De gör skill­nad för pap­pers­lö­sa

Allt fler sö­ker hjälp i Berg­sjöns för­sam­ling I många år har Berg­sjöns kyr­ka stöt­tat dem som står ut­an­för sam­häl­let. Här kan Gö­te­borgs pap­pers­lö­sa få hjälp med mat, klä­der och so­ci­alt stöd. Och det är allt fler män­ni­skor som sö­ker sig till för­sam­ling­en.

GöteborgDirekt – Angered - östra Göteborg - - NYHETER - Li­na Pers­son li­na.pers­son@go­te­borg­di­rekt.se

BERGSJÖN

SFI-kur­sen är slut, det är rus­ning till gry­tor­na i Berg­sjöns för­sam­lings­hem. Ris, po­ta­tis, sal­lad, kött­färs­rö­ra och la­sag­ne. En pen­sio­ne­rad präst har ta­git med sig hem­ba­kad äp­pel­ka­ka till ef­ter­rätt. Det är en sa­lig bland­ning av män­ni­skor som sam­las för tors­dags­lunch; kyrk­folk, Berg­sjö­bor och pap­pers­lö­sa. En av de se­na­re är Mu­na.

Hon kom till Sve­ri­ge från ett land i Mel­la­nöstern för el­va år se­dan och har levt som pap­pers­lös stör­re de­len av den ti­den.

– Jag kom­mer in­te nå­gon­stans. Jag kan in­te job­ba, jag kan in­te stu­de­ra. Det är myc­ket jag in­te har kun­nat gö­ra un­der el­va år. Jag är i be­hov av hjälp, he­la ti­den. De som kom sam­ti­digt som jag och fick stan­na har jobb och hus, men in­te jag. Och det be­ror ba­ra på ett pap­per, sä­ger Mu­na och drar med han­den över sitt lätt grå­spräng­da bru­na hår.

– Ing­en tjä­nar på det. Jag för­lo­rar på det, Sve­ri­ge ock­så. Men jag har det än­då bätt­re här än i lan­det jag kom­mer från. Hon ska­kar på hu­vu­det. – Men många män­ni­skor har en vär­re si­tu­a­tion, sä­ger hon. And­ra be­hö­ver mer stöd än jag.

Nu går Mu­na på kyr­kans svenska­kurs al­la var­da­gar ut­om ons­da­gar. Då är hon vo­lon­tär vid kyr­kans ma­tut­del­ning.

– Det bru­kar va­ra un­ge­fär 200 per­so­ner som sö­ker hjälp, det är fle­ra nya an­sik­ten se­dan i som­ras. Ibland räc­ker ma­ten, ibland in­te, sä­ger Mu­na. Jag bru­kar ge bar­nen klub­bor. De blir så gla­da; glöm­mer sin si­tu­a­tion för en stund.

Råd­giv­ning el­ler mat

Till Berg­sjöns för­sam­ling sö­ker sig män­ni­skor i be­hov av råd­giv­ning, sam­tal el­ler mat. Ett nät­verk av ide­el­la or­ga­ni­sa­tio­ner hjälps åt att ge den hjälp som be­hövs.

– Vi för­sö­ker hjäl­pa de pap­pers­lö­sa vi­da­re i li­vet, så att det ska­pas en håll­bar till­va­ro, sä­ger präs­ten Henrik Tör­nqvist. Så att de kan fat­ta väl­grun­da­de be­slut om sin och si­na barns fram­tid. Ett liv som pap­pers­lös är ing­en fram­tid.

Henrik Tör­nqvist har job­bat i Berg­sjöns för­sam­ling i 10 år. Han mär­ker att de gör skill­nad.

– Jag tror att kyr­kan är en sä­ker­hets­ven­til för många män­ni­skor i den här ofatt­bart svå­ra livs­si­tu­a­tio­nen. De kan be­rät­ta hur de har det, få li­te hjälp och få ett sam­man­hang. Vi har be­red­skap att stan­na kvar och lyss­na, sä­ger han. Men det är svårt, det svå­ras­te är att mö­ta ett barn där ögo­nen har slock­nat.

Hur of­ta hän­der det? – För of­ta. Det som gör att det går att stå ut är att vi ser hur små sa­ker kan gö­ra stor skill­nad. Att spe­la ping­is en stund kan gö­ra att det bör­jar glim­ma i ögo­nen igen.

Henrik Tör­nqvist ler sam­man­bi­tet.

– Vi kan in­te lö­sa en män­niskas si­tu­a­tion, men vi kan hål­la dör­rar­na öpp­na för var­je män­ni­ska som sö­ker sig hit, även om sam­häl­let ser ut som det gör.

För det är Mu­na tack­sam. Hon är mätt ef­ter en por­tion la­sag­ne och tac­kar nej till ef­ter­rät­ten.

– Hjäl­pen från Berg­sjöns kyr­ka gör att jag kan äta. För jag har ingen­ting. Vi är många som in­te har det. Och jag är så tack­sam för allt, sä­ger hon. För män­ni­skor som in­te har nå­got be­ty­der små sa­ker myc­ket.

Men det är svårt, det svå­ras­te är att mö­ta ett barn där ögo­nen har slock­nat.

BERGSJÖN. Präs­ten Henrik Tör­nqvist tyc­ker att IOP-av­ta­let med kom­mu­nen är ett bra ex­em­pel på hur det of­fent­li­ga sam­häl­let och ci­vil­sam­häl­let kan ar­be­ta till­sam­mans i en svår frå­ga.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.