Astrid & Art­hur:

Game of Thrones - - SIDAN 1 - Text: Jens Peterson

Även fantasy be­hö­ver

re­a­lism. För­fat­ta­re och fil­ma­re vill ge en tro­vär­dig bild över

värl­den de vi­sar. Så när ut­spe­lar sig

be­rät­tel­ser som ”Hob­bit” och ”Kung

Art­hur”?

Vår me­del­tid är of­ta spel­plan för fantasy. Rid­da­re, svärd, dra­kar, bor­gar, häx­or och över­na­tur­li­ga va­rel­ser. Ma­gi och troll­kar­lar som Gan­dalf el­ler Mer­lin.

Även Astrid Lind­gren, som skri­vit

fle­ra

be­rät­tel­ser som drar åt fantasy, an­vän­de me­del­ti­den som scen. Så ser det ut när Jonatan och Skor­pan läm­nar sin tra­gis­ka sam­tid och ham­nar i Nan­gi­ja­la där den on­de Tengil är ty­rann.

”Min, min Mio” går ock­så från nu­tid bak­åt i ti­den. En en­sam poj­ke på en bänk i Stock­holm dröm­mer sig till en me­del­ti­da värld med rid­dar Ka­to, en för­svun­nen fa­der och spän­nan­de även­tyr.

En av årets bi­opre­miä­rer är ”King Art­hur: Le­gend of the sword”. Den ut­går från den gam­la sa­gan, och har en hel del fan­ta­si­ful­la och över­na­tur­li­ga in­slag.

Men den är ock­så byggd på re­a­lism.

Tan­ken är att fil­men ut­spe­lar sig strax ef­ter ro­mar­ri­kets oc­ku­pa­tion av Bri­tan­ni­en, när vi­king­ar­na fick mer makt över lan­det.

Hu­vud­per­so­nen Art­hur väx­er upp i då­ti­dens stor­stad vid Them­sen. Gjor­de ni myc­ket re­se­arch?

– Ja. Vår stad byg­ger helt på hur det rik­ti­ga Lon­di­ni­um såg ut. Vi har ut­vid­gat det li­te grann, men grun­den är hi­sto­riskt kor­rekt, sä­ger re­gis­sö­ren Guy Rit­chie.

De vil­le ock­så att den tek­nik som ka­rak­tä­rer­na an­vän­de för att till­ver­ka va­pen och an­nat skul­le va­ra tro­vär­dig, det vill sä­ga byg­ga på de för­ut­sätt­ning­ar som fanns på den ti­den. Även om de se­dan slåss mot sa­go­fi­gu­rer. Tal­språ­ket är mo­dernt. – Det är en tolk­ning av hur vi tän­ker att de pra­ta­de då. Det är för­stås in­te or­da­grant rätt, men vi vil­le hit­ta en ton, en fre­kvens som känns sann och som är be­grip­lig för en mo­dern publik, sä­ger Guy Rit­chie.

Tol­ki­en skrev si­na be­rät­tel­ser fär­gad av bland an­nat eg­na upp­le­vel­ser un­der förs­ta världs­kri­get. Han hit­ta­de på en egen ti­de­räk­ning. Bil­bos re­sa i ”Hob­bit” star­tar år 2941, cir­ka 60 år fö­re ”Sa­gan om ring­en”.

Men om vi över­sät­ter det till vår värld

– vil­ket år­hund­ra­de ska man jäm­fö­ra med?

Jag frå­ga­de Ri­chard Tay­lor. Han le­der We­ta som ska­par al­la va­pen, rust­ning­ar, hus­hålls­före­mål, hus och an­nat för ”Sa­gan om ring­en”­värl­den.

Hur be­stäm­de de vil­ken tek­nik fol­ken i Mid­gård be­härs­kar? Vil­ka va­pen kan de smi­da? Hur gör de klä­der och bygg­na­der?

– Det in­tres­san­ta med Tol­ki­en är att han in­te be­grän­sa­de sig. Om vi tit­tar in hem­ma hos Bil­bo i Bag­gers­hus så har vi en kloc­ka på väg­gen och föns­terglas. Där är vi i 1700­ta­lets Eng­land. När vi kom­mer till Gon­dor har vi and­ra föns­ter­skydd och smed­ja som på 1300­ta­let. När vi se­dan når Mor­dor är det tek­nis­ka kun­nan­det och va­pen­till­verk­ning­en som på 1100­ta­let, sä­ger Tay­lor.

Det finns över­na­tur­li­ga kraf­ter, or­cher och dra­kar. Men svär­den är smid­da som på me­del­ti­den. Re­a­lism mitt i fan­ta­sin.

Astrid Lind­gren an­vän­de me­del­ti­den som scen i böc­ker­na som drar åt fantasy. Foto: TOBIAS RÖSTLUND/TT

Staf­fan Gö­te­stam och Lars Sö­der­dahl som Jonatan och Skor­pan i ”Brö­der­na Le­jon­hjär­ta”. Foto: SF

Ian Mc­kel­lan som Gan­dalf i ”Hob­bit: Fem­hä­ras­la­get”.

Foto: AP

Guy Rit­chie.

Foto: AP

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.