110 % PAP­PA

Barn, barn, barn. Där lig­ger fo­kus för Mar­cus Berg när han in­te bär an­sva­ret för Sve­ri­ges mål­skyt­te. – Jag har en parad­rätt, en car­bo­na­ra med en twist, sä­ger Berg. ”Mitt störs­ta in­tres­se är fa­mil­jen”

Fotbolls VM - - Rysslandsguide - Fred­rik Jöns­son fred­rik.jons­son@af­ton­bla­det.se

Det blev fle­ra hål i det svens­ka lands­la­get ef­ter EM 2016. Det störs­ta hå­let läm­na­de Zla­tan Ibra­hi­mo­vic.

Sve­ri­ges ställs mot Mex­i­ko i VM och i lan­det har me­dia skri­vit om att Mar­cus Berg är han som ska få svens­kar­na att glöm­ma Zla­tan i VM. I kval­spe­let till mäs­ter­ska­pet vi­sa­de 31-åring­en att han är att räk­na med.

– Al­la spe­la­re har fat­tat vad vi ska gö­ra på pla­nen. Vad la­get be­hö­ver, vad trä­na­ren vill ha. Vi har fått ihop det bra gans­ka snabbt. Vi har tap­pat en del ru­tin och lands­kam­per med dom som slu­ta­de ef­ter EM, så vi har gjort det bra på kort tid. Det har gett själv­för­tro­en­de. Vi vet vad vi ska gö­ra när vi kom­mer hit. Vi vet att det är tufft att slå Sve­ri­ge, sä­ger Berg. Kän­de du press över att ta över an­sva­ret längst fram? – Jag kän­ner ing­en ex­tra press över det. De se­nas­te åren har jag bli­vit trygg i mig själv. Jag vet att det går upp och ner i pe­ri­o­der. Jag gör all­tid det bäs­ta för la­get, för att vi ska ta tre po­äng. Jag är en spjut­spets där fram­me som ska va­ra med där det hän­der, gö­ra mål och as­sist samt ska­pa ytor för and­ra. Där vill jag va­ra, det är ett an­svar jag vill ta. Som an­fal­la­re ska man gö­ra det, sä­ger Berg. Men du kän­ner en stolt­het över att ha va­rit med och ta­git Sve­ri­ge till VM? – Ja, her­re­gud. Jag får rys­ning­ar när du pra­tar om det, när jag tän­ker på det. Man kän­ner stolt­het. Det ger en trygg­het ock­så. Gör vi det bra i VM så kan vi gö­ra re­sul­tat.

”Det går över allt an­nat”

Mar­cus Bergs kar­riär har in­te va­rit spikrak. Ef­ter att ha sla­git ige­nom i IFK Gö­te­borg ham­na­de an­fal­la­ren i Gro­ning­en. I Hol­land gjor­de han suc­cé över någ­ra sä­song­er. Det gjor­de att Ham­bur­ger SV öpp­na­de plån­bo­ken. Men i den tys­ka klub­ben ha­de Berg det tungt.

Han har­va­de runt i Tyskland, och gick även på lån till hol­länds­ka PSV Eind­ho­ven. Ef­ter det gick flytt­las­set till Gre­kland och nu hit­tar vi Berg i Al Ain i Fö­re­na­de ara­be­mi­ra­ten.

Vid si­dan av fot­bolls­pla­nen blir det myck- et häng med bar­nen för 31-åring­en. När man pra­tar med för­re lag­kam­ra­ten Gustav Svens­son be­to­nar mitt­fäl­ta­ren att Berg är en bra far.

– Det var snällt. Det är det som har bli­vit vik­ti­gast se­dan jag fick fru och barn. Det är det som är nummer ett. Det går över allt an­nat, sä­ger an­fal­la­ren.

Berg upp­skat­tar verk­li­gen ti­den med fa­mil­jen.

– Man kän­ner att man för­sa­kar fa­mil­jen, så det blir att man kän­ner att man vill hänga med dom mest. Det finns in­te så myc­ket an­nat att gö­ra. I Gro­ning­en för­sök­te jag gå en gi­tarr­kurs. Men nej, jag ha­de ing­et tå­la­mod.

Han be­to­nar att hans fru har fått ta det störs­ta an­sva­ret för pa­rets tre barn un­der hans kar­riär.

