SA­VOIE AL­PER­NAS GÖM­DA VINPÄRLA

Gourmet - - VINNYTT MED ANDERS MELLDÉN - Text: Fo­to: ANDERS MELLDÉN ANDERS MELLDÉN och CIVS

Mel­lan Eu­ro­pas högs­ta bergs­mas­siv lig­ger da­lar­na där Sa­voi­es vi­ner od­las. Gour­mets Anders Melldén tog en pa­us från ski­dåk­ning­en för att ut­fors­ka det lil­la frans­ka om­rå­det som just nu står in­för en myc­ket spän­nan­de ut­veck­ling.

En tim­mes re­san­de och tre oli­ka kli­mat. Högst up­pe i skidor­ter­na är det sol och mi­nus tolv gra­der. I by­ar­na rå­der tät dim­ma och ne­re i da­len bjuds vi på un­der­kylt regn när jag ploc­kar upp hyr­bi­len i Moû­ti­ers, den lil­la sta­den som i och med OS i Al­bertvil­le 1992 blev en så vik­tig knut­punkt med res­ten av Eu­ro­pa. Hit går di­rekt­tåg från bå­de Lon­don, Ams­ter­dam och Pa­ris, och när­he­ten till de tre alp­da­lar­na med by­ar­na Méri­bel, Cour­che­vel och Val Tho­rens gör att tra­fi­ken är tät. På mo­tor­vä­gen mot Al­bertvil­le går det än­då smi­digt, och ef­ter ba­ra en kvarts kör­ning lig­ger byn Ce­vins pre­cis in­till vägen. Här ser man tyd­ligt ter­rass­od­ling­ar­na på det berg som se­dan slu­tet av 1990-ta­let åter bli­vit vinod­lar­mark ef­ter de­cen­ni­er i glöms­ka. Det är på det­ta berg vi se­na­re ska kom­ma att av­slu­ta den här re­san i Sa­voie, Frank­ri­kes mest al­pi­na vin­re­gi­on.

Sa­voie om­fat­tar totalt

ba­ra cir­ka 2 200 hek­tar vin­od­ling­ar. Vi be­fin­ner oss i öst­ra Frank­ri­ke, och Lac Lé­man ut­gör gräns till Schweiz i nord­öst. Rakt norrut lig­ger Ju­ra, och väs­terut, på and­ra si­dan Rhô­ne, lig­ger den re­la­tivt okän­da vin­re­gi­o­nen Bu­gey. Sa­voie står idag ba­ra för ungefär 0,5 pro­cent av den frans­ka vin­pro­duk­tio­nen, men historiskt var den be­tyd­ligt vik­ti­ga­re. Runt 1900-ta­lets bör­jan fanns det näm­li­gen 20 000 hek­tar vin­od­ling­ar här, men det mesta har fått växa igen när ef­ter­frå­gan mins­ka­de och folk slu­ta­de gö­ra vin för hus­be­hov.

Först 1860 blev Sa­voie och Hau­te- Sa­voie frans­ka ef­ter fre­den i Tu­rin. De två de­par­te­men­ten in­går i vi­nap­pel­la­tio­nen Sa­voie till­sam­mans med Isè­re och Ain. Står det en­bart Vin de Sa­voie på eti­ket­ten kan vi­net allt­så kom­ma från vitt skil­da de­lar av re­gi­o­nen, och in­om den­na hu­vud­ap­pel­la­tion finns 20 cru-by­ar vars namn får skri­vas ut på eti­ket­ten om dru­vor­na kom­mer där­i­från. Står det där­e­mot Rous­set­te de Sa­voie gäl­ler ett spe­ci­fikt om­rå­de som är en egen ap­pel­la­tion, och sam­ma sak gäl­ler för Seys­sel. Bå­da des­sa ap­pel­la­tio­ner hit­tar vi i den väst­ra de­len av Sa­voie.

Kli­ma­tet är kon­ti­nen­talt med in­flu­en­ser från de höga ber­gen, men i viss mån märks ock­så när­he­ten till Me­del­ha­vet. Det skyd­da­de lä­get och vin­går­dar­nas pla­ce­ring på syd­slutt­ning­ar ger bå­de vär­me och sol som­mar­tid. Jord­må­nen är va­ri­e­rad tack va­re Al­per­nas ung­dom, med skif­fer­ri­ka jor­dar, mo­rän från gla­ciä­rer och de­lar som har mer al­lu­vi­al jord.

