Vi och våra stora hjärnor
Ilaboratorier och datorer över hela världen pågår forskningen som ska förstå viruset, hitta botemedlet och ta fram vaccinet. Tacksamt läser vi dagligen om att man kartlagt virusets arvsmassa, kan följa dess mutationer och förstå dess molekylära strukturer. Vi får mer och mer data om dem som insjuknat, tillfrisknat eller avlidit. Med mänsklig kreativitet och mycket datorkraft kommer vi att hitta mönster, förklaringar och förhoppningsvis lösningar. I reportaget om hur forskare kartlägger strukturen i några av de proteiner som finns i sarscov-2 berättar vi också om de nobelprisbelönade teknikerna som möjliggör just denna forskning (sid 42). Knappt någon människa är opåverkad av pandemin och undersökningar visar att de flesta av oss gör så gott vi kan. Vi försöker ändra beteenden – tvättar händerna, jobbar hemma och avstår från att träffa andra. Exemplen på att människor vill göra gott, vara till nytta och bidra är många. På sidan 48 har vi talat med forskare som förklarar varför viljan att göra det där extra väcks hos så många under kriser. Och varför det kan vara svårt att hålla i de goda föresatserna över tid.
Under årets pandemi har spanska sjukan ofta kommit upp som en jämförelse till det vi nu går igenom. Även litteraturforskare ägnar sig åt att hitta likheter och olikheter mellan nu och då. En iakttagelse är att spanska sjukan satte ganska få spår i litteraturen jämfört med första världskriget, trots att många fler människor dödades av virus än av bomber. På sidan 54 berättar den brittiska forskaren Elizabeth Outkas om hur hon ändå ser att pandemin för 100 år sedan påverkat hur litteraturen kom att utvecklas.
Ända sedan människan började tämja djur och ta dem i bruk har sjukdomar hoppat mellan oss. Tuberkulos, kikhosta och påssjuka är några exempel på sjukdomar som från början förts över från tamboskap.
I många år har forskare över hela världen varnat för att när skogar och vildmark försvinner, då försvinner också många arters naturliga habitat. Ibland betyder det att de utrotas, ibland att de flyttar närmare oss människor och att barriärerna som skyddar oss från varandras smittor försvinner.
Monokulturer är inte heller bra för den som vill begränsa utbrott av sjukdomar som får allvarliga konsekvenser, även där har forskare berättat och varnat. Monokulturer är vanliga inom jordbruk och boskapsuppfödning men det finns de som menar att den största och farligaste monokulturen är människan. I en israelisk studie från 2016, publicerad i PNAS, har forskarna beräknat jordens totala biomassa och hur den fördelar sig mellan allt levande. Där går att läsa att av den totala biomassan som upptas av däggdjur består 36 procent av människor och 60 procent av djur som föds upp till föda åt människor. Övriga däggdjur utgör endast 4 procent, räknat i biomassa och alltså inte antal individer. Människor är överlevare och våra stora hjärnor har varit oss till stor nytta. Varför vi blivit som vi är vet ingen med bestämdhet. Men kanske kan hyenorna ge oss ledtrådar. Det visar sig nämligen att vi har en hel del gemensamt, sidan 28.
Till sist hoppas jag att ni alla får en fin sommar och många vilsamma dagar. Skulle lusten att lära bli stor har vi samlat tips på kurser, sajter och böcker som kan vara till nytta.
Sjukt irriterande
Bananflugan är en riktig slitvarg i forskningens tjänst. Men så här års är den mest känd för att vara otroligt irriterande kring fruktskålen. Sid 65.