I

Gourmet - - STÖPAFORS -

Värm­land har man se­dan uråld­ri­ga ti­der för­stått kons­ten att av hav­re till­ver­ka ett fint mjöl, be­fri­at från så­dor och kli, så kal­lat skräd­mjöl.

Or­den är Sel­ma La­ger­löfs och är skriv­na på bak­si­dan av för­pack­ning­en till Mår­bac­ka Hav­re­kraft, den no­bel­pri­sa­de för­fat­ta­rin­nans eget mjöl. In­ne­hål­let var så stär­kan­de, tyck­te hon, att det räd­da­de bå­de ”kle­na och blod­fat­ti­ga barn” och åld­ring­ar som vil­le be­hål­la den ”fläm­tan­de livs­lå­gan”. 1907 bör­ja­de Sel­ma La­ger­löf till­ver­ka skräd­mjö­let hem­ma på går­den i Mår­bac­ka ut­an­för Sun­ne, och snart ha­de hon lyc­kats säl­ja in det till bå­de NK i Stock­holm och på ex­port till USA.

110 år se­na­re och ba­ra någ­ra mil norrut från den be­röm­da herr­går­den ring­lar sig sjön Fry­ken. Just mel­lan vatt­net och ber­get Tos­se­bergsklät­ten lig­ger Stöpa­fors Kvarn. Vid den gam­la ug­nen står Hen­ry Ke­to­la och el­dar med björkved.

Ti­digt var­je mor­gon tar han bi­len från hem­met i Tors­by de två na­tur­skö­na mi­len längs sjön – och kloc­kan sju sät­ter han fyr för att få fart på den vac­kert pa­ti­ne­ra­de och mull­ran­de ma­skin­par­ken, som har fun­nits här i byn Stöpa­fors än­da se­dan kvar­nen bygg­des år 1917.

I ex­akt ett sekel har hav­ren härin­ne fått sin rost­ning och skräd­ning (när ska­let tas 1 2017 bort) för att där­ef­ter sten­ma­las till skräd­mjöl. Papp­å­sar­na med det glu­ten­fria mjö­let har se­dan skep­pats ut över he­la lan­det för att an­vän­das som häl­so­rik smak­sät­ta­re i allt från näv­gröt och sur­degs­bröd till piz­za och ka­kor. Och se­dan Sal­tå Kvarn lagt ner sin till­verk­ning är Stöpa­fors Sve­ri­ges en­da kvarn för skräd­mjöl. Li­vet vid kvar­nen an­das to­tal tid­lös­het. Mil­jön skul­le kun­na kän­nas som en ku­liss, som häm­tad ur en te­a­ter­pjäs. Men mjöl­na­ren Hen­ry Ke­to­la är just pre­cis sig själv, trots käns­lan av en näst in­till sce­no­gra­fe­rad in­ram­ning.

– Det var ju in­te tänkt det här från bör­jan. Jag job­ba­de i Nor­ge och tjä­na­de bra, men jag var så trött på att in­te va­ra när­ma­re hem­met. Och så ha­de jag en idé om att bör­ja pres­sa lin­ol­ja, be­rät­tar Hen­ry Ke­to­la.

Han upp­täck­te snart att det in­te var helt lätt att hit­ta lo­kalt od­lat lin­frö för att kun­na gö­ra en bra pro­dukt. Som sista ut­väg ha­de Hen­ry dock hört talas om Stöpa­fors Kvarn och åk­te dit för att se om de kans­ke kun­de ha någ­ra kon­tak­ter. Det ha­de de in­te.

– Men jag är väl­digt in­tres­se­rad av gam­la ma­ski­ner och mo­to­rer, så jag åk­te dit en sön­dag och gick in. Mor­san satt kvar i bi­len ef­tersom jag ba­ra skul­le in i fem mi­nu­ter. Jag kom ut ef­ter tre och en halv tim­me …

Vad hän­de?

– Jag tyck­te det var så häf­tigt och väl­be­va­rat härin­ne. Al­la ma­ski­ner var igång. Det fanns inga da­to­rer, inga mä­ta­re på ma­ski­ner­na – det var så fan­tas­tiskt. Så jag tänk­te för mig själv: ”Här skul­le man ha job­bat.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.