”JAG FÅR NYPA MIG I AR­MEN”

Fotbolls VM - - Rysslandsguide - Mi­chael Wag­ner

Un­der fle­ra år var han än­nu en av de myc­ket lo­van­de spe­lar­na från ta­lang­fa­bri­ken i Vär­na­mo, men för­de en till­va­ro li­te i skymun­dan i Elfs­borg. Den för­vän­ta­de proff­sflyt­ten ut­om­lands dröj­de än­da fram till ja­nu­a­ri 2017 när plöts­ligt rys­ka Krasno­dar var ett av al­ter­na­ti­ven.

– Min förs­ta tan­ke var ”Ryss­land, in­te en chans”. Det var ett nej rakt av till min agent. ”Jag flyt­tar in­te till en hå­la i Ryss­land”, sä­ger Claes­son när vi träf­fas ut­an­för ett av hans fa­vo­rit­till­håll, ita­li­ens­ka re­stau­rang­en Fra­tel­li i cen­tra­la Krasno­dars bank­kvar­ter och med Alek­san­der Nev­ski-ka­te­dra­len som gran­ne.

Vi kli­ver in på Fra­tel­li och Claes­son häl­sas ge­nast väl­kom­men på rys­ka och han som ab­so­lut in­te vill flyt­ta till en hå­la i Ryss­land sva­rar med fle­ra me­ning­ar, på rys­ka.

– Att lä­ra sig li­te av språ­ket och få med sig li­te rys­ka här­i­från är ing­et som är tungt att bä­ra med sig. Även om jag in­te vet när jag ska kun­na bril­je­ra med det hem­ma i Sve­ri­ge el­ler nå­gon an­nan­stans i värl­den… Jag får an­vän­da det li­te i som­mar. Det ger en trygg­het och själv­för­tro­en­de att jag för­står vad som sägs och häng­er med. Det mär­ker jag när vi får in nya spe­la­re som in­te alls för­står. Det kan även gö­ra att jag får stör­re an­svar i la­get, för­kla­rar han. Du som sa blankt nej till Krasno­dar när de vil­le vär­va dig från Elfs­borg? – Det blev in­te kon­kret med and­ra klub­bar som vi ha­de hop­pats på och då bör­ja­de jag kol­la upp Krasno­dar li­te mer. Jag ring­de och snac­ka­de med Andre­as Granqvist. Jag, min flick­vän Ju­lia och agen­ten, Per Jons­son, be­stäm­de oss för att åka hit och tit­ta. Li­te gjor­de vi det ock­så för att sät­ta press på and­ra klub­bar. Men re­sul­ta­tet blev tvärtom, sä­ger Vik­tor Claes­son med ett skratt.

– När vi kom hit så tyck­te vi ju di­rekt att det var väl­digt myc­ket bätt­re än vi ha­de trott. Klub­ben ha­de för­stått att vi var tvek­sam­ma så när vi var här så gjor­de de allt, verk­li­gen allt, för att över­ty­ga in­te ba­ra mig ut­an även Ju­lia. De ha­de en egen rund­vis­ning för hen­ne med re­stau­rang­er, gym, af­fä­rer.

”Trod­de det var ett skämt”

När tri­on ha­de be­sökt trä­nings­an­lägg­ning­en, som be­trak­tas som Ryss­lands bäs­ta, vän­ta­de en över­rask­ning. En he­li­kop­ter stod re­do att fly­ga dem till den ny­bygg­da sta­di­on.

– He­li­kop­terupp­le­vel­sen var väl­digt kul. Ing­en av oss ha­de åkt he­li­kop­ter ti­di­ga­re. Man trod­de det var ett skämt! Allt de vi­sa­de upp med fa­ci­li­te­ter och sta­den kän­des väl­digt bra. Långt över för­vän­tan, sä­ger Claes­son och be­stäl­ler in foc­ca­cia med pesto, en Cea­sarsal­lad och mi­ne­ral­vat­ten.

Han skrev på ett 3,5-års­kon­trakt, an­slöt till la­gets trä­nings­lä­ger i Spa­ni­en, gjor­de mål i förs­ta trä­nings­mat­chen och se­dan i förs­ta täv­lings­mat­chen, i Eu­ro­pa Le­a­gue. Suc­céstar­ten följ­des upp med två mål i det rys­ka cup­spe­let och än­nu ett mål i Eu­ro­pa Le­a­gue av den of­fen­si­ve mitt­fäl­ta­ren som spräng- fylld med själv­för­tro­en­de slog till med två mål när Sve­ri­ge 3-2-be­seg­ra­de Por­tu­gal i en lands­kamp på Ma­dei­ra i slu­tet av mars 2017.

