Ope­ra­stjär­nans svå­ra ut­ma­ning

PRAKTROLL. So­fie Asplunds nya och svå­ra ut­ma­ning ■■ Hon sa ad­jö till Christi­ne i ”Phan­tom of the Ope­ra” och an­tog sin störs­ta ut­ma­ning nå­gon­sin som Zer­bi­net­ta i Strauss ope­ra ”Ari­ad­ne på Nax­os”. – Det svå­ras­te jag nå­gon­sin gjort, sä­ger So­fie Asplund om s

GöteborgDirekt – Centrum-Majorna/Linné - - SIDAN 1 - Text: Kai Mar­tin

Det här är en av de mest spän­nan­de rol­ler som jag har gjort.

Hon gjor­de sin sista in­sats i ”Phan­tom of the Ope­ra”, den hyl­la­de upp­sätt­ning­en på Gö­te­borgsope­ran, i slu­tet av ok­to­ber. Men då ha­de hon levt med sin roll Christi­ne även i den upp­sätt­ning­en som gjor­des i Helsing­fors med pre­miär 2015.

Nej, hon vil­le in­te var­va si­na rol­ler. Just för att hon re­dan i par­ti­tu­ret kun­de lä­sa av att det här kräv­de fo­kus och pre­sta­tion.

– Jag vil­le in­te gå pa­ral­lellt. det här är det svå­ras­te jag har gjort. När jag läs­te no­ter­na kän­de jag ”nej”! Men jag har li­tat på mi­na coacher i pro­ces­sen, sä­ger hon in­för pre­miä­ren.

”Sjung­er högt och lågt”

Er­bju­dan­det har hon hun­nit fun­de­ra på i många vän­dor. Re­dan för ett och ett halvt år se­dan kom frå­gan. Ut­ma­ning­en var allt­så den svår­sjung­na rol­len, för­de­len var Gö­te­borg, sta­den som hon kom­mit att tyc­ka om så myc­ket.

– Jag bor i Stock­holm, men jag kän­ner mig hem­ma här, sä­ger So­fie Asplund.

Var­för är sång­en så svår, in­sat­sen som Christi­ne är ju ock­så krä­van­de?

– Jo, men där pend­lar det mer mel­lan ope­ra och mu­si­kal. Här lig­ger sång­en ex­tremt till, jag sjung­er högt och långt. Jäm­fört med det­ta är Christi­ne ingen­ting. Med den här rol­len kan jag in­te sjunga var­je dag ut­an mås­te vi­la rös­ten, sä­ger hon.

Men So­fie Asplund är väl­digt för­tjust i sin roll­ka­rak­tär, en ga­mäng med ko­mis­ka inslag, där det bakom ytan finns ett all­var.

– Hon vet att po­se­ra, men är ock­så livss­mart.

Så till sin roll har hon in­te ba­ra bi­dra­git med si­na eg­na er­fa­ren­he­ter ut­an ock­så fått hjälp av rol­len att ut­veck­las. Till det har hon haft stor hjälp av upp­sätt­ning­ens re­gis­sör, gre­kis­kan Ro­du­la Gai­ta­nou.

– Hon har gett oss för­ut­sätt­ning­ar för vå­ra rol­ler och vi har pra­tat väl­digt myc­ket om dem, sä­ger So­fia Asplund.

– Det här är en av de mest spän­nan­de rol­ler som jag har gjort. Det är ju en väl­digt kons­tig upp­sätt­ning.

Idén om an­tik Strauss en snil­le­blixt

För Ro­du­la Gai­ta­nou är iscen­sät­tan­det av en så­dan här fö­re­ställ­ning gi­ven. För­u­tom in­ram­ning­en och det rent mu­si­ka­lis­ka gäl­ler det att få sång­ar­na på scen att age­ra.

– Det är vik­tigt att al­la som är med för­står att de är uni­ka. De mås­te va­ra med­vet­na om det och har ett stort an­svar för den pro­ces­sen. Se­dan är jag väl med­ve­ten om att ope­ras­ång­a­re in­te all­tid är de bäs­ta ak­tö­rer­na. Men det är min roll att ge dem de bäs­ta för­ut­sätt­ning­ar­na, sä­ger hon.

Idén om att gö­ra Richard Strauss märk­li­ga ope­ra med an­tikt gre­kis­ka re­fe­ren­ser i Fel­li­ni­mil­jö kom som en snil­le­blixt.

– Jag var hos Ge­or­ge (Sougli­des, ko­stymör och sce­no­graf), som jag all­tid job­bar med. I hans stu­dio låg en bok om Fel­li­ni. Hans film­ska­pan­de i ne­o­re­a­lism pas­sa­de väl in med den ko­me­di och tra­ge­di som finns i ”Ari­ad­ne från Nax­os”, sä­ger hon.

– När jag såg den blev det glas­klart, sam­ti­digt väl­digt svårt. Men Gö­te­borgsope­ran har re­sur­ser och kun­nan­de. Sce­no­gra­fin har bli­vit bätt­re än vad jag ha­de tänkt mig, sä­ger Ro­du­la Gai­ta­nou.

FOTO: ED­VIN BERGSTRÖM

LÄM­NAR CHRISTI­NE. So­fie Asplund by­ter roll.

FOTO: MATS BÄCKER

TEA­MET. Ro­du­la Gai­ta­nou & Co.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.