Sa­voie-ap­pel­la­tio­nens vin­går­dar

är allt­så gans­ka ut­sprid­da, med en mind­re del od­ling­ar vid den schwei­zis­ka grän­sen, strax sö­der om Lac Lé­man. Här görs en del vi­ner av chas­se­las, en druvsort som ock­så är po­pu­lär i Schweiz. Vi hål­ler oss emel­ler­tid li­te läng­re sö­derut, nä­ra sta­den Cham­béry i den syd­väst­ra de­len av re­gi­o­nen. Här hit­tar vi de kanske mest kän­da vin­by­ar­na, som Chig­nin, Apre­mont och Ar­bin. Apre­mont är den li­te stör­re crun, och här­i­från kom­mer många av de vi­ta vi­ner som ac­kom­pan­je­rar ost­fon­du­er i Al­per­nas skid- och vand­rings­by­ar. Ty­värr har po­pu­la­ri­te­ten i skidor­ter­na in­te en­bart va­rit av go­do ef­tersom man le­ve­re­rat gans­ka enk­la vi­ner dit. Det märks på så vis att de fles­ta frans­män man ta­lar med helst in­te väl­jer lo­kalt vin när de åker skidor i Al­per­na, ut­an vin från ex­em­pel­vis Rhô­ne. En trend som dock hål­ler på att vän­da.

För vi­ner­na från Apre­mont och de and­ra by­ar­na har bli­vit allt bätt­re. Här an­vänds främst druvsor­ten jacquè­re, unik för Sa­voie och den dru­va som står för hälf­ten av all od­lingsa­re­al i Sa­voie. Lät­ta, fris­ka och sy­ra­ri­ka vi­ner med blom­mig­het och ci­trusto­ner är van­ligt­vis re­sul­ta­tet.

Jag får möj­lig­he­ten att pro­va fle­ra vi­ner av dru­van bå­de från tank och från flas­ka när vi gör vårt förs­ta stopp hos Do­mai­ne Je­an Per­ri­er et Fils. Fir­man, med anor från 1800-ta­let, lär ha va­rit den förs­ta i Sa­voie som bu­tel­je­ra­de vin un­der egen eti­kett, 1947. Idag är den om­rå­dets störs­ta pri­vat­äg­da vin­fö­re­tag, och man pro­du­ce­rar vin av eg­na och and­ras dru­vor och dis­tri­bu­e­rar vin på den frans­ka mark­na­den. Gil­les Per­ri­er, son i fa­mil­jen, tar oss runt i vin­går­dar­na i det ru­ra­la land­ska­pet kring byn Apre­mont. Här syns ar­bets­häs­tar, och jag slås av att vin­går­dar­na of­ta är myc­ket små, som små träd­går­dar med vin­ran­kor.

Bakom oss, i väs­ter, har vi den ber­gi­ga na­tio­nal­par­ken Char­treuse, som ock­så gi­vit namn åt det klos­ter där den be­röm­da grö­na ört­li­kö­ren till­ver­kas. Rakt fram, i nord­öst, ser vi de bran­ta slutt­ning­ar­na längs Bau­ges-mas­si­vet, som ut­gör per­fek­ta lä­gen för de vin­går­dar som står bakom Sa­voi­es bäs­ta rö­da vi­ner. I by­ar som Ar­bin och Cru­et väx­er druvsor­ten mon­deuse, som ger me­del­fyl­li­ga och re­la­tivt fruk­ti­ga röd­vi­ner. För­u­tom mon­deuse är det ga­may och pi­not no­ir som blir till mer­par­ten av Sa­voi­es rö­da vi­ner. Och även om de ba­ra står för 30 pro­cent av den to­ta­la pro­duk­tio­nen blir de rö­da vi­ner­na allt vik­ti­ga­re från kva­li­tets­syn­punkt.

En som sat­sar

myc­ket på rött vin är Do­mai­ne Gi­achi­no, och ut­an­för bo­stads­hu­set mö­ter vi Fré­déric Gi­achi­no och hans hund. Vi föl­jer med dem ut i vin­går­dar­na som Fred tog över 1988 ef­ter si­na mor­för­äld­rar.

