”Vi pra­tar ald­rig om det svå­ra”

Gula båtarna - - Sidan 1 - Fort­sätt­ning från för­ra si­dan Jo­nas Frö­berg jo­nas.fro­berg@svd.se

S

för ett och ett halvt år se­dan. De sål­de allt i sin två­rum­ma­re: Vit­va­ror, möb­ler. Kha­led be­rät­tar att han, den för­syn­te aka­de­mi­kern, job­ba­de tolv tim­mar dag­li­gen som skogs­ar­be­ta­re för 8 dol­lar. De da­gar han fick be­talt. Det hän­de in­te all­tid.

Läm­na­de frun och bar­nen

Bro­dern Ta­rek Swi­rakly och hans fa­milj var kvar i ett allt mer omänsk­ligt Raqqa. Brö­der­na be­stäm­de sig i ok­to­ber: De mås­te fly och Ta­reks dot­ter Lae­an pra­ta­de gläd­je­strå­lan­de om Eu­ro­pa. He­la ti­den. Kha­led in­såg att hans fa­milj in­te ha­de råd. Han vack­la­de. Till slut tving­a­des de väl­ja: Han såg till att hans fru och and­ra barn ham­na­de hos en släk­ting i den sy­ris­ka gräns­sta­den al-qa­mish­li.

– Det var svårt. Vi grät al­la, sä­ger Kha­led tyst.

– Vi var i Tur­ki­et en vec­ka, sä­ger Ta­rek.

– Sista da­gen åk­te de till kust­sta­den Is­mir. Ta­rek hit­ta­de smugg­la­ren, som tog 1 000 dol­lar för vux­na och 400 för bar­nen. Det var då­ligt vä­der och de göm­de sig i sko­gen. Smugg­la­ren mes­sa­de: ”Kom om en halv­tim­me så åker vi”. När de kom dit i mörk­ret var där yt­ter­li­ga­re 45 per­so­ner.

Käm­pa­de i tim­mar i vatt­net

Gum­mi­bå­ten blev över­full. Lil­la Lae­an var fort­fa­ran­de gläd­je­strå­lan­de och sat­te sig i mit­ten till väns­ter i sin blå fly­väst som se­na­re skul­le gli­da av i vatt­net.

Vi när­mar oss det svå­ra. Lae­ans död. Och al­las kamp i två tim­mars kallt vat­ten in­vid tag­gi­ga klip­por. Det blir tyst. Pra­tar ni om det svå­ra? – Nej. Nej in­te alls, sä­ger Abe­er Swi­rakly. Vad tyc­ker du om smugg­la­ren i dag? – Jag för­ban­nar ho­nom var­je dag, sä­ger Abe­er Swi­rakly tyst.

Rim Ha­mam­da som job­bar på flyk­ting­bo­en­det över­sät­ter åt oss. Hon tyst­nar. Tit­tar bort, näs­tan rakt bakåt, mot kö­ket. Länge. Hen­nes ögon är blan­ka. En tår rul�lar ned­för kin­den. Det blir tyst igen.

De stan­na­de på Sa­mos en vec­ka och be­grav­de Lae­an, bod­de i ett allt mer över­fullt och far­ligt flyk­ting­lä­ger med två to­a­let­ter på 3 000 per­so­ner. Till slut kun­de de åka. Kloc­kan var 21.45 en fre­dags­kväll. Ro­dan ha­de sin blå ryggsäck på sig, vars hög­ra ax­el­rem åk­te av he­la ti­den. Han höll pap­pa Kha­led i han­den, de väx­la­de blic­kar och le­en­den un­ge­fär var ti­on­de se­kund i den långa ner­vö­sa kön. De var 2 000 flyk­ting­ar som skul­le åka.

Åk­te tåg och buss

Se­dan gick fär­den ge­nom Eu­ro­pa på sju da­gar – de åk­te tåg och buss ge­nom län­der som in­te vil­le ha dem. Till slut kom de till Ham­burg – och möt­tes av svensk Id-kon­troll. De tog då tå­get ge­nom Dan­mark till Mal­mö – där de skrev in sig hos Mi­gra­tions­ver­ket.

– Nu vill vi bör­ja gö­ra nyt­ta här i Sve­ri­ge så fort vi kan, sä­ger Ta­rek.

Vi läm­nar dem. De står länge och vin­kar. Så kom ett med­de­lan­de från Kha­led den 11 de­cem­ber, goog­leö­ver­satt från ara­bis­ka:

”De­ar den­na lyck­li­ga dag är ti­teln på vårt nya hus” står un­der en bild på de­ras nya adress till en lä­gen­het i or­ten Viska­fors en mil från Borås.

Nu vän­tar ett in­tro­duk­tions­pro­gram i det svens­ka sam­häl­let och da­gis för bar­nen.

Nu vill vi bör­ja gö­ra nyt­ta här i Sve­ri­ge så fort vi kan.

KINNA, VÄS­TER­GÖT­LAND Kha­led och Ro­dan pra­tar ald­rig om den svå­ra över­far­ten på Me­del­ha­vet. De nju­ter av snön och so­len i Sve­ri­ge. Foto: MALIN HOELSTAD

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.