svensk matjournalistik

Gourmet - - CONTENTS -

Sand­lå­da el­ler syl­vas­sa pen­nor? Da­ni­el­la ­Il­ler­brand funderar kring hur och var­för det skrivs om ma­ten på kro­gen.

Att skri­va om mat kan va­ra mång­as dröm, till viss del min egen, även om den kanske in­te in­klu­de­rar att re­cen­se­ra re­stau­rang­er (var­för ska jag åter­kom­ma till se­na­re). Men mat­jour­na­li­sti­ken i Sve­ri­ge är ett väl­digt in­tres­sant äm­ne, och un­der någ­ra dis­kus­sio­ner kring det­ta kom­mer jag fram till föl­jan­de fak­ta och även någ­ra frå­gor.

Fak­ta: Det finns väl­digt få renod­la­de mat­jour­na­lis­ter i Sve­ri­ge, ett land som än­då har en väl­digt stor ut­veck­ling in­om just mat och re­stau­rang.

Var­för? Eko­no­mi? In­tres­se? Kanske har so­ci­a­la me­di­er ta­git över helt?

Och de som re­cen­se­rar i de stör­re dags­tid­ning­ar­na har of­ta and­ra upp­gif­ter ock­så, som kultur, musik el­ler an­nat.

Finns det så få äm­nen att skri­va om in­om gast­ro­no­min att vi in­te kan ha en renod­lad jour­na­list­kår de­di­ke­rad till mat? Där­e­mot finns det en hel del dryc­kes­jour­na­lis­ter, som ock­så skriver om mat. Där ver­kar ju seg­men­tet va­ra stör­re.

I många and­ra län­der finns det of­ta en per­son som är väl­digt an­sedd in­om just gast­ro­no­mi och väl­känd för sitt språk el­ler ut­tryck, så att hen blir lätt att föl­ja samt att man kan ha sin ”fa­vo­rit­skri­bent” där man vet vad hen gil­lar och ogil­lar.

I Sve­ri­ge är mer­par­ten av vå­ra re­cen­sen­ter ano­ny­ma. Kanske ha­de det va­rit bätt­re om de sig­ne­ra­de si­na verk; i al­la fall tyc­ker jag att det ha­de va­rit in­tres­sant.

Nu är Sve­ri­ge så li­tet att man näs­tan kan kän­na igen vem som skri­vit vad, och är det in­te så att även om en kro­gre­cen­sent har bo­kat i ett an­nat namn på re­stau­rang­en blir hen igen­känd när hen väl dy­ker upp? Näs­ta tan­ke går till hur vi skriver om mat idag. Det är myc­ket lis­tor: vil­ka re­stau­rang­er som är he­ta just nu, vil­ka som in­te är det, vad som är nytt. Skul­le det gå att änd­ra på, så att vi kan gö­ra fler in­sikts­ful­la re­por­tage? Kanske be­hö­ver vi vän­da tren­den li­te?

Jag har även en gans­ka vik­tig frå­ga: Re­se­arch, hur görs det? I so­ci­a­la me­di­er ser jag of­ta att skri­ben­ter stäl­ler si­na frå­gor till and­ra lek­män, typ: Ge mig tips på era bäs­ta nya vin­ba­rer, vil­ka nya re­stau­rang­er kan ni re­kom­men­de­ra i det­ta om­rå­de, vil­ka kom­mer öpp­na in­om en snar fram­tid?

Har man då in­te lejt ut en stor del av sitt jobb? Till män­ni­skor som in­te är jour­na­lis­ter? El­ler är det så man gör re­se­arch nu­för­ti­den? Det fanns ju bra jour­na­li­stik fö­re so­ci­a­la me­di­er, och då var man tvung­en att an­vän­da bå­de ben och hjär­na mer fre­kvent. El­ler är det helt rätt att frå­ga om­värl­den? Kanske får man en an­nan syn på sa­ker och ting, ett an­nat per­spek­tiv? Jag är dock tvek­sam till att det är jour­na­li­stik. Det är en sak att ta om­värl­den till hjälp när man ska lö­sa ett brott, om nå­gon har sett och hört nå­got. Men att hit­ta de nya tren­der­na – är in­te det vad vi har jour­na­lis­ter till? Så till sist, var­för jag in­te vill re­cen­se­ra mat och re­stau­rang­er. Att äta är en väl­digt per­son­lig sak för mig, ett event, nå­got jag ser fram emot myc­ket. Hos oss pla­ne­ras mål­ti­der no­ga, och vid fru­kost kan bå­de lunch- och mid­dags­pla­ner av­hand­las. Det är en del av ätan­det. Det and­ra skä­let är att jag ser sa­ker och ting li­te för tyd­ligt och har all­de­les för myc­ket in­fo om hur det fak­tiskt fun­ge­rar på en re­stau­rang. Jag kan bå­de va­ra all­de­les för för­stå­en­de an­gå­en­de mis­sar och för hård vid and­ra till­fäl­len. Det kanske kan va­ra po­si­tivt, men jag kän­ner att jag blir all­de­les för in­vol­ve­rad. Det kan för­stö­ra en hel kväll, och det är in­te värt det för mig. Jag vill be­hål­la min kär­lek till att äta ute. •

DA­NI­EL­LA IL­LER­BRAND Dri­ver eg­na fö­re­ta­get DVLOP, som jobbar med ut­veck­ling in­om gast­ro­no­mi. Har ett för­flu­tet på re­stau­rang­er som Mathias Dahl­gren, Ba­ga­tel­le i Oslo och Aqua­vit i New York.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.