BÄST JUST NU

Gour­mets vinre­cen­sent gui­dar oss till kluc­kan­de klap­par och bäs­ta bubblet.

Gourmet - - INNEHÅLL NR 1 - Text: ANDERS MELLDÉN

Det lär fin­nas mel­lan 1 000 och 1 500 oli­ka druvsor­ter som an­vänds för vin­fram­ställ­ning. Att ha koll på någ­ra fler än de mest od­la­de har bli­vit nöd­vän­digt för vi­näls­ka­ren. Att ha koll på de minst od­la­de har bli­vit sport för vin­nör­den.

Ja, nu­me­ra ska vi helst avnju­ta ett glas stram ba­ga till varm­rät­ten, ef­ter att ha ser­ve­rat mous­se­ran­de de­bi­na som ape­ri­tif. Till des­ser­ten dric­ker vi för­stås brachet­to. Un­der ti­den tar vi li­te bak­grundste­o­ri: Två ar­ter an­vänds vid vin­fram­ställ­ning, och bå­da be­hövs. I fa­mil­jen vin­väx­ter in­går Vi­tis- släk­tet med ar­ter som Vi­tis vini­fe­ra – den eu­ro­pe­is­ka vindru­van. Den­na väx­te vilt och spreds med gre­ker­na för tu­sen år se­dan längs Me­del­ha­vets kus­ter. Se­dan har fram­för allt mun­kar för­äd­lat de oli­ka sor­ter­na och sett var de pas­sar bäst.

I Nor­da­me­ri­ka väx­te dä­re­mot ar­ten Vi­tis labrusca. Den går ock­så att gö­ra vin av, men sma­ken blir in­te så ren och ”god” som vi eu­ro­pé­er vant oss vid. Vid vår er­öv­ring av vil­da väs­tern tog vi där­för med oss vå­ra druvsor­ter, och vin­od­ling­ar­na spreds med mis­sions­hu­sen norrut och sö­derut. Han­del och smugg­ling av stick­ling­ar gjor­de dock att vin­lu­sen spred sig i Eu­ro­pa – och se­der­me­ra he­la värl­den i slu­tet av 1800-ta­let. An­led­ning­en var att Vi­tis labrusca­ran­kor togs till eng­els­ka par­ker och träd­går­dar. Ran­kor­nas röt­ter bar på vin­löss, som labrusca var re­si­stent mot men in­te vini­fe­ra. Det he­la re­sul­te­ra­de i att man se­dan dess ym­par vini­fe­ra- ran­kor på labrusca- röt­ter.

Kor­sar man de två ar­ter­na kal­las re­sul­ta­tet hy­brid. Kor­sar man två sor­ters Vi­tis vini­fe­ra blir det en kors­ning, såsom väl­kän­da pi­no­tage. Hy­bri­der och kors­ning­ar är två av an­led­ning­ar­na till osä­ker­he­ten kring det ex­ak­ta an­ta­let druvsor­ter i värl­den. En an­nan är att var­je druvsort of­ta har minst ett ti­o­tal sy­no­ny­mer ef­tersom de vux­it och namn­gi­vits pa­ral­lellt på vitt skil­da plat­ser. Mo­dern tek­nik gör att man idag vet att ex­em­pel­vis pri­mi­ti­vo och zin­fan­del har sam­ma DNA, och att ara­go­nez och tempra­nil­lo är sam­ma sak. Men mas­sor av druvsor­ter le­ver fort­fa­ran­de i oviss­het.

Ca­ber­net sau­vig­non, mer­lot, tempra­nil­lo, sy­rah, gre­nache och pi­not no­ir är störst bland värl­dens blå druvsor­ter. Airén (en spansk bordsvins­dru­va), char­don­nay, sau­vig­non blanc och treb­bi­a­no är störst bland de grö­na. Men idag går tren­den mot det små­ska­li­ga och uni­ka, och det har plöts­ligt bli­vit sport att na­me­drop­pa så ob­sky­ra druv­namn som möj­ligt.

För en vinod­la­re är det omöj­ligt att hänga med i trend­s­väng­ning­ar­na, ef­tersom det tar fle­ra år in­nan en nyplan­te­rad ran­ka bär hög­kva­li­ta­tiv frukt. För oss kon­su­men­ter är det enkla­re, och många ud­da druvsor­ter har på sisto­ne fått väl­för­tjänt upp­märk­sam­het, vil­ket i sin tur lyf­ter små vin­om­rå­den och vin­län­der som fram till ny­li­gen helt skug­gats av de sto­ra. En po­si­tiv ny­fi­ken­hetst­rend som sam­ti­digt häl­sar oss varmt väl­kom­na till en ex­kur­sion i druv­djung­eln.

Ri­car­do Pé­rez med vin­går­dens ar­bets­häst i bör­jan av kar­riä­ren.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.