MINNESORD Gunnar Sjöqvist
Professor Gunnar Sjöqvist, Bjärred, har avlidit vid 99 års ålder. Han sörjes närmast av barnen Jerker, Alexandra och Annika med familjer. Gunnar Sjöqvist var född, uppvuxen och utbildad i Göteborg, där fadern hade grossistfirma i Fiskhamnen. Trots åren i Skåne från 1939 förblev han göteborgare i själ och hjärta livet ut. Senast besökte han staden i höstas i samband med sin Göteborgsfödda hustru Märtas (hon blev 98 år) gravsättning efter 74 års äktenskap. 19441973 var hans fasta sommartillvaro i egna huset på Härön, Kyrkesund. SOM FOLKSKOLLäRARE I Kulladal i Malmö undervisade han 1950-65 i schemats alla ämnen men med särskild vikt på musik; det väckte uppmärksamhet när han med elever ur 4-6 klass 1953 framträdde i S:t Petri med flerstämmiga kanons från renässans och barock: ”med friskhet och entusiasm blev de unga sångarna ett lydigt och smidigt instrument i sin ledares händer.”
Föredömligt fortsatte han så hela sitt långa liv, skrev sakkunniga musikrecensioner under den diskreta signaturen -q-, ledde 1959-71 som direktör Malmö Musikkonservatorium och kunde sistnämnda år byta titel för att som rektor bygga upp den statliga Musikhögskolan. FöR STADENS SAMTIDA och framtida musikkultur hade Gunnar Sjöqvist en betydelse som inte kan överskattas. Även på riksplanet uppmärksammades hans arbete. Han blev 1965 ledamot av Musikaliska Akademien, 1965-81 medlem av dess styrelse och fick 1982 Akademiens medalj för tonkonstens främjande. Då Salomon Smiths kammarmusikförening 2000 hade verkat i 90 år firade han denna vitala skånska musikinstitution, där han var verkställande styrelsemedlem, med en jubileumsskrift. Likaså utgav han en skrift om Musikhögskolan, då det 1982 var 75 år sedan den började som privat Musikkonservatorium. I Musikrevy medarbetade han bland annat med artiklar om Honeggers och Prokofievs kammarmusik. Själv spelade han långt upp i åren viola i kammarmusikensembler tillsammans med gamla vänner. KULTURPERSONLIGHETEN Gunnar Sjöqvists intressen sträckte sig långt utanför musiklivet. Han hade en komplett svit av Svensk litteraturtidskrifts 48 årgångar men irriterades av att register saknades: han gjorde det då själv och De Nio tackade 91-åringen med ett stipendium på 20 000 kronor. Bland 10 000 böcker i hans bibliotek hade rysk litteratur en rangplats, en ”i det närmaste komplett samling till och med år 2000” av allt som var översatt men även original. Han berättade om björnkramen han fick av Rostropovitj då han efter en konsert gav den store cellisten en 1800-talsutgåva av Lermontovs, Pusjkins och Koslovs dikter.
Vid sina resor till Musikakademien sökte han i Stockholms antikvariat efter förstaupplagor och fick ihop en komplett samling av bland andra Eyvind Johnson, Harry Martinson, Frans G Bengtsson och Piraten. ”Strindberg hade jag samlat in tidigare med början under gymnasietiden”, skrev han då vi under han sista år hade en livfull mailkontakt.