Nå­de­an­sök­ning­ar

GP har gått ige­nom 89 av­slu­ta­de nå­de­an­sök­ning­ar från 2017. Läs om fler ären­den på gp.se.

Göteborgs-Posten - - NYHETER -

Vill in­te mis­sa gra­vi­di­te­ten

Vem: Man i 30-års­ål­dern. Dom: Fäng­el­se i ett år för grov miss­han­del. Mo­ti­ve­ring: Hans dröm har gått i upp­fyl­lel­se – han ska bli pap­pa. Man­nen be­skri­ver ult­ralju­det som ”den störs­ta upp­le­vel­se jag va­rit med om” och den sto­ra sor­gen är att mis­sa ”he­la min förs­ta gra­vi­di­tet” och al­la de kon­trol­ler som görs. Han skri­ver att han vill va­ra vid den bli­van­de mam­mans si­da ”så ing­et hän­der och vi för­lo­rar detta mi­ra­kel ock­så”. Be­slut: Av­slag

”Gör li­vet bätt­re för en gam­mal man”

Vem: Man i 85-års­ål­dern.

Dom: Livs­tids fäng­el­se för mord. Mo­ti­ve­ring: Man­nen har av­tjä­nat 18 år i fäng­el­se och har fle­ra gång­er ne­kats tids­be­grän­sat straff på grund av ”risk för åter­fall i all­var­lig brotts­lig­het”. Man­nen som sö­ker om nåd åt den döm­de mör­da­ren är en stöd­per­son som an­ser att man­nen mås­te ”ha so­nat sitt brott, det kan in­te va­ra rim­ligt att en 89-årig sjuk man för­va­ras på en sä­ker­hets­an­stalt”. Stöd­per­so­nen skri­ver att man­nen själv sä­ger ”jag får dö i den här cel­len”. Stöd­per­so­nen vill dock ge ho­nom en ”vär­dig ål­der­dom den tid som är kvar”. Han av­slu­tar med: ”Det mås­te fin­nas möj­lig­het att gö­ra li­vet bätt­re för en gam­mal man”. Be­slut: Av­slag

Mörk­rädd hust­ru vill ha hem sin man

Vem: Man i 40-års­ål­dern. Dom: Fäng­el­se i ett år och sex må­na­der för med­hjälp till grovt skat­te­brott. Mo­ti­ve­ring: Kvin­nan an­sö­ker om nåd för sin man då hon in­te vet hur hon ska få ihop var­da­gen ut­an ho­nom och dess­utom ge bar­nen ”en trygg och rätt­vis mil­jö att växa och lä­ra i”. Nu är det in­te ba­ra han som straf­fas ut­an även bar­nen, skri­ver hon. Hon skri­ver vi­da­re att en in­ci­dent gjort hen­ne ”mörk­rädd och har väl­digt svårt för att va­ra själv hem­ma läng­re pe­ri­o­der, sär­skilt om kväl­lar­na”. Be­slut: Av­slag

Kom­mer in­te häm­nas på otrog­na frun

Vem: Man i 50-års­ål­dern. Dom: Utvis­ning samt fäng­el­se i sju år för mord­för­sök. Mo­ti­ve­ring: Om re­ge­ring­en hä­ver ut­vis­ning­en tän­ker han ”in­te häm­nas” på sin ex­fru, och ”in­te hel­ler mot hen­nes pojk­vän som hon var otro­gen med. Jag vill kom­ma i fred med det otrog­na pa­ret”. Be­slut: Av­slag

Våld­täkts­dömd: ”Är egent­li­gen väl­digt trev­lig och snäll”

Vem: Man i 20-års­ål­dern. Dom: Utvis­ning samt fäng­el­se i två år för barn­våld­täkt. Mo­ti­ve­ring: Han skri­ver att han kom­mer att skju­tas till döds i och med sin sex­u­el­la lägg­ning,

att han in­te är tro­en­de samt in­te ber om han ut­vi­sas. Han skri­ver ock­så att han ”egent­li­gen är väl­digt trev­lig och snäll”. Han på­står att flic­kan han ha­de sex med var med på det och att ”hon lär­de mig myc­ket om hur jag skul­le gö­ra – tack för det”. Be­slut: Av­slag

”Han har fått sitt straff”

Vem: Man i 75-års­ål­dern. Dom: Fäng­el­se i en må­nad för grovt ratt­fyl­le­ri. Mo­ti­ve­ring: Krävs dyg­net runt-be­vak­ning på grund av hans till­stånd och den vård han be­hö­ver. I ett sju­kin­tyg skri­ver en skö­ters­ka att man­nen in­te har ”levt ett bra liv och han har in­te al­la mi­na sym­pa­ti­er. Men en sak vet jag ... Han har fått sitt straff”. Be­slut: Änd­rar till vill­kor­lig dom samt två års prö­vo­tid.

Mam­man vill ge ter­ro­ris­ten ”öm­het och med­käns­la”.

