Kerstin från Göteborg älskar tillvaron mitt i världsmetropolen

Sedan snart 30 år tillbaka bor göteborgskan Kerstin Hägertz på en av världens mest fashionabla adresser: Place Vendôme i Paris, som omgärdas av Hotel Ritz, juvelerare, akademier och ambassader.

Kompositören Frédéric Chopin har förresten bott på ena sidan av den 44 meter höga Vendômekolonnen som toppas med en staty föreställande Napoleon.

83-åriga Kerstin Hägertz liv är kantat av spännande upplevelser och Frankrike är det fjärde landet hon bor i. Och själv försöker hon avdramatisera sitt boende i den franska huvudstaden.

– Även om jag nu har en sultan som granne, är min egen lägenhet på sista våningen inte så chic. Min terrass med storslagen utsikt över Paris takåsar är större än själva boendet, säger Kerstin, som har kommit ned på bottenplan för att hämta mig.

Hon tycker dock det är mysigt att ha bostad mitt i metropolens centrum.

– Jag kan gå till fots till Svenska klubben där jag är med i bokcirkeln eller till Tuilerieträdgården för promenad. Dessutom är jag väl bevakad, säger hon och pekar på två poliser bakom oss.

Denna soliga lördag vaktar de en närliggande demonstration.

När vi tar hissen upp till lägenheten berättar Kerstin om de flotta kostymklädda ”monsieur’na” på kontoren bredvid som artigt brukar hålla upp dörren för henne.

– Fattas bara, när jag kommer fullastad med kassar från snabbköpet, skämtar hon.

Efter att ha hissade de ned en korg med en lista som affärshandlarna tog hand om. Det var helt otroligt.

Kerstin berättar om scener som hämtade ur en Fellinifilm.

– När varorna var klara, skrek gubbarna så det ekade på gatan. Då hissade signoran upp korgen fullastad med varor, säger hon och ler.

Thomas hade döpts på Älvsborgs fästning och även näste son, Peter, kom att döpas på en ö. Hon drar sig till minnes en storslagen dopmottagning i Anacapri på Capri.

Kerstin som undervisade i svenska, berättar att många italienare ville träffa en svensk flicka.

– Jag minns särskilt Luigi, som senare blev läkare i Sverige. Det var bra gjort.

I mitten av Samtidigt ropade hemhjälpen skräckslaget: ”Señora, vattnet gungar i vasken”.

Det var jordbävning. Ingen i familjen blev som tur var skadad.

– Upplevelsen lärde mig dock ödmjukhet och att försöka att aldrig oroa mig i onödan.

Även dottern Catarina, som kom till världen i Bogotá, döptes på en ö, om än en ovanlig sådan.

– Ja, dopet hölls på svenska ambassaden, som jag betraktade som en liten svenskö i Sydamerika, säger hon skämtsamt.

När maken blev ombedd att stanna i Colombia, valde familjen dock att åka tillbaka till Sverige.

Då hamnade de i Oskarshamn.

– Där gick solen ned i skogen. Det kändes konstigt, säger hon och skrattar igen.

I flera år arbetade Kerstin där som lärare i svenska och engelska.

Efter en tid i Landskrona bar det av till Paris, där hon nu bott sedan 1991. I flera år var hon anställd på Lycée Internationale, det internationella gymnasiet.

Maken gick bort för ett tiotal år sedan. Kerstins 80-årsfirande hölls med barnen med familjer på den exklusiva restaurangen Jules Verne i Eiffeltornet.

– Det kändes som en höjdpunkt i mitt äventyrliga liv, säger hon.

Den franska karantänen under coronakrisen tillbringade hon hos dottern Catarina som bor väster om Paris.

Nu i sommar hoppas Kerstin att som vanligt kunna åka till sommarhuset i Tylösand, där alla barnen förresten lärt sig gå.

Även om hon alltid passar på att besöka Göteborg, finns inga planer på att flytta tillbaka till barndomsstaden.

– Som pensionär trivs jag så gott i Paris, staden som är vaken 24 timmar om dygnet 365 dagar om året, säger hon och myser.