ilar hit och dit. Nors­ka Ben­dik Fer­kingstad sit­ter böjd över en av lå­dor­na där my­ror som häm­ta­des in i går re­dan har bör­jat byg­ga nå­got som lik­nar en stack. Med plast­hands­kar och pin­cett lyf­ter han upp en ef­ter en och sät­ter vi­ta pric­kar på bak­krop­pen med en sprit­pen­na, för att stu­de­ra hur de rör sig. De vit­märk­ta my­ror­na far blixt­snabbt hit och dit, som i en snab­ba­re tids­di­men­sion, där det ald­rig finns tid att stan­na upp

och tän­ka ef­ter var de har ham­nat. Ro­san­na Lind­gren stu­de­rar små be­tong­la­by­rin­ter med glas­lock för att se vil­ka drott­ning­ar som ar­be­tar­na ac­cep­te­rar och vil­ka de dö­dar. Frans­ka Me­lis­sa Pei­gi­ner vi­sar sitt sto­ra rost­fria skåp fyllt av run­da små bur­kar med en drott­ning i var­je. Där ska de läg­ga ägg, som se­dan ska an­vän­das för att un­der­sö­ka hur lar­ver sig­na­le­rar hung­er.

Ja­son Ris­sa­nen sit­ter djupt kon­cen­tre­rad vid en bond­böns­plan­ta full av ljus­grö­na blad­löss. Längs stjäl­ken klätt­rar ock­så små svar­ta my­ror som mjöl­kar blad­lös­sen på växtsaft ge­nom att kitt­la dem. Det som in­te syns är att plan­tan för­sva­rar sig mot blad­lös­sen med hjälp av gif­ter. Ja­son Ris­sa­nen för­kla­rar att my­ror­na ver­kar an­vän­da de här gif­ter­na som me­di­cin när de själ­va drab­bas av in­fek­tio­ner. Det skul­le i så fall in­te va­ra förs­ta gång­en my­ror an­vän­der me­di­cin. För­ra året upp­täck­te schwei­zis­ka myr­fors­ka­re att en bland­ning av kå­da och myr­sy­ra som my­ror­na fram­stäl­ler är ett ef­fek­tivt me­del för att hål­la ägg och pup­por re­na från svam­pin­fek­tio­ner.

Ut­an­för ter­ra­ri­er­na spring­er någ­ra av de svar­ta my­ror­na om­kring, på upp­täckts­färd över prov­rör och pet­riskå­lar. De rym­mer di­rekt om ter­ra­ri­e­kan­ter­na in­te är or­dent­ligt be­hand­la­de med glid­me­del, en­ligt Ja­son Ris­sa­nen.

Lab­bet lig­ger gran­ne med verk­lig­he­ten. Hu­vud­fors­ka­re Jonna Kul­mu­ni tar oss med ut i sko­gen ut­an­för sta­tio­nen, till stac­kar­na hon föl­jer som tred­je ge­ne­ra­tio­nens myr­fors­ka­re. − Stop­pa in byx­or­na i strum­por­na, är hen­nes förs­ta råd. Det luk­tar solvar­ma tal­lar mel­lan la­vi­ga berg­knal­lar, och allt ser ut gans­ka ex­akt som en knast­rig svensk myr­skog. Vi be­hö­ver in­te gå länge för­rän vi står fram­för den förs­ta su­per­ko­lo­nin. Den lik­nar en van­lig, li­te knö­lig myr­stack, men den är en del av ett uni­ons­byg­ge, för­kla­rar Jonna Kul­mu­ni.

− Om man hit­tar myr­stac­kar in­om 100 me­ters ra­die från varand­ra kan man va­ra gans­ka sä­ker på att de in­går i en su­per­ko­lo­ni. An­nars skul­le de ald­rig to­le­re­ra att ha varand­ra så nä­ra. Här har vi dess­utom kol­lat dem ge­ne­tiskt, så vi vet att de hör ihop.

Jonna Kul­mu­ni vi­sar hur myr­sti­gar­na går från stack till stack. Myr­kol­lek­ti­vet rör sig mel­lan stac­kar­na som mel­lan oli­ka rum i sitt hem. En nykläckt drott­ning be­hö­ver in­te fly­ga i väg för att pa­ra sig, ut­an kan stan­na kvar i stac­ken och hit­ta en han­ne. Hon har go­da chan­ser att hit­ta nå­gon som in­te är hen­nes egen bror, ef­tersom det

Jonna Kul­mu­ni är hu­vud­fors­ka­re vid in­sti­tu­tio­nen för bi­o­lo­gis­ka in­ter­ak­tio­ner vid Helsing­fors uni­ver­si­tet. Här un­der­sö­ker hon en sa­tel­lit­stack som har följts av fy­ra ge­ne­ra­tio­ner myr­fors­ka­re.

Längs lab­bets al­la väg­gar står bac­kar med my­ror som in­går i oli­ka ex­pe­ri­ment. Här ma­tas de med en bland­ning av ho­nung, ägg, agar och vat­ten.

My­ror­na mjöl­kar blad­lös­sen på ho­nungs­dagg. Dess­utom tycks my­ror­na an­vän­da de gif­ter som ­väx­ter­na an­vän­der för att för­sva­ra sig mot blad­lös­sen som me­di­cin.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.