Han öpp­nar hyt­ta i Bun­ke­ber­get

Glas­blå­sa­ren He­i­no sat­sar i Gamlestaden Ska­te­boar­då­kar­na har fått säll­skap i Bun­ke­ber­get i Gamlestaden. I ett av bergrum­men blåser He­i­no Jacobs­son Fyl­lesvin och Ja­ma­re i Sti­e­vens glas­hyt­ta.

GöteborgDirekt – Angered - östra Göteborg - - NYHETER - Li­na Pers­son li­na.pers­son@go­te­borg­di­rekt.se

– Det här är min livs­stil, det här med glas. Kons­tigt nog var det en ska­te­board­hall där jag ha­de min glas­hyt­ta in­nan ock­så. Det är väl ba­ra en slump, men jag tyc­ker om det. Jag åk­te ska­te­board när jag var li­ten, sä­ger He­i­no Jacobs­son vars mel­lan­namn Sti­e­ven fått ge namn åt hans hyt­ta.

Det är en fuk­tig ky­la i bergrummet, men in­nan­för dör­rar­na till Sti­e­vens glas­hyt­ta är det varmt. He­i­no Jacobs­son tor­kar bort svett från pan­nan där han står vid smält­ug­nen och fång­ar upp glas med en pi­pa. Dä­rin­ne är det 1179 gra­der varmt och det smäl­ta gla­set han tar ut ser ut att glö­da.

– Jag har hål­lit på med glas i 35 år. Jag trött­nar ald­rig på det. Det är ett så här­ligt ma­te­ri­al att job­ba med; så här­ligt, mjukt och form­bart, sä­ger han.

25 år i Små­land

He­i­no Jacobs­sons pap­pa var glas­blå­sa­re och när He­i­no hop­pa­de av sko­lan i åt­ton­de klass var det na­tur­ligt att bli lär­ling. I 25 år var han glas­blå­sa­re på Ene­ry­da glas­bruk i Små­land.

Ef­ter att ha blåst glas på glas­bruks­musé­et i Sur­te och i nö­je­spar­ken High Cha­par­ral la­de He­i­no Jacobs­son glas­blå­san­det på hyl­lan och flyt­ta­de till Gö­te­borg. Men ef­ter någ­ra år blev läng­tan ef­ter gla­set för stor och He­i­no star­ta­de en glas­hyt­ta på Bac­ka­plan, granne med Ac­tionhal­len.

Med van hand drar han med en tång ut öron och tas­sar ur det he­ta gla­set. Han snur­rar pi­pan och lå­ter en tång ska­pa en hals. Någ­ra se­kun­der se­na­re klip­per han till en svans. På mind­re än en mi­nut har han ska­pat en katt, med per­fek­ta pro­por­tio­ner.

– Det här är det ro­li­gas­te att gö­ra, en katt, en häst el­ler en älg, när folk ser på. De väx­er fram så snabbt, sä­ger han. När jag gör min glas­blås­nings­show så ser det ut som jag stres­sar, men det är gla­set som stres­sar. Det räc­ker med att jag gör ett mo­ment tio se­kun­der för sent, så spric­ker gla­set.

Så­vitt han vet är han den en­da ak­ti­va glas­blå­sa­ren i Gö­te­borg. Han har in­te kun- nat för­sör­ja sig på det i stan – än. När lo­ka­len i Bac­ka skul­le ri­vas och han för nå­gon vec­ka se­dan flyt­ta­de till bergrummet i Gamlestaden val­de han än­då att sat­sa; gå ner i tid från sitt van­li­ga jobb och hål­la glas­hyt­tan öp­pen på tors­dag till sön­dag varan­nan vec­ka. Här bju­der han på en glas­blå­sarshow och tar emot en­skil­da och grup­per som har öns­ke­mål om att själ­va blå­sa glas el­ler att ska­pa någon­ting unikt till­sam­mans med He­i­no Jacobs­son.

– Det har bli­vit mer och mer po­pu­lärt, på mö­hip­por bland an­nat, att blå­sa glas. Jag hål­ler många pro­va på-kur­ser, sä­ger He­i­no Jacobs­son och stäl­ler in glas­kat­ten i den 500 gra­der var­ma kylug­nen.

Det här är det ro­li­gas­te att gö­ra, en katt, en häst el­ler en älg, när folk ser på.

Snaps­gla­set ja­ma­re

Om en tim­me kom­mer åt­ta per­so­ner till hyt­tan för att fi­ka och blå­sa sin egen vas.

– Ibland har de en tim­mes kurs och sä­ger de att de vill gö­ra nå­got kom­pli­ce­rat, sä­ger He­i­no och skrat­tar. Då tän­ker jag att vi har ba­ra en tim­me på oss, in­te 20 år. Det tar tid att bli bra på det här. Men med li­te hjälp av mig är det lätt att gö­ra en vas.

I glas­mont­rar­na i bergrummet står bland an­nat Fyl­lesvin och Ja­ma­re; snaps­glas som hålls up­pe av en gris och en katt. He­i­no Jacobs­son ler.

– Det är tufft att för­sör­ja sig på det här, men fram­ö­ver vet man ald­rig.

GLAS­BLÅ­SA­RE. He­i­no Jacobs­son dri­ver nu­me­ra sin glas­hyt­ta i Bun­ke­ber­get i Gamlestaden.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.