– Jag lär­de mig att ar­be­ta i vin­går­den på kon­ven­tio­nellt sätt med ke­mi­ka­li­er, men allt­ef­tersom åren gick för­sök­te jag an­vän­da mind­re och mind­re. När jag helt och hål­let gick över till eko­lo­gisk od­ling 2006 bör­ja­de jag för­stå mig på na­tu­ren bätt­re. I he­la om­rå­det är vi ba­ra tre eko­lo­giskt cer­ti­fi­e­ra­de pro­du­cen­ter, vil­ket in­te gör det lätt – en gran­ne kan ju be­spru­ta si­na vin­går­dar – men tack va­re go­da re­la­tio­ner fun­ge­rar det.

An­led­ning­en till att så få od­lar eko­lo­giskt är de he­ta som­rar och reg­ni­ga vint­rar som Gi­achi­no me­nar är en gro­grund för oli­ka sjuk­do­mar. Up­pen­bar­li­gen fun­ge­rar det emel­ler­tid för ho­nom och ett par till.

Bå­de Gil­les Per­ri­er och Fred Gi­achi­no be­rät­tar om det sto­ra jord­skred från Mont Gra­ni­er som sked­de i mit­ten av 1200-ta­let. Jordskre­det be­grav­de he­la by­ar men ska­pa­de ock­så den uni­ka, va­ri­a­tions­ri­ka jord­mån man hit­tar idag. Det dröj­de fle­ra hund­ra år in­nan folk från bergs­trak­ter­na tog sig ner för att plan­te­ra vindru­vor i den kar­ga jor­den, och i och med att de ha­de and­ra bo­en­den i ber­gen bygg­des ba­ra små torp här ne­re, nå­got som bi­dra­git till att även od­lings­plät­tar­na är gans­ka små.

Gi­achi­no har ett ti­o­tal hek­tar här, varav sex är plan­te­ra­de med jacquè­re. Han har ock­så röd­vins­dru­vor­na mon­deuse och ga­may samt dou­ce no­ir ( bo­nar­da i Ita­li­en) och den lo­ka­la sor­ten per­san, en blå dru­va som det ba­ra finns ett ti­o­tal hek­tar av i he­la Sa­voie.

Ett av de vik­ti­gas­te vitvi­ner­na, kva­li­tets­mäs­sigt, är Rous­set­te de Sa­voie. Druvsor­ten till det­ta fyl­li­ga vi­ta vin he­ter al­tes­se, och i och med att Rous­set­te de Sa­voie är en egen ap­pel­la­tion mås­te dru­vor­na kom­ma från mo­rän­jor­dar­na vid Bour­get­sjön och någ­ra när­lig­gan­de om­rå­den. Rous­set­te de Sa­voie kan gär­na lig­ga någ­ra år i käl­la­ren ef­ter in­köp. Dess­utom fat­lag­rar många pro­du­cen­ter vi­ner­na, såsom Gi­achi­no vars läck­ra år­gång 2016 jag provsma­kar di­rekt från fa­ten i käl­la­ren.

Fred Gi­achi­no gör många oli­ka vi­ner, från mer klas­sis­ka vi­ta och rö­da till ska­lur­la­kad fatjäst jacquè­re och mous­se­ran­de vin en­ligt mét­ho­de an­cestral med av­slu­tan­de al­ko­h­ol­jäs­ning i flas­ka. De gla­da eti­ket­ter­na är hans egen idé, även om han fått hjälp med själ­va de­sig­nen, och fle­ra av hans vi­ner har nått stjärn­kro­gar, in­te ba­ra lo­kalt ut­an i he­la Frank­ri­ke.

All­ra störst ge­nom­slag på stjärn­kro­gar­na – och på ex­port­mark­na­den – har emel­ler­tid Do­mai­ne des Ar­do­i­siè­res haft. Det var ock­så de­ras vi­ner som fick mig verk­ligt im­po­ne­rad av den kva­li­tet vi­ner­na från Sa­voie kan ha idag. Lus­tigt nog är vi­ne­ri­et ett av de mest sun­ki­ga jag sett. Jag hit­tar det via goog­le maps och an­län­der till vad som ser ut som bak­si­dan. När jag kör runt bygg­na­den in­ser jag dock att den­na si­da är än vär­re och vän­der till­ba­ka. In­si­dan är dock be­tyd­ligt bätt­re än ut­si­dan, och vi möts av Brice Omont som idag dri­ver pro­jek­tet. I hans prov­nings­rum slår vi oss ner för att sam­ta­la och pro­va vi­ner­na.