– Ja, her­re­gud. Jag kan ba­ra pra­ta i vår re­la­tion, jag vet in­te hur de and­ra har det. Det som är vik­tigt för mig som fot­bolls­spe­la­re är sömn och åter­hämt­ning. Man skäms of­ta över hur det kan va­ra, det är in­te många nät­ter man har gått upp för ta bar­nen. Det är så­da­na sa­ker hon får ta. Är bar­nen sju­ka är det hon som tar

hand om dem. Är de sju­ka har jag en­skilt rum, hon får tor­ka spy­or. Hon har ta­git det. Det är en obe­skriv­lig upp­skatt­ning från mig.

”Fot­boll är det en­da jag kan”

Det kom­mer att se an­norlun­da ut ef­ter kar­riä­ren. Det lo­var Mar­cus Berg.

– Den da­gen vi väl­jer att bo­sät­ta oss nå­gon­stans per­ma­nent så öpp­nar det för min fru. Då kan hon läg­ga mer tid på sitt störs­ta in­tres­se. Då är det klart att jag gör vad som helst för att hon ska få gö­ra det hon vill. Se får vi se hur min si­tu­a­tion är.

– Ska man gå runt och rul­la tum­mar­na var­je dag när man har tre barn i sko­lan? Un­der de åren vi har haft ut­om­lands har vi fått tre barn väl­digt tätt. Hon har va­rit mam­ma­le­dig i stort sett de se­nas­te sju åren. Hon har si­na dröm­mar som hon vill gö­ra sen och det är klart jag ska stöt­ta hen­ne så hon får gö­ra det hon vill.

Han vet in­te vad som hän­der ef­ter kar­riä­ren. Men i dags­lä­get tän­ker han att det blir nå­got som in­vol­ve­rar fot­boll.

– Det är väl mer att det är det en­da jag kan. Nu kanske jag ser ner på mig själv, men jag har ing­en ut­bild­ning. Jag är in­te jät­te­su­gen på att gå nå­gon ut­bild­ning ef­ter kar­riä­ren. Jag kanske är trå­kig, men jag har ing­et jät­tein­tres­se för­u­tom fot­bol­len. Pap­pa har all­tid va­rit trä­na­re, han har hjälpt till med ung­do­mar. De jag spe­la­de med när jag var yng­re kun­de kom­ma hem och hänga med farsan trots att jag in­te var där. Mam­ma har all­tid job­bat med män­ni­skor, hon har ve­lat hjäl­pa and­ra. Det känns gi­van­de. Man vill va­ra nå­gon som hjäl­per and­ra el­ler finns som ett stöd på nå­got vis. Har du tänkt myc­ket på vad du ska gö­ra ef­ter kar­riä­ren? – Tan­ken är att vi ska flyt­ta hem till Gö­te­borg när kar­riä­ren i slut. Kan man få en roll i en aka­de­mi är det väl i hu­vud­sak där jag ser mig. Sam­ti­digt har man ock­så en dröm fram­för sig, att kun­na ha le­di­ga hel­ger och till­bringa dem med si­na barn. Oav­sett om de spe­lar fot­boll, har häst el­ler sjung­er i kör så vill man ba­ra va­ra med. Det är ju det man kän­ner, att man ald­rig haft le­di­ga hel­ger nå­gon­sin. Man vill in­te ha ett hel­tids­jobb. Jag kan in­te se mig själv som en A-lagsträ­na­re i fram­ti­den. Så kän­ner jag nu. Det skul­le ta för myc­ket tid från mitt störs­ta in­tres­se som är fa­mil­jen, dom vill jag spen­de­ra mest tid med. Vad gör du med bar­nen när du får tid över? – Jag för­sö­ker va­ra när­va­ran­de. Le­ka med barn, va­ra när­va­ran­de. Sen är det klart man har da­gar när man va­rit med på re­sor med match. Man kom­mer hem mitt i nat­ten, kan va­ra sur om det har bli­vit för­lust. Då för­sö­ker jag tän­ka om och läg­ga all ener­gi på bar­nen. Gå på bio, ute och spe­la fot­boll, hop­pa studs­mat­ta. Gör oli­ka ak­ti­vi­te­ter. La­gar du myc­ket mat till dem? – Det kan jag gö­ra ibland. Jag har en parad­rätt, en car­bo­na­ra med en tvist. Vad är twis­ten? – Jag har i se­nap i så­sen. Tes­ta det, det är en jäv­ligt bra smak. Jag vet in­te vad jag har fått det ifrån. Tes­ta­de en gång, så blev det grymt. Det är fa­vo­ri­ten hem­ma.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.