”Många var så tack­sam­ma”

Den över­ful­la lil­la gum­mi­bå­ten ha­de in­te långt till vat­ten­y­tan. Mins­ta lil­la vind­pust ha­de vält den. ”Där och då räd­da­de vi 74 per­so­ner”, sä­ger Paul Fo­rell som pre­cis har kom­mit hem ef­ter två vec­kor med Gu­la bå­tar­na på Sa­mos.

Gula båtarna - - Sidan 1 - Ka­ta­ri­na.fors­berg@af­ton­bla­det.se

Sjö­r­äd­da­ren och po­li­sen Paul Fo­rell är tillbaka i Sve­ri­ge, ef­ter någ­ra in­ten­si­va vec­kor på Me­del­ha­vet. Till var­dags är han gräns­po­lis på Ar­lan­da, men han har ock­så job­bat som sjö­po­lis och fri­vil­lig in­om sjö­r­ädd­ning­en. Så upp­dra­get med de Gu­la bå­tar­na pas­sa­de ho­nom per­fekt.

– Det som Sjö­r­ädd­nings­säll­ska­pet och Schib­s­ted gör hand­lar om att ha hjär­tat på rät­ta stäl­let som jag ser det, sä­ger Paul Fo­rell. En del tyc­ker kanske in­te att vi har där att gö­ra, men det kan jag sä­ga att den tack­sam­he­ten vi möt­te går in­te att be­skri­va.

”Ibland fick vi lar­met för sent”

Gum­mi­bå­ten, som var till bred­den full av desperata män­ni­skor, träf­fa­de Paul och hans man­nar på ef­ter någ­ra da­gar.

– De kun­de vi räd­da al­li­hop. Men ibland fick vi lar­met för sent, och då går det in­te att gö­ra så myc­ket.

– Jag viss­te att det kun­de bli tufft där ne­re, jag var men­talt för­be­redd, sä­ger Paul, el­ler Pal­le som han kal­las. Jag är ju gans­ka van med ond bråd död, och det mås­te man näs­tan va­ra in­nan man åker ut.

Det värs­ta upp­dra­get kom förs­ta da­gen. Lar­met gick ti­digt på mor­go­nen, kloc­kan sex och det är all­de­les beck­svart ute.

– När jag slår på al­la lam­por ser jag hur det lig­ger folk i flyt­väs­tar och gup­par öve­rallt. Vi kom för sent, de var al­la dö­da. Den da­gen job­ba­de vi 13 tim­mar ut­an var­ken fru­kost, lunch el­ler mid­dag.

Ett an­nat upp­drag gick bätt­re. – Det var ock­så på mor­go­nen, och på en li­ten ö hit­ta­de vi 26 per­so­ner. Sa­mos är ju be­då­ran­de vac­kert, men det är verk­li­gen Dö­dens kust. Det går in­te att ta sig upp för de bran­ta klip­por­na.

Smugg­lar­na är hän­syns­lö­sa

Var­för flyk­ting­ar­na än­då be­ger sig ut i de små gum­mi­bå­tar­na, kan för­kla­ras av de bru­ta­la smugg­lar­na.

– Jag har själv sett bil­der på hur de rik­tar en re­vol­ver mot hu­vu­det ifall flyk­ting­ar­na ång­rar sig och in­te vill ge sig ut i de bräck­li­ga far­kos­ter­na.

– De här smugg­lar­na är to­talt hän­syns­lö­sa, de ris­ke­rar många års fäng­el­se om de blir på­kom­na. Så det är myc­ket vik­tigt att ing­en kan skvall­ra på dem. I maj åker Paul Fo­rell till Sa­mos igen. – Det som hän­der där ne­re är fruk­tans­värt. Men det känns gött i hjär­tat att kun­na hjäl­pa till. Ka­ta­ri­na Fors­berg

Ut­bil­dad po­lis

Namn: Paul Fo­rell, 57 år. Yr­ke: Po­lis, har dess­utom va­rit sjö­r­äd­da­re in­om Sjö­r­ädd­nings­säll­ska­pet i 22 år. Till­hör Mun­sö, en av Sve­ri­ges störs­ta sta­tio­ner med 80 man, sex båtar och en svä­va­re.

Fa­milj: Fru och två ut­flug­na barn. Bor: På Ekerö ut­an­för Stock­holm.

Ak­tu­ell: Har va­rit ne­re på Sa­mos och ar­be­tat på de Gu­la bå­tar­na.

VILL HJÄL­PA Sjö­r­äd­da­ren och po­li­sen Paul Fo­rell är hem­ma igen ef­ter en rädd­nings­ak­tion i Me­del­ha­vet. ”Det är gött att hjäl­pa till”, sä­ger han. FOTO: UR­BAN AN­DERS­SON

SVENS­KA BÅTAR Be­sätt­ning­en om­bord på de Gu­la bå­tar­na är er­far­na sjö­r­äd­da­re och har of­ta ett yr­ke in­om po­li­sen el­ler sjuk­vår­den.

Paul Fo­rell har ar­be­tat som po­lis och fri­vil­lig sjö­r­äd­da­re i över 20 år. Foto: PETER WIXTRÖM

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.