Vem: Has­san Al-Mand­lawi, 34 år. Dom: Fäng­el­se på livs­tid för ter­ro­rist­brott. Mo­ti­ve­ring: Ter­ro­ris­tens mam­ma an­sök­te om nåd för so­nen. Hon skrev att han väg­ra­de äta och dric­ka vil­ket lett till att han lagts in på sjuk­hus. Hon skri­ver vi­da­re att hon vill ta hand om so­nen i hem­met så att han kan få ”li­te öm­het och med­käns­la, som är brist att få i an­stal­ten från väk­ta­re el­ler folk han in­te kän­ner”. Be­slut: Av­slag

”Detta kan ut­veck­las till döds­straff”

Vem: Kvin­na i 75-års­ål­dern. Dom: Fäng­el­se i ett år och sex må­na­der för grovt be­drä­ge­ri. Mo­ti­ve­ring: Kvin­nan döm­des i ok­to­ber 2005. Först näs­tan tolv år se­na­re kom två po­li­ser och sa att de ha­de en ”in­stäl­lel­se­or­der”. So­nen, som lig­ger bakom nå­de­an­sö­kan, skri­ver att ”po­li­sen rul­lar ut NN i rull­stol till bi­len” och tar hen­ne till häk­tet. I nå­de­an­sö­kan be­rät­tar so­nen om kvin­nans sjuk­doms­hi­sto­rik med di­a­be­tes, artros, hjärt­fel och att hon är de­ment och stund­tals är som ett barn: ”Ska en så­dan män­ni­ska få vis­tas i fäng­el­se­mil­jö?”. So­nen skri­ver att han är rädd för vad detta ska le­da till: ”Detta kan ut­veck­las till döds­straff”. Be­slut: Ome­del­bar vill­kor­lig fri­giv­ning

Döm­da so­nen är ”värl­dens snäl­las­te” – när han är nyk­ter

Vem: Man i 40-års­ål­dern. Dom: Skydds­till­syn och sam­hälls­tjänst för miss­han­del. Mo­ti­ve­ring: Mam­man på­står i nå­de­an­sö­kan att hen­nes som ”är värl­dens snäl­las­te i nyk­tert till­stånd. Men han har pro­blem med al­ko­ho­len och det är då det hän­der dum­ma gre­jer.” Hon öns­kar att han får hjälp med att ta sig ur be­ro­en­det. Hon skyl­ler hans miss­bruk på pap­pan: ”som var en slar­ver men spe­la­de gi­tarr och var snygg”. En­ligt mam­man ska han dock in­te ha äls­kat sin son. Be­slut: Av­slag

”Jag har lärt mig läx­an”

Vem: Man i 40-års­ål­dern. Dom: Fäng­el­se i fem år för grovt bok­fö­rings­brott och grovt skat­te­brott. Mo­ti­ve­ring: ”Att bli fri­hets­be­rö­vad är det värs­ta man kan rå­ka ut för och det är först nu som jag för­står och ång­rar djupt hur dum och klan­tig jag har va­rit. Jag har lärt mig

läx­an”. Han skri­ver ock­så att han be­hö­vas för fa­mil­jen och att han vill hjäl­pa dem i stäl­let för att ”va­ra en bör­da” och ”kos­ta sam­häl­let mas­sa”.

Be­slut: Av­slag Ho­tet: ”Kan ha en mot­satt ef­fekt” Vem: Man i 30-års­ål­dern. Dom: Fäng­el­se i ett år för grov miss­han­del. Mo­ti­ve­ring: In­led­nings­vis skri­ver man­nen att hans verk­sam­het, med fle­ra an­ställ­da, skul­le få läg­gas ner om han åk­te i fäng­el­se. Han öns­ka­de där­för en an­nan typ av straff, ex­em­pel­vis fot­bo­ja. Han av­slu­tar se­dan sin nå­de­an­sö­kan med att skri­ver ”att sit­ta in­låst är ing­et som främ­jar var­ken sta­ten el­ler mig för att bli en bätt­re med­bor­ga­re och det kan ha mot­satt ef­fekt”.

Be­slut: Av­slag ”Våld­ta­gen som med­bor­ga­re i mitt eg­na land”

Vem: Man i 35-års­ål­dern. Dom: Fäng­el­se i åtta må­na­der för grovt bok­fö­rings­brott. Mo­ti­ve­ring:

Den sju si­dor långa nå­de­an­sö­kan in­ne­fat­tar en själv­bi­o­gra­fi som kan lik­nas vid ett cv och per­son­ligt brev: ”Jag vet att jag som person be­sit­ter någ­ra otro­li­ga ta­lang­er”, skri­ver han bland an­nat: ”om jag ska gö­ra en giss­ning så tror jag in­te att sam­häl­let vill ha mig på den si­dan som kän­ner sig ut­an­för och som kan an­vän­da den kun­ska­pen som de har gett mig mot sam­häl­let. Dess­utom lik­nar han dom­sto­lens sätt att for­mu­le­ra sig i do­men med att bli ”våld­ta­get som med­bor­ga­re i mitt eg­na land”.

Be­slut: Av­slag

SVÅRT ATT FÅ NÅD. Av 89 av­slu­ta­de nå­de­an­sök­nings­ä­ren­den 2017 var det en­dast fy­ra som helt el­ler del­vis be­vil­ja­des nåd.

Ar­kiv­bild: LARS PEHRSON

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.