Om­bord satt jag plöts­ligt på ak­ter­däck med ett byl­te i fam­nen

Gula båtarna - - Sidan 1 - Ro­bert Asch­berg är 63 år och krönikör på Af­ton­bla­det. Han har i fle­ra om­gång­ar va­rit ne­re på Sa­mos och hjälpt till på de Gu­la bå­tar­na.

Vi ha­de ploc­kat nio män­ni­skor från en en­sam klip­pa i vatt­net ut­an­för Dö­dens kust. De ha­de lyc­kats ta sig upp och se­dan sut­tit där ett bra tag, me­dan vå­gor­na skölj­de över dem. Ett par var ska­da­de. Al­la frös. När vi ef­ter en del dra­ma­tik fått al­la om­bord satt jag plöts­ligt på ak­ter­däck med ett byl­te i fam­nen. En li­ten unge in­vi­rad i en blöt filt. Den rör­de sig in­te, ut­an häng­de ba­ra slapp över ar­men. Jag tänk­te: hel­ve­te, ungen kan va­ra drunk­nad el­ler ihjäl­fru­sen, och slet upp fil­ten för att titta. Ungen stir­ra­de på mig, spän­de krop­pen och fick ur sig ett gall­skrik. Den lätt­na­den kom­mer jag in­te att glöm­ma. Det var en li­ten grabb, två år el­ler så. Näs­ta dag på upp­sam­lings­plat­sen måd­de han bra. Jag är gans­ka sä­ker på det, ef­tersom han skrek än­nu hög­re när han fick syn på mig igen.

I sto­ra ham­nen på Sa­mos låg en av de för­ban­na­de gum­mi­bå­tar­na och gup­pa­de mot ka­jen. Det stod en de­ci­me­ter vat­ten i den, och där flöt hund­ra­tals pri­va­ta ägo­de­lar; ryggsäc­kar, plast­på­sar, klä­der, skor, smink, blö­jor och me­di­ci­ner. Var fanns ägar­na? Var­för ha­de de läm­nat si­na sa­ker? Någ­ra av des­sa öden kom­mer ald­rig att skild­ras. In­te i dag­böc­ker el­ler fa­mil­jeal­bum. In­te på skol­fo­ton el­ler bil­der från job­bet. Väd­ret är säm­re på Me­del­ha­vet nu. Det har bli­vit kal­la­re och det blå­ser of­ta myc­ket kraf­tigt. Mer än 400 har drunk­nat de se­nas­te sex vec­kor­na. Än­då fort­sät­ter bå­tar­na att kom­ma från Tur­ki­et till Gre­kland, pac­ka­de till brist­nings­grän­sen med blö­ta, frus­na och ut­tor­ka­de flyk­ting­ar. Var­för ris­ke­rar de si­na liv? Jag har va­rit näs­tan fy­ra vec­kor på Sa­mos och ta­lat med många av dem som vän­ta­de på att re­gi­stre­ras och åka vi­da­re med fär­jan mot Aten. Chauf­fö­rer, hant­ver­ka­re, en ki­rurg, stu­den­ter, en ar­ki­tekt. Möd­rar, fä­der, gam­ling­ar och barn i al­la åld­rar. Folk som du och jag och vå­ra släk­ting­ar: ”Min sys­ter och hen­nes fa­milj togs av IS.” ”Sko­lan jag gick i ha­de bom­bats till grus, den fanns in­te mer.” ”Det går in­te att job­ba som po­lis i Sy­ri­en…” ”Mi­na släk­ting­ar dog, det fanns ing­et vat­ten, ing­en el, ing­en mat.” Vad ha­de du som lä­ser det här gjort själv, i sam­ma si­tu­a­tion? Upp­sam­lings­plat­sen på ka­jen var be­dröv­lig. Tu­sen­tals män­ni­skor, men ba­ra någ­ra to­a­let­ter. Det var ont om mat och fanns ba­ra plats för ett få­tal att so­va i skydd. Men – där spi­ra­de hopp. Hopp om ett liv i fred och trygg­het. Hopp om att kun­na hit­ta jobb och för­sörj­ning och en dräg­lig fram­tid, långt från re­li­giös ter­ror, skott­loss­ning och bom­bar­de­mang.

Al­la män­ni­skor på ka­jen in­såg in­te att den långa re­san ba­ra ha­de bör­jat. För­ra året kom en mil­jon flyk­ting­ar till län­der­na i EU, som har en be­folk­ning på 500 mil­jo­ner. En mil­jon mot­sva­rar två pro­mil­le av in­vå­nar­na i uni­o­nen. Två pro­mil­le! Det är skam­ligt att mot­tag­ning­en in­te gått att or­ga­ni­se­ra bätt­re, och att det pom­pö­sa EU hål­ler på att krac­ke­le­ra och att grän­ser­na stängs och att al­la – in­klu­si­ve en hel del svens­ka po­li­ti­ker – ba­ra tän­ker på sitt.

Jag är stolt över att få ha rap­por­te­rat om de Gu­la bå­tar­na och för att ha fått del­ta i någ­ra rädd­nings­ak­tio­ner. Och stolt över att ha fått va­ra med de frivilliga sjö­r­äd­da­re som be­man­nar bå­tar­na. En kon­sum­fö­re­stån­da­re, en fors­ka­re, en sjö­kap­ten, en nar­kosskö­ters­ka, en för­säk­ringskil­le, en tul­la­re och många and­ra. De, och de­ras 2 000 oav­lö­na­de kol­le­gor i Sjö­r­ädd­nings­säll­ska­pet, ge­nom­för till­sam­mans 70 pro­cent av al­la sjö­r­ädd­nings­in­sat­ser i Sve­ri­ge.

Hit­tills har de ock­så räd­dat över 1 400 liv i Me­del­ha­vet.

Det kan al­la som bi­drar till Gu­la bå­tar­na va­ra verk­ligt stol­ta över.

RO­BERT ASCH­BERG, KRÖNIKÖR, OM TI­DEN MED GU­LA BÅ­TAR­NA Ro­bert Asch­berg un­der en ut­bild­ning med Gu­la bå­tar­na i Sve­ri­ge. Foto: AMANDA LIND­GREN

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.