– Un­der 1960-ta­let gick många här i om­rå­det över till ma­skinskörd och hård be­sprut­ning sam­ti­digt som de bäs­ta vin­gårds­lä­ge­na, de som var bran­tast och mest svår­ar­be­ta­de, läm­na­des åt sitt öde. Det­ta var nå­got Michel Gri­sard, en vin­ma­ka­re som ti­digt sat­sa­de på eko­lo­gisk od­ling och hög­kva­li­ta­ti­va vi­ner, in­såg. En av des­sa över­giv­na vin­går­dar låg i byn Ce­vins, be­rät­tar Brice Omont sam­ti­digt som han häl­ler upp vi­ner­na Schis­te och Qu­artz.

Gri­sard var en er­känt duk­tig vin­ma­ka­re, så när han tog kon­takt med Ce­vins borg­mäs­ta­re lyc­ka­des han få al­la de oli­ka mar­kä­gar­na till byns bäst be­läg­na vin­går­dar att ar­ren­de­ra ut marky­tan. 1995 star­ta­de ar­be­tet med att ren­sa bort sko­gen, re­no­ve­ra ter­ras­ser­na och plan­te­ra nya vin­ran­kor där det be­höv­des på de totalt sex hek­ta­ren. Brice Omont, född och upp­vux­en i

Cham­pagne med ba­ra nå­got år i bran­schen, blev snabbt in­vol­ve­rad i det­ta lil­la pro­jekt. Idag är han hu­vud­ä­ga­re se­dan Gri­sard pen­sio­ne­rat sig.

– Jag ha­de job­bat nå­got år i ett stort cham­pagne­bo­lag, men det var det­ta jag vil­le – job­ba när­ma­re jor­den.

För tio år se­dan skaf­fa­de man det vi­ne­ri vi nu sit­ter i, till­sam­mans med en del vin­gårds­mark som kun­de kom­plet­te­ra mar­ken i Ce­vins. Här­i­från gör man två vi­ner, Ar­gi­le Blanc och Ar­gi­le Rou­ge, me­dan Ce­vins står för topp­vi­ner­na Schis­te, Qu­artz och det rö­da Amet­hys­te. Druvsor­ter­na är de lo­ka­la, men även rous­san­ne och char­don­nay an­vänds. Gam­la fat och röd­vins­vini­fi­ka­tion med he­la kla­sar ger lång­li­vad struk­tur, och de fles­ta är över­ens om att det­ta är Sa­voi­es all­ra bäs­ta vi­ner.

Det är ex­tra iro­niskt ef­tersom Do­mai­ne des Ar­do­i­siè­res vin­går­dar in­te lig­ger in­om ap­pel­la­tio­nens grän­ser ut­an klas­si­fi­ce­ras som lantvin. Men när vi slut­li­gen har ta­git oss från vi­ne­ri­et till Ce­vins am­fi­te­a­ter­lik­nan­de bran­ta vin­gård – som för tan­kar­na till Rhô­nes Her­mi­tage och Cond­ri­eu – in­ser man att det in­te är Omont och hans vi­ner som be­hö­ver ap­pel­la­tio­nen. Där­e­mot kom­mer ap­pel­la­tio­nen att be­hö­va dem. •

De bran­ta ter­rass­od­ling­ar­na vid byn Ce­vins var helt över­giv­na men iord­ning­ställ­des på 1990- ta­let.

Fred Gi­achi­no har gjort vin i om­rå­det i ett par de­cen­ni­er och är en av få helt eko­lo­gis­ka od­la­re.

Det dra­ma­tis­ka land­ska­pet bju­der på någ­ra av Eu­ro­pas högs­ta berg.

Många är över­ens – Do­mai­ne des Ar­do­i­siè­res gör någ­ra av om­rå­dets bäs­ta vi­ner.

Idag dri­ver Brice Omont Do­mai­ne des Ar­do­i­siè­res.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.