Helt plöts­ligt ha­de den en gång pe­ta­de U21-lands­lag­man­nen sla­git sig in i A-lands­la­get på all­var.

I rys­ka li­gan ran­kas Vik­tor Claes­son som en av de bäs­ta spe­lar­na ef­ter tio mål och sex as­sist. Han är den i lands­lags­trup­pen som ta­git störst kliv fram­åt det se­nas­te året.

– Det är egent­li­gen osan­no­likt allti­hop – och nu ska vi spe­la VM, här i Ryss­land. Det är li­te så att jag får nypa mig i ar­men, sä­ger han och tar ett bett i det ita­li­ens­ka brö­det.

Fram­gång­en har gjort att fle­ra and­ra klub­bar, från stör­re ligor i Väs­teu­ro­pa vi­sar in­tres­se för 26-åring­en. Vad är det näs­ta otänk­ba­ra ste­get för dig, vil­ken drömklubb vill du flyt­ta till? – Det ha­de va­rit kul att tes­ta att spe­la i en stor li­ga i Eng­land, Tyskland el­ler Ita­li­en. Am­bi­tio­nen är att ta sig vi­da­re men vi ser sam­ti­digt inga pro­blem med att va­ra kvar här. Vi trivs väl­digt bra, sta­den är fin, kli­ma­tet är bra.

”Jag gil­lar in­te sånt snack”

Hur myc­ket kän­ner du att du har ta­git kliv sta­tus­mäs­sigt vid si­dan om pla­nen? – Jag vet in­te. Jag har in­te re­flek­te­rat så myc­ket över det. Nu lå­ter du som den unge Vik­tor Claes­son från Elfs­borg. – Ha­ha. Jag gil­lar ju in­te sånt snack rik­tigt. Jag är in­te en som tar mas­sa plats i om­kläd­nings­rum­met och som tjo­ar och tjim­mar. Men ju mer lands­kam­per man spe­lar desto mer be­kväm blir man. Vi tänk­te att du skul­le tes­ta sol­glas­ö­gon á la Er­kan Zengin se­dan… – Då har ni åkt till fel per­son! Det är in­te jag. Jag kom­mer all­tid va­ra mig själv och in­te änd­ra mig ba­ra för att det går bra på fot­bolls­pla­nen även om jag är med­ve­ten om fram­gång­en ger mer ru­bri­ker och upp­märk­sam­het. Vi har and­ra i lands­la­get som kan li­va upp stäm­ning­en och som jag är med och skrat­tar

åt. Gui­det­ti och Lus­tig ser till att det blir minst ett skratt per dag. Det gäl­ler att ha rätt mix i ett lands­lag. Det fun­kar in­te att ha 20 av John el­ler Lus­tig el­ler 20 av mig. Det är på sam­ma sätt som man be­hö­ver ha oli­ka spelar­ty­per.

”Min roll är ing­et att dis­ku­te­ra”

Vad krävs för att du ska kun­na gö­ra po­äng­en du sva­rar för i klubb­la­get, även i lands­la­get? – Jag mås­te lyf­ta mitt spel där en ni­vå då. Men jag har in­te hel­ler haft rik­tigt sam­ma roll som jag har i klubb­la­get där jag kom­mer till fler mål­si­tu­a­tio­ner. I lands­la­get har jag haft li­te mer de­fen­sivt an­svar. Har du nå­gon di­a­log med Jan­ne An­ders­son och Pe­ter Wet­ter­gren om hur du vill spe­la? – För mig finns det ing­et att dis­ku­te­ra. Så länge som lands­la­get vin­ner spe­lar det väl ing­en roll om jag har en roll där jag gör fär­re po­äng el­ler mål? Då är det bätt­re att ha nå­gon an­nan i lands­la­get som har den li­te fri­a­re rol­len, som gör den än­nu bätt­re. Som Emil Fors­berg? – Ja, till ex­em­pel. Han är väl­digt duk­tig i den rol­len i lands­la­get. Så länge han gör det så bra och lands­la­get går bra har jag ing­et be­hov av att stå där och sä­ga att jag vill spe­la så här i stäl­let. Lands­la­get hand­lar in­te om hur många po­äng Vik­tor Claes­son gör ut­an om att Sve­ri­ge ska vin­na så många mat­cher som möj­ligt. Det kö­per jag fullt ut och tyc­ker jag är helt rätt.

– Jag har ock­så ett eget an­svar som spe­la­re att vil­ja va­ra del­ak­tig och in­te stå och tit­ta på. Det är nå­got som Jan­ne tryc­ker på till oss al­la, att vi ska vil­ja va­ra med och på­ver­ka Hur tuff är kon­kur­ren­sen mel­lan dig och Jim­my Dur­maz? – Ingen­ting från min si­da i al­la fall. Jag tror det ge­nom­sy­rar he­la lands­la­get nu – al­la är gla­da när det går bra, även om man in­te har spe­lat. Jag är med­ve­ten om att vi har en kon­kur­rens­si­tu­a­tion. Jag sät­ter in­te krok­ben för Jim­my vid fru­kosten ut­an för­sö­ker lö­pa ex­tra me­ter på pla­nen för att vi­sa att jag är till­räck­ligt bra

Vi be­stäm­mer oss för att av­stå från cappuc­ci­no och es­pres­so på Fra­tel­li för att Claes­son ska få bju­da på kaf­fe hem­ma i lä­gen­he­ten när han har en dag som är tom i ka­len­dern och flick­vän­nen Ju­lia Ce­dercrantz är hem­ma i Sve­ri­ge för att skri­va ten­tor.

Vi hop­par in i Vik­tor Claes­sons Audi Q5 och jag in­bil­lar mig att Claes­sons själv­för­tro­en­de på pla­nen även märks i bil­kör­ning­en. Han kör of­fen­sivt, knix­ar sig runt på den sto­ra, men full­be­lag­da och trånga par­ke­ring­en ut­an­för det ny­bygg­da hög­hu­set med ut­sikt över flo­den Ku­ban. Lä­gen­he­ten på 150 kvadrat­me­ter är en bland­ning mel­lan mo­dern in­red­nings­stil, kon­tras­te­ran­de ryskt och med klas­sis­ka po­le­ra­de mar­mor­golv. Claes­son sät­ter på kaf­fe­ma­ski­nen. Du har plug­gat pa­ral­lellt med fot­bol­len? – Ja, jag har ta­git li­te kur­ser. I? – Eko­no­mi. Jag har 100 po­äng i eko­no­mi som jag har läst på di­stans. Som fot­bolls­spe­la­re har man en hel del tid över ibland och det har va­rit skönt att släp­pa fot­bol­len ibland. Det har in­te va­rit be­tung­an­de på nå­got sätt. Sik­tar du mot en ci­vi­le­ko­nomex­a­men? – Det var tan­ken från bör­jan. Nu har jag lagt det li­te på is se­dan vi flyt­ta­de hit och lagt det mesta av ener­gin på fot­bol­len. Det är Ju­lia som har fix­at det i stäl­let. Hon tar sin ex­a­men nu till som­ma­ren. Ju­lia har in­rikt­ning re­do­vis­ning, jag är mer åt fi­nan­si­el­la hål­let, pla­ce­ring­ar. Jag gil­lar sta­tistik ock­så. Pla­ce­rar du di­na peng­ar själv? – Ja, det gör jag, men jag lyss­nar på råd från oli­ka håll. Min bror har job­bat på bank ti­di­ga­re och jag har bank­män som jag bol­lar med. Jag föl­jer bör­sen.

Bör­jar skrub­ba gol­vet

So­len tit­tar fram ef­ter ett par tim­mar med regn. Fo­to­graf Ca­ro­li­na Byr­mo ploc­kar fram en stor Sve­rige­flag­ga som vi ska ha med oss ut på stan till fo­to­gra­fe­ring­en.

Claes­son tex­tar nam­net på sin hem­ort i flag­gan men ban­nar sig själv när han ser att tu­schen gått ige­nom och fläc­kat ned sten­gol­vet.

– Ah­hh, Ju­lia som var på mig att det in­te var till­räck­ligt stä­dat ifall vi skul­le få gäs­ter. Och nu kom­mer hon kom­ma hem till svar­ta fläc­kar på gol­vet, sä­ger han och bör­jar skrub­ba gol­vet och upp­täc­ker till sin sto­ra gläd­je att fläc­kar­na för­svin­ner snabbt.

Det ryk­tas om att hal­va Vär­na­mo, el­ler åt­minsto­ne ett an­tal ur fa­mil­jen Claes­son, kom­mer till Sve­ri­ges mat­cher i VM.

– Ha­ha, ja det är ett stort gäng med fa­milj och vän­ner som kom­mer. Fram­för allt till Sotji och Tysklands­mat­chen där det blir cir­ka 30 per­so­ner. Det är all­tid kul och en stor ära när be­kan­ta vill föl­ja mig och Sve­ri­ge. Det skul­le va­ra kul att se någ­ra Vär­na­mo-flag­gor på läk­tar­na, sä­ger Vik­tor Claes­son och häng­er upp en blå­gul flag­ga på ett sta­ket med guld­fär­ga­de ku­po­ler i bak­grun­den.

mat­chen, in­te ba­ra lå­ta den hän